year of madness

Nedsläckning

2009-06-08T07:31:00.002+02:00

Den här bloggen har under 4,5 varit en del av min personlighet under de två första åren så var den en direkt nödvändighet och en bidragande orsak till att jag tog mig igenom the year of madness 2005. Det var en period i mitt liv då varje blogginlägg kanske inte alltid var välformulerat eller ett resultat av stor tankeverksamhet. Men det var alltid ett resultat av entusiasm inför bloggen som verktyg och en stor vilja att tycka. Samtidigt var det ett försök till att protestera emot sånt som bekymrade mig, vilket ofta grundade sig i olika människors ovilja till att ständigt blicka framåt. En profil som vid enstaka tillfällen fick personer utanför min egen vänkrets att läsa mina i bland obalanserade utfall emot svennar och andra extremgrupper. Dock blev bloggen aldrig något annat än en kanal för mitt eget behov att tycka, än avsiktlig men allt annat än samtid nisch (i avseendet att bloggen alltid saknat en tydlig profil och nisch). De senaste året har min inlägg varit sprugna ur viljan att inte släppa mitt kärleksbarn men verkligheten har nu hunnit i fatt mig. Vilket i kombinationen med att mitt liv ser radikalt annorlunda ut än tidigare gör att jag väljer att avsluta den här bloggen. Jag kommer sannolikt låta den ligga kvar och skvalpa på nätet men fler texter blir det inte. Ämnena har tagit slut likaså entusiasmen att skriva och att tycka de två viktigaste fundamenten för att skriva en blogg. Kanske återkommer jag i framtiden i en annan form sannolikt då med en tydligare postionering. Men Year of Madness är över för den här gången...

Intressant läsning

2009-05-28T12:30:00.002+02:00

Hittar ni här. Varför ska jag återkomma till när jag är klar med att ställa ut mig själv.
Kanske kommer det handla om vikten om vad du tar med dig från den analoga världen, vi får se...

veckans jag håller med

2009-05-24T18:17:00.003+02:00

Står först Brusa högre lilla å för med det här småskojiga inlägget även det här samstämmer med mina åsikter denna vecka.

Men bäst är Lisa Millberg i Rodeos modemsamtal om bloggar (primärt modebloggar) jag citerar:
" den här uppluckringen som man hoppades skulle komma på grund av nätet, att det skulle bli mycket fler små klickar och att det skulle ges rum för fler mindre aktörer? Jag tycker det har blivit exakt tvärtom"

För resten rekommenderas läsning av Rodeos senaste nummer, men Millberg slår huvudet på spiken och det går att applicera på allt just nu, lysande. Extra bonus för att det är ju precis vad jag tjatat om i 4,5 år nu.

visuellt

2009-05-22T12:55:00.008+02:00

Lite småsaker som jag på olika sätt gillade i går eftermiddag

lång och kort sikt

2009-05-21T11:34:00.000+02:00

Svenskans idagsida har haft ett tema om dagens ungdom och de krav som de möter. Inget nytt kan tyckas men likväl intressant att fundera kring speciellt med utgångspunkt i min egen generation som lyckades deala till sig evig ungdom någon under 90 - talets mitt. Något som givits oss andrum och möjlighet att prioritera det långsiktiga (även om en långsiktigt strategi ofta leder till en karriär i det kortsiktigas tecken). Att det nu inte finns tid till sabbatsår och andra livsbejakande aktiviteter är förvisso en logisk följd av det samhälle vi alla byggt upp och förmodligen oundvikligt då det går hand i hand med kommersialiseringen av samhällskroppen. En tendens som vi kan se förkroppsligad i vår egen statsminister som egentligen är prototyp av framtidens vuxna. Han leverera i sitt yrke och är genomsnittlig och normal, hans intressen är kommersiellt gångbara, han har rationaliserat bort humorn ur sin kropp och ingen kommer någonsin att komma i håg honom. Inget fel i detta han motsvarar de krav samtiden ställer på oss och han löser saker på kort sikt och får aldrig möjlighet till reflektion (jag vet att han läst 40 psykologi men det har alla gjort mer eller mindre). Med en ungdoms generation som har bråttom att lyckas kommer skapa ett klimat som gynnar staten, där alla leverera sin kortsiktiga kompetens till den gemensamma potten och alla kommer de dö bortglömda. I tutade att de är den kritiska generation inbillar de sig att kritik är detsamma som att skrika högt och avtrycket blir inte mycket mer än en fågelunges. För att sätta ett stopp på mitt eget svammel, i ett sådant klimat skapas inget som sticker ut inget som är intressant det levereras bara.

I min enfald så trodde jag länge att långkonjukturen skulle skapa små intelligenta öar av nya tendenser till och med i staden där jag sitter och lyssnar på 30 minuters mix av Leo Zero mannen Leo Elstob. Men som så många gånger förut var mina förhoppningar resultat av min egen naivitet som återigen blockerade min rationella hjärnhalva. Lågkonjunkturen har i den urbana miljön lett till att vi på lyxrestaurang en gång i månaden i stället för två och att vi köper Acne i stället för Lanvin. Personligen känner jag mig uttråkade och överväger stundom att hänge mig åt den förkastliga nostalgin, men kraven på att leverera kastar mig brutalt tillbaka in i den så kallade verkligheten igen.

Tystnad

2009-05-09T21:36:00.003+02:00

Det här se onekligen ut att bli mitt sämsta bloggår någonsin och allt tyder på att jag de två närmaste veckorna kommer att ha ett mer eller mindre frivilligt uppehåll. Dels har jag alldels för mycket att göra och vidare så upplever jag mig återigen ha kommit närmare mitt gamla favoritcitat hämtat från Martin Luuk.
"Jag känner mig allt mer ointresserad av åsikter. Jag kan känna att jag nästan inte har några. Kanske några per år."
En insikt som inte en bra grund för bloggande

Beror på hur du ser det

2009-05-04T20:39:00.003+02:00

Copyriot tar upp att Jenny Damberg på DN dissar en sympatisk grej på Lava för ett bättre presentation läs de länkade inlägg. Håller med om att det är fel evenmang att hoppa men jag uppskattar inställning i att i frågasätta pressmeddelande. En nöjesjournalistik som bygger på att du okritiskt skriver av alla pressmeddelande du får känns stendöd 2009. Handen på hjärtat är det någon som använder de traditionella tidningarna för att få tips? Jag tror att nöjesjournalistiken skulle vinna på att inta en mer kritiskt hållning till alla event och i frågasätta deras syfte om inte annat skulle det bli intressant lyssning. Sedan hoppas jag att det innebär att de i frågasätter från en annan synvinkel än vad som säljer det finns gott om krafter som kan ta hand måste utgå i från den parametern. Skribenter måste unna sig lyxen att se förbi detta. Annars kan det bli spännande att höra vad Damberg skulle tycka om att Fylkingen ska techno för småbarn?
Bilden har absolut inget med inlägget att göra råkar bara gilla den sen är den ju på sätt och vis aktuell i dessa tider.

Favorit i repris

2009-04-30T21:26:00.002+02:00

Eftersom den här bloggen faktiskt kan aspirera på att vara gammal (4 år) så kan jag med gott samvete börja använda mig av repriser. Så här reflekterade jag över Valborg för tre år sedan konstatera att det inte allt för mycket sedan dess på många sätt.

generationsdebatt

2009-04-26T11:37:00.002+02:00

Varje lågkonjuktur innebär även debatter om den generation som innehar epitet ug för tillfället, eller snarare parodier på debatt i veckan bjöd Kvällsöppetmed det besynnerliga radarparet Lennart Ekdal och Marcus Birro och deltog gjorde bland annat debattvigliganten Johan Von Holstein. Nu är det på intet sett nytt vi 70-talister var slackers och ironiker i princip varje generation har fått genomolida dessa spektakel där det utmålats som lata med argument som i bland tycks söka stöd i att slöheten skulle vara genetiskt betingad. Kan inte låta bli att övveraskas av att ingen lär sig eller är dessa debatter bara till för att fyll tomrum i tablåerna? Generationsskillnader har alltid funnits och bidragit till korkade argument. Men att Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet borde väl diskuteras utifrån helt andra infallsvinklar eller?
Till exempel:
- Det faktum att vi undergrävt högre studier och gjort dem till obligatoriska.
- De snillen som kom på att det var viktigt att var fullt godkänd i även teoretiska ämnen om du vill bli säg bilmekaniker. En mycket märklig insikt om ni frågar mig.
- Vi har till skillnad från 90 talet inte en massa märkliga åtgärder för arbetslösa vilket torde påverka statistiken?
- Samtiden bygger på projektanställningar etc vilket ger mindre trygghet (om det nu är vad du vill ha)

Är uppriktigt trött på fulltständigt obegåvad debatter som denna om en generations eventuella lathet krydda med bisarr offentliga personer som bara tänker med hjärtat.
Något som däremot upprättar mitt skamfilade förtroende för media är den här strålande artiklen i Sydsvenskan, obligatorisk läsning.

Jag en gatekeeper

2009-04-15T19:41:00.002+02:00

Egentligen hade jag tänkt babblat lite om 70-talister v.s 80 - talister med utgångspunkt i från en postning på Twitter som jag gjorde i går som löd: "vi 70-talister är så upptagna av att försvara vår rätt att vara evigt unga att vi missat att 80-talsusterna sedan länge blivit mentalt äldre"
Tanken var att fylla på lite med att 80-talister liknar 50-talister och att det är rotade i det kommersiella samhället på annat sätt än 70 - talister, ja och lite annat dravel. Trist att skriva ännu en tråkigare att läsa, när jag tidigare i kväll var ute och vårdade slog mig tanken att det nog mest handlar om huruvida jag på väg att bli en gatekeeper eller inte och om så är fallet är jag en dålig gatekeeper. Mycket tyder på att svaret är ett tveklöst jag på båda dessa frågor. Det fanns en tid då gatekeeper syndromet (känner du inte till det googla) var något som störde mig idag har jag accepterat det som en naturlig del av det social spelet och det vi kallar livet. Naturligtvis måste jag inte bara förhålla mig till tio år yngre begåvningar jag måste se till att hålla dem på ett behörigt avstånd bakom mig. Eftersom jag saknar en åtråvärd position blir det lite knivigare och om ni dessutom betänker att "snäll" är ett epitet som klistrats på mig i tid och otid så förstår ni magnituden av det dilemma jag dagligen brottas med. I går stötte jag på den här texten av den ofta eminente Anders Mildner. Håller med honom men väljer att stanna vid funderingen på varför vi som dyrkade agrogrejen lät det stanna och dö ut i textform. för det kanske är det som är problemet att vi som de hämmade mjukusdjur vi är lät det stanna i textform och aldrig tog med det ut i den verbala verkligheten. För det finns om vi skalar bor det värsta ytterligheterna en kraft i den krönikekultur som omnämns i Mildners text som jag tror hade passat bra i en verbal mer alldaglig kontext. Kanske är det oxå en liten USP som vi säger på "säljarskolan" som går att använda emot "curlinggeneration". Frågan är väl om det är för sent att genomgå denna metamorfos eller inte, jag kostar på mig att vara lite svengelsk "time will tell".

Politikerns bäste vän

2009-04-13T08:52:00.002+02:00

President Obama håller sitt löfte till sina barn och skaffar dem en hund. För mig är det obegripligt ur ett PR perspektiv att du som politiker i Sverige där hunden har en starkare ställningen än många minoritetsgrupper inte skaffar en hund. Mona Sahlin verkar ju behöva all hjälp hon kan få, kanske läge att köpa en schäfer för att återfå förtroendet bland gräsrötterna? Sen gäller det att exponera den i media men med tanke på hur tv-tablåerna ser ut idag så är det knappast ett problem.

Inspiration

2009-04-10T20:51:00.002+02:00

På skolan där jag går (ledtråd reklam mitt i stan) är det poppis att göra hemsidor där du länkar eller lägger upp valfria youtube klipp på vad som inspirera dig vill inte vara sämre så jag delar med mig av vad som inspirerat mig idag Jus Eds playlist för första timmen Beats in Space. Deep som du sa i början av 2000 - talet

Bra analys

2009-04-03T16:45:00.002+02:00

Analyserna av Spotify har varit många det senaste halvåret framför allt i early followers segmentet om vi ska svänga oss med sådana uttryck och det känns som jag vill bjuda på det en solig fredag som denna. Analyserna har dock samtidsenligt fokuserat på affärsmodellen och de musikaliska aspekterna har lämnats därhän. Som vanligt finner du dom bästa analyserna på dem mest oväntade ställena jag ramlade på en sådan här. Kärnfullt belyses de musiklyssnareaspekten av Spotify och jämförelsen med Napster är mitt i prick.

"Om jag får analysera detta retrospektivt kan jag tycka att Napster gjorde att ena “musikletarmönster” smalnade av. Man sökte helt enkelt på den musik man visste existerade. I mitt fall utgjorde dessa av topplistemusik samt “nostalgimusik” från 80-talet. All den “metainfo” som ens sociala musiknätverk innehöll försvann med Napster. Precis samma sak har hänt med Spotify, som jag personligen använt enbart under ett par veckors tid. Känslan av att använda Spotify är väldigt lik känslan av att använda Napster - skillnaden är att Spotify har musiken lagrad centralt och kan inte kopieras utan att användaravtalet bryts.(?). Så mycket för tio års “utveckling”."

Musik som formade min dag

2009-03-26T22:30:00.002+01:00

Facebook har som den skarpsynte noterat lagt sig till med ännu en applikation där du kan ange skivor som formade dig under din uppväxt (notera att de i enlighet med sin affärside profiterar på människors vurm för nostalgi även här). Jag nöjer mig med två musikaliska upplevelser som formade min dag. Först Clannad I see red funnen tacka vare den eminenta bloggen diskoakademin. Att skaparna dessutom har en skivbutik på Kristianstadsgatan (jag är född i Kristianstad) i Malmö ser jag som ett vackert utfall av slumpen. Dagens andra elexir var Linger & Quiet mix i första delen av senaste Beats in Space vackert.

Att vilja för mycket

2009-03-26T07:31:00.002+01:00

När jag i går kväll försökte varva ned med att snabbskumma senaste numret av New York Magazine (det senaste i min brevlåda vill säga) fastande ja några sekunder extra vid en bild av Kanye West. Inte för att hade valt att ha jeansjacka under en tunnare täckjacka, en outfit som kan ha en tendens att stimulera den förrädiska nostalgin hos 70 - talister. Utan jag såg något annat i hans gestalt han påminde om alla de lantisar som kommer till storstäder för att lyckas, en ambition som ofta göra att "de vill lite för mycket" de blir skrikiga omotiverat positiva, smaklösa och hysteriskt kommersiella. Eller om ni så vill väldigt smarta eftersom det motsvarar den kravprofil som framställts just för dem i världens samlade laboratorium. Personligen har jag alltid överansträngt mig för att inte uppfylla den profil, en ganska otaktikisk åtgärd har det visat sig. Men bilden på Kanye i de dubbla jackorna i New York Magazine fick mig att förstå och komma till sans han utstrålade inte bara skrikighet och vulgäritet det var genuint, en produkt av hjärtat (även den kanske först haft ett par samtalssessioner med hjärnan) detta gladde mig. I veckan som kommer ska jag leta efter det genuina i ögonen hos alla Stockholms Kanyes.

Lite kul trots allt

2009-03-22T21:20:00.001+01:00

Tycker jag att det här är. Speciellt gillar jag
"Mycket eftertanke och planering har legat bakom dryckens succé"

De basala frågorna

2009-03-14T19:55:00.002+01:00

Gårdagen påminde mig om lite av essens av den åldersfas jag befinner mig samtidigt som jag genuint uppskattar sena och dekadenta nätter med alldeles för mycket alkohol så finns önskan och glädjen i att möta dagen tidigt. Att få avnjuta en kvalitativ frukost med min fru där jag är närvarande inte bara som en fysisk gestalt. Mötet mellan dessa ambitioner är det som intressant när du lämnat kvar de mer orealistiska drömmarna om livet någonstans i skarven mellan 90-talet och 00-talet. Samtidigt innehåller de ett visst mått av konstruerad eftertanke och ger upphov till en plågsam narcissism. Som får mig att leta efter krystade etiketter som jag kan dekorera min tillvaro med. Något som resulterat i en mängd disparata verkligheter med en tydligt teoretisk prägel det här gillar jag till exempel väldigt mycket (hade liknande tankar själv för ett par år sedan men saknade ett varumärke) och det kommer med all sannolikhet var en del av den abstrakta och imaginära delen av mitt liv.
Men nu stundar en fantastisk dubbeldate med min fru och mig själv som 12-åring på vägen till den ska jag drömma om Philip Rots penna.

Eftersom min blogg inte är min Twitter

2009-03-10T21:25:00.003+01:00

Känner jag ett pockande behov av addera lite tyckande till dagens tidigare inlägg som är längre än 140 tecken. Det Maciej Zaremba gör sin artikelserie hoppas jag att alla som vill aspirera på den något slitna benämning intellektuell bokmärker. Det har sedan valet 2006 diskuterats hur man ska ta debatten med Sverigedemokraterna och ärligt talat så har de väl inte hänt någonting i saken. Men i sin artikelserie i väntan på Sverige och kanske framförallt i i dagens artikel visar Zaremba vägen. med stilistisk säkerhet belyser han Sverigedemokraternas syn på svenskhet samtidigt som han lyfter fram deras befängda dröm om det svunna folkhemmet. Det sistnämnda är en grund som genomsyrar såväl deras retorik som deras partiprogram men trots detta är det få som diskuterat det. Zaremba producerar inte bara utmärkt journalistik han visar vägen för alla de som borde ta sitt intellektuella ansvar (oftast inte politiker). Jag hoppas innerligt att fler följer i hans spår, Maciej Zaremba har givit oss alla nycklarna nu måste de som är lämpade våga öppna den gamla rostiga dörr från 30 -talet som är grunden i SD:s politik.

apropå tidigare inlägg

2009-03-10T08:55:00.003+01:00

Läs gärna Maciej Zaremba utmärkta artikelserie speciellt dagens artikel om SD:s syn på svenskhet (som jag ej hittat på nätet) läs det så länge
Hur som helst likheterna med 1991 är slående speciellt när vi tänker på SD: s kultursyn som beskrivs i dagens DN (som jag inte länkar till). Kort summering grundtesen är önskan om en tillbakagång till det gamla folkhemmet, något jag rantat om tidigare.

Påminnelse

2009-03-10T07:43:00.003+01:00

Nästa år är det val då kan det vara värt att redan nu att påminna om sambandet mellan folklig kultur och politiskt vansinne, dels den här artikeln mest för att den visar att skillnaden i retorik är minimla jämfört med videon ovan, som väl beskriver ett Sverige som jag växte upp i.
Sambandet folklighet, vansinne och dålig musik har aldrig varit tydligare.

beteendevetenskap i vardagen

2009-03-04T07:53:00.002+01:00

De senaste tio åren har alla från den kallhamrade vd:n till den fascistoide väktaren kokettera med kunskaper i beteendevetenskap gärna inhämtade från någon självhjälpsbok vars naturliga målgrupp är de som precis lärt sig läsa. Att markandsförare i likhet med så många andra (ledareskribenter tex) befinner sig på ruta 1 A när gäller detta har jag under året lärt mig att leva med. Men någonstans hoppas jag att det är dags för nästa steg, kanske kan den här artikeln ge en push i rätt riktning. Minns ämnet som en ett kärt samtalsämne vid middagsbordet under de det tidiga 90-talet och det är ju där den till absurdum förenklade självhjälpsreligionen befinner sig.

40 +

2009-03-01T21:39:00.002+01:00

Blev ett omedvetet tema denna helg med dokumnetären om Olle ljungström och intervjun med Johan Kling i det senaste numret av BON som elixir. Två i sig skilda personer men med det gemensamt att de har en bra historia som inte bara är intressant att ta till sig utan dessutom utvecklande. Därmed uppfyllde de två disparata historierna grundkritierna för god populärkultur och jag lär få anledningen att återkomma till dem

En skitdag

2009-02-25T08:34:00.003+01:00

Ovanstående rubrik syftar endast till de dystopiska och smått perverterade bilder jag projicerar på omgivningen en slaskig onsdag morgon 2009 i kungariket. År 2009 alltså transparens, wireless och pirater m.m men inget är större än kungahuset (möjligen dess kusin melodifestivalen). Landet ska befinna sig i glädjeyra nu när Victoria får gifta sig med en man av folket det är utveckling anno 2009 det. Borde fundera på om jag ska skratta eller gråta men tyvärr ligger en uppkastning närmast till hands för tillfället. Det enklaste vore att plita ner några rader om medier som blivit se och hör men det känns som en grej för Twitter och det är allt för enkelt. För vad som fascinerar mig alternativt äcklar mig är människors intresse för detta (kvällstidningar har säkerligen en bra försäljningsdag idag). Blir uppriktigt deprimerad över tanken på alla människors vars liv är så sorgliga och dränerat på livsenergi att de kombinera det chipsfrosseri det de låtit gå i takt med dålig musik den senaste månaden med att känna glädje över att en snart 32-årig kvinna får gifta sig med sin kille. Detta efter att regeringen sagt jag först (även om det mest är en formalitet). De mer seriösa anhängarna tänker jag inte kommentera då de är i själva verket är en installation utförda på uppdraget av Nordiska Museet och jag har aldrig avsett att sparka på museala föremål. Väljer att i stället att ödmjukt att glädjas med dessa begravda människor, det ropas redan om att det här kommer stärka folket känslor för monarkin och att det var behövligt med glädje nyheter mitt i allt elände. Just detta bekymrar mig är det dit vi har kommit? Ska vi vara glada, för vad? Att folk nu kan kolla på usla tv-inslag och köpa dålig kvalité igen, vad har jag missat här?

Vore inte en diskussion om varför människor liv är så sorgliga att de bryr sig om ett kungabröllop mer fruktbar. Eller varför inte lite intierade tankar om hur modernt det känns med kungahuset nu 2009? En positiv sak innan jag avslutar den här illaluktande ordsvadan, nu hoppas jag att vi slipper höra något om progressiva svenskar i teknisk framkant på ett tag, den ofrivilliga komiken skulle bli allt för uppenbar då.
Om bildens relevans, tja om du inte vet det så läser du ändå inte den här skiten.

veckans känsla

2009-02-20T12:51:00.002+01:00

det här gamla klassiska klippet berör mig och ligger dessvärre nära mina egna känslor den här veckan och med det önskar jag en trevlig helg.

lite socialt media tragg

2009-02-17T08:54:00.002+01:00

Om du är en av de 112 000 som följer Lance Armstrong på Twitter så är det här "old news". Hans cykel är stulen något han rapporterade om och la dessutom ut bild på allt via sin Twitter. Vilket såklart blir till nyheter här och här. Allt känns naturligtvis väldigt modernt, om du inte tillhör Lance skara av följare på Twitter så kan jag faktiskt rekommendera dig att göra det, en av de mer läsvärd inte bara för att det han skriver hamnar i The Guardian.
Det här beskriver ganska bra första dagen i Pirate Bay rättegången. Än så länge är Sam Sundberg och Anders Rydells bok betydligt mer spännande.

Rasist Skåne

2009-02-11T21:40:00.002+01:00

Ett påstående som beskrivs väl i den här texten. Som Niklas Orrenius påpekar så är det inte särdeles konstruktiv att resten av Sverige tar på sig Bror Duktig kostymen och skrockar om de korkade rasisterna i Skåne. Samtidigt så känns det i urbana delar av Skåne argumentet om mångfalden i Skåne och hur mycket kontinentalt Malmö är än Stockholm (vilket är sant vid en ytlig analys) känns inte den heller så fruktbar. Då jag råkar vara född i just Skåne så har det funnits både erfarenheter och tankar i ämnet. Även om jag allt mer cementeras in den händelselösa stockholmska medelklasslunken så är det ett ämne som förbryllar och berör. Tidigare så har dessa tankar ofta landat i Skånes infrastruktur och dess tradition med missnöjesyttringar. En analys som dock känns både tunn och en aning barnslig, men det går inte att bortse att det som gör Skåne kontinentalt är inte mångkulturen eller dess urbana puls. Det kontinentala draget är väl snarare dels relativa tätbefolkning samt konservatism och främlingsfientlighet Drag som påminner en hel del om det övriga Europa, dit Sverige i stort inte hör. Även om jag tror att det som hände i Rosengård snarare handlar om ett problem inte bara med polisen utbildning och värderingar. Utan faktiskt även med deras bristande bildning och intelligens (den gamla rantan om vikten av kulturell diet ni vet)än vad det skulle ha att göra med något specifikt skånskt. Därför välkomnar jag den genomlysning som poliskåren nu genomgår i media, samtidigt som jag beklagar att den snart är över. Personligen hoppas jag återkomma i ämnet så fort tankarna strukturerats.

En helt annan grej som lite oväntat börjat intressera mig i veckan är den vilja samtiden har att göra vuxna av barn så fort som möjligt. Är rädd för att det kan vara förödande för den unika kreativa förmåga som barn faktiskt besitter. En skaparförmåga som aldrig återkommer senare i livet, dumt då att döda den direkt.

Söndag

2009-02-08T21:20:00.003+01:00

Om veckans tidigare inlägg att Stockholm inte skulle vara en del av Europa, det bör i det cyniska sammanhanget nämnas att det sammanfaller väl med stadens USP. Framförallt stadens kreativa skicklighet att omvandla medborgarnas inneboende kylighet till att vara "the essence of cool" imponerar, så om jag vore stadens politiker skulle jag vårda exotismen och utanförskapet ömt.
En ny vecka närmar sig och känslan av att jag måste ta mig ur min populärkulturella svacka växer sig allt starkare. På kort sikt innebär det att jag måste släta över det pinsamma faktum att jag inte hunnit se vare sig Revolutionary Road och Frost/Nixon i veckan. Tillsammans med att imponera på potentiella arbetsgivare blir det veckans viktigaste mål.
Avrundar veckan med att återupptäcka den här godingen samt fylla på med:
Alva Noto- Xerrox Monophaser 2
Tim Hecker Borderlands
Rubber Room Take Me
Telefon Tel Aviv made a tree on the wold
Steve Lawler Kalimba (Shed Turtle Shield Mix)

Hur dum får man bli

2009-02-05T17:16:00.002+01:00

Har haft mycket på agendan i dag och och inte givits tid att kommentera dagens inrikesnyhet. Poliserna i Malmö och deras omdöme mer läsning finner du lämpligen hos Sydis. Allt har väl sagts och min tanke är inte att bidra till en debatt bara uttrycka hur ledsen jag är för att polisen ger all de (ganska många) som slutat lita på dem rätt.
Bra kommentar finner ni här

Stockholm inte en del av Europa

2009-02-04T07:34:00.002+01:00

När jag i lördag tillsammans med en prisvärd Long Island Ice Tea (det där med skatterna ni vet) satt i Berlin brevid en av de många svenskar som som bosatt sig i staden kände jag mig som representant för den svenska tråkigheten tvingad att beröra den gamla klichen om det dekadenta Berlin. Ganska snart tvingades vi dock konstatera att det endast rörde sig om uttryckssätt som var normala inslag i all europeiska städer med självrespekt. Något som naturligtvis inte gällde Stockholm, något vi dock ursäktade staden för med att den faktiskt inte är en del av Europa, något som gäller hela Sverige. Då avser jag inte bara det faktum att vår landmassa är avskild från övriga Europa, vår ovilja gentemot gemenskapen som präglat vår medlemskap i EU sedan inträdet 1994 präglar alltjämt vårt kynne. Sedan spelar det ingen roll hur många billiga flygbiljetter Ryan Air krängt till festsugna 20-åringar de senaste 10 åren. Problemet är i mångt mycket vi 30 plussare som är präglad av vår uppväxt i moralismens högborg, en farsot som innebär att vi är mördande tråkiga i vår ambition att passera 100 års strecket mentalt innan vi fyllt 35. Exempel på det ser jag framför mig just nu i SVT:s kulturpanel Eric Schuldt och Karin Magnusson två vädligt kompetenta journalister men deras vilja att vara mentalt så nära 100 års strecket som möjligt gör att tråkigheten dövar alla tänkbara budskap. Naturligtvis präglas diskussionen av den svenska moralismen. Ett intellektuellt arv som är vårt enda och vars grundtanke är att vi är lite bättre än alla andra, en teoribildning som ligger vädligt nära en del vidriga tankar på högerkanten.
Jag har i säkert tio år väntat på att det skall mjukas upp och förvandlas till ödmjukhet istället har jag fått se min egen generation gå sina föräldrars fotspår bara snäppet tråkigare. Hoppet står nu till de yngre men själv tvingades jag i helgen inse att jag måste röra på mig för att kunna andas igen, kanske blir det europeisk luft...

Logiskt

2009-01-28T10:39:00.001+01:00

Har väntat på det här sen Obama tillträdde.

Jag och Noren

2009-01-24T19:26:00.002+01:00

När jag förra året i likhet med annan korrekt innerstads medelklass läste Lars Norens dagbok, var det hans beskrivning av den ångest han upplever efter att han shoppat. Detta eftersom det är ett av få drag han och jag tycks dela, mellan raderna tyckte jag mig läsa att även hans konsumtionseskapader kunde resultera i hjärtklappning och ett fysiskt illamående. Som i går när jag efter att ha köpt den "där telefonen" kom ut från butiken och plötsligt kände för att kräkas, innan dess hade hela min vistelse i butiken präglats av feberliknande svettningar och minst sagt svajiga ben. Ett syndrom som tycks uppstå varenda gång jag ska införskaffa något nytt åt mig själv. Då föregås ändå varje köpögonblick av månader med avgrundsdjup ångest. Men det sorgliga är att detta tycks bli mitt enda bidrag till någon form av sund debatt om konsumtion, ögonblicket då jag förvandlar min ångest till handling väntar fortfarande på sin debut. Tillfället då jag låter den stora klumpen i min mage bli till en aktion lyser helt med sin frånvaro. En insikt som bekymrar mig och när jag tänker på att Lars Noren är likadan då blir oron än större.
Frågan är om jag dövar min ångest via konsumtion eller om den orsakar densamma, det känns som om det är hög tid att besvara den frågan 2009.

I all hast

2009-01-21T08:40:00.002+01:00

Lite snabba reflektioner:
Det är ytterst glädjande att Lukas Moodysson numera tycks tenderar till att överlåta analysen åt betraktaren. En anledning till att jag alltid gillat David Lynch är att han gjort just detta, vilket är enligt mig är en fantastisk tillgång i alla former av konstnärskap.
Obama, Obama allt är redan sagt men det ska bli spännande att följa honom och se i fall han även är en doer. Eller är han en Reinfeldt? Det vill säga en kommunikatör som skapar en bild av sig själv som en doer när han i själva verket är motsatsen. Då menar jag att doer måste var 100 % emotionellt närvarande jag tittar alltså inte på eventuella siffror vad det gäller politiska åtgärder. Jag tror och hoppas att Obama kommer att vara emotionellt närvarande under de närmaste fyra åren.
- Jag väntar fortfarande på att Svenska filminstitutet och svenska institutet ska presentera Woody Allens nya projekt Robin, Kleerup Stockholm en mångmiljonsatsning. Samtidigt som Nils Petter Sundgren på kultursidorna i Expressen går till attack emot sina kolleger för det avtal de skrivit på- att aldrig såga en Woody Allen film. Detta som ännu en reflektion på det obegripliga faktum att svenskar verkar ha gillat filmen Vicky Christina Barcelona. Ett typiskt utslag av "talkerfenomenet"

Twitter trenden

2009-01-19T07:23:00.002+01:00

Är som bekant stark i Sverige (läs Stockholm) artiklen i Veckans Affärer känns logisk men i likhet med Johan Wirfält ser jag fram emot den första livstilsbaserade artikeln. Frågan är som så många gånger för vem har bäst tajming.
I går kväll bestämde jag för att ignorera rekla/kommunikationsbranschens komplex gällande den intellektuella statusen branschen är fiktionens kusin därför bör det goda historieberättandet vara i centrum.

Påminnelse

2009-01-17T12:11:00.001+01:00

I kväll tycker hoppas jag att så många som möjligt trotsar vintermörkret och tar sig till Debaser Medis och kollar på Amazing se här

Observation

2009-01-16T14:02:00.002+01:00

Noterar att användandet av Twitter ökat i Stockholmskretsar. Undrar om det har något att göra med tidningen Rodeo vurm för detta kommunikationsverktyg?

Tillbaka till grunderna

2009-01-13T07:37:00.002+01:00

Tjatet om Liza Marklund och den eventuella sanningshalten i hennes böcker väcker gamla mardrömmar till iv för mig. Det är de om "based on a true story" och alla (de är många) som ser det som indikation på att det vankas kvalite. Ett förhållningssätt som alltid förbryllat mig, inte minst för att det alltid vara ett tydligt tecken på bristande kvalitet. Dessutom gör det mig ytterligt skeptisk när du måste skriva ut att du hämtat inspiration från det vi kallar verkligheten, känns som en sista desperat åtgärd. Men nu är ju Marklund en av Sveriges största författare så jag ser fram emot när läsarna ska börja tala ut om "sveket".
Kristin Lundell undrar i dagens i dagens tv-kröninka om det räcker med ett fluffigt hår (Elisabeth Höglund) för att roa folk. Svaret är dessvärre ja, så alla filmare, tv-skapare och reklammän där ute sluta gnugga geniknölarna den breda målgruppen är lätt att underhålla...

