Det är de små detaljerna, de smått oväntad och allt som oftast oönskad upplevelserna jag återkommer till när livet antar formen av en anekdot. Småstädernas mörker överträffar de urbana myterna, med mig som passiv aktör och aktiv observartör. Ögonblicken när dialogen finner sin ursprungliga form och antar karaktären av monolog har vi nått dit den moderna mäninskan strävar. Inte han eller hon som bloggar, läser litteratur, laddar ner techno, ställer ut konst eller provar vin. Jag talar om en gestalt betydligt närmare ursprunget vars drivkraft är avsaknaden av densamma. Allt för länge har jag undanhållit orden som som förringar min exsistens även om dess egentliga tanke var att förgylla densamma. Allt för länge har jag sparat de utlösande orden som skvallrade om betraktarens tillkortakommande. Innan orden blir mig allt för kära, innan de blir mina och vi ingår en allt annat en fruktbar symbios tänker jag släppa fram dem ur den dunkla tallskogen någonstans mellan det urbana och det eferblivna.
- Fan vad tungt jobbar sex dagar den här veckan både lördag och söndag!
- Hm.
- Men sen är jag ledig måndag och tisdag, skönt ungar i skolan och kärringen är på jobbet. Jag kan rå om mig själv
- Hm
- Tystnad…
- Tror jag ska vara hem och tokrunka! Bara rå om mig själv
- Hm
- Det är skönt att bara ha tid för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar