Bloggar

Följande artikel i Sydsvenskan fick mig att fundera http://sydsvenskan.se/samtidigt/article124967.ece. Varför bloggar mäninskor och vad skulle bloggsamhället kunna vara? Pengar, Kändiskap och möjlighet att påverka är sannolikt tre faktorer, även om jag skulle vilja ha med att synas som inte är detsamma som att nära en önskan att uppnå kändiskapet status. De allra flesta bloggar är harmlösa och helt uddlösa och handlar om mäninskors realtivt ointressanta privatliv. Förhoppningen om att det skulle ge Sverige en mängd med nya kvalitativa skribenter som vågade ta ställning för sina egna tankar och åsikter, grusades väl på ett tidigt stadium? Återstår då att fråga sig själv vad jag har uppnåt, inget egentligen förutom en personlig tillfredställse att få skriva och publicera helt på egen hand, kanske räcker det. Känslan som uppfyller mig just nu berättar för mig att det faktiskt är rumsrent att endast söka den inre tillfredställsen. En positiv slutsats som innebär att jag i sann blogganda (något jag vågar unna mig numera)Slentrianmässigt tänkte nämna några saker som jag anser förgyller månadskiftet:

One Night in Berlin mixed by Dj Naughty
Nyköpta biljetter till filmfestivalen
Stundande Anthony and the Johnsons konsert.
Scarfsar.
Mondo (bandet inte den usla lokalen vid medborgarplatsen)
Booka Shade.
SCSI 9
Bret Easton Ellis.

Tekninska klumpigheter

Är grundläggande för denna blogg, men du ska ju inte ge upp http://s35.yousendit.com/d.aspx?id=2H552OUQA3ZD630NFVY8NA6CRH

Klubb

I går upplevde jag en frustration för att jag i helgen inte har möjlighet att vara i min gamla hemstad Uppsala. På fredagen är det Dynamic på jättenationen Norrlnads som gäller http://www.go-dynamic.se/ och på lördagen spelar Unai på Klubb Rotor. Efter att den värsta ilskan lagt sig insåg jag att Dynamics respektingivande line-up spelar i Stockholm på regelbunden basis, så det kanske snarare är så att jag skall bevista huvudstadens klubbar lite mer frekvent? I vilket fall som helst är Anders Bergmark och de andra bakom Dynamic i Uppsala värda allt beröm de kan få. Tror att de intar Stockholm till sommaren, sägs inte för att vara huvudstadscentererad men det är ju en klassisk väg att gå för drifitiga personer som arrangerar klubb i Uppsala.

en helt annan grej är de upprörda skrivier som skidåkaren Per Elofsson pensionering lett till, en upprördhet som på intet vis riktat sig emot den numera trivselrunde Per utan en av hans forna konkurrenter Johann Mühlegg http://expressen.se/index.jsp?a=459361, http://expressen.se/index.jsp?a=459371 Som tydligen skall ha knäckt Elofsson eftersom han var dopad när han besegrad honom. Alltid underhållande med sportjournalsiter som bygger sin argumentation på känslor och agression.

Måndag...

Abba verkar får en hajp denna höst eftersom Madonna har samplat deras Gimme, Gimme i sin nya låt, Hung Up. Personligen tycker jag både orignalet och madonnas sampling faller inom kategorin medioker. Men likväl fruktar jag en hipsteromfammning av Björn, Benny, Anne Frid och Agneta. Vi kan bara hoppas att den blir kortvarig. Den eviga disskusionen om vilken som är världens bästa soullåt går vidare i min perveterade hjärna. De senaste dagarna har Barrio Brothers med I shall not be moved legat bra till, men disskussionen lär pågå till den dag jag dör.

tv-tittare

Kul artikel om betal tv idagens svd, mest för att jag själv funderat på att köpa http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10835390.asp. Känns dock tröttsamt att tv-tittaren fortfarande tas på något slags allvar och att public service fortfarande tycks ha målsättningen att kontrollera 50 % av tittarna. De flesta vill uppenbarligen praktisera hjärnvila framför tv:n, trist att dessa personer skall diktera villkoren för personer som kanske söker stimulans via tv-apparten (dit hör dock inte jag). Dock föreblir mitt för dagen nedstämda sinne opåverkat vad som än må skrivas idagens tidningsflora. Känns som om det får bli en söndag bestående av lika delar höstrusk och självmordsmusik.
Om ni vill undvika det besök http://tigertass.net/~blog/index.php och ladda annie vs booka shade.

Krystat...

Nu kommer den, listan över några låtar jag uppskattat lite extra mycket denna vecka. Fånigt det erkänner jag, lika fånigt är det att jag tycker det skall vara självklart att läsandet görs med en bild av Ricky Gervais och Ross Kemp strax ovanför listan. Men å andra sidan så är det 2005, year of madness med allt vad det innebär så jag kan sluta med att be om ursäkt för allt.

Unai- Oh you and i (Unai 12 mix)
Syleena Johnson feat. Jermaine Dupri- Classic Love Song
Andreas Dorau- 40 frauen im September (superpitcher mix)
Putsch 79- Arpeggio Life
Au Revoir Simone- Through the backyards of our neighbours.

och en massa andra små musikaliska elexir.

landskapskonst

Var på nationalmuseum idag, återigen blev jag frapperad över hur meningslösa jag finner målningar föreställande landskap, framför allt då av Monet. Tråkiga och stimulerar på intet vis min fantasi eller den lilla men likväl existerande kreativa ådran som pulserar någonstans i min kropp. Enbart intetsägande och meningslöst, kanske dags att någon utför en ny s.k kupp emot nationalmuseum? Desto gladare blev jag av Lena Sundströms kröninka i gårdagens Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,716502,00.html
För övrigt mycket intressant musik denna vecka kanske måste jag göra en meningslös lista senare idag.

Verkligt

Saxat direkt från verkligheten (ni vet den som gjorde fictionen överflödig för ett par år sedan)

Anna, Klara och Micke diskuterar Klaras tidgare realtion som haft en hel del i övrigt att önska.
Anna: Vad du behöver är en riktigt man som bryr sig och är trygg! En kille som Micke
Klara: Micke är en mjukis! Funkar inte för mig (notera att Micke hela tiden sitter brevid)Jag behöver en man som kan dunka på mig ordentligt tre gånger i veckan! Klas (annan arbetskamrat) skulle varit 10 år äldre då skulle jag tagit honom direkt!
En konversation som inte bara underhåller utan även förbryllar och ställer många på förhand givna antaganden på kant.

P.S Samtliga namn i konversationen ovan är fingerade, Anna, Klara, Micke och Klas heter i verkligheten något annat.

tankar.

Har tidigare ofta eftersträvat ett ordflöde där livet hålls samman av rytmik och logik, tyvärr har det ofta tenderat till att likna illa skriven lyrik, ibland rent av miserabel. Har på sistone återfått min kärlek för anekdoten, små brilijanta noveller vars summa utgör livets kärna. Fortsättningsvis skall jag bygga mitt liv kring dessa vandringssägner, med en förhoppning om att de dåliga romanerna är ett minne blott.
Andra reflektioner är att vodka, gin , rom, konjak och alla andra drycker i spritfamiljen förmodligen är hösten och alla andra årstiders drycker. En vacker återförening med det gamla, smakfullt uppdaterade med nya influenser och utan respekt för vad som betraktas som högt respektive lågt.
Andra personers vinylsamlingar kan om de är lika smakfulla som de jag smekte i helgen skänka mig en genunin och olidligt vacker berusning av något som i det närmaste kan liknas vid kärlek.
Det är oändligt trist att vara förkyld då det innebär att min ork till reflektion och nya intryck inte är bättre än en labradors känsla för det detsamma. Funderar därför allvarligt på att lägga en alltför stor del av nästa veckas lön på tisdskrifter. Slutligen inser jag återigen att jag bloggar allt mer likt Ebba von Sydow än vad jag någonsin kommer att erkänna.

Ursäkt.

Vill härmed dra tillbaka alla eventuella anklagelser emot Kalle Lind och hans här påstådda bakgrund som lundaspexare. Finns absolut ingen grund i detta påstående, som enbart var ett försök att från min sida samla billiga poänger. Vilket var både billigt och ytterst obegåvat av mig. Sådant pysslar de med på Stockholm Live och andra humorprogram inom genren svennehumor. Ber om ursäkt för att jag någonsin hävdat att Kalle Lind skulle ha deltagit i dåliga lundaspex. Förlåt.

Brus

Egentligen borde jag minst en gång i veckan påminna om vilket fantastiskt jobb gänget bakom Brus gör, men bättre en gång än ingen gång http://www.brus.nu/. Alltid kvalite från klubbmusiksälskarna i söder, om ni bor i Malmö med omnejd bör det vara obligatorisk närvaro på brusfesten nästa fredag där bland annat Todd Terje spelar!

suck...

http://rapidshare.de/files/6243834/elsamix5.mp3.html

tappert försök

Ännu ett försök att få länkarna at fungera på denna embarliga blogg, saknar tyvärr svar till varför de inte fungerar tillfredställnade.

Häktet

SVT Dramas nya satsning heter som bekant Häktet och hade officiell premiär igår, de mer intierade bedömningarna håller jag för mig själv. Men en liten recension tänkte jag bjuda på så här 26 timmar efter eftertexterna. Manuset är skrivit av lundaspexaren Kalle Lind som bland annat medverkat i hysteriskt tråkiga Hej Domstol, var av tradtionellt svenskt snitt. Det vill säga en hel del goda intentioner, men tyvärr stannnar det där i det första avsnittet, intressanta spår stannar upp, nya grepp ser vi endast sekundsnabba glimtar av. Dock är Lind bättre som manusförfattare än som radiopratare, värre är regin och skådespelandet. Regin är fylld av de väntade klicherna, överspelade karaktärer, klichemässig grepp etc. Skittrist helt enkelt, skådespelarna verkar inte vara informerad om att de inte befinner sig på en teaterscen utan framför en kamera och övertydligheten är ett hån emot tittarens potentiella intelligens. Vad jag finner tröst i är dock att det finns alla möjligheter att serien växer, bara de skippar den förväntade realtionen emellan den nyaställde vårdaren och den intagne, som naturligtvis har samma etniska bakgrund.

Den större frågan är när skall ett paradigmskifte infinna sig i svenskt drama? Återigen behåller jag de bästa ideerna för mig själv. Men till att börja med tror jag vi börjar med att lägga ner allt skrivande på Di och alla andra likartade utbildningar. Börjar om från början och fullkomligt slaktar alla gamla mossiga teser om hur drama, komedi och action skall författas. Först då tror jag på en omdaning i svenskt tv skapande och en vilja för de intresserade att kanske betala licensen. Något enkelt för mig att sitta på min egen höga häst och uttala mig kategoriskt, men så länge ingen hindrar mig så avser jag att fortsätta med precis det.

Under strecket

Brukar enligt mig oftast vara mer kvalitativ än essän i DN Kultur, dagens unbderstreckare handlar om queerteori http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10734358.asp. Texten är skriven av Lina Sjöberg och behandlar i stora drag tre böcker alla i ämnet queer Speciellt Annika Hmaruds Queerkids väcker mitt intresse

"Det visar sig, när hon jämför adoptionsprinciper i USA med Sverige att vi här förutsätter att föräldraskap och sexualitet hänger samman. I USA kan man adoptera som ensamstående även om man är sambo. I Sverige är föräldrarnas sexuella samliv avgörande i adoptionsutredningar, något som ställer till det när människors sexualitet avviker från normen. I Sverige är också de genetiska föräldrarna viktigare än de sociala, argumenterar Hamrud. I den bästa av världar skulle barnen ha rätt till de närstående som han eller hon har knutit an till, vare sig de är fosterföräldrar, medmammor eller styvpappor."

Natar att jag med att känna en symapti med ovanstående citat fortsätter på de inslagana vägen från igår att propagera för ett modernare förlädrarskap. En strid jag av någon märklig anledning känner mig redo att ta, då samhället de senaste åren upplevt en konservativ retro vind. En vind som i högsta grad utkristalliserar sig i familjbildningar och föräldrarskap. Var finns det utmannade och utvecklande föräldrarskapet, avantgarde mammorna och papporna. Min upplevelse är att viljan att söka sig tillbaks till femtiotalets kärnfamilj är starkare än någonsin. Då syftar jag inte på familjens uppsättning (fler ensamstående som bekant) utan snarare dess värderingar. Problemet är att barnen idag har många flera vägar ut ur eländet, tyvärr är inte alltid dessa stigar opitmala för deras utveckling. Återkommer gärna i frågan även om jag är smärtsamt medveten om att ingen läser min blogg.

bäst just nu: Robag Wruhme. Wortakublar

Adonis

Är intervjuobjekt i dagens söndagsintervju i SVD http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10727391.asp
För er som inte förstått att ni skall blockera Linda Skugges föräldrarblogg kan följande citat från texten vara förtjänstfullt
”Mina döttrar lever som de vill. Jag är deras vän, jag har aldrig praktiserat faderskap”.
Nu framgår det inte vilken roll modern har men om jag får råda så praktiserar även hon vänskap istället för moderskap. Två meningar allt ni behöver om ni är föräldrar så sluta läsa tidningen mamma, släng alla mamma och pappa böcker samt blockera Skugges blogg på er dator. Låt hjärnan styr ert umgänge med barnen först då kan ni visa sann kärlek.

bäst just nu: http://3voor12.vpro.nl/3voor12/index.jsp

Söndag morgon...

Blev tidig för min del vilket innebar att jag gavs möjlighet att lyssna på Svenska Ords Story på P1. Fick mig att sänka garden och ställas in för faktumet att Hasse och Tage påverkat även mig, något som jag med nyvunnen vishet kan välkommna. Under min korta lördagskväll funderade jag mycket på hurvida Geiger borde koncentrera sig helt på att göra remixar av andra artister eller inte. Anledningen är hans den fina remixen av Durch die Nacht med på Kompakt Total 6, kontra hans bitvis usla album Out of Tune. En annan sak av värdslig natur som plågade mitt sinne igår var hurvida Göran Skytte blivit senil eller inte? Om någon har någon form av relevant kunskap när det gäller herr Skyttes mentala tillstånd så får hemskt gärna kontakta mig. Kommande vecka bjuder på intressanta tv-premiär, SVT Drama bjuder på Häktet som startar på måndag, i vanlig ordning förhåller jag mig skeptisk till SVT Dramas produktion. På onsdag bör dock alla bänka sig framför SVT när Extras har premiär i Sverige. Söndagen fördriver jag med Popcornfestival och tysk techno, inser att ovanstående inlägg är otäckt likt ett s.k blogginlägg uh...

koze

Ställde i somras lite frågor till albumaktuelle DJ Koze eller Stefan Kozalla som han egentligen heter. Men när till med indieorganet Sonic publicerade en intervju så falnade intresse för att publicera min. Har därför inte skriva en färdig intervju, bara översatt frågorna:

M: Hur är läget? Tänkte vi kunde inleda med att du berätta kort vem du är varför du började med musik och varför blev det just elektronisk musik? Om du inte var producent och musiker idag vad skulle du då vara?

K: Jag började som dj för en tysk hiphop grupp, bara för att det vara kul. Jag scrachtade och mixade och uppträdde på den tyska dmc finalen. Jag har alltid velat vara en show-dj som cash-master eller cutmaster, som var mina hjältar då. Med mitt nästa band ”fischmob” blev jag mer seriös och började producera musik. Vi släppte 2 album och flertalet maxi-skivor samt videos. När vi slutade samarbeta (1998) BÖRJADE JAG SPELA PÅ KLUBBAR EFTERSOM JAG VAR INTRESSERAD AV ANNAN MUSIK EN DEN VI GJORT. Parallet med detta producerade jag och släppte jag egen musik under namnet DJ Koze elelr mitt alter ego Adolf Nosie.

M: Jag gillar verkligen din hemsida, när du tittar på den känns det som om du gjort denna vackra sida själv, är det så?
K: Inte alls. Jag gjorde sedan tillsammans med två av mina vänner, Alex som skötte programmeringen och Björn som är ansvarig för de fantastiska teckningarna och grafiken. Vi arbetade som ett team när vi planerade och utformade konceptet. Jag är mer ansvarig för innehållet (musiken, videos, bilder, texter och länkar etc.) Fast det mesta av jobbet är gjort av vänner till mig.

M: Din musik (som DJ Koze) är väldigt seriös och passar perfekt en regning dag, när du begrundar dina problem. Men samtidigt gör den dig lycklig och väcker lusten att dansa som en galning. Är det ett syfte från di sida eller är jag bara galen?

K: Vi har väldigt många regniga dagar här I Hamburg (för tillfället regnar det faktiskt), men samtidigt (eller kanske på grund av det) gillar vi att besöka klubbarna, dricka och dansa samt lyssna till ny intressant och bra musik som kan ta oss långt härifrån! Mitt mål var att göra ett album som du kan lyssna på dagtid, eftersom det inte är fyllt med peaktime technotolls.. Men där finns även ett par låtar som kanske funkar på klubben.

M: Vilka artister och vilken musik har inspirerat dig?
K: Många… för att nämna endast några musikaliska influenser: public enemy, Brian Eno, KLF, Aphex Twin, Phuture, Stoges, Tobias Thomas. Public Enemy, Kevin Saundeson, The Who, Wolfgang Voigt, Beach