The New Yorker

Fick the complete New Yorker av en kompis i present, en helt fantastiskt pryl där samtliga artiklar och nummer är sökbara. Har precis läst en intervju med Groucho Marx från 1929, det var länge sedan jag var så hänförd av något som the complete New Yorker. Frågan vad som kommer att bli vårens sysselsättning är inte längre än en öppen fråga för min del. Utlovar redan nu löpande rapporter från 1900-tals historien sett ur the New Yorkers ögon.

Lyssnar på nu: live-set med Lindström från Paris.

Musiktips

Kan inte motstå frestelsen att tipsa om Love Society Marcus Guentners kommande album, som ser ut att bli en av vårens favoriter. Speciellt all the time (renato figoli mix) har blivit spelats flitigt den senaste veckan i mitt lilla hushåll. För övrigt har det varit mycket ny bra techno den senaste veckan. Konstaterar även att Anja Schneider börjar få lite uppmärksamhet i Sverige, var på tiden http://www.digfi.com/default.aspx?id=8489
Ni kan också läsa intervju med henne här http://yearofmadness.blogspot.com/2005/10/anja-schneider.html

SSU närmar sig sin målgrupp.

Ingen har väl missat turerna med SSU ordförandes blöta kväll på Crazy Horse i helgen, bryr mig därför inte om att länka. Personligen tycker jag att nyheten blir mer intressant om vi beaktar den lilla granskning som Sveriges Radio gjordes alldels nyligen (måste erkänna att jag hämtat faktan från en sekundär källa i det här fallet Svenska Dagbladet). I korthet gick den ut på att politiskt aktiva allt mer sällan var s.k vanligt folk utan politiska broliers och experter av diverse slag. För få metallarbetare och målare såldes. Tesen lär väl som vanligt bygga på att politkerna kommer allt längre ifrån väljarna. En tes som säkerligen kan stämma i många avseenden. Därför är det glädjande att Anna Sjödin går i bräschen för en politisk nydaning, där socialdemokraterna om de tar till vara på sin påläggskalv kan komma närmare sin väljarekår än på mycket länge. För är egentligen inte en rejäl fylla på sunkiga Crazy Horse samt misstankar om rasistiska uttalande så nära genomsittsväljaren du kan komma? Visar inte helgens händelser bara på att fröken Sjödin är som folk är mest? Tror att hon realtivt problemfritt kan rida ut den här stormen, det är värre för sådana som Jan O Karlsson vars problem är att de är för begåvade för väljarkåren. Anna Sjödin ger däremot intrycket av att vara lika dum som sina presumtiva väljare, en alldels utmärkt egenskap för den moderna folkliga politikern. Kan det vara så att Sveriges första kvinnliga statsminister gjort sitt första stora offentliga framträdande? Vi får hoppas att hon inte har en osund realtion till toblerone bara, det kan ju som bekant visa sig vara ödesdigert.

Mikkel

Försöker skriva ner en intervju jag gjort med Mikkel Metal, problemet är att det skall göras för en engelsk sida. Något som mest leder till att jag svär över det faktum att jag inte läste engelska till åtminstone c-nivå när jag ändå boddde fem år i Uppsala. För att fördriva tiden medan jag väntar på att magin skall infinna sig i fingrarna, bjuder jag på Mikkels tio i topp lista för tillfället, såklart ingen rangordning.

1. Blonde redhead: Messenger
2. Ricardo villalobos: Ich So
3. Murcof: Recuerdos
4. Fennesz: Rivers of sand
5. Michael Mayer/Matias Aguayo: Slow
6. Ester Brinkmann w/ich davidl: Now + real
7. Dntel: (this is) the dream of evan and chan (barbara morgenstern remix)
8. Mikkel Metal: Substance Reshape.
9. Dmx crew: Good Time Girl
10: Rhythm & Sound: Boss man (See mi yaa)

