det gamla vanliga tjatet

Känslan av att vi har två (minst) parallelt existerande kulturvärldar är knappast revoultionerande. Där den yngre som är verskam i de nya medieformerna är den som driver utvecklingen framåt. Sen har vi en gammal förstockad som klamrar sig fast vid minnet av 1968. Men som

Anders Mildner

påpekade i sitt snart två månader gamla blogginlägg pratar de unga siffror och pengar (och det gjorde de väl förr med för den delen). Visst är det till en början en frisk och behövlig postionering gentemot de gamla tankesätten, men med en lågkonjuktur i antågande känns vasastanskulturen lite tunn och behovet av andra lite mer obekväma röster gör sig återigen påmind. Någon som inte vet hur du använder Excel osv. Tjatet blir mest luddigt och trist och jag tangera vid närmare eftertanke de gamla 68:orna. Läs Mildners gamla inlägg i stället.

Jag älskar verkligen att

Lokko

aldrig ger sig i sin kamp emot melodifestivalen/eurovision song contest. Fler borde visa den viljan, för om Sverige vore ett helt friskt land borde vi ha samam inställning till skiten som de har i England. Att fallet inte är sådant behöver jag liksom inte kommentera.

p.s Roberto Bolano kombinerade förmodligen kvalite med excel så han är inte helt optimal som bidlval, men han var en underbar författare och det var länge sedan jag hade med en bild här på bloggen.