Lundahumorn är avskyvärd åtminstone idagens tappning med det olidliga radarparet Anders och Måns, buskiskillarna i Hip Hipp mfl. Dess föregångare på 80-talet Helt Apropå gänget var väl egentligen roligare dem (även om jag gilald dem som tioåring) men de baserade som ni kanske minns mkt av sin humor kring dockor (och skor). Något som de hämtat från England (back in the days så brukade public service göra det) dockhumron frodas som om tiden stått stilla http://www.guardian.co.uk/arts/gallery/0,8542,1444231,00.html. Ett ganska ointressant inlägg för de som inte är intresserade av humorns historia.
Lyssnar på Benj B Radio Show
torsdag, mars 31, 2005
Solkenshistoria
Tänkte att Year of madness skulle ha lite litterära ambitioner (beskriver det så i brist på annat). Så nedan följer en liten solskenshistoria om en fantastisk person från det förgågna:
Soliga majdagar i skånska småstäder som lyckats bevara lite av den vackra arkitektur som trots allt funnits, tillhör något av det bättre du kan uppleva. Kombinera man det dessutom med en bekymmersfri tonårsdag som jag gjorde denna dag, lyser solen upp din själ utan att blotta ditt inre. Personligen mötte jag denna försommardag i enfärgad t-shirt och blåjeans i ett försök att lägga mitt i mellan de modeströmningar som ändå existerade på landsbygden våren 1996. Lars hade valt en dyrbar t-shirt, syftet var tydligt han ville utstråla framgång och skönhet. De uppkavlade armarna visade att han inte gjorde någon ansträngning att dölja sina solariebrända överarmar. Jag mötte ofta Lars på den här gatan som ledde från skolan till stadens trendigare fik, eller snarare Lars mötte dig. Ingen kunde möta Lars, det var han som mötte oss andra, en egenskap som tillsammans med hans fars höga lön berättigade hans orubbliga plats bland stadens bratpack. Om du inte såg Lars, ordnade han det till dig, att kasta sig över någon för fem minuters glans i solen var aldrig främmande för denne stammande playboy.
Inte för att jag upplevde det som något tråkigt, förtyckande eller intetsägande att möta Lars. Med sina historier om delfinridning, timslånga samlag med äldre damer, hans välformade negerrumpa förgyllde han min småstadstillvaro. Faktum var att Lars var för mig som parmesanen för risotton oumbärlig, jag vegeterade på hans mytomani och han på min uppmärksamhet. Hans karakteristiska något framlutade och vaggande gångstil, kunde jag urskilja i sömnen, men hans vilda gestikulerande visade att han funnit mig först, ännu en gång. Sammandragningarna i hans välskulputrerade axelparti antydde att han hade något stort på gång. Hans små chihuahua ögon stirrade mer intensivt blå än på hela vintern, hans leende dominerade hans kompakta huvud, en riktigt bra historia skulle stammas fram igen. Lars skulle smeka orden, tugga dem för att sedan idissla alla vokaler och konsonanter som det svenska språket rymde tills han fann den rätta melodin, först då skulle han sticka sin värja i mig. Touche, jag skulle falla pladask, att det ofta innebar at han valde den direkta och simpla vägen spelade föga roll, ett av vår tids stora genier smekte sin mage för att förbereda sig inför det slutgiltiga mästerverket. Jag spände varje muskel i min kropp allt för att vara förbered på inblick i den vackra världen. Förbered på att ta hans hand för att sedan tillsammans flyga längs gatorna tät omslingrade i en av hans rumpskakande danser som fått hade fått så många flickors hjärtan att stå i brand.
Jag kände hans intensiva Marlbrodoftande andedräkt, det var nära nu hans små chihuahua ögon tedde sig gigantiska när de fokuserade mig som två målsökande missiler, hans leende smittade och jag svarade.
- ja, ja! Har du hört och sånt?
Vid det här laget visste jag att ett svar var onödigt, detta var Lasses stund på dagen, hans konstverk. Jag visste bättre än att förstöra ett konstverk, aldrig att jag skulle stjäla Lars egen Mona Lisa.
- Ja, ja vi var ju på G-punkten igår, drack tre öl så jag var nykter. Sen när vi skulle hem skulle jag bara test att köra Anders sportbil ett varv på parkeringen.