Pardise

Januari månad har varit allt annat än lysande då det gäller dj-bokningar i Stockholm, speciellt med december månad i åtanke. Det stundande månadskiftet innebär dock en ändring på detta, i går spelade DJ Clohe på Marie Laveau, en i raden av internationella dj:s som besöker Stockholm den närmaste månaden (Lindström, Felix, Brennan Green och Smagghe). Den senaste tiden har även klubblivet i Stockholm överanalyserats i diverse lokaltidningar http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=625&a=516350&previousRenderType=6. Dessutom har lovord och utmärkelser haglat över Marie Laveau och de klubbar som huserar i lokalen. Det var såldes en viss förväntning från egos sida när jag besökte stället efter en månads frånvaro från klubblivet. Clohe var bra utan uppnå magiska höjder, lokalen är densamma, men publiken delvis annorlunda, intresset för dans är inte vidare stort (som på Garbo ungefär) och fyllan har ökat i takt med att medelåldern har sjunkit. Den befriande galenskap som Poppius delvis målar upp i artiklen, lyste i går med sin frånvaro. Publiken var snarare genomsnittsliga svennar, med lite koll som läst i nöjesguiden att Marie Laveau is the place to be.

Egentligen inget märkligt med det, händer alla klubbar som får mycket uppmärksamhet och under 2006 kommer säkerligen en ny klubb ta över staffetpinnen som hippast i Stockholm. Det märkliga är att nöjesjournalisterna fortfarande diskuterar hur fantastiskt det är att indiekidsen numera gillar electro och techno. När de egentligen borde spana efter nästa steg i utvecklingen. För när den samlade nöjesmaffian onanerar till att Service tar storslam på grammisgalan och att Andreas Tilliander är med i melodifestivalen, letar de rättrogna sedan länge efter nya sätt att postionera sin plats i populärkulturens utmarker. Men oavsett vilken grupp jag må tillhöra, den 25 februari kommer jag vara på plats på Marie Laveau igen när Ivan Smagghe äntligen besöker Sverige.

Intellektuell i Sverige

Med tanke på den här postningens innehåll är överskriften en aning överdriven. I Sverige har det ofta rått ett slags förakt för den intellektuelle, något som till viss del kan förklaras av vår syn på vad som är allmänbildning. Egentligen kan allmänbildning i Sverige sammanfattas med en bok, naturligtvis en årsbok (känns så genuint svenskt på något vis)i det här sammahanget tänker jag på faktakalendern. En årsbok som var min egen personliga favorit på mellanstadiet när jag ansåg att invånarantalet i varje svensk kommun var en ytterst relevant kunskap och höjden av allmänbildning. Faktakalenderns edsvurna har en egen överstepräst, deckareförfattaren och tillika mångårige praktkvarnen i Svt:s På Spåret, Björn Hellberg. På Spåret hade premiär 1987 och har sedan starten varit ett av landets populäraste tv-program, med en toppnotering 1990 då de lockade hela 3,7 miljoner tittare till ett program. De inledde år 2006 med att återigen trona överst på en tv-topplista där idag tvingas konkurrera med betydligt fler kanaler.

De tävlande skall svara på frågor som tycks vara hämtade ur den senaste versionen av faktakalendern. Ofarlig och trivial fakta om statyer i Laholm och druvor i Toscana. Ingen behärskar dessa fakta bättre än Björn Hellberg. En kunskap han gärna accentuerar med ord som överstiger den genomsnittslige svenskens ordförråd. Den genomsnittslige svensken blir såldes nästintill löjligt imponerade av denne mediokra dekareförfattare och tennisnörd från Halland. Men ställ honom emot valfri proffessor och låt det svenska folket få fälla sitt avgörande om vem av dessa som besitter det högsta intellektuella kapitalet. I framtidens historieböcker kommer Björn Hellberg hyllas som en av det sena 1900-talet och det tidiga 200-talets intellektuella giganter. En tidlös virtuos som stod pall emot alla tänkbara tv-trender.

Något helt annat är Billy Rimgards eminenta blogg Benath a Steal Sky på Bomben där han i veckan tipsar om en kommande dvd http://www.c-o-pop.de/index.411.html som åtminstone jag tänker förhandsboka. Nedan en kort spellista för tisdagskvällen:

- The Knife: Like A Pen
- Matthew Johsnon. 7.19 fm
- Pan-Pot and Daniel Stefanik. Black Currant
- Fraktion- This Never Works
- DJ T: Stalker
och hela Trple R Selction 4 skivan.

Gringotext version 3.0

Bloggar skall tydligen vara privata så därför har jag tagit mig friheten att lägga ut en text som jag försökt kränga till tidningen Gringo för beskådan medan den kortats ner, förenklats och diverse andra kosmetiska ingrepp. Tredje versionen följer nedan:

Att göra en sökning på ordet svenne ger av naturliga skäl en mängd träffar, vanligast är följande förklaring av ordet: ”för vissa människor ett nedsättande slanguttryck för en svensk utan invandrar-eller utländsk bakgrund” I denna form används ordet slentrianmässigt och är som sådant innehållslöst och töntigt. En betydligt bättre översättning av ordet är: Även benämning för person brukande mainstreamkultur eller –stil. En översättning eller snarare en tolkning av ordet som ger det en ny innebörd, som berättar att vara svenne inte handlar om kulturell bakgrund. Om vi istället tittar på smak, åsikter, referenser etc. närmare vi oss varandra. Med ett sådant förhållningssätt till ordet svenne kan vi kanske uppnå det teoretiskt enkla men praktiskt väldigt svåra. En bättre värld där vi väljer att fokusera på våra likheter istället för våra konstruerade olikheter.
När vi öppnar ögonen kan vi se att Özz i Rissne är lika mycket svenne som Per Persson i Ystad. De inleder sin dag med att skratta åt Gert Fylkings sexskämt i Rix FM Morgon Zoo har benkoll på Paradise Hotel och de laddar mainstream musik på DC++. De rör sig såldes båda två, stilfullt i sina replayjeans i den välbefolkade mittfåran i det svenska konsumtionslandskapet. Likriktningen som beskrivs ovan utesluter naturligtvis inte ett utbyte av erfarenheter som kan vara både fruktbart för individen som samhället i stort. Ett utbyte som kräver att vi genomskådar de sanningar som 40-talisterna konstruerat. Ett raserande av ett samhälle där svendom betyder oskuld och svenne innebär att du föddes av linblond kvinna på Nyköpings BB. I ett samhälle där svenneklassen har stärkt sin ställning i samhällshierarkin såväl populärkulturellt som politiskt.
Ordet svenne är inget dåligt ord, tvärtom det är alldeles utmärkt om det används på ett mer intelligent sätt. De olikheter vi ser mellan Özz i Rissne och Per Persson I Ystad är ofta konstruerade och härstammar från 70-tals doftande fördomar, likt den att invandrare skulle ha grönsaksodlingar i vardagsrummet. Den nya generationen svennar (här i ordets gamla definition) bär ofta med sig sin föräldragenerations fördomar i sina haglöfsryggsäckar. Om de befrias ifrån denna tunga börda kan sakta deras definition av ordet svenne omvandlas till att vara en person som har normala åsikter och brukar mainstreamkultur. Då kan de se bortom Özz förortsslang och i stället upptäcka att hans skivsamling är densamma som deras och att de hyser samma drömmar om en Volvo V40. Naturligtvis kan dessa möten förekomma även om du inte är en brukare av mainstreamkultur, det går precis lika bra med goth-özz och techno-per. Men kärnan i själva mötet är densamma, genom att se varandra som människor inte som blatte eller svenne, tjej eller kille utan homo sapiens kan vi koncentrera oss på den mänskliga kontakten. Fundament som ofta går att finna i våra intressen och livsfilosofier. Först då kan vi nå något som liknar integration, men i sådan verklighet är en ny definition av ordet svenne nödvändig

Text: Martin Cöster som tycker att Shan Atci var årets svenne 2005.

länk

Glömde länk till Albert Brooks film: http://movies2.nytimes.com/2006/01/20/movies/20musl.html?8mu&emc=mu

fredag igen.

