Musik som formade min dag

Facebook har som den skarpsynte noterat lagt sig till med ännu en applikation där du kan ange skivor som formade dig under din uppväxt (notera att de i enlighet med sin affärside profiterar på människors vurm för nostalgi även här). Jag nöjer mig med två musikaliska upplevelser som formade min dag. Först Clannad I see red funnen tacka vare den eminenta bloggen diskoakademin. Att skaparna dessutom har en skivbutik på Kristianstadsgatan (jag är född i Kristianstad) i Malmö ser jag som ett vackert utfall av slumpen. Dagens andra elexir var Linger & Quiet mix i första delen av senaste Beats in Space vackert.

Att vilja för mycket

När jag i går kväll försökte varva ned med att snabbskumma senaste numret av New York Magazine (det senaste i min brevlåda vill säga) fastande ja några sekunder extra vid en bild av Kanye West. Inte för att hade valt att ha jeansjacka under en tunnare täckjacka, en outfit som kan ha en tendens att stimulera den förrädiska nostalgin hos 70 - talister. Utan jag såg något annat i hans gestalt han påminde om alla de lantisar som kommer till storstäder för att lyckas, en ambition som ofta göra att "de vill lite för mycket" de blir skrikiga omotiverat positiva, smaklösa och hysteriskt kommersiella. Eller om ni så vill väldigt smarta eftersom det motsvarar den kravprofil som framställts just för dem i världens samlade laboratorium. Personligen har jag alltid överansträngt mig för att inte uppfylla den profil, en ganska otaktikisk åtgärd har det visat sig. Men bilden på Kanye i de dubbla jackorna i New York Magazine fick mig att förstå och komma till sans han utstrålade inte bara skrikighet och vulgäritet det var genuint, en produkt av hjärtat (även den kanske först haft ett par samtalssessioner med hjärnan) detta gladde mig. I veckan som kommer ska jag leta efter det genuina i ögonen hos alla Stockholms Kanyes.

Lite kul trots allt

Tycker jag att det här är. Speciellt gillar jag
"Mycket eftertanke och planering har legat bakom dryckens succé"

De basala frågorna

Gårdagen påminde mig om lite av essens av den åldersfas jag befinner mig samtidigt som jag genuint uppskattar sena och dekadenta nätter med alldeles för mycket alkohol så finns önskan och glädjen i att möta dagen tidigt. Att få avnjuta en kvalitativ frukost med min fru där jag är närvarande inte bara som en fysisk gestalt. Mötet mellan dessa ambitioner är det som intressant när du lämnat kvar de mer orealistiska drömmarna om livet någonstans i skarven mellan 90-talet och 00-talet. Samtidigt innehåller de ett visst mått av konstruerad eftertanke och ger upphov till en plågsam narcissism. Som får mig att leta efter krystade etiketter som jag kan dekorera min tillvaro med. Något som resulterat i en mängd disparata verkligheter med en tydligt teoretisk prägel det här gillar jag till exempel väldigt mycket (hade liknande tankar själv för ett par år sedan men saknade ett varumärke) och det kommer med all sannolikhet var en del av den abstrakta och imaginära delen av mitt liv.
Men nu stundar en fantastisk dubbeldate med min fru och mig själv som 12-åring på vägen till den ska jag drömma om Philip Rots penna.

Eftersom min blogg inte är min Twitter

Känner jag ett pockande behov av addera lite tyckande till dagens tidigare inlägg som är längre än 140 tecken. Det Maciej Zaremba gör sin artikelserie hoppas jag att alla som vill aspirera på den något slitna benämning intellektuell bokmärker. Det har sedan valet 2006 diskuterats hur man ska ta debatten med Sverigedemokraterna och ärligt talat så har de väl inte hänt någonting i saken. Men i sin artikelserie i väntan på Sverige och kanske framförallt i i dagens artikel visar Zaremba vägen. med stilistisk säkerhet belyser han Sverigedemokraternas syn på svenskhet samtidigt som han lyfter fram deras befängda dröm om det svunna folkhemmet. Det sistnämnda är en grund som genomsyrar såväl deras retorik som deras partiprogram men trots detta är det få som diskuterat det. Zaremba producerar inte bara utmärkt journalistik han visar vägen för alla de som borde ta sitt intellektuella ansvar (oftast inte politiker). Jag hoppas innerligt att fler följer i hans spår, Maciej Zaremba har givit oss alla nycklarna nu måste de som är lämpade våga öppna den gamla rostiga dörr från 30 -talet som är grunden i SD:s politik.

apropå tidigare inlägg

Läs gärna Maciej Zaremba utmärkta artikelserie speciellt dagens artikel om SD:s syn på svenskhet (som jag ej hittat på nätet) läs det så länge
Hur som helst likheterna med 1991 är slående speciellt när vi tänker på SD: s kultursyn som beskrivs i dagens DN (som jag inte länkar till). Kort summering grundtesen är önskan om en tillbakagång till det gamla folkhemmet, något jag rantat om tidigare.

Påminnelse

Nästa år är det val då kan det vara värt att redan nu att påminna om sambandet mellan folklig kultur och politiskt vansinne, dels den här artikeln mest för att den visar att skillnaden i retorik är minimla jämfört med videon ovan, som väl beskriver ett Sverige som jag växte upp i.
Sambandet folklighet, vansinne och dålig musik har aldrig varit tydligare.

beteendevetenskap i vardagen

De senaste tio åren har alla från den kallhamrade vd:n till den fascistoide väktaren kokettera med kunskaper i beteendevetenskap gärna inhämtade från någon självhjälpsbok vars naturliga målgrupp är de som precis lärt sig läsa. Att markandsförare i likhet med så många andra (ledareskribenter tex) befinner sig på ruta 1 A när gäller detta har jag under året lärt mig att leva med. Men någonstans hoppas jag att det är dags för nästa steg, kanske kan den här artikeln ge en push i rätt riktning. Minns ämnet som en ett kärt samtalsämne vid middagsbordet under de det tidiga 90-talet och det är ju där den till absurdum förenklade självhjälpsreligionen befinner sig.

40 +

Blev ett omedvetet tema denna helg med dokumnetären om Olle ljungström och intervjun med Johan Kling i det senaste numret av BON som elixir. Två i sig skilda personer men med det gemensamt att de har en bra historia som inte bara är intressant att ta till sig utan dessutom utvecklande. Därmed uppfyllde de två disparata historierna grundkritierna för god populärkultur och jag lär få anledningen att återkomma till dem