Kultur och statistik.

Att yngre generationer måste positionera sig gentemot de äldre är sociologiska baskunskaper. Därför är säkert en hel drös unga bloggare just nu i full färd med att attackera Andres Lokkos (ej på nätet än) slutsatser i dagens nöjeskrönika i Svenska Dagbladet. De är tvingad att göra det, protesten är en del av vår natur. Men den kamp som är inte bara till sin struktur är basal dess innehåll blir längden detsamma för bakom de tvångsmässiga positionerna gömmer sig goda tankar och ideer som riskerar att drunkna i en flod av meningslösa Youtubevideor och töntiga facebooks meddelande. Självklart kommer fler att skriva om

Naomi Kleins nya bok

. För det är troligen viktigare att vi tar oss tid att diskutera den fixering vid siffror som råder inom kulturvärlden, för annars finns det snart inga positioner kvar att eftersträva. Då är allt bara siffror och något kvalitetsbegrepp existerar inte längre, vi riskerar då att gå en

Tragisk

framtid till mötes.

För er som inte bryr som om siffror rekommenderar jag att införskaffa Karl Larssons fina diktsamling Form/Force

P.S. Ovanstående postning är inte en produkt av det faktum att jag under 2,5 år haft en blogg vars enda kännetecken har varit dess avsaknad av besökare.