Varför jag ogillar ordet renässansman.

Först vill jag dock korrigera lite av gårdagens innehåll på denna blogg, fick i kommentarerna ett ovanligt relevant inlägg av

Ola Larsmo

. Hans text om informationsrevolutioner nu och då har jag inga invändingar emot, tvärtom historien är repetiv till sin karaktär. Det är användandet av ordet renässansmänninska (har inget med upplysningen att göra) jag ogillar, något Ola Larsmo är helt oskyldig till (förlåt Ola). Förneka inte att det skulle kunna finnas vissa värden och kulturella vinster i en renässanspersons agerande om vi utgår i från ordets ursprungliga innebörd (även om det till stora delar är en repition av antiken med en naturlig uppdatering). Idag är som bekant möjligheterna att leka da vinci större än någonsin, att vem som helst kan ställa ut tavlor visade Markus Andersson utställning på konstnärshuset med en meningslösa tavla av Karolina Lassbo som främsta dragplåster. Att kulturen är öppen för glada amtörer är såldes inget nytt, för amatörer är egentligen vad en renässanperson blir idag. En diametral motsats till de experter som idag lever en allt mer tynande tillvaro i etablerade medier, avser då inte självutnämnda experter.

Det grundläggande för en renässansperson är att denne utövar mer än en proffession åt gången. Till exempel en person som kan skriva musiker, författare, journalist och konstnär på sitt visitkort. Kravet på prestationernas kvalite är sekundärt, något som ändock inte hindrar att denne flyttar konstartens postioner framåt, med lika mycket tur som skicklighet. Det fantastiska är att denne person kan göra mer än en sak, emd andra ord är vi egentligen alla renässansmänninskor. När det gäller vem som utnämns till renässansperson, rör det sig inte om att någon helt okänd upptäcks på nätet, några sådan fall existerar knappast i Sverige om ni nu trodde det. Det är fortfarande de sociala kapitalen som avgör personens karaktär, vädligt förenklat var bekant med rätt person och gärna då någon som kan belägga dig med ett epitet i stil med renässansperson. Ett tillvägagångsätt som kändes helt logiskt på 1400- talet, men år 2007 känns ointressant och ålderdomligt. Vi har ju som Larsmo påpekar i sin artikel teknik som borde ge oss okända kreatörer utan de rätta kontakterna. Men åtminstone jag ser gärna att de lägger sin kreativa energi på en konstart och producerar nyskapande kvalitativa produkter och låter oss fokusera på verket i stället för personen. DIY- trenden (härkomst för många av de som aspirerar på att vara renässanspersoner idag) är i behov av en uppdatering. I vanlig ordning är det männinskan som släpar efter i sn utveckling.