Lars höfter rörde sig nu i takt till gårdagens dansgolvshits, det syntes att närmade sig klimax, en själslig ejukaltion.
- Ja, ja dom kom ju polisen förbi va, och jag fick blåsa och sånt. Så jag satt på stationen hela natten. Inget körkort från jag är 21 blir det!
Insåg att Lars för än gångs skull talade sanning, en fadäs likt denna klädde sannerligen hans skrala intellekt. Trots att han sparade det sista penseldraget som skulle kröna denna mästerligt levererade anekdot, men inte ens jag hans störste kritiker och beundrare, anade vad som väntade.
- Ja, ja och alla bara snackar om det på stan va! Bara för att det är jag Lars Linne!
Men hallå du får inte säga det till nån och sånt!
Med en kall och ljudlös nickning illustrerade jag att vi numera hade ingått en pakt, att vi slutit ett avtal som inte gick att bryta. På andra sidan kullerstensgatan tornade en yngling upp, redo att bli en aktör i Lasseland. Chihuahuaögonen lämnade mig och sökte kontakt med ynglingen på andra sidan. Den välformade och så berömda rumpan vändes emot mig och de jättelika armarna vajade fram och tillbaka i luften.
- Hallå och sånt har du hört, har du hört?
Min exklusivitet var som bortblåst, en känsla av tomhet kunde ha varit nära till hands, men icke. Jag ville dela med mig till hela världen av min Lasse, det ekvilibristiska geniet var på intet vis bara min han tillhörde oss alla, och vi alla tillhörde honom. Samtidigt visste jag att det handlade om minuter innan han åter skulle stå vid min sida, till skillnad från ynglingen på andra sidan kullerstensgatan så kunde jag min Lasse.
- Ja, ja du ser alla vet om det om det va! De snackar om det och hittar på extra grejer bara för att det är jag Lars Linne!
Hans små chihuahuaögonen pressades ihop med en våldsam kraft, de stirrade intensivt och ödesmättat emot mig. Hans välformade rumpa darrade av förväntan, hans bröstmuskler kippade inte efter andan utan efter bekräftelse. Ja log emot Lars och lät mitt svar vänta, jag smakade av det på min tunga och svalde, lät det gurgla runt i munnen innan jag fyrade av ett nytt leende och utan pardon svarade:
- Absolut
- Ska du till G-punkten på fredag och sånt?
Det skulle bli en riktigt bra vår, nej fel den skulle bli fantastisk. Lars skulle vara kung i baren, och jag skulle stå i ett hörn med ett leende som skulle kunna mjuka upp den mest spända bicepsen i världen.
Soliga majdagar i skånska småstäder som lyckats bevara lite av den vackra arkitektur som trots allt funnits, tillhör något av det bättre du kan uppleva. Kombinera man det dessutom med en bekymmersfri tonårsdag som jag gjorde denna dag, lyser solen upp din själ utan att blotta ditt inre. Personligen mötte jag denna försommardag i enfärgad t-shirt och blåjeans i ett försök att lägga mitt i mellan de modeströmningar som ändå existerade på landsbygden våren 1996. Lars hade valt en dyrbar t-shirt, syftet var tydligt han ville utstråla framgång och skönhet. De uppkavlade armarna visade att han inte gjorde någon ansträngning att dölja sina solariebrända överarmar. Jag mötte ofta Lars på den här gatan som ledde från skolan till stadens trendigare fik, eller snarare Lars mötte dig. Ingen kunde möta Lars, det var han som mötte oss andra, en egenskap som tillsammans med hans fars höga lön berättigade hans orubbliga plats bland stadens bratpack. Om du inte såg Lars, ordnade han det till dig, att kasta sig över någon för fem minuters glans i solen var aldrig främmande för denne stammande playboy.
Inte för att jag upplevde det som något tråkigt, förtyckande eller intetsägande att möta Lars. Med sina historier om delfinridning, timslånga samlag med äldre damer, hans välformade negerrumpa förgyllde han min småstadstillvaro. Faktum var att Lars var för mig som parmesanen för risotton oumbärlig, jag vegeterade på hans mytomani och han på min uppmärksamhet. Hans karakteristiska något framlutade och vaggande gångstil, kunde jag urskilja i sömnen, men hans vilda gestikulerande visade att han funnit mig först, ännu en gång. Sammandragningarna i hans välskulputrerade axelparti antydde att han hade något stort på gång. Hans små chihuahua ögon stirrade mer intensivt blå än på hela vintern, hans leende dominerade hans kompakta huvud, en riktigt bra historia skulle stammas fram igen. Lars skulle smeka orden, tugga dem för att sedan idissla alla vokaler och konsonanter som det svenska språket rymde tills han fann den rätta melodin, först då skulle han sticka sin värja i mig. Touche, jag skulle falla pladask, att det ofta innebar at han valde den direkta och simpla vägen spelade föga roll, ett av vår tids stora genier smekte sin mage för att förbereda sig inför det slutgiltiga mästerverket. Jag spände varje muskel i min kropp allt för att vara förbered på inblick i den vackra världen. Förbered på att ta hans hand för att sedan tillsammans flyga längs gatorna tät omslingrade i en av hans rumpskakande danser som fått hade fått så många flickors hjärtan att stå i brand.
Jag kände hans intensiva Marlbrodoftande andedräkt, det var nära nu hans små chihuahua ögon tedde sig gigantiska när de fokuserade mig som två målsökande missiler, hans leende smittade och jag svarade.
- ja, ja! Har du hört och sånt?
Vid det här laget visste jag att ett svar var onödigt, detta var Lasses stund på dagen, hans konstverk. Jag visste bättre än att förstöra ett konstverk, aldrig att jag skulle stjäla Lars egen Mona Lisa.
- Ja, ja vi var ju på G-punkten igår, drack tre öl så jag var nykter. Sen när vi skulle hem skulle jag bara test att köra Anders sportbil ett varv på parkeringen.
Lars höfter rörde sig nu i takt till gårdagens dansgolvshits, det syntes att närmade sig klimax, en själslig ejukaltion.
- Ja, ja dom kom ju polisen förbi va, och jag fick blåsa och sånt. Så jag satt på stationen hela natten. Inget körkort från jag är 21 blir det!
Insåg att Lars för än gångs skull talade sanning, en fadäs likt denna klädde sannerligen hans skrala intellekt. Trots att han sparade det sista penseldraget som skulle kröna denna mästerligt levererade anekdot, men inte ens jag hans störste kritiker och beundrare, anade vad som väntade.
- Ja, ja och alla bara snackar om det på stan va! Bara för att det är jag Lars Linne!
Men hallå du får inte säga det till nån och sånt!
Med en kall och ljudlös nickning illustrerade jag att vi numera hade ingått en pakt, att vi slutit ett avtal som inte gick att bryta. På andra sidan kullerstensgatan tornade en yngling upp, redo att bli en aktör i Lasseland. Chihuahuaögonen lämnade mig och sökte kontakt med ynglingen på andra sidan. Den välformade och så berömda rumpan vändes emot mig och de jättelika armarna vajade fram och tillbaka i luften.
- Hallå och sånt har du hört, har du hört?
Min exklusivitet var som bortblåst, en känsla av tomhet kunde ha varit nära till hands, men icke. Jag ville dela med mig till hela världen av min Lasse, det ekvilibristiska geniet var på intet vis bara min han tillhörde oss alla, och vi alla tillhörde honom. Samtidigt visste jag att det handlade om minuter innan han åter skulle stå vid min sida, till skillnad från ynglingen på andra sidan kullerstensgatan så kunde jag min Lasse.
- Ja, ja du ser alla vet om det om det va! De snackar om det och hittar på extra grejer bara för att det är jag Lars Linne!
Hans små chihuahuaögonen pressades ihop med en våldsam kraft, de stirrade intensivt och ödesmättat emot mig. Hans välformade rumpa darrade av förväntan, hans bröstmuskler kippade inte efter andan utan efter bekräftelse. Ja log emot Lars och lät mitt svar vänta, jag smakade av det på min tunga och svalde, lät det gurgla runt i munnen innan jag fyrade av ett nytt leende och utan pardon svarade:
- Absolut
- Ska du till G-punkten på fredag och sånt?
