Vad finner vi i Houellebeq

Det är mycket

Houellebecq

nu, i dagens Svenska Dagbladet avhandlas han på understrecket plats, har tyvärr inte funnit Roland Paulsens understreckare på nätet ännu. Jag eftersträvar på intet vis att bemöta denna artikel inom den sociologiska disciplinen, utan jag har fasnat för det avslutande stycket som jag tar mig friheten att citera nedan:

Varför vill så många gräva ner sig i den här sortens läsning? Det är uppenbart att Houellebecqs verk fyller ett updämt behov av sanning bortom det korrekta. Den som inte låter sig skrämmas finner en bedrövad författare vars ärlighet uppmanar till reflektion bortom text, misantropi och uppgivenhet.

Det är just bortom texten Houllebeq har slagit an något hos mig låt vara med cynismen som främsta redskap. Men sådan är ofta stor littertur, den öppnar nya tankebanor för sina respektive läsare. Ungefär samtidigt som Houllebeq dök upp i mitt liv (ca 2002) gjorde den brittiske komikern

Ricky Gervais

samma sak. En kultureklektisk tanke har förföljt mig sedan jag i helgen avnjöt avsnitt fem av den andra säsong av tv-serien Extras. Vad förenar Gervais och Houellebeq? Var möts dessa herrar och varför tycks de slå an samma ton hos mig? Till en början trodde jag att det hela gick att lyfta upp på just ett sociologiskt plan och på så vis skulle det inbegripa fler aktörer än mig. Men ju mer dagarna går inser jag att det i högsta grad är personligt.

Ärligheten och den ofrånkomliga cynismen som medföljer på den, gör mötet mellan Houellebeq och Gervais i mitt inre möjligt. Likt den kände sociologen Anthony Giddens vill de båda tolka modernitetens följder från olika vinklar i bland medvetet och ofta omedvetet. Eller snarare de inspirerar mig att söka svar och frågeställningar på vad det är i moderniteten som formar dagens mäninskor, dagens sexualitet, dagens arbetsklimat etc. I detta virrvarv av frågeställningar möts de misantropen och komikern och formar en tår längs med kinden på klassens clown. Denna höst hoppas jag att de åter kan krypa under mitt skinn och driva mig framåt genom sina spännande möten i det innersta av vad som borde vara mitt hjärta.