TV

Nej, jag tänker inte börja blogga om tv, det görs redan av så många svenskspråkiga bloggare, dessutom gör de det hela på ett ytterst intierat vis, dessutom ofta välskrivet. De mest kända exemplet är Kjell Hägglunds blogg Weird Science http://www.weirdscience.se/. Men i likhet med de andra bloggarna i ämnet, som jag stött på behandlar den främst icke-svenska produktioner, väldigt naturligt idagens samhälle när din nationstillhörighet inte längre utgör ett hinder för din konsumtion (även om det ofta leder till en vilja att lämna landet, något som Andres Lokko redogjorde för tidgare detta år i SVD innan han lämnade Stockholm för London). Personligen har jag dock svårt även om jag i likhet med flesta inom mitt fält mestadels konsumera produktioner som är utom-svenska, att upphöra att förvånas över undermåligheten hos svenskproducerad tv (gäller även film). Om vi bortser från vissa dokumentärer har det i mitt tycke inte gjorts något nyskapande med konstnärliga visoner de senaste åren, spung möjligtvis undantaget.

Som ung tonåring fascinerades jag av Killinggängets produktioner under det tidga 90-talet, och för all del allt som de producerat därefter. Trodde dock att deras kreativitet skulle smitta av sig och inspirera unga tv-mäninskor. I stället ser jag en utveckling som går emot det motsatta. Snarare ser jag en tillbakagång präglad av ängsla och feghet, helt befriad från visoner och experimentlusta. Visst vi saknar en brutalrealistisk tradtion inom svensk public service. Som snarare har utmärkt sig med reportage där en idealistisk reporter från Stockholm åker ut i skogen och träffar en tant eller farbror, unik såväl till sin karaktär och vad det gäller häsla. Sedan får denne person representera den s.k "lilla mäninskan". Men även om vi bortser i från vår tradition av okreativ präktighet är det ändå märkligt vad usel all svensk tv är i dag. Om någon har funnit ett mer intierat svar på denna fråga, så var vänlig att höra av er till mig.

Äldre personligheter som i viss mån berört tv-och filmvärlden som tex Carl Johan De Geer, känns märkligt nog mer vitala och absolut mer nyskapande än dagens tv-makare. Även om det inte är samma medium så kan jag inte låta bli att notera att Carl Johan De Geers foton som ställs ut på Moderna Museumet för tillfället, känns väldigt mycket fräschare än allt SVT producerar idag. Kanske dags att reprisera Tårtan igen?

Nu tror jag inte vi kommer att få se någon förändring, vilket faktiskt inte gör något i dessa tider, när nationsgränserna inte begränsar din konsumtion längre. Synd bara när alla flyttat till de mer attraktiva städerna ute i vida världen. Kan dock inte motså att leka med tanken på att SVT anställer Lukas Moodyson som ansvarig för dramasektionen. Ni kan tycka vad ni vill om denne man, men han tycks alltid gå den väg han själv önskar och hans personlighet tycks vara precis vad vår statstelevision behöver. Om han skulle vilja jobba där eller inte, det är en helt annan sak.