Det skulle bli en riktigt bra vår, nej fel den skulle bli fantastisk. Lars skulle vara kung i baren, och jag skulle stå i ett hörn med ett leende som skulle kunna mjuka upp den mest spända bicepsen i världen.
onsdag, mars 30, 2005
Karin Ströms krönika
Karin Ströms krönika
I dagens SVD skriver Karin Ström en märklig kröninka (http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9428245.asp) Hon inleder med följande "Jag tänker inte ens ge mig in i “debatten” om musiknedladdning för det är så självklart att det är fel att stjäla." Bra för vill inte höra hennes inlägg i debbatten (personligen vill jag inte höra någons åsikter idenna trötsamma debbatt mer). Efter denna inledande mening fortsätter hon med att presentera sina åsikter som förvisso mest är onyanserade tankar. Men det känns trots detta märkligt då hon faktiskt lovat att inte presentera dessa i den inledande meningen. Som en slags krona på verket avslutar hon med följande klassiska mening "Klipp er och skaffa er ett jobb." Hoppades att denna mening förbjudits i det svenska språket, tyvärr var det inte så. I fall ni undrar så funkar den inte som ironi, det skulle bara kännas som en geggig wallpappertidning eller ett par cigarettsmala byxor från 1998. Kröninkan är väl inte så mycket att uppröra sig över, utan bara ett i mängden av de meningslösa krönikor som produceras varje vecka i det ängsliga trendsverige. Faktiskt lika meningslösa som det här inlägget.
Lyssnar nu på. Closer musik "One Two Threee No Gravity (Ewan Pearson Remix)
I dagens SVD skriver Karin Ström en märklig kröninka (http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9428245.asp) Hon inleder med följande "Jag tänker inte ens ge mig in i “debatten” om musiknedladdning för det är så självklart att det är fel att stjäla." Bra för vill inte höra hennes inlägg i debbatten (personligen vill jag inte höra någons åsikter idenna trötsamma debbatt mer). Efter denna inledande mening fortsätter hon med att presentera sina åsikter som förvisso mest är onyanserade tankar. Men det känns trots detta märkligt då hon faktiskt lovat att inte presentera dessa i den inledande meningen. Som en slags krona på verket avslutar hon med följande klassiska mening "Klipp er och skaffa er ett jobb." Hoppades att denna mening förbjudits i det svenska språket, tyvärr var det inte så. I fall ni undrar så funkar den inte som ironi, det skulle bara kännas som en geggig wallpappertidning eller ett par cigarettsmala byxor från 1998. Kröninkan är väl inte så mycket att uppröra sig över, utan bara ett i mängden av de meningslösa krönikor som produceras varje vecka i det ängsliga trendsverige. Faktiskt lika meningslösa som det här inlägget.
Lyssnar nu på. Closer musik "One Two Threee No Gravity (Ewan Pearson Remix)
Karin Ströms krönika
I dagens SVD skriver Karin Ström en märklig kröninka (http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9428245.asp) Hon inleder med följande "Jag tänker inte ens ge mig in i “debatten” om musiknedladdning för det är så självklart att det är fel att stjäla." bra för vill inte höra hennes inlägg i debbatten (personligen vill jag inte höra någons åsikter iden trötsamma debbatten mer). Efter den inledande meningen fortsätter hon med att presentera sina åsikter som förvisso mest är onyanserade tankar. Men det känns trots detta märkligt då hon faktiskt lovat at inte presnetera dessa i den inledande meningen. Som en slags krona på verket avslutar hon med följande klassiska mening "Klipp er och skaffa er ett jobb." Hopapdes att denna mening förbjudits i det svenska fspråket tyvärr var det inte så. I fall ni undrar så funkar den inte som ironi, det skulle bara kännas som en geggig wallpappertidning eller ett par cigarettsmalabyxor från 1998. Kröninkan är väl inte så mycket att uppröra sig över, utan bara en i mängden av de meningslsöa krönikor som produceras varje vecka i det ängsliga trendsverige. Faktiskt lika meningslösa som det här inlägget.
