Med anledningen av mitt förra inlägg samt
det här viktiga inlägegt av Tom Malmqvist vill jag förtydliga en sak. Jag är allvarlig med mn förhoppning om mer utrymme för Nisse Holm eftersom jag i likhet med Tom Malmqvist anser att Holm är typisk för idrotten. Eller som Malmqvist skriver:
"Men hur utbredd är egentligen denna uppfattning inom världens största folkrörelse? Tyvärr tror jag att Holm är typisk för ett slags smygfascism som alltid har hasat runt och skrämts i idrottsrörelsens källargångar. "
Det är dock bättre om denna facism ges tillåtelse att visa sitt rätta ansikte i stälelt för att vi låsats att idrottsaktiviteter (primärt i grupp) är bra för barns värderingar (aktiviter i grupp är sällan utvecklande). Jag tror Nisse Holm kan ge detta ett ansikte,d et är alltså inte primärt skrattet jag är ute efter utan sanningens allt annat än fagra ansikte.
Alex Schulman pratade om självförakt (sitt eget) i svd:s söndagsintervju, min förhoppning är att skriav lite om just självförakt i veckan, men mer om det senare. Söndagsdelen i DN bjöd på det sämsta och fulaste modereportaget jag skådat sedan jag bläddrade i mammas Elloskatalog på stranden i mitten av 1980-talet. Min undran är vem vänder sig tidningen till? Har +40 männiksor verkligen samma intressen idag som för 25 år sedan. jag tvivlar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar