Det var visserligen ett tag sedan jag hörde någon i min närhet använda ordet trendanalys, vilket förmodligen säger oss väldigt lite om dess egentliga användningsområde. Dock är analyser av trender inom olika former av kulturyttringar något de flesta medier avsätter minst en person per redaktion att göra. Dessa så kallade analyser kräver dock en väldigt specifik målgrupp där åldern för en gångs skull är mindre relevant. Vad som krävs av den något ospecificerad målgrupp är avsaknad av eller väldigt lite uppfattning om de poplärkulturella skeendena i samhället. Denna egenskap som är själva motsatsen tillinformationsövertag kombineras framgångsrikt med en känsla av mediepersonligheter i Stockholm är coola. I själva verket är dessa trendanalyser som ofta går under kodord som krönikor, kritik etc. en textmassa utan några större krav på stilistik och analysdelen är väldigt basal dessutom sker den allt som oftast för sent i förhållande till det beskrivna fenomenets verkliga inträffande. Ett ypperligt exempel på detta är fredagens krönika i Stockholm City, något orättvisst att använda sig av en tidning som vänder sig till mindre bemedlade kan tyckas, men exemplet är så pass slående att frestelsen blev för stor.
citykröninka-Att indien förvandlas till trångsynt gubbmusik är helt i sin ordning den tar över gubbrockens roll. Vilket innebär att den electro som det referas till i texten är i själva verket dagens indie. Det som var indie på 90-talet är idag kommersiell pop och rock som avlyssnas av personer som sedan länge passerat 30.
-Kröninkan torde vara skriven 2005 men publiceras i år, tendensen som beskrivs var något som diskuterade flitigt för två-tre år sedan, men i enlighet med svensk trendanalys går det att fortsätta skriva om samma fenomen i flera år. Oavsett om det existerar eller ej.
Vart vill jag egentligen komma med mitt luddiga söndagsresonemang? Jo, trendanalys är något som förvisso aldrig kan bli intellektuellt avancerat men det finns en grundregel som jag ser det. Det är en analys som skall beskriva framtiden inte samtiden. Vilket konkret innebär att det endast finns plats för dessa själar i mer nischade medier. Såldes bör dagstidningar, radio, tv etc. snarast möjliga omskola alternativt avskeda sin trendorakel. Dagstidningar, radio och tv ska syssla med torr, saklig nyhetsrapportering samt bejaka den i Sverige så eftersatta stilistiken. Här avser jag främst tidningar som borde lägga mer kraft på att finna goda stilistiker. Då skulle sådan som jag kunna välja att avnjuta morgonens texter i ställer för att frenetiskt hamra in ännu ett stilistiskt haveri på tangentbordet.