På ett relativt tidigt stadium i livet insåg jag att just fredagen var invävt i något magiskt, kanske inte skimrande men likväl ytterst tilltalande. Dagen då veckans frustration och tillkortakommande skall ventileras och samtidigt förträngas. den ytliga fernissan må vara annorlunda beronde på om du befinner dig i storstaden (läs Stockholm) eller landsbygden (läs övriga), men kärnan är likväl densamma. Förhoppningar, frustration och önskan om glamour i vardagen. Då jag numera ekonomiskt tillhör det lägre ståndet, får jag finna mig i en hemmahelg då ett evigt vändande på femtioöringarna står på agendan. Goda förutsättningar att bygga luftslott såldes, frigörandet av veckans frustration lär det dock bli svårare att genomföra.
Till sist lite ointressanta åsikter:

Karin Ström står för reportaget idagens "fredagspaket" i Svenska Dagbladet som jag tyvärr inte hittat på deras hemsida ännu. I kort handlar det om om 00-talets hippa yrken med fokus på hantverkaren, andra som nämns är bartender, fikägare, butiksbiträde, klubbfotograf. Känns lite som om de omöjligen kan vara hippa nu när Karin Ström skrivit om dem. Dock är artiklen intressant eftersom dess analys tyder på att min misstanke om att vi allt mer går emot ett kunskapsföraktande samhälle är korrekt. Ett samhälle där acnebiträdet Tim 22 år står för analysen känns inte så spännande. Fast egentligen bör jag inte gnälla utan läsa icke-svenska tidningar i stället.

Henrik schyffert program om humor, blev lite av ett antiklimax för min del, däremot så verkar denna filmpremiär intressant

Humorn i Europa och USA är väldokumenterade, har därför mer än en gång undrat över hur humorn betraktas och behandlas i den övriga delen av världen där de flesta bor. Kanske kan Albert Brooks film ge några inblickar i den större (åtminstone befolkningsmässigt) humorvärlden.

Gringotext version 2.0

Strax innan jul publicerade jag orginalet av denna text, dock ombads jag att göra ändringar, vill därför för mitt eget höga nöjes skull nedan publicera version 2.0. Gjorde utifrån tidningens önskningar, denna text skall dock kortas ytterligare, varnar därför för att en version 3.0 kan dyka upp i helgen:

Att göra en sökning på ordet svenne ger av naturliga skäl en mängd träffar, vanligast är följande förklaring av ordet: ”för vissa människor ett nedsättande slanguttryck för en svensk utan invandrar-eller utländsk bakgrund” I denna form används ordet slentrianmässigt och är som sådant innehållslöst och töntigt. En betydligt bättre översättning av ordet är: Även benämning för person brukande mainstreamkultur eller –stil. En översättning eller snarare en tolkning av ordet som ger det en ny innebörd, som berättar att vara svenne inte handlar om kulturell bakgrund. Om vi istället tittar på smak, åsikter, referenser etc. närmare vi oss varandra. Med ett sådant förhållningssätt till ordet svenne kan vi kanske uppnå det teoretiskt enkla men praktiskt väldigt svåra. En bättre värld där vi väljer att fokusera på våra likheter istället för våra konstruerade olikheter.
När vi öppnar ögonen kan vi se att Özz i Rissne är lika mycket svenne som Per Persson i Ystad. De inleder sin dag med att skratta åt Gert Fylkings sexskämt i Rix FM Morgon Zoo har benkoll på Paradise Hotel och de laddar mainstream musik på DC++. De rör sig såldes båda två, stilfullt i sina replayjeans i den välbefolkade mittfåran i det svenska konsumtionslandskapet. Likriktningen som beskrivs ovan utesluter naturligtvis inte ett utbyte av erfarenheter som kan vara både fruktbart för individen som samhället i stort. Ett utbyte som kräver att vi genomskådar de sanningar som 40-talisterna konstruerat. Ett raserande av ett samhälle där svendom betyder oskuld och svenne innebär att du föddes av linblond kvinna på Nyköpings BB. I ett samhälle där svenneklassen har stärkt sin ställning i samhällshierarkin såväl populärkulturellt som politiskt.
Ordet svenne är inget dåligt ord, tvärtom det är alldeles utmärkt om det används på ett mer intelligent sätt. De olikheter vi ser mellan Özz i Rissne och Per Persson I Ystad är ofta konstruerade och härstammar från 70-tals doftande fördomar, likt den att invandrare skulle ha grönsaksodlingar i vardagsrummet. Den nya generationen svennar (här i ordets gamla definition) bär ofta med sig sin föräldragenerations fördomar i sina haglöfsryggsäckar. Om de befrias ifrån denna tunga börda kan sakta deras definition av ordet svenne omvandlas till att vara en person som har normala åsikter och brukar mainstreamkultur. Då kan de se bortom Özz förortsslang och i stället upptäcka att hans skivsamling är densamma som deras och att de hyser samma drömmar om en Volvo V40. Naturligtvis kan dessa möten förekomma även om du inte är en brukare av mainstreamkultur, det går precis lika bra med goth-özz och techno-per. Men kärnan i själva mötet är densamma, genom att se varandra som människor inte som blatte eller svenne, tjej eller kille utan homo sapiens kan vi koncentrera oss på den mänskliga kontakten. Fundament som ofta går att finna i våra intressen och livsfilosofier.

Jag är väl medveten om motsägelsen i mitt resonemang, då vi med enbart en utgångspunkt i smak och referenser endast skulle skapa en ny typ av segregation. Med svennar på ena sidan och icke-svennar på andra sidan. Möten baserat endast på gemensamma referenser är praktiskt ogenomförbara, då vi arbetar en stor del av vår livstid, vi tillbringar minst 40 timmar i veckan med personer som någon annan valt ut åt oss. Oavsett om du är svenne eller inte. Min något naiva förhoppning är att vi skall börja betrakta varandra utifrån de personer vi faktiskt är inte utifrån de vi förväntas vara. I en sådan verklighet är en ny definition av ordet svenne nödvändig.

Text: Martin Cöster som tycker att Shan Atci var årets svenne 2005.

Mitt arbete

Lovade i mitt senaste inlägg att jag skulle ge omvärlden en möjlighet att ta del av mitt mejal som jag sände till några arbetskamrater. Upprinnelse var en dispyt baserad på inkorrekt uppträdande av mig. Nedan följer mejlet som på något vis tilltalar mig, jag finner det rent av lite vackert.

Hej ni har alla det gemensamt att ni var i tjänst kvällen 2006-01-09 något även jag var. Det anmärkningsvärda med just denna kväll var att jag avvek för att använda kriminalvårdsterminologi något tidigare än vad som är comme il faut. Jag fick tidigt i livet lära mig att ursäkter ej existerar, men väl förklaringar. Vädjar därför varken om er förlåtelse eller förståelse, då det inte ligger i min natur att kräva sådana ting av mänskligheten. Anser det dock vara på sin plats att för er som blev drabbade av mitt tilltag, presentera en slags förklaringsmodell.

Om vi tänker att vi har en linje som representerar mänskligt beteende, där längst till höger är vad vi betecknar som ett ytterst normaliserat beteende, vilket bland annat innebär att ens känslor till fullo styrs av det rationella tänkandet. De flesta anställda torde ligga långt till höger på denna linje. Längst till vänster finner vi det motsatta, där känslor styrs av det irrationella tänkandet, vi finner här en tendens till ett impulsstyrt beteende. Till vänster finner vi en stor del av våra intagna. Personligen befinner jag mig någonstans i mitten av denna linje, något som i vissa fall leder till en viss grad av komplexitet och gestaltar sig på en rad olika vis.

- Konflikträdsla och en viss socialfobi, vilket ibland resulterar till att jag har svårigheter med verbal kommunikation och mänsklig kontakt. Vid sådana tillfälle föredrar jag skriftlig kommunikation. Vilket enligt mig leder till en mer meningsfull kommunikation och tämligen ofta en vackrare sådan (tänk här på ordet vacker i dess mer vida bemärkelse).

- Problem med hierakisk struktur, har sedan barnsben haft relativt stora problem med hiearki och ordergivning. Eftersom dessa struktur tenderar till att byggas upp kring ordet "därför" ett förkastligt system enligt mig.

- Principen att ej beblanda privatliv och arbetsliv är helig för mig vilket leder till att jag inte kan yppa något av privat karaktär (som är av vikt). Detta är något som enbart grundar sig i principer och idelogi. Vill inte på något sätt hävda att mitt privatliv är extraordinärt.

- Konsekvent reflektion av alla de ting som uppenbara sig under en vanlig dag, vilket leder till att beslut tenderar till att utvecklas till process som innefattar en relativt stor grad av ångest.

Som nämnts ovan så kräver jag på intet vis er förlåtelse eller förståelse anser det endast vara på sin plats att jag ger en förklaring till mitt förkastliga beteende kvällen 2006-01-09.