Lyssnar nu på. Closer musik "One Two Threee No Gravity (Ewan Pearson Remix)
Lyssnar nu på. Closer musik "One Two Threee No Gravity (Ewan Pearson Remix)
måndag, mars 28, 2005
back to basic
Varje år bör någon slå ett slag för Bröderna Marx genialitet, dessa oefterhärmliga komiker är grunden till all den kvalitativa amerikanska humorn (alltså inte alla älskar raymond) som finns idag. Utan Groucho Marx hade jag aldrig lärt mig uppskatta kraften i komedin. Denne Grouch vars komiska tajming var superb räddade många trista eftermiddagar för mig under 80- talet när SVT på regelbunden basis visade matiner som Bröderna Marx, Helan och Halvan samt Chaplin. Gå in på http://www.marx-brothers.org/ och känn respekten, kanske blir ni sugna på att köpa någon av de extremt fula figurerna som sidan säljer.
Lyssnar på: Marcus Guetner- 1981
Lyssnar på: Marcus Guetner- 1981
På tal om porr den första versionen...
Ibland blossar det upp en debatt om pornografi som I mångt å mycket påminner om vilken annan social, politisk eller kulturell debatt som helst. Alltså en ganska svartvit sådan som förs av agitatorer, en bekväm sådan där man antingen tar ställning för eller emot. Skillnaden ligger i vilka det är som agiterar. I debattstudios i TV ser vi oftast vältaliga kvinnor och män som behandlar ämnen av olika natur, när det handlar om porr så ser det annorlunda ut. Då är det finner vi de indoktrinerade feministerna (oftast ganska vältaliga eftersom deras argument är direkt saxade ur moralhandboken) å andra sidan finns där vulgotyperna. Vulgotyperna slår lite grann i underläge, detta beror på att de förespråkar nånting som i grund o botten är av ganska mycket ondo. Face it! Det är av ondo att en tjej nyss fyllda 18 från ett fattigt land i Europas utkanter får sitt arma rektum uttöjt till bristningsgränsen av en elak sleazebag, och att detta spelas in för att i förlängningen generera i vinst för sleazebagen och utspridd sagge över andra sleazebagars ölkaggar.
Sen kan ju Ingrid Swede säga att folk ska skita i vad hon har för sig framför kameran, och visst Ingrid jag skiter i vad du håller på med du företräder ändå en industri som exploaterar kvinnor och ger unga män (och kvinnor för den delen) en skev verklighetsbild. Jag tänker inte rada upp argumenten mot porr, dessa har ni hört förut, utan istället belysa problemets kärna. Läsk och porr har mer gemensamt av vad man kan tro. En livstilsaktivist med tovigt skägg (trots att de påfallande ofta saknar riktig skäggväxt) alternativt svennig piercing. Som tar ställning mot kapitalismen kan inte med handen på hjärtat säga att Cubacola smakar bättre än Coca-Cola, så det är föga överraskande att se vederbörande dricka Coca-Cola. Exemplet kan appliceras på många företeelser, folk kör bil när de borde åka kollektivt, folk laddar hem musik online samtidigt som de säger sig värna om den lokala skivaffären. Folk lever inte som de lär. Och det har jag inga problem med, det viktiga är att vi ändå är medvetna om saker och ting. Det är grymt enkelt att dissa porren och ännu lättare att avstå från den när man har sitt på det torra – ifall man får regelbunden sex. Betydligt svårare att avstå från porren är det när man inte får sex på regelbunden basis. Det hela är skitenkelt, porr är ett substitut för sex, ett substitut tas i bruk då the real thing inte finns att tillgå, ett substitut är ett andrahandsalternativ och alltså inget man väljer utan tar till i brist på annat.
Deadendcruizer
Sen kan ju Ingrid Swede säga att folk ska skita i vad hon har för sig framför kameran, och visst Ingrid jag skiter i vad du håller på med du företräder ändå en industri som exploaterar kvinnor och ger unga män (och kvinnor för den delen) en skev verklighetsbild. Jag tänker inte rada upp argumenten mot porr, dessa har ni hört förut, utan istället belysa problemets kärna. Läsk och porr har mer gemensamt av vad man kan tro. En livstilsaktivist med tovigt skägg (trots att de påfallande ofta saknar riktig skäggväxt) alternativt svennig piercing. Som tar ställning mot kapitalismen kan inte med handen på hjärtat säga att Cubacola smakar bättre än Coca-Cola, så det är föga överraskande att se vederbörande dricka Coca-Cola. Exemplet kan appliceras på många företeelser, folk kör bil när de borde åka kollektivt, folk laddar hem musik online samtidigt som de säger sig värna om den lokala skivaffären. Folk lever inte som de lär. Och det har jag inga problem med, det viktiga är att vi ändå är medvetna om saker och ting. Det är grymt enkelt att dissa porren och ännu lättare att avstå från den när man har sitt på det torra – ifall man får regelbunden sex. Betydligt svårare att avstå från porren är det när man inte får sex på regelbunden basis. Det hela är skitenkelt, porr är ett substitut för sex, ett substitut tas i bruk då the real thing inte finns att tillgå, ett substitut är ett andrahandsalternativ och alltså inget man väljer utan tar till i brist på annat.
Deadendcruizer
vila i frid bedrup
En del av ens uppväxt vare sig man vill eller inte, men döden är svår därför bör vi all skänka en tanke till famlijen bedrup i dag: http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,623563,00.html
lyssnar nu på: Frida Hyvönen Until death comes.
lyssnar nu på: Frida Hyvönen Until death comes.
söndag, mars 27, 2005
SVT goes ödmjuk!
SVT:s nya humorsatsning Ulveson och Herngren är intressant på flera sätt. Den är en mockumentary om inspelningen av ett humorprogram på SVT där Johan Ulveson och Felix Herngren spelar nidbilder av sig själva vars uppblåste egon sättar käppar i hjulet för produktionsarbetet, uppblandat med klipp från den fiktiva sketchserien (ett gott initativ, metaperspektiv är nästan aldrig fel). Kvaliteten på sketchklippen varierar från ok till ansträngt skratt till medioker till usel. I snitt kan man säga att de håller Kvarteret Skatan-nivå. Det intressanta är att det är lite oklart om dessa sketcher är avsedda att vara bra eller inte. Möjligen är det så att vissa är tänkta att vara dåliga och andra bra, men några sketcher är så dåliga att det faktiskt måste vara avsiktligt. Och då blir i sin tur frågan: inser SVT vilken självkritik serien innebär? Om dessa lågvattensmärken är avsedda att vara dåliga, varför håller då SVT:s övriga humorsatsningar samma låga nivå? Och om de är tänkta att vara bra... nä det vill jag inte tänka på.
tisdag, mars 22, 2005
Ord 3
Flexibel
Ryktet säger att detta ord förlorade sin ursprungliga betydelse någonstans emellan socialhögskolan och handelshögskolan. Ordet flexibel idag innebär i princip att du kan besvara ett enkelt formulär som någon MQ stylade kille eller tjej på Adecco svängt ihop på fikarasten. Ordet har under de senaste tio åren genomgått en förvandling och känns idag lika trovärdigt som socialdemokrat och fackförbund. Men fortsätter trots detta att behandlas med respekt och behandlas av någon outgrundlig anledning som ett ord som verkligen säger något. Används oftast av personer som säger att de vill jobba med människor, eftersom deras mellanstadiefröken sa att det var något bra och fint (ett annat hemskt ord). Personer som i vissa avseende påminner om David Brent, men utan dennes charm och goda ambitioner. Dessa personer är skogstokiga och utgör en stor fara för det moderna samhället, men de utgör trots allt själva grundfundamentet som "the year of madness" vilar på.
Ryktet säger att detta ord förlorade sin ursprungliga betydelse någonstans emellan socialhögskolan och handelshögskolan. Ordet flexibel idag innebär i princip att du kan besvara ett enkelt formulär som någon MQ stylade kille eller tjej på Adecco svängt ihop på fikarasten. Ordet har under de senaste tio åren genomgått en förvandling och känns idag lika trovärdigt som socialdemokrat och fackförbund. Men fortsätter trots detta att behandlas med respekt och behandlas av någon outgrundlig anledning som ett ord som verkligen säger något. Används oftast av personer som säger att de vill jobba med människor, eftersom deras mellanstadiefröken sa att det var något bra och fint (ett annat hemskt ord). Personer som i vissa avseende påminner om David Brent, men utan dennes charm och goda ambitioner. Dessa personer är skogstokiga och utgör en stor fara för det moderna samhället, men de utgör trots allt själva grundfundamentet som "the year of madness" vilar på.
