Den missunnsamme kan utan större problem finna en viss Dn-skepsis i det inlägg som skrevs på den här bloggen i måndags, känns därför lite speciellt i att i dag berömma samma tidning. Låt vara att texten återfinns i annan del av tidningen.

Byggnads bankar till

Wolodarski tycks ha samma funderingar kring Sveriges mest privligerade yrkesgrupp genom tiderna byggnadsarbetarna. Ni som läst här tidigare vet att jag inte kommer allt för väl överens med hantverkaregruppen. Men i byggandsarbetarnas fall handlar det mer om en form av fascination inför deras dumhet, egoism, världsfrånvändhet och ovilja till den globala framtiden. Det enda tecknet på någon som helst samklang med samtiden är de yngre byggnadsarbetarnas drogkonsumtion

SVT

Det trista är att Byggnads på ett sätt som borde vara förpassat till fictionens värld ger alla fackkritiker vatten på sin kvarn.

Ingen torde ha missat den märkliga väskdebatten, vars underligaste inslag är dess egen exstistens. Även om jag vidhåller att Sisela Lindbloms jämförelse med 80-talet i den DN-intervju som var upprinnelse till det hela var direkt osmart. Boken har jag ej läst och avstår därför med omdömen, men som litteraturrecension var jag väldigt förtjust i Stefans Spjuts recension av ”De Skamlösa”

här

I det massiva men för var och en selektiva bloggflödet har jag noterat önskemål om en seriösare ton från populärkulturens förmedlare. Märkligt, dess uppgift är att förmedla samtiden, att hålla alla tio fingrar (minst) i luften och känna vart vinden blåser. Detta bör dessutom ske på en daglig basis, då konsumtion och irrationalitet i all dess former är tidens tand för tillfället så skall dessa förmedlare agera enligt dess lagar. Den som önskar eftertanke och kritik bör söka andra forum. Naturligtvis går dessa olika nischer eller forum att kombinera vi bör klara av att hålla koll på mer än en topplista i taget.