Nedsläckning

Den här bloggen har under 4,5 varit en del av min personlighet under de två första åren så var den en direkt nödvändighet och en bidragande orsak till att jag tog mig igenom the year of madness 2005. Det var en period i mitt liv då varje blogginlägg kanske inte alltid var välformulerat eller ett resultat av stor tankeverksamhet. Men det var alltid ett resultat av entusiasm inför bloggen som verktyg och en stor vilja att tycka. Samtidigt var det ett försök till att protestera emot sånt som bekymrade mig, vilket ofta grundade sig i olika människors ovilja till att ständigt blicka framåt. En profil som vid enstaka tillfällen fick personer utanför min egen vänkrets att läsa mina i bland obalanserade utfall emot svennar och andra extremgrupper. Dock blev bloggen aldrig något annat än en kanal för mitt eget behov att tycka, än avsiktlig men allt annat än samtid nisch (i avseendet att bloggen alltid saknat en tydlig profil och nisch). De senaste året har min inlägg varit sprugna ur viljan att inte släppa mitt kärleksbarn men verkligheten har nu hunnit i fatt mig. Vilket i kombinationen med att mitt liv ser radikalt annorlunda ut än tidigare gör att jag väljer att avsluta den här bloggen. Jag kommer sannolikt låta den ligga kvar och skvalpa på nätet men fler texter blir det inte. Ämnena har tagit slut likaså entusiasmen att skriva och att tycka de två viktigaste fundamenten för att skriva en blogg. Kanske återkommer jag i framtiden i en annan form sannolikt då med en tydligare postionering. Men Year of Madness är över för den här gången...

Intressant läsning

Hittar ni här. Varför ska jag återkomma till när jag är klar med att ställa ut mig själv.
Kanske kommer det handla om vikten om vad du tar med dig från den analoga världen, vi får se...

veckans jag håller med

Står först Brusa högre lilla å för med det här småskojiga inlägget även det här samstämmer med mina åsikter denna vecka.

Men bäst är Lisa Millberg i Rodeos modemsamtal om bloggar (primärt modebloggar) jag citerar:
" den här uppluckringen som man hoppades skulle komma på grund av nätet, att det skulle bli mycket fler små klickar och att det skulle ges rum för fler mindre aktörer? Jag tycker det har blivit exakt tvärtom"

För resten rekommenderas läsning av Rodeos senaste nummer, men Millberg slår huvudet på spiken och det går att applicera på allt just nu, lysande. Extra bonus för att det är ju precis vad jag tjatat om i 4,5 år nu.

visuellt

Lite småsaker som jag på olika sätt gillade i går eftermiddag

lång och kort sikt

Svenskans idagsida har haft ett tema om dagens ungdom och de krav som de möter. Inget nytt kan tyckas men likväl intressant att fundera kring speciellt med utgångspunkt i min egen generation som lyckades deala till sig evig ungdom någon under 90 - talets mitt. Något som givits oss andrum och möjlighet att prioritera det långsiktiga (även om en långsiktigt strategi ofta leder till en karriär i det kortsiktigas tecken). Att det nu inte finns tid till sabbatsår och andra livsbejakande aktiviteter är förvisso en logisk följd av det samhälle vi alla byggt upp och förmodligen oundvikligt då det går hand i hand med kommersialiseringen av samhällskroppen. En tendens som vi kan se förkroppsligad i vår egen statsminister som egentligen är prototyp av framtidens vuxna. Han leverera i sitt yrke och är genomsnittlig och normal, hans intressen är kommersiellt gångbara, han har rationaliserat bort humorn ur sin kropp och ingen kommer någonsin att komma i håg honom. Inget fel i detta han motsvarar de krav samtiden ställer på oss och han löser saker på kort sikt och får aldrig möjlighet till reflektion (jag vet att han läst 40 psykologi men det har alla gjort mer eller mindre). Med en ungdoms generation som har bråttom att lyckas kommer skapa ett klimat som gynnar staten, där alla leverera sin kortsiktiga kompetens till den gemensamma potten och alla kommer de dö bortglömda. I tutade att de är den kritiska generation inbillar de sig att kritik är detsamma som att skrika högt och avtrycket blir inte mycket mer än en fågelunges. För att sätta ett stopp på mitt eget svammel, i ett sådant klimat skapas inget som sticker ut inget som är intressant det levereras bara.

I min enfald så trodde jag länge att långkonjukturen skulle skapa små intelligenta öar av nya tendenser till och med i staden där jag sitter och lyssnar på 30 minuters mix av Leo Zero mannen Leo Elstob. Men som så många gånger förut var mina förhoppningar resultat av min egen naivitet som återigen blockerade min rationella hjärnhalva. Lågkonjunkturen har i den urbana miljön lett till att vi på lyxrestaurang en gång i månaden i stället för två och att vi köper Acne i stället för Lanvin. Personligen känner jag mig uttråkade och överväger stundom att hänge mig åt den förkastliga nostalgin, men kraven på att leverera kastar mig brutalt tillbaka in i den så kallade verkligheten igen.

