Musik

I bland låter jag eventuella läsare av denna blogg få veta lite om vad för typ av musik jag lyssnar på, eller snarare vilka artister som är mina gunstlingar för tillfället. I namedroppingens tidevarv torde detta vara något självklart, rentav okomplicerat. Det enda du behöver är en bredbandsuppkoppling och en förmåga att använda funktionerna copy and paste. Om världen eller kanske snarare mitt förhållningssätt till densamma vore så enkel skulle jag med stor sannolikhet vara en lyckligare mäninska. Nu måste jag dock i likhet med många andra förhålla mig till den verklighet jag själv konstruerat, en verklighet som jag med jämna mellanrum dessutom dekonstruerar, allt för att göra livet mer komplicerat. Därför finner jag det svårt för att inte säga smärtsamt att diskutera min egen musiksmak och de artister som för tillfället hyser mest aktning i mitt hem. Musik för mig är en privat angelägenhet, fullt i paritet med toalettvanor, sex, dryckesvanor etc. Samtidigt som det med stor sannolikhet är den syssla som upptar störst del av min tid, då avser jag konsumtion av musik, för någon musiker blev det aldrig av mig, tyvärr får jag väl säga.

Det delikata dilemmat ligger såldes i de två disparata känslor som kämpar om utrymme i min själ. Min intigritet vad det gäller min privata musiksmak är svår att förena med texter om densamma. Samtidgt som det troligen är det ämne där jag har mest att skriva, i varje fall om vi väljer att beakta antalet timmar som jag varje vecka lägger ner på att konsumera musik. Dessa två motpoler i min känslovärld ställdes på sin spets i går när jag via min myspace sida, åtminstone teoretiskt skulle ge världen en chans att ta del av vilka som var mina favoritartister. Att jag slutligen föll till föga och hastigt klottrade ner några namn är ett faktum som plågat mig under det gångna dygnet. Har jag givit upp min en gång så starka intigritet, betyder inte musik mer för mig än en stureplanskille som gillar electro? Har jag slutligen givit efter för min generations smått absurda behov att positionera sig genom ytliga referenser? Eller är det början på något nytt, en vacker och storslagen framtid där jag öppnar dörren på glänt och med osmorg plockar ut alla mina lik ur gaderoben. Har inga svar men hoppas att Digital Disco 3 kan hjälpa mig med sökandet efter detta. En samling från forcetracks som den alltid lika eminente Erik Möller smakfullt mixat till oss som drömmer om en bättre värld.