I morgon

2009-01-12T22:17:00.002+01:00

Har min gode vän Kristofer Flensmarck releasefest för sin nya bok Almanacka. Kom dit gäller såväl er som förstått hur progressiv samtidslyriken är som er som missat det faktumet. Allt går av staplen på Speakeasy i morgon.
P.S Jag kommer vara en av dom som spelar lite musik i bakgrunden som förhoppningsvis tillför något till kvällen.

Twitter

2009-01-12T18:01:00.001+01:00

Använder sporadiskt Twitter sen ett par månader sen som om någon som känner mig läser det här så vet ni.

Grattis

2009-01-10T10:17:00.002+01:00

Till min gamle barndomsidol TinTin som fyller 80 år idag! En karaktär som förgyllde tiden då kunskapen om peaktime och varumärke var befriande okända.

Lite läsning här här, här och här

Föredettingar

2009-01-09T18:42:00.007+01:00

Det är mest slöhet och ett av julen däst sinne som hindrat mig i från att se den hyllade filmen The Wrestler. Men efter att ha läst Karolina Ramqvists krönika idag ämnar jag att ändra på det. Kröninkan är inte bara en uppvisning i hur en nöjeskröninka skall vara disponerad och skriven den behandlar jus det aspekter av filmen som lockat mig. Samma lockelse fick mig att bygga min julledighet kring författaren Philip Roth, som bättre än någon annan kan beskriva känslan av att de bästa av ditt liv har passerat. Eller på svenengelska din "peaktime" är passerad, det som återstår är tristess och nedräkning till den sista dagen. Wrestler handlar om precis det om att ha passerat sitt eget zenit, en förståelse som hos de flesta existerar rent intellektuellt mer sällan emotionellt. Det är förmodligen därför detta dilemma så ofta utgör stommen till en god historia. Idrottslivet är fylld av exempel på utövare som vägrar att acceptera att de passerat sitt bäst före datum, likadant är det med många musiker. Naturligtvis finns det som alltid undantag, men deras historier känns alltid för mycket som blockbusters med för mycket socker på och fångar sällan mitt intresse. Ett populärkulturell figur som jag hela tiden tyckt utgöra arketypen för hasbeen är Hank Moody gestaltade av David Duchovny i Californication. Tyvärr är det en aspekt av karaktären som av den Neill Strauss influerade hyllningskören helt glömts bort. Jag tror att detta fenomen eller snarare känsla kommer att sprida sig utanför kändisvärlden och gälla även mannen och kvinnan på gatan. Naturligt i en samtid där självförverkligandet och det personliga varumärkesbyggandet står i centrum. En strömning som inte bara kommer att höja vår emotionella toppar den kommer även att fördjupa våra dalar.

Egentligen räcker det med att gå till sig själv, oavsett hur subjektiv jag än må vara när det kommer till mitt eget självförverkligande så kan jag omöjligen argumentera för att en peak har skett för mitt varumärke. Trots det vaknar jag varje morgon med en oro över att detta är dagen då det ska offentliggöras att jag har passerat mitt eget bäst före datum. Paradoxalt skulle det ske utan att jag uppnått en peak där jag givits möjlighet att sola mig i glansen av min egen kreativitets förträfflighet. det optimala misslyckande i vår tid att passera ut bakvägen utan att någon i salongen sett dig. Att trots en kamp som på ytan stundtals framstått som ambitiös misslyckats så fatalt att du inte lyckats peaka innan det är dags att sälla sig till skaran av föredettingar. Visst har det blivit gynnsammare för min generation då vi tillåts av vara barn lite längre än vad fallet var med våra föräldrar, men det finns tidslinjer även för en avdankad ironiker. Mycket tyder på att 2009 blir ett avgörande år för mig, antingen gör jag mig av med den blockering som lagt som ett lock på le creuset gryta över min kreativitet och krattar manegen för min egen pekatime. Eller så väljer jag att acceptera att det inte bara är den fysiska förmågan som passerat sin prestationstopp och övergår till cynismens rike på heltid. Det känns verkligen så att det är i år det måste ske, om jag inte vill ägna resten av mitt liv med att berätta historier som alltid börjar med om bara...

Morgonens text

2009-01-08T08:44:00.002+01:00

Visserligen skriven ur ett amerikanskt perspektiv ytterst men denna ytterst kyliga morgon känns det som om den här texten ramar in morgonens känsla väldigt väl. Speciellt när min omedelbara fysiska närhet de närmaste timmarna lär fundera mycket i de här banorna under vintern/våren.

Mer musik

2009-01-07T22:55:00.002+01:00

Finns troligen inte på någon streamingtjänst nära dig ännu men du gör vacker musik som berör mig väldigt mycket för tillfället. Hoppas därför att många besöker Debaser Medis den 17 januari för att lyssna på The Amazing Swedes

Länken

2009-01-07T17:11:00.001+01:00

Till dagens kröninka i SVD

Bra om Spotify

2009-01-07T07:23:00.003+01:00

I dagens nöjeskrönika (återkommer med länk senare under dagen när webbredaktionen på SVD gått upp) kommer Sam Sundberg (för övrigt glädjande att han blivit ny krönikör) med väldigt relevant kritik emot Spotify. Åtminstone för alla de vars musikintresse sträcker sig utanför mainstreamutbudet. Sedan jag skaffade Spotify i höstas har jag smågnällt över att utbudet är allt för klent, visst det är strålande i sociala sammanhang där musiken är väldigt sekundär och när du är trött eller inte har tillgång till din musiksamling. Precis som Sam Sundberg påpekar har utbudet blivit sämre, mer gammal Magnus Uggla än Martyn. Det handlar om rättigheter men till skillnad från Sam Sundberg tror jag inte att det är ett problem att Spotify blir en slaskkanal, för det är precis vad den primära målgruppen vill ha. Men det finns många där ute som hyser intresse och kärlek till musiken för dem förblir Spotif och alla liknande streamingstjänster som kommer att lanseras under året endast ett komplement. Ett perfektalternativ när du vet att en uppspelning av den där nya editen du gillar som mycket bara leder till att din obildade omgivning häcklar dig.

Obligatorisk

2009-01-04T00:12:00.002+01:00

Del i undervisningen i svenska skolor bör filmen Boy A bli. Bara i Storbritannien kan de göra en så bra film om vikten av att alla har rätt till en andra chans. Filmen berättar om att vi måste förlåta unga människor som begår hemska handlingar, hur dåliga kvällstidningar vi än må läsa.

Kärleksaffär

2009-01-03T10:16:00.002+01:00

Det har under många år existerat en kärleksaffär mellan de populärkultur korrekta delarna av Sverige och dito i USA. Ett av favoritobjekten i Sverige är den amerikanska "indiefilmen" och i USA torde den svenska "indiemusiken" vara favorit mjukisdjuret för tillfället. Som svensk måste jag koncentrera mig den gränslösa kärlek den svenska kritikerkåren hyser till den amerikanska indiescenen, senast Stockholm Filmfestivals vinnaren Frozen River, i likhet med all amerikansk indeifilm en okej film. Som i Sverige garanteras superlativ och kärlek, jag hoppas därför att de filmintresserad släpper greppet om bostadsrätten på Södermalm med den tillhörande korrekta dvd-samlingen vidgar sin blick under 2009. Då kanske jag får första gången under min livstid får uppleva att en så kallad indiefilm får en etta i betyg av svensk dagstidning. När det gäller amerikanernas förkärlek för den svenska indiescenen, så överlåter jag den analysen åt någon annan åtminstone för tillfället.

Vikten av att vårda

2008-12-24T11:37:00.004+01:00

Den obligatoriska feel good komedin av Måns Herngren handlar i år om konstsim. Filmen i sig är jag helt ointresserad av men däremot har jag alltid gillat Jonas Inde, en man som håller sin demoner i schack med träning, i form av tennis. Eftersom jag gillar Inde vill jag ge honom en bättre benämning på det han gör när idkar terapi, nämligen vårda. Ett ord som till skillnad från träna inte indikerar ett intresse utan en insikt om att fysisk kroppsvård inte bara ger dig ett acceptabelt midjemått, det är i jämförelse med valfri teraput ett kostnadseffektivt alternativ när du ska hålla dina demoner i schack. Därför mötte jag den julafton med en löprunda i morse, föga överraskande var de södra delarna av Stockholms innerstad öde vid denna tidpunkt. Ett scenario som var väl lämpat för dusten med mina juldemoner som nu har gått i ide åtminstone till annandagen. Flykt från verkligheten säger vissa, jag håller inte riktigt med. Delvis för att verkligheten är en konstruktion, men även för den under senaste åren så folkliga trenden med terapi och själavård gör exakt samma sak (om den är bra) nämligen att hålla demonerna i schack. Det spelar ingen roll hur många fortbildningskurser i kognitiva alternativ din teraput gått inget fördrivs det kontrolleras endast. Samma effekt som när du vårdar såldes, med den skillnaden att i löpspåret är jag garanterade både lugn och intressanta samtalsämnen. Därför mina vänner ska ni inte glömma bort att vårda mellan julskinkan och nyårsbubblet. Om ni inte tillhör den positiva generationen vill säga då rekommenderar jag Norens En dramatikers dagbok och dokumentären om Ernst Hugo Järegård som SVT visar på söndag.

P.S Benämningen vårda lärde jag mig en gång i tiden av författaren Björn Ranelid även om hans förhållande till ordet var disparat så gjorde jag det till mitt eget.

I Stället för en egen lista

2008-12-22T21:00:00.001+01:00

Boomkats lista över de 100 bästa albumen 2008, är inte bara superambtiös sett till antalet de avviker även en hel del från maistreampressens dito. Dessutom är den helt fel för + 30 man boendes innanför Stockholms tullare, en frestelse som är svår att motstå, därför gör jag den till min.

Framhävande av mig själv

2008-12-20T20:52:00.001+01:00

Lite snabbt självskryt är upphovsman till den här artiklen

fejktider

2008-12-19T19:25:00.002+01:00

trots att det går på tvärs emot min kommunikativa plattform går jag ofta utifrån förutsättningar med hull och hår inför julen (kan ha lite att göra med min materialistiska läggning). Men det är en falsk pose som som skapade endast för att utgöra ett lika bräckligt som naivt skydd emot den skräck för att rota i minnens mer känsliga vråer som präglat mig de senaste 10 åren. Fokuset på vilken fluga jag ska välja på juldagen hindrar mig i från att grubbla kring mina rötter. Tankegångar som förmodligen hade varit betydligt relevantare än att koketterar över ännu ett glas konjak i ett halvdant försök att dricka sig igenom tre dagars helg. Känns därför självklart att besöka den statliga spritbutiken i morgon och bunkra upp för ännu en jul med ytterst omsorgsfullt utvalda klappar av yttersta kvalité.