Ord 2
Ett ord i tiden i ett allt mer rabiat folkhem, även ett ord som passar väl ihop med gårdagens ord verklighet. Har påfallande ofta samma användare och dess teoretiska bakgrund kan oftast härledas till det sunda och fascistiska förnuftet. Utmärker sig dock en aning genom att det främst är ett uttryck för försvar emot allt okänt som inte går att visa upp i Allsång på Skansen eller Så ska det låta. Det kan även tack vare sin ideologiska dunkelhet leda till att människor som befinner sig i sin bästa ålder pucklar på en pensionär med sina batonger. En dyrbar leksak som de bär av säkerhets skäl. Själva ordet säkerhet är ytterst mångfacetterat till sin karaktär och kan användas i de flesta sammanhang och samtal. Har även en central roll i så vitt skilda yrken såsom fångvård, hemtjänst och turismnäring. Det finns även en utbildning i säkerhet som riktar sig till personer som konsekvent missbrukat detta ord såväl verbalt som i handling. En utbildning som ges i galenskapens egen hemstad Göteborg.
söndag, mars 20, 2005
Ord
Verkligheten
Verkligheten är helt inviduell och varje individ har såldes en alldels egen upplevelse av vad det innebär. En narkomans verklighet kan inte jämföras med den ensamstående white trash mamman från Vallentuna definition av verkligheten. Även om de delar bisarra smakprefrenser så upplever de vår underliga värld på två helt disparta vis. Trots att det borde vara ett vedertaget faktum används verkligheten som en slags obskyr refrens till det praktiska livet som byggs upp kring "sunt förnuft" (även känt som facism). De som inte hänger sig till denna konservativa idelogi uppmannas att "komma in i matchen" detta eftersom de inte lever i verkligheten. Ett konsekvet användande av detta tyder bara på ett beklagligt tunnelseende och en total avsaknad av analysförmåga. Så snälla sluta använda ordet som om det beskrev ett slags allmänt tillstånd. Ett tillstånd som av någon anledning betraktas som det optimala av en stor del av Sveriges befolkning.
Verkligheten är helt inviduell och varje individ har såldes en alldels egen upplevelse av vad det innebär. En narkomans verklighet kan inte jämföras med den ensamstående white trash mamman från Vallentuna definition av verkligheten. Även om de delar bisarra smakprefrenser så upplever de vår underliga värld på två helt disparta vis. Trots att det borde vara ett vedertaget faktum används verkligheten som en slags obskyr refrens till det praktiska livet som byggs upp kring "sunt förnuft" (även känt som facism). De som inte hänger sig till denna konservativa idelogi uppmannas att "komma in i matchen" detta eftersom de inte lever i verkligheten. Ett konsekvet användande av detta tyder bara på ett beklagligt tunnelseende och en total avsaknad av analysförmåga. Så snälla sluta använda ordet som om det beskrev ett slags allmänt tillstånd. Ett tillstånd som av någon anledning betraktas som det optimala av en stor del av Sveriges befolkning.
onsdag, mars 16, 2005
antipiratbyrån v.s Jens of Sweden
Trött efter en relativt bisarr dag (som de flesta dagar i 2000-talets Sverige), dagen blev inte bättre av programmet Debatt från Svt Göteborg. Sin vana trogen hade televisonen i humorns huvudstad valt en samling korkade panelmedlemmar (var hittar de alla galningar). Den ytterst triste Henrik Pontén visade föga överaskande att ahn hade frusits ner någon gång innan Kruegerkraschen för att sedan tinas upp till alla nätpiraters stora fasa. På andra sidan satt de som skulle vara för nedladdning, den som hördes mest (brukar ofta var den dumme i debatter) var Jens mannen bakom MP3 spelaren Jens of Sweden som hade avrit och handlat på MQ ianna sändning. Tyvärr så var Mr. Mp3 nästan lika trist som Ponten men dessutom otrligt korkad. Orkar egentligen inte bemöda mig med att kommentera debatter som förs på sanlädenivå, men det var trist att de glömde det bästa med Internet och nedladdnig. Det ger dig möjligheter till ett långt lyckligt liv utan svensk kultur som egentliegn passar bäst på mjölkpaketen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
