I Rodeos artikel om trendhysterin i Sverige nämnde Anina Rabe att alla bloggare läser samma artiklar i exakt samma tidningar. En åsikt som stämmer om du har ett väldigt snävt urval då det gäller bloggar. Majoriteten bland svenska bloggar representeras på ett ypperligt vis av

Tankar

. En tradtionell blogg i dagsbokform av och om en otroligt vanlig svensk invånare (detsamma gäller troligtvis hela jordens befolkning). Jag finner den hemsk och otroligt mörk, detsamma skulle förmodligen Anki konstatera om hon hittade hit, något hon troligtvis inte gör. För så är det inte ämnat att vara ,hon på en sidan av lekparken och jag på den motsatta, vill inte, kan inte och ska inte mötas existerar abslout inget fruktbart i det.

Men trots men aversion emot att möta oliktänkande finner jag det märkligt att media i stor utsträckning igonrerar bloggar likt Ankis med tanke på det uttalade public service ansvar som vissa kanaler har. Trots detta känns det troligare att Anki skulle uppmärksammas i valfri reklamkanal, framför allt att dessa bättre skulle tillfredställa hennes eventuella behov. det bästa kanske vore om media följde

Martin Gelin

intressanta tanke om att göra kultursidor som bara skriver om andra kulturskribenter. Det är en tanke som faktiskt bör övervägas på riktigt inte bara i någon form av bloggteoretisk disskusion. Ett argument för att kulturdelarna ska sluta skriva om film, musik etc är att de intresserade i dag redan känner till allt innan tidningarna uppmärksammar det hela. I min bok skulle en intervju med Anki var mer intressant en intervju nummer 1000 José González. Ett möte skulle aldrig kom till stånd men väl en ömsesidig respekt.