Pessimisten

2008-12-17T08:38:00.002+01:00

Känner mig såväl fysiskt som själsligt utmattad för tillfället och ser egentligen mest fram emot att koppla ner mig i helgen och berika mitt inre med musik, film och litteratur, samt ta en och annan kamp med de inre demonerna. För fyra-fem år sedan hade en sådan helg definitivt inkluderat en runda i bloggosfären, men det var innan vi fick 13 miljoner bloggar i Sverige vars enda syfte är att ersätta det gamla CV:et. I dag har de flesta på dagis en blogg som ska ge dem drömjobbet och stärka deras möjligheter i den tuffa konkurrensen vad det nu betyder. Personligen finner jag det relativt tragiskt då det innebär att allt det som var intressant med bloggosfären numera är dött och begravet. Möjligheten för Kreti och Pleti att tala direkt ur hjärtat var det som inspirerade mig till läsning, nu när varje ord mejslas utifrån vad en potentiell framtida arbetsgivare må tycka om dig, känns bloggosfären trist och gammaldags, trots att den i själva verket synkroniserar med samtiden på ett utmärkt sätt. Så det är väl egentligen just den samtiden (ett ord jag lovar sluta använda nästa år) som är trist och intetsägande. Nästa år kommer mindre slutna communities bli lika folkliga som Lasse Kroner, min känsla är dock att det tonen kommer vara densamma, i dag nätverkar vi även med mormor och morfar, vem vet vilken öppning det kan ge i karriären? År 2008 kommer jag att minnas som året då innebandyintellektualismen slutligen segrade och bitterhetn vann över glädjen. Men trots det har året innehållit några guldkorn, men de återkommer jag till tillsammans med en mer nyanserad förklaring till mina irrationella utspel, men idag vill jag bara kräkas...

Åsikter

2008-12-13T21:55:00.004+01:00

Åsikter är en form av positionering i den samtida ekonomverkligheten som känns allt mer avlägsen från mitt eget inre. Jag känner mig uppriktigt trött, ja nästan utbränd när det kommer till åsikter. Som allt mer förvandlats till en bisarr hybrid av löpsedelsrubriker där rankingen av dem utgår i från hur pass lättugad den är för den konsumerade bondebefolkningen vars enda mål är en omedelbar tillfredsställelse såväl oralt som analt. Samtidigt inser jag att min tilltagande avsky gentemot det som klassificeras som åsikter 2008 kan innebära dolkstöten för denna blogg, en skapelse som egentligen är till helt och hållet för mig själv (mycket praktiskt då det innebär att jag kan skita i att ingen läser den). Men personligen eller ej åsikter är trots allt en slags kärna för all blogg verksamhet därför befinner sig denna smått bisarra blogg i fara. Förhoppningsvis innebär julen ett själsligt stålbad innehållande intellektuella elexir för min del. Mirlakelkurer som förhoppningsvis kan återge mig tron.

En sista åsikt ska ni få av mig: Jesper Ganslandts film Skinnskatteberg är väldigt, väldigt vacker. Strålande musik som framförs av vackra män i en skog som får mig att förstå att alla konserter bör ske i skogen i framtiden. Kanske är det just den här filmen som återger mig hoppet. Framtiden får utvisa det sistnämnda.

Äntligen

2008-12-08T21:21:00.001+01:00

Talas det öppet om det här

Bäst just nu

2008-12-08T18:19:00.002+01:00

Om vi tänker på musikjournalister är tveklöst Rodeo redaktören Johanna Karlsson, artikeln under det vita täcket i senaste numret av tidningen manifesterar hennes briljans och hennes vilja att verkligen ta musik på allvar gör mig tårögd av glädje.
Du finner henne på Rodeobloggen

intressant

2008-12-04T12:02:00.002+01:00

Själva filmen känns väl inte som den kommer att tränga in på den personliga tio i topp men den här intervjun med Dennis Gansel regissör till die welle finner jag ett intressant citat. Det är inget nytt eller revolutionerande men ett det är en iakttagelse som jag hoppas inte hamnar i floskel facket (som det mesta idag) det är alldeles för viktigt för det.

"Vi har Myspace och Facebook, vi är överallt, men det finns inget som vi verkligen kan engagera oss i, Samtidigt finns det inte längre något att göra uppror mot."

Herr Björk

2008-12-04T08:50:00.002+01:00

Kanske är filmaktuelle något för filminstitutet att satsa på den dagen han känner sig färdig med forntiden (dvs Uppsala). Citerar från dagens SVD där Björk intervjuas med anledning av morgondagens premiär:

"Jag tycker att det är regissören som har helhetsansvaret. Det är hans version av mig som ska förmedlas."
När det gäller spelfilm vill jag då lägga till att manusförfattaren ska likställas med regissören.
Någon tänker gnällspik (gärna någon född på 80-talet)svensk film går emot en ny storhetstid säger hon som sände Bullen när jag var liten." Ja det finns en tendens till ljusning som helt beror på enskilda aktörers kompetens. Sen går det ändå att kalla mig gnällspik eller surgubbe, då jag för tillfället inte tycker att det svenska folket är värt något med kvalité. Vad de behöver är ett ordentligt trauma, det må låta fullständigt vanvettigt men jag tror det är något som skulle kunna göra det här landet intressant igen.

länge sen

2008-12-01T21:20:00.002+01:00

Var det jag skrev här, en anledning tror jag uppenbarade sig i morse när jag kom på mig själv med att hunden som klev på före mig vid Skanstull var mycket intressantare än de människoliknande varelser som knuffade på mig hela vägen till Hötorget. Men än finns det hopp kanske återkommer jag med lite musiksynpunkter, nexttopia och annat tjafs. Annars kanske jag börjar räkna ner det röriga året 2008.

kulturkonsumtion

2008-11-23T17:35:00.003+01:00

Har varit utsökt i helgen, fredagen innebar filmfestival där de ofrivilliga och Hunger stod på schemat. Den förstnämnda leverarade det jag förväntade mig och stärkte bilden av att Ruben Östlund tillsammans med Farväl Falkenberg är den svenska filmens framtid. Skildringarna av hur vårat beteende färändras (oftast till det sämre) i grupp balanserade hela tiden perfekt på gränsen mellan skratt och djupt allvar. Dessutom har Ruben Östlund vågat bryta med det tradtionella berättandet, något jag till skillnad från den engelskt talande mannen i publiken som skällde ut Östlund under frågestunden, uppskattar.

Steve Mqueens (konstnären alltså) regidebut Hunger är tveklöst årets film. Varje bildsekvens är gjord med perfektionen som mål och det lyckas konsekvent, till slut bli även den mänskliga avföringen till något vackert. Dessutom är det en historia som i likhet med Östlunds berättar något om oss människor, här hur den ideoligiska kampen lätt blir till en personlig. Allt kryddat med strålande manus och skådespelare insatser. En bättre rekommendation än min finner ni här

Gårdagen förgylldes med en SVT Play (som faktiskt funkade för en gångs skull) sändningen av fredagens Beckman, Ohlson och Can
förutom att samtids underhållaren Björn Ranelid höll hov överraskades jag av att Schyfferts korrekta definition av pretentiösa inte var självklar för de övriga. För mig är det självklart att det innebär att ha höga prentantioner men att missa med att nå dit. Kay Pollaks deltagande var lite märkligt, mest för att jag mer ser honom mer som ondskefull än som ett pretto. Då jag personligen alltid funnit honom vara nära Max Webers defintion av sekt, dessutom verkar han i tradition av människor som tror sig tala till alla och tror sig funnit ett svar. Ett intryck som stärktes efter programmet. Men det var god underhållning med en hel del intressanta frågeställningar i ett program som gärna hade fått vara längre.

Om att leva med dödsångest

2008-11-21T09:58:00.002+01:00

Jag pensionsparar inte och kommer med stor sannolikhet aldrig att göra det, i de irrationella delarna av min hjärna finns det ingen anledning till att agera som en fullfjädrar 30+ i en Brommavilla. Båda min biologiska föräldrar dog när de var 57 år av två sinsemellan olika men lika ovanliga och obotliga versioner av folksjukdomen cancer. En naturlig slutsats för egen del har därför varit att utgå i från att mitt liv tar slut vid 57 års ålder. Vilket faktiskt innebär att jag redan levt mer än hälften av mitt liv (det är såldes inte fel att betrakta mig som en del av medelåldersgruppen). Förvisso en egen konstruerad sanning men likväl en av de få saker i livet jag faktiskt tror på, faktum är att jag är lika orubblig i min tro på min egen död som den religiösa fanatikern är i sin tro på Gud. Även om jag föreställer mig att dennes tro generar i mervärden som hopp, lugn och andra närliggande floskler. Min egen övertygelse leder till stress och en ångest som stundtals är avgrundsdjup. Även om ångest är konstant så har den sina toppar och dalar. För en månad sedan var jag förkyld/hade någon form av virus som regerade i min medelålderskropp. För mig ett uppenbart tecken på att liemannen knackade på min dörr och undrade om jag var redo för ett parti schack, ett spel vars regler jag aldrig behärskat. Min obotliga cancer gick denna gång att bota med hjälp av hostmedicin och ångesten dämpades tillfälligt. Idag ska min fru till läkaren, en rutinkontroll skulle den rationella mannen i Brommavillan avfärda det hela med för mig är det ett problem av en helt annan magnitud. För det är inte egentligen inte min egen dödlighet som skrämmer mig mest även om den ockuperar delar av min hjärna alltför ofta, det är dom som står mig nära som är det centrala i min rädsla. Så samtidigt som jag försöker analysera inredningsbranschen balansera jag på kanten min egen fantasis avgrund. Ett veritabelt helvete befriat från självhjälpsfilosfins vegeterande på dumskallarnas sammansvärjning. En plats där det bara finns utrymme för mig och mina tankar och deras rädsla för det okända. Mitt rationella jag är fullt medveten om egoismen och dumheten i det är inlägget och att det inte lurar några faror bakom hörnet i mitt trygga innerstadsliv. En del av mig själv som de närmaste timmarna får stå tillbaka för en egoistisk rädsla och mitt livs stora skräck och trauma döden. Jag har inte ork och tid med det här har trots allt bara 26 år kvar att leva.

Till min fru: Om du läser det här så ber jag om ursäkt för att jag fläcker ut min dumhet i någon slags offentlighet. Men jag älskar dig överallt annat och du känner min rädsla till skillnad från omvärlden.
Älskar dig.

söndag

2008-11-16T10:46:00.003+01:00

I dagens DN (pappersupplagan) har Emil Arvidson en kort text om Malcolm Gladwells nya bok Outliers. Texten avslutats med den helt riktiga iakttagelsen att samtiden vill instruktionsmanualer. En observation som stärks av floderna med självhjälpslitteratur som undergräver människors förmåga till att utveckla ett självständigt intellekt. Samma anda tycks prägla de mängder av böcker som forslas ut inom trendämnet kulturekonomi (där Gladwells hör hemma). Ett till grunden intellektuellt vädligt intressant ämne med böcker som snarare komplicerar än förenklar, men den samtid som bland annat möter mig varje dag är fylld med människors som vill ha manualer svart på vitt om du så vill. Fullt förståligt i ett informationsstressat samhälle, men avslutningen Arvidsons utmärkta notis fick mig att fundera på det ytterst oroande i att personer i 20 årsåldern i upprullade jeans vill ha manualer för hur de ska leva. I ett sådant klimat frodas mörkret.

Såg i går det relativt mediokra tredje avsnitt av 30 rocks tredje säsong, vad jag tror förstörde för mig var gästspelet av de mediokra Jennifer Aniston. Som alla (här på riktigt) vet slog igenom med Vänner på 90-talet, en serie vars storhet jag aldrig insåg, för mig var det en ointressant sit-com riktad till människors som saknade ambitioner med sin populärkuluturella diet. Vilket så småningom ledde till att jag började tycka illa om serien, ser det därför som en oroande tendens att Aniston dyker upp i 30 rock.

Ljuset i det stockholmska höstmörkret är i vanlig ordning filmfestivalen, första dagen visas Ruben Östlunds nya film de ofrivillga, eftersom jag i mångt och mycket förkroppsliga ordet patetisk (något jag är väldigt glad över) så vill jag fast det med all sannolikhet är helt fel se Ruben Östlund som en själsfrände. Dels för att han i sin nya film bearbetar en av mina gamla favoritteorier att människor i grupp är helt andra och ofta mycket dummare individer. En ansats som bara den borde föranleda att jag kysser honom om under veckan lyckas komma tillräckligt nära. Men för tillfället baserar jag kanske främst denna barnsliga tanke på hans uttalande i intervjun han gav i novembernumret av Rodeo. Ett citat i varje som jag tänker bära med mig den gråmulna söndag:

" Musikaler är fan det vidrigaste jag vet... Jag hatar också allsång på Skansen. Jag har inte lust att sjunga i kör och känna den där gemenskapen. Jag kan känna att jag är lite tråkig där. Men jag blir nästan aggressiv av tanken på att sitta tillsammans och sjunga i kör. Det hör väl i hop med en önskan om att vara individuell, om att visa att man är fristående, har egna tankar eller.... Grodorna och människorna är ju de enda som sjunger i kör."

P.S bilden är helt offtopic det är bara jag som för några sekunder blev helt uppfylld av mig själv.

samtidens ding ding värld

2008-11-13T22:44:00.001+01:00

Visade just på svt debatt med janne josefsson var freakshow i relatid, magi

bisarr samtid

2008-11-12T23:08:00.002+01:00

Att det finns personer som läser tidningen King är något mitt förstånd aldrig lyckats reda ut. Men efter att läst den här krönikan inser jag att de nått nya lågvattenmärke inom genre svenska herrmagasin. Vilket nästan föranleder en läsning.
Något helt annat känns som Malmö blir 2009 års Göteborg det vill säga den svenska stad som kommer att hajpas mest av Stockholm i det extremt centraliserade Sverige nästa år. Sist det begav sig var väl i början 00-talet då Malmö fick rollen som Sveriges Berlin, vad blir det denna gång?

Magi

2008-11-11T14:30:00.002+01:00

har väntat i flera år på den definitiva uppgörelsen med den typ av musikjournalistik som blivit mattad med krystade referenser. har drömt om att kunna skriva det själv men som tur var fanns det någon som hade kompetensentack Johanna Karlsson

november

2008-11-11T08:44:00.002+01:00

Jag är djupt förundrad och skeptiskt till alla de människor (de är faktiskt ett par stycken) som verkar glada i nu under november som vi alla vet är den stora prövningen för människor boendes norr om Berlin. Jag är fullständigt övertygad om att de är djupt störda, så tänk på det bakom varje november leende gömmer sig en psykopat eller bäst fall bara någon som är korkad.

mitt tjat

2008-11-06T21:26:00.001+01:00

genom åren om vikten av god kulturell diet känns nu över tack vare Sarah Palin insatser under hösten. Tack Sarah, du visade alla att jag hela tiden hade rätt.

insikter

2008-11-06T19:50:00.002+01:00

Denna vecka har faktiskt givit mig värdefulla insikter, kan inte minnas sist det skedde, känns utan att ta till överord ganska bra.
Den moderna discon har vädligt länge orienterats utifrån värdena fjord, multikulti och softrock, borde det inte vara så att soulen snart tittar in på ett litet hörn?

tänka utanför boxen

2008-11-02T21:52:00.002+01:00

Mitt taffliga försök till en intressant överskriften är egentligen ett uttryck som förlorat sin kraft på grund av alla de miljarder freakenomics som använt det några gånger för mycket. Men om vi för en stund väljer att ta uttrycket på allvar så slår det mig dagligen att det fortfarande är de som har sin naturliga hemvist utanför den kommersiella produktionen av populärkultur som kan aspirera på att uppfylla grundkraven. Personer som genom sin egen nyfikenhet tränat sin analysförmåga, sitt kritiska tänkande och abstraktionsförmåga. Nu handlar förvisso världen mer än någonsin om att passa in och gör så som andra vill men jag har en naiv tro på att det unga personer som uppfyller dessa kan bidra med verk som kan betyda något om tio år. Till skillnad i från de som följer råd och rekommendationer, för dem återstår bara kortvariga hits.

ord som bör förbjudas nu

2008-10-31T09:04:00.002+01:00

- Entreprenör
- Kreativ
- Relevans
- Bryggan mellan
- kränkt
- konst
- verkligheten
- alla
- progressiv
- töntiga engelska ord som sägs av personer som tror att det ger dem makt.
- kaos
- folket

Vidare så vill jag upplysa om att James Bond är en barnfilm detta eftersom media inte är tydliga med det och att den inte verkar gå som matineföreställning. Om du har någon form av handikapp som präglar ditt intellekt på ett negativt sätt så går det givetvis bra att titta på den.
Bakom verkar det som en reklamskylt för Mcdonalds ska sättas upp på en stans reklamskolor, jag finner det ganska komiskt. För övrigt så är all printreklam en del av samtidshumorn, ofta ofrivilligt.

30 rock

2008-10-30T07:54:00.002+01:00

I dag är det premiär för tredje säsongen av 30 rock och nu finns det ytterligare en anledning att gilla Tina Fey Joe the Plumber ogillar henne, snacka om kvalitetsgaranti. I fall någon undrar så är inte min mening att det är ska bli en tv-blogg, absolut inte.
En fråga varför styrs jag in på goggle.se när jag ska söka otroligt irriterande google och youtube på svenska är till för den svenska motsvarigheten till Joe.

Säsongsavslutningen

2008-10-28T20:59:00.002+01:00

I söndags tog Mad Men säsong två slut (har bestämt att ingen följer den på kanal 9), något ledsamt men en ny säsong är väl görningen känns det som. Det mest intressant vara striden ekonom v.s kreatör det vill säga när Duck Philips som ny president förklarade att det var dags för nya tider där affären skulle stå i centrum. Bort från kreatörernas flum med andra ord, Don Draper svarade med att konstatera att Philips var perfekt som president för ett företag med de prioriteringarna, men att det inte var ett företag han tänkte tillhöra. Något som naturligtvis resulterade i barnslig gåshud hos mig (äckligt ord men kommer inte på någon synonym för tillfället). Intressant blir det när vi tänker på att ekonomen är samtidens kreatör, åtminstone fram tills dess att lågkonjukturen sätter sig psykologiskt. Apropå lågkonjunktur, är trött på spekulationer och ekonomiska kalkyler, det ändå som jag lystrar till i fortsättningen är hur kulturen tänker ta sig till detta och nyttja det som inspirationskälla.
Därmed sätter jag punkt för ett inlägg som jag är allt annat än nöjd med.

Don Draper en del av generation göra?

2008-10-26T12:01:00.002+01:00

I kväll är det dags för sista delen för säsongen av Mad Men. Likheterna mellan Don Draper och Matthew Weiners tidigare skapelse Sopranos har varit en populär parallell på sistone med utgångspunkt i karaktären Don Drapers allt mer intensiva grubblande och försvinnande från byrån. personligen tycker jag att New York Magazines likeabilty test är roligare. För mad men nörden finns även inför säsongsfinalen.
Personligen tycker jag Don Draper är intressant eftersom hans vilja att skriva om sin egen historia är så otroligt samtida. Överskriften generation göra är en aning missvisande då den syftar på personer födda i mitten av 90-talet, jag är snarare ute efter personer födda på 80-talets andra hälft. Människor som är att betrakta som digital urinvånare, som sådan är det naturligt att digitalt diktera in egen historia. Deras historia blir ett digitalt pussel där de bästa delarna putsas för att sedan berätta en historia om en person som mer liknar en avtar än en verklig person. Något Don Draper klarar utan internet men framför allt är det han gör kontroversiellt då men naturligt idag och jag gillar det verkligen. Nu hoppas jag bara att min egna generationskamrater skall börja retuschera sina livshistorier så de bättre passar vår leende samtid.
Är personligen inte förtjust i House of Hollands kläder men en kollektion med utgångspunkt i gamla Bevan inger viss respekt. tyvärr verkar han inte förstått att det var den Dylan Mckay (de två första säsongerna) som var mest mode. Den märkliga avslutning på min text har som syfte att motivera mitt bildval.

intressant

2008-10-24T15:54:00.002+02:00

Gräver för tillfället ner mig i vad progressiva och urbana människor gör i Mumabai Indien. Det indiska bloggracet ledde mig bland annat Det här. Finner där ett bra stycke som ger alla ledtrådar inför det projekt som hela skolan är involverade eftersom jag är snäll kille bjuder jag mina klasskamrater på nedanstående citat (analysen får var och en göra)

"In some ways, Arshi is just an Indian Bridget Jones. But in the West, that kind of post-feminism was possible because feminism came first. India, which has produced a female president, prime minister and business tycoons and whose universities are filled with brilliant women, has had its elite rebels. But it is leapfrogging into "Sex and the City" post-feminism without having had a broader-based women's revolution."

uselt

2008-10-19T23:21:00.003+02:00

Såg precis Woody Allens senaste film Vicky Cristina Barcelona ett pekoral som brukade säga för inte så länge sedan. Plötsligt känns en paneldebatt om hur vi ska få den 350 år gamle Allen att sluta gör film som en god ide. Allen projicerar sin önskan om att vara det kreativa geniet som förför vackar kvinnor på yngre män nuförtiden, där påminner han om Jan Gulliou vars högsta dröm är att bära en rustning och ha ett fint svärd. Inget ont om dessa önskningar som utgångspunkter för ditt skapande problemet är att det görs så jävla dåligt, godnatt.

musik

2008-10-14T13:21:00.003+02:00

Känner att det var länge sedan jag droppade lite låtar här på bloggen, så nedan följer såldes ett litet urval:
Fleetwood Mac - Keep On Going Cosmo Vitelli Edit
Soundstream- dance with me
Dan Lissviks kommande soloprojekt
Nina Simone- Sinnerman (Luciano remix)
The Sight Below With Her Kiss (I'd Pass The Sky)
St Etienne Only Love Can Break Your Heart (Andrew Weatherall Remix)
watson basin head (tolga fidon remix)
Shackelton - You bring me down (Peverlist remix)
The Black dog- A train by the Autobahn (DJ remix by Robert Hood)
Peech BoysDon't Make Me Wait (Todd Terje Edit)
Peter King African Dialects

ditten och datten

2008-10-11T12:56:00.002+02:00

Om mitt föregående inlägg jag tror det kan sammanfattas så här: du tenderar att ställa höga krav på det du uppskattar.
Det dominerande i media är som bekant den ekonomiska krisen, en kris som kommer med jämna mellanrum som allt annat här i världen om vi accepterar en cirkulär världsuppfattning. Något som helt logiskt kommer följa på detta är ett ytterligare uppsving för konservatism och nationalism även det helt enligt den cirkulära mallen. Något som uppmärksammas i nya numret av Arena jag tänker då främst på intervjun med Elsie Claeson. Förutom att fru Claeson säger emot sig själv gällande bidrag och det hon tycks betrakta som en underklass (läs texten och ni kommer att förstå)så talar hon om konservatismen som en motreaktion. Helt riktigt men det känns i texten som hon upplever denna motreaktion som bestående (kan vara hennes ideliga referenser till biologin) vilket naturligtvis är fel den blomstrar snart sen vissnar den som allt annat i livet. Men så kan naturligtvis inte trender beskrivas för att det ska säljas läs Byt namn så förstår ni vad jag menar. En småunderhållande beskrivning om den cyniska medievärld vi lever i, därför är det logiskt och nödvändigt att DN positionerar sig emot denna bok här och här.

Sist men inte minst en av morgonens stora nyheter är att Jörg haider är död, han omkom tydligen i en bilolycka. Måste tyvärr erkänna att min första reaktion var att jag kom att tänka på Ingemar Bergmans formulering (från Laterna Magica) "det gladde mig".
Min sjukdom gjorde att jag missade gårdagens vernissage på Loyal av Suzannah Sinclair, därav bilden.

nya vinklar i nya tider

2008-10-09T17:56:00.002+02:00

Är djupt nedbäddad i sängen idag men upplever då och då kortvariga formtoppar om lurar mig till att tro att nu vänder det då, då läser jag tex. nya numret av Rodeo. Ett nummer som bland annat innehåller det traditionella samtalet om mode, där det helt riktig konstateras att innehåll och kunskap och mode ej är viktigt för den yngre generation. Det är att köpa och konsumera som är essens av det senaste årens så kallade modeunder. Detta sägs på ett bra sätt i Rodeo (bättre än jag) men vad som slår mig att de i likhet med alla svenska tidningar tenderar till berätta de mer ointressanta historierna (förra numret undantaget då Cyril Hellman överraskade) men generellt sett så övervaskar svenska tidningar aldrig. Berätta om artistens som missbrukare i stället för som cool person det är ger garanterat bättre läsning. Exemplen är många och relativt enkla. Om lågkonjunkturen nu är här så är det dags för kulturen att byta skepnad och rita (skissa) upp den nya kartan. Men på modefronten fortsätter jag uppskatta de vänder sig till min generation, kanske den sista som fick ett innehåll i våra paket?

Till mina klasskamrater

2008-10-07T16:06:00.002+02:00

I helgen läste jag senaste numret av Man about town det kändes som hela numret riktade sig direkt till min klass, varumärken dess kärna och visioner allt ur ett modeperspektiv såklart. Rekommenderad läsning för de som känner att de går i min klass såldes.

dagens läsning i det svenska medielandskapet

2008-10-04T10:38:00.001+02:00

lysande

i bland tänker jag

2008-10-02T09:14:00.002+02:00

Om Sarah Palin vore svensk hur skulle det då gå före henne i politiken, ganska bra tror jag. Vi byter då naturligtvis ut det typsikt amerikanska emot det svenska ditot. Tror att det är fråga vi måste ställa oss oftare i Sverige, när presidentvalet är över kanske det är dags för media att blicka inåt?
Läs om Sarah Palins solarievanor här

30 rock

2008-10-01T08:00:00.000+02:00

I väntan på att säsong tre ska börja

avsaknad av inspiration

2008-09-30T07:43:00.002+02:00

För tillfället letar jag eller snarare famlar efter ett tonläge som kan genomsyra allt jag gör inklusive de texter jag väljer att lägga ut på den här bloggen. Som vanligt när det gäller inspiration saknas det en tidsplan, därför lär den närmaste framtiden på year of madness präglas av frånvaro, intressantare än så är inte mitt liv för tillfället.
Till skillnad från mig så har Matthew Weiner mannen bakom tv-serien Mad Men inga problem med tonläge i sina skapelser, tvärtom på ett skickligt sätt har en bit för bit med en försiktighet som imponerar och i samtidens kontext dessutom överraskar byggt upp tv-världens just nu bästa tonläge. Sist konstaterade jag att männen börjat få motstånd, en tematik som en ännu tydligare plats i avsnitt nio året bästa avsnitt hittills. Där den till synes känslokalle Don Draper ger ypperligare exempel på kärnan i den gruppmentalitet han representerar, där ingruppen möts av enorm lojalitet oavsett om det är en inkontinent kollega eller en tillrättavisning emot kollegan som blivit tillsammans med ännu en sekreterare. en grundsten i Don Drapers moral är ju som bekant att aldrig vara otrogen med någon på jobbet (kunder omgärdas dock inte av denna moral). En mentalitet som vi finner inom idrotten, politiken, den kriminella världen och liknande sekter. Ett sätt att agera som man som har tagit andra uttryck i vår tid, men beteende är likväl detsamma vilket är av grunderna till min och andras fascination för Mad Men.
Intressant vara även Peggys utskällning av den genomvidrige Pete Cambell, en personlighetstyp vi alla möter dagligen den smått psykopatiske overachievern. Skulle kunna mala på i oändloghet om söndagens avsnitt men det skulle inte bara tråka ut eventuella läsare det synkar tyvärr inte med mitt tidsschema.

Medelklassen och reflektionen

2008-09-21T15:08:00.001+02:00

Ägnade delar av gårdagen till att skumma igen senaste numret av magasinet Filter, som säger att de tror på sina läsare att de är intillgenta och kan dra slutsatserna själva. De har inte bara höga tankar om sina läsare de personifierar deras huvudsakliga målgrupp väldigt väl. För trots att tidningen görs i Göteborg känns den väldig mycket som Stockholm medelklass, godhjärtade med höga ambitioner och med ett gott självförtroende samtidigt som avsaknaden av självdistans och humor är uppenbara. Historien skall berättas och reflektionen skall läsaren stå för, men jag kan inte låta bli att undra om de verkligen gör det. Är det inte mer stöd och hjälp och öppningar till reflektion medelklassen behöver när du pustar ut mellan karriären och homestylingen? Säger inte att Filters artiklar inte kan ge detta, men lite mer utmanande ämnen hade inte skadat mellan varven. Sen bör det också tilläggas att alla svenskar kan rabbla Robyns karriär i sömnen vid det här laget. Hoppas i stället att Anders Rydells krönika i senaste BON smygs in huvudstadens lattedrickande medelklass intellektuella konsumtion.
Det skrivs och pratas ofta om Fredrik Reinfeldts personlighet, saknar dock texter och framförallt anekdoter om hans förflutna som häradsbetäckare i Täby och hur tiden som elitsoldat har präglat honom.

märkligt

2008-09-17T09:21:00.002+02:00

Är nu för tiden student på Berghs, något som överraskat mig är att få verkar titta på briljanta Mad Men. Jag har visserligen inte gått till djupet med frågan i form av enkätundersökningar men försöken att prata om serien har städnigt fallit på att den tilltalade ej sett den. Detta förvånar mig inte bara för att serien är bra, utan även för att det faktiskt behandlar mycket av skolans kärna kommunikation. Visst samhälle, uttrycksformer, kanalval etc har förändrats men metoderna och strategierna känner du igen.

Senaste avsnittet då, i vanlig ordning överlåter jag den mer djuplodande analysen åt bloggar med tv-nisch. Men i korta ordalag så börjar männens vidriga och tidstypiska beteende bestraffa sig om än i liten skala. Något jag och min älskade fru som de 70-talister vi är jublade över. Vidare konstaterar jag återigen att styrkan i Mad Men är att karaktären utvecklas sakta och trevande vilket gynnar seriens hållbarhet.

det där valet

2008-09-16T20:32:00.001+02:00

En enkel text om kärnan i det amerikanska valet (och de flesta val)stöter sällan på det i den svenska bloggosfären ni hittar den härer s

mitt i prick

2008-09-14T19:39:00.002+02:00

Stötte på den här formuleringen som en beskrivning av Stockholm i det senaste numret av Forum AID:

"Det är så glest mellan förorterna i Stockholm att staden känns som ett gäng öar av bebyggelse som kastats ut i ett hav av mörk granskog."

Precis så ser jag på Stockholm tack Daniel Golling hade inte formulerat det bättre själv.

Californication säsong 2

2008-09-14T10:03:00.002+02:00

Det verkar inte ha undgått någon att den dekadente författaren och kvinnokarlen Hank Moody är tillbaka spelade av David Duchovny som gav serien Californication lite extra trovärdighet när han nyligen kom ut som sexmissbrukare. Det skall ärligt erkännas att jag på förhand var skeptisk till en andra säsong, mycket av magin i första säsongen låg Hanks strävan att trots sina brister som äkta man och pappa vinna tillbaka sin familj, när nu har gjort det återstår att behålla den. Vilket inte bara resulterar i ett stort fokus på Hanks paket (som enligt sjuksköterskan av någon anledning klädd i syndigt svart är ett väldigt sexigt exemplar)klichéerna blir svårare att undvika och karaktärerna har inte utvecklats snarare tvärtom. Min favorit från första säsongen Marcy som tidigare balanserade den ointressanta skrikga ytliga LA kvinnan mot ett mänskligt djup på ett mästerligt sätt är i de två första avsnitten enbart skrikig och kola sugen. När det dessutom i avsnitt två antyds att Hank Moody ska i den gravt överskattad Neil Strauss fotspår (men i omvänd ordning då Neil Strauss blev sin kvinnokarl när han började skriva biografier, Hank vill ju komma i från detta beteende) är jag nästan redo att ge upp. Men det tänds ett litet hopp i slutet av avsnitt två När Hank hjälper sin agent Charlie som förlorat jobb då han precis som Hank blivit akterseglad av den nya kvinnligheten. En aning om att temat manlighet i kris, kommer att stå än mer i centrum denna säsong, gör sig gällande. Ett tema som dessvärre är fyllt av fallgropar och som beskrivs bäst utan att ta stöd i Neil Strauss redan kartlagda landskap. Jag hoppas Californication lyckas med detta även om jag tvekar, oavsett vad kommer jag troget att följa även denna säsong.

det blir en bra höst ändå

2008-09-11T21:35:00.002+02:00

Sitter tillsammans med framtidens kommunikatörer och försöker putsa min kommande kommunikativa plattform, lite sent om vi beaktar mitt personnummer, men ändå lite småmysigt på något svårdefinerat sätt. Såg i går No No på dansens hus det var precis så bra som det antyds bland annat här. Egentligen alla aspekter av kultur som jag uppskattar förkroppsligat och nedmonterat till en uttrycksform, samtidigt fick jag svar på vart jag skall söka mig framöver när inspirationen tryter. Som det antyds ovan blir nog hösten bra ändå, men nu ska jag återgå till varumärkesanalysen, godnatt.

vikten av att vårda sitt eget varumärke

2008-09-09T08:32:00.002+02:00

Överskriften är ett försök att hitta en överskrift till morgonens tankar som jag de senaste 10 minuterna förgäves försökt renodla så att de åtminstone skulle kunna framstå som normalbegåvade. Allt började med att den långt i från nya insikten om människors (åtminstone i lilla Sverige där jag bor)ständiga vilja att finna gemensamma värderingar och referenser i vår samtid, trots att allt tyder på att det inte borde vara så. Något som fick mig att tänka på att mainstream faktiskt vunnit i och med att alla nischar sina intressen så tidigt som de gör idag. Personer som lyssnar på icke kommersiell musik lägger all energi på detta vilket innebär att de ägnar sig åt konventionella val i övrigt, summan blir då grå men också spretig och mina ögon otydlig. Människor som tjänar mycket pengar handlar på Hm för de vill inte sticka ut från mängden även om deras plånboken uppenbarligen gör det. Vad vill jag ha sagt, vet faktiskt men jag tror det handlar om en förundran över att människor inte ser den röda tråden och att de levande varumärken. Då blir det spretiga och otydliga tilltalet nästintill provocerande. Som lite berömd grädde på moset utarmas kulturen av att vi i vår enfald fortfarande strävar efter minsta gemensamma nämnare, detta för att avsluta med att återknyta det första påståendet.

trend

2008-09-04T09:46:00.002+02:00

Besökte i går moderådets trendseminarium, ordet trend känns åtminstone inom den del av fältet moderådet verkade vilja positionera sig var stendött ord. Ett intryck som förstärktes av kontentan var att allt är trendigt och att nyheterna är få. Samtidigt förundrades jag av var moderådet vill lägga sig vid St: Eriksplan eller i Täby Centrum? Kändes som de hamnade någonstans på vägen, Solna kanske?
Helt annan grej musikaliska elixir idag:
Shed: Shedding the past
Jay Haze och Yann Tiersen: comptine d'un autre ete le apres midi

revision

2008-09-02T07:24:00.002+02:00

I gårdagens Studiobelinda intervjuades Charlotta Flinkenberg och Björn Ranelid, alla som läst denna blogg känner till min fascination för den sistnämnde som tillhör en av Sveriges mer svårintervjuade personer, inte för att han ogillar att prata, tvärtom. Är därför upriktigt imponerade av hur Belinda Olsson hanterade det hela, hon har till skillnad från Björn aldrig varit med på min favoritlista, kan på sikt vara dags för en revidering. Belinda är en utmärkt talkshow värld och bör ha en lysande framtid inom det mediet att se fram emot. Björn var i vanlig ordning formidabel.

Snart dags att kasta sig ner i tunnelbanan tar med mig den här playlisten:

Thomas Melchior Production Choir

Luke Solomon Spirits (Prins Thomas Disko-Tek Miks)

Dilo The Kittycat Track - Tolga Fidan's San Pedro Remix

Transform Transformation (Tobi Neumann & Matthew Styles' Analog Memory Remix)

Osunlade Momma's Groove (Original Mix)

2008-08-30T18:30:00.002+02:00

Den skånske ekvibrilisten och entertainern Göran Skytte med bedriften att överträffa sig själv i dagens kröninka i SVD som jag tyvärr inte finner på nätet. Texten är en uppföljning på hans förra kröninka och avhandlar sexualiseringen i det offentliga. Tydligen har någon anklagat Skytte för att vara bigott och hysa sexualskräck, denne person replikerar Skytte med följande:
"du ska veta att jag personligen varit med om allt du önskar att du hade varit med om"
citat får mig att känna att jag vill se en tv-serie signerade mister skytte nu!

Vikten av förstå sin egen peaktime

2008-08-28T08:36:00.003+02:00

Då jag börjat ta mina första stapplande steg i kommunikationsbranschen (genom att utbilda mig) är det svårt att inte kommentera den underhållande intervjun med Jennie Garth: Jag tror och hoppas att den typen av kommunikation är genomskådad sedan länge och endast förvandlats till ofrivillig komik som i sig kan skapa god reklam och hype. Men jag undrar lite vem hon vill vända sig till med sin personliga kommunikativa plattform?
På ett mer mänskligt plan är skär det såklart i hjärtat att se en person som har svårt att lämna tiden då hennes karriär/liv peakade. Det samma gäller den svergekatuelle (om vi ska tro Aftonbladet) Luke Perry. Men han ursäktas av att han i de tidiga avsnitten av Berverly Hills hade ovanligt snygga kläder, en underskattad modeikon.

Lovar att skriva om något lite intressantare, svårare, coolare etc nästa gång, kunde inte låta bli.

robert duffy

2008-08-26T23:14:00.002+02:00

Det är mycket Robert Duffy nu intervju i New Yorker som jag missat han intervjuades även i sommarnummret av Contempatory Culture, lite blur och ost varning på det kanske? Men det ger uppenbarligen en effekt åtminstone på mig som gillar Duffy mer och mer

Dumheten och den dåliga humorn fick ett ansikte

2008-08-20T08:51:00.002+02:00

Dumheten och den korkade humorn (kanske, kanske hade det varit kul för 60 år sedan) fick (återigen) ett ansikte. Dieten mina vänner dieten

Mycket nya intyck

2008-08-19T18:01:00.002+02:00

Den gamla kliche beskriver min vardag väl för tillfället, återkommer med en summering av det och mycket annat på söndag. Så länge tittar jag på det här och återkallar de stora ögonblicken
den här

läsning

2008-08-16T19:08:00.000+02:00

bra och viktigt:
http://www.nytimes.com/2008/08/15/opinion/15krugman.html?_r=1&scp=5&sq=Paul%20Krugman&st=cse&oref=slogin
http://sydsvenskan.se/firstpagefooter/article357319/Ett-spoke-atervander.html

kielos svar

2008-08-13T11:18:00.002+02:00

I Katrine Keilos svar http://www.expressen.se/kultur/skribenter/katrinekielos/1.1263043/fel-maltavla
finner vi följande formulering:
"Demirbag-Sten försöker härleda sverigedemokraternas framgångar ur folkhemstanken. Hon hävdar att Jimmie Åkessons parti om man bortser från de främlingsfientliga inslagen är ”ett klassiskt välfärdsparti”. Detta är felaktigt.
Sverigedemokraterna vill avskaffa MBL, luckra upp las, öka de privata inslagen i offentlig sektor samt införa avdrag för hushållsnära tjänster. Partiet menar att facket har för stor makt samt att beskattning av ägande är principiellt fel. I de 144 kommuner där sverigedemokraterna har mandat har man i praktiken fungerat som ett stödparti för den borgerliga alliansen."

Helt korrekt om vi betraktar folkhemstanken ur ett slags statsvetarperspektiv jag är dock rädd för att det är ett stort analytiskt misstag. Sverigedemokraterna vill återupprätta fantasin folkhemmet, en nostalgisk produkt som appalerar till människors drömmar om förr. Det är den vi måste förstå om vis ka ta debatten.

klass och rasism

2008-08-13T10:49:00.002+02:00

De mest intressanta debatterna brukar äga rum i skuggan av de stora idrottsevemangen som sakta men säkert maler ner befolkningens intellekt. Så även under OS Dilsa Demirbag-Sten skrev i Expressen om arbetarklassen och rasismen http://www.expressen.se/kultur/skribenter/dilsademirbagsten/1.1255915/klassens-ljus. Hon har sedan blivit bemöt av både Katrine Kielos och Daniel Suhonen. Men jag väljer att låta mitt fokus stanna vid Stens artikel för ett tag, till och börja med pekar hon mer eller mindre medvetet på ett stort problem. Omyndigförklarande av vanliga knegare (undviker medvetet termen arbetarklass då det är en otillräcklig definition) som en grupp som du inte ska kritisera, en ställning i samhället som ytterst förnedrade. Dessutom tar hon upp problemet med arbetarklass och rasism. Om du som jag är uppväxt i Skåne känner du snabbt igen dig, men tesen blri problematisk då det svenska systemet för klassindelning är otillräckligt (åtminstone det som används i massmedia) det utgår dels från ett icke existerande ssamhälle och vidare utgår det från inkomst och facktillhörighet och utelämnar i viss mån utbildning men framför allt invidens smak och kulturella diet. De grupper som tradtionellt varit mest främlingsfientliga i tex är till viss del det som i debatten kallas arbetarklass men framför allt en småföretagare och personer som uppbär yrken som tradtionellt har svårt att foga in sig i de klassiska politiska blocken (smålivs ägare, taxiförare etc.) och bönder. Grupper som inte räknas till arbetarklassen men om vi hade använt oss av ett mer komplext indelningssytem tror jag vi hade funnit nya grupper (många grupper) med medlemmar från arbetarklass och medelklass. Men än så tycks debatten utgå i från gamla klassdisskussioner och då är risken stor att debatörerna bara trampar vatten.

Hur som helst om du läser det gär Dilsa Dermibag Sten, kan vi inte ta en kaffe någon dag jag gillar din ansats i artikeln och tror vi skulle kunna en meningsfull diskussion i ämnet.

klen hipster debatt (igen)

2008-08-10T22:56:00.003+02:00

Den flitigt kommenterade men mediokra artikeln om hipsters http://www.adbusters.org/magazine/79/hipster.html kan ni gärna parallelläsa med denna kommentar http://imomus.livejournal.com/390994.html. Då den tar upp en del brister i Adbuster artiklen, dock är jag inte helt överrens med författaren här heller finner faktiskt en poäng i en av kommentarerna de som annars städnigt misskrediteras.

" Hipster culture is not a monoculture - there are a million gradiations, all as full of people who are empty trendoids as they are of people who are doing genuinely interesting things."

Hipstertermen dras med samma problem som medelklass diton, den betecknar en grupp som är överbefolkade men tremen kvarstår och utgör idag beteckning för hela Sveriges befolkning. Vilket resulterar i att den förvandlas till ett urvattnat begrepp utan innehåll som utan ett bekskrivande prefix inte kan säga något om samtiden. Detsamma med betckningen hipster idag den beskriver en grupp som är överbefolkad ocg i sådan grupper tenderar de sämsta att synas och då kan vi göra det enkelt för oss och kalla dem konsumenter utan vare sig mening eller mål. Men verkligheten är som bekant mer komplicerad än så, något som ofta glöms eller alternativt väljs bort när det blir dags att göra en artikel i ämnet.

P.S Blogger har ändrat något i mina inställningar därav de taffliga länkarna.

Musik del 1

2008-08-08T20:46:00.003+02:00

Lite musik som jag lyssnat på de senaste veckorna:

Sven Weismann Deep Passion
Heiko Voss Leave this city
Deepchord and Mike Huckaby Sound Of Thought (DeepChord Mix)
John Daly – Atlantis
Quixote Feat Lisa LI-Lund : "I Started To Dance"-Prins Thomas Diskomiks (Versatile Promo)
Ein Klein Nacht Muzik : "La Serenissima" (Modular Promo)
Henrik Schwarz/Ame/Dixon - D.P.O.M.B (Innervisions)
Mattias Aguyo Minimal (DJ Koze Maxi Version)
Toby Tobias the feeling - john daly remix
Mossa - body selector - swayzak remix
Jarle Brathen - Takras (Prins Thomas Edit)
Nina Simone - Take Care Of Business (Pilooski Edit)
Justus Köhncke- § 26 (Aaron Carl remix)
Glowing Glisses – Bassqueen
d ,julz yo momo - shinedoe remix
patrice_scott-azteck
Cassy- Idle Blues.

När det gäller dagens tidigare inlägg så gäller Weird Science brilijans om du utgår från Dark Knight som en genre film då ligger alltid utgångspunkten i serievärlden. Jag anser att det även går att betrakta filme som en vanlig actionfilm då blir det en annan diskussion som jag inte ämnar att vara en del av.