Tystnad

Det här se onekligen ut att bli mitt sämsta bloggår någonsin och allt tyder på att jag de två närmaste veckorna kommer att ha ett mer eller mindre frivilligt uppehåll. Dels har jag alldels för mycket att göra och vidare så upplever jag mig återigen ha kommit närmare mitt gamla favoritcitat hämtat från Martin Luuk.
"Jag känner mig allt mer ointresserad av åsikter. Jag kan känna att jag nästan inte har några. Kanske några per år."
En insikt som inte en bra grund för bloggande

Beror på hur du ser det

Copyriot tar upp att Jenny Damberg på DN dissar en sympatisk grej på Lava för ett bättre presentation läs de länkade inlägg. Håller med om att det är fel evenmang att hoppa men jag uppskattar inställning i att i frågasätta pressmeddelande. En nöjesjournalistik som bygger på att du okritiskt skriver av alla pressmeddelande du får känns stendöd 2009. Handen på hjärtat är det någon som använder de traditionella tidningarna för att få tips? Jag tror att nöjesjournalistiken skulle vinna på att inta en mer kritiskt hållning till alla event och i frågasätta deras syfte om inte annat skulle det bli intressant lyssning. Sedan hoppas jag att det innebär att de i frågasätter från en annan synvinkel än vad som säljer det finns gott om krafter som kan ta hand måste utgå i från den parametern. Skribenter måste unna sig lyxen att se förbi detta. Annars kan det bli spännande att höra vad Damberg skulle tycka om att Fylkingen ska techno för småbarn?
Bilden har absolut inget med inlägget att göra råkar bara gilla den sen är den ju på sätt och vis aktuell i dessa tider.

Favorit i repris

Eftersom den här bloggen faktiskt kan aspirera på att vara gammal (4 år) så kan jag med gott samvete börja använda mig av repriser. Så här reflekterade jag över Valborg för tre år sedan konstatera att det inte allt för mycket sedan dess på många sätt.

generationsdebatt

Varje lågkonjuktur innebär även debatter om den generation som innehar epitet ug för tillfället, eller snarare parodier på debatt i veckan bjöd Kvällsöppetmed det besynnerliga radarparet Lennart Ekdal och Marcus Birro och deltog gjorde bland annat debattvigliganten Johan Von Holstein. Nu är det på intet sett nytt vi 70-talister var slackers och ironiker i princip varje generation har fått genomolida dessa spektakel där det utmålats som lata med argument som i bland tycks söka stöd i att slöheten skulle vara genetiskt betingad. Kan inte låta bli att övveraskas av att ingen lär sig eller är dessa debatter bara till för att fyll tomrum i tablåerna? Generationsskillnader har alltid funnits och bidragit till korkade argument. Men att Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet borde väl diskuteras utifrån helt andra infallsvinklar eller?
Till exempel:
- Det faktum att vi undergrävt högre studier och gjort dem till obligatoriska.
- De snillen som kom på att det var viktigt att var fullt godkänd i även teoretiska ämnen om du vill bli säg bilmekaniker. En mycket märklig insikt om ni frågar mig.
- Vi har till skillnad från 90 talet inte en massa märkliga åtgärder för arbetslösa vilket torde påverka statistiken?
- Samtiden bygger på projektanställningar etc vilket ger mindre trygghet (om det nu är vad du vill ha)

Är uppriktigt trött på fulltständigt obegåvad debatter som denna om en generations eventuella lathet krydda med bisarr offentliga personer som bara tänker med hjärtat.
Något som däremot upprättar mitt skamfilade förtroende för media är den här strålande artiklen i Sydsvenskan, obligatorisk läsning.

Jag en gatekeeper

Egentligen hade jag tänkt babblat lite om 70-talister v.s 80 - talister med utgångspunkt i från en postning på Twitter som jag gjorde i går som löd: "vi 70-talister är så upptagna av att försvara vår rätt att vara evigt unga att vi missat att 80-talsusterna sedan länge blivit mentalt äldre"
Tanken var att fylla på lite med att 80-talister liknar 50-talister och att det är rotade i det kommersiella samhället på annat sätt än 70 - talister, ja och lite annat dravel. Trist att skriva ännu en tråkigare att läsa, när jag tidigare i kväll var ute och vårdade slog mig tanken att det nog mest handlar om huruvida jag på väg att bli en gatekeeper eller inte och om så är fallet är jag en dålig gatekeeper. Mycket tyder på att svaret är ett tveklöst jag på båda dessa frågor. Det fanns en tid då gatekeeper syndromet (känner du inte till det googla) var något som störde mig idag har jag accepterat det som en naturlig del av det social spelet och det vi kallar livet. Naturligtvis måste jag inte bara förhålla mig till tio år yngre begåvningar jag måste se till att hålla dem på ett behörigt avstånd bakom mig. Eftersom jag saknar en åtråvärd position blir det lite knivigare och om ni dessutom betänker att "snäll" är ett epitet som klistrats på mig i tid och otid så förstår ni magnituden av det dilemma jag dagligen brottas med. I går stötte jag på den här texten av den ofta eminente Anders Mildner. Håller med honom men väljer att stanna vid funderingen på varför vi som dyrkade agrogrejen lät det stanna och dö ut i textform. för det kanske är det som är problemet att vi som de hämmade mjukusdjur vi är lät det stanna i textform och aldrig tog med det ut i den verbala verkligheten. För det finns om vi skalar bor det värsta ytterligheterna en kraft i den krönikekultur som omnämns i Mildners text som jag tror hade passat bra i en verbal mer alldaglig kontext. Kanske är det oxå en liten USP som vi säger på "säljarskolan" som går att använda emot "curlinggeneration". Frågan är väl om det är för sent att genomgå denna metamorfos eller inte, jag kostar på mig att vara lite svengelsk "time will tell".