Monarkin i nischsamhället

Sedan slutet av 90-talet är jag övertygad republikan (därav länken till republikanska partiet), såldes önskar jag ett Sverige utan en kung och drottning. Kungafamiljen av i dag är en självklar del av den populärkulturella kontexten, de är tillsammans med melodifestivalen de enda stora hitarna vi har kvar. När jag läste ”The Long Tail” funderade jag mer än en gång på kungafamiljens plats i den framtid som Chris Anderson målade upp. Gripen av den smittade entusiasmen föranleddes jag till en början att tro på en vändning gällande opinionsläget. Efterhand inser jag hur fel jag hade, ett framtid nischsamhälle innebär endast att potentiella republikaner kommer var så insnöade på sin grej att de inte kommer att vara medvetna om vare sig kungafamiljen eller republikanernas existens. Medan de stora massorna kommer att sjunga the ark låtar den 30 april till kungens ära. Även om jag gillar ett framtida nischsamhälle som för många redan är här har jag sett väldigt få tendenser till fältöverskridande och överraskningar. Så även om jag och några hundra tusen till har rätt i frågan om monarkin så lär familjen Bernadotte sitta tryggt på tronen länge till

Dagens skiva är såklart The Rice Twins nya tolva Can i Say på K2 som du köper digitalt

här

eller om du föredrar traditionella skivvarianter på valfri skivbutik på nätet.