Med vänliga hälsningar Martin

Förväntningar

Ambtionen att prestera mer än vad min högst mediokra begåvning tillåter fyller mig med den där olustiga känslan av osäkerhet inför vad jag ska och kan skriva. Ansatsen var till en början att skriva ner något om hurvida Pet Shop Boys nya är hybrid mellan kraftwerk och depeche mode eller inte. Men insåg snart det platta och nästinitll caffe latteytliga i denna iden som hör bättre hemma på expressens blogg. Försökte sedan desperat få tag på ett exemplar av det mail jag skickade till några arbetskamrater i veckan. Ett slags ursäktamail som kändes naturligt att skriva med tanke på den konflikt som utspelade sig tidigare i veckan, som jag var grunden till. Mailet förklarar på ett sätt som jag personligen kan ställa mig bakom, vår (mina kolleger) disparta syn på livet. Mailet förklarar varför våra livslinjer aldrig kommer att mötas. Hoppas kunna lägga ut det på bloggen i nästa vecka då jag hyser en viss kärlek till dess hemska innebörd.

En helt annan sak: Jag kan inte sluta att gilla Pan Pot - Randy Ho, meningslöst för övriga världen men ack så viktigt för mig.

Samtiden

Är som bekant galen men likväl intressant när jag efter en alltför blöt gårdagskväll på vägen till den lokala livsmedelsbutiken fic mitt sedvanliga morgonutbrott var det just samtiden som stod i fokus. Insåg plötsligt att det faktiskt existerar mäninskor i min egen ålder som inte är intresserade av samtiden. Obegripligt egentligen, än mer obegripligt blir det när vi beaktar det faktum att de faktiskt utgör en majoritet. Alla som är födda på 70-talets andra hälft och springer runt och gnäller att det var bättre förr borde skickas till ett reservat, så jag slipper höra deras onyanserade och vädligt ofta risiga analyser.

Dock kan en alltför intensiv relation med samtiden ställa till det för ditt intellekt, speciellt om ens relation är begränsad till en utvald exlusiv del av populationen. Något följande artikel påvisar http://sydsvenskan.se/samtidigt/article132182.ece Daniel från utmärkta netlabeln bevlar visar att ett umgänge med minoritetsbefolkning kan innebära felaktiga analyser av framtiden. Tänker inte förklara varför då det är mer uppenbart än någonsin i artiklen. Däremot så är den stackars kvinnan som tjänstgör som lärare troligtvis närmast saningen. Synd om henne är det för att hon tvingas till ett alltför nära umgänge med framtidens mänsklighet i sitt arbete. Något jag själv säkerligen kommer att tvingas till inom ett par år.

Ångest igen.

Varje nytt år är oftast en upprepning av gamla mönster i mitt liv, därför inleds varje nytt kalenderår med ytlig men för mig ytterst allvarlig ångest. Om jag vill vara elak emot mig själv (tenderar i bland att vara det) skulle jag förringa det hela till en form av trendhets. Men den krypande januariångest som jag upplever för tillfället känns alltför levande och äkta för att den skall avfärdas som ytterligare ett ytligt fenomen av vår tid. De första veckorna på året inleds med en fast övertygelse om att jag inte kommer att höra en enda ny låt, inte hitta en ny favoritbok eller ett nytt fantastiskt magasin. Vidare kommer jag inte se en enda film och året kommer vara helt befriat från medryckande klubbupplevelser. I skiftet mellan januari och februari brukar denna känsla tyna bort och ersättas av ett enda långt konsumtionsflöde.

En trevlig vinterskiva 2006 är Mikkel Metals Victimizer som dessutom har ett omslag som jag tycker ganska mycket om. Har med andra redan tjuvstartat konsumtionsflödet.

Rivstart

Trodde att det skulle ta åtminstone en månad innan någon satte agenda för galenskapen 2006. Då hade jag i vanlig ordning räknat bort Johan Stael von holstein som i sin fantastiska krönika i metro redan på årets andra dag satte nivån för 2006. Om Johan skämtar är han vår tids mest lysnande komiker och jag kommer då att kapitulera inför hans storhet. Troligtvis så gör han inte det och då är hans essens av den inneboende innebörden i uttrycket year of madness. Då jag under en längre tid haft problem med länkar följer hela krönikan längst ner i detta inlägg.

Namnet på denna blogg är taget från den amerikanske författaren Hunter S Thompson som tog sitt liv förra året. Han person aktualiseras dock i år: http://media.guardian.co.uk/site/story/0,14173,1677511,00.html


Holsteins krönika går att finna på http://www.metro.se/site/metro/discuss/?entry_type=kolumn&entry_id=18380

2006 ska jag slåss
mot allt och alla
2006-01-02

Kära Metro-läsare!
2006 blir mitt andra år som kolumnist i Metro och jag ser mycket fram emot det. Jag skriver i Metro för att det är Sveriges mest lästa tidning och för att jag kan skriva för folk som inte får höra sanningar annars. Min typ av artiklar hittar man i bästa fall i SvD eller DI, där man slår in öppna dörrar, men här i Metro kanske jag kan påverka, förändra och bidra.
2006 är nämligen mitt år. Det är året då jag ska bli tydligare, hårdare, sällare och positivare än någonsin. Jag ska ha mer rätt än någonsin och köra ner jante, lögner, korruption och orättvisa i halsen på dess skapare och förespråkare. Jag ska oförtrutet föra min kamp mot fega, okunniga och lögnaktiga journalister. Jag ska osjälviskt och djärvt ge mig i strid med våra korrumperade makthavare för att dra mitt strå till stacken i det regeringsskifte som ska, och som måste, till under året som kommer. För framtiden, för våra barn och för våra gamlas skull!

Jag ska slåss mot allt och alla som inte står för ett samhälle med individen i centrum: Jag ska kämpa för ett samhälle som förespråkar frihet, jämlikhet och broderskap med optimism och framtidstro och med tillväxt som första mål. Ett samhälle som ger medborgarna utrymme och frihet att bli entreprenörer och skapa sig ett liv som ligger i deras egna händer. Jag ska vara så högljudd att moderaterna tydligare ska föra en entreprenörspolitik för att verkligen visa att de är ett folkets parti.
Alla ska vara rädda för att inte ta mig på allvar, för jag ska skriva 17 kolumner i Metro under året (om jag får vara kvar), Jag ska göra podcasting radio, skriva bloggar på www.staelvonholstein.com, föreläsa för över 20 000 människor före valet (mitt mål) och jag ska få mer medieutrymme än någonsin tidigare. Varför? För att jag förtjänar det! Jag säger sanningar och saker som är rätt som ingen annan vågar säga och för att de som borde säga det är så in i bänken fega. Men under året ska jag väcka folk att hjälpa till. Arbetare, arbetslösa, invandrare och studenter ska sida vid sida med företagsledare och entreprenörer ut på barrikaderna och skrika att nu får det vara nog.

Fler ska våga skriva artiklar och föreläsa, så även ni läsare till Metro. Förra året fick jag cirka 40 mejl per kolumn. Jag borde få hundratals! Ni måste vakna! Ni måste engagera er! Håll med, säg emot, men aktivera er för vi får den regering vi förtjänar. Skriv till mig och jag ska svara er alla!
Varför är 2006 mitt år? Därför att det är tio år sedan vi startade Icon och för att tiden har visat att vi hade rätt! Den nya ekonomin är här och hade det inte varit för fega journalister och socialdemokratin hade Sverige kunnat vara ett centrum för denna nya ekonomi. Frågan är inte om Skype är övervärderat utan hur många fantastiska bolag vi gått miste om på grund av journalister och politiker. 2006 är året entreprenörerna gör comeback!
Jag ska se till att få igång flera entreprenörshus runt om i Sverige under året och jag ska hjälpa andra entreprenörer och jag ska lyckas med mitt eget bolag så att det märks!
Heja Sverige!

Nya förutsättningar

Nytt år innebär som bekant nya förutsättningar på en rad plan. Något som i högsta grad är relevant för Year of Madness, då min självbild är uppbyggd kring tron att jag är en person i konstant utveckling. Vilket innebär en kort preskribtionstid och att jag ständigt är kallad till min egen revidering, gällande såväl livsåskådning, smak samt aktiva och passiva ställningstagande. Förhoppningar är därför att jag under året som följer skall kunna förkasta, ångra och ompröva mycket av det jag skrivit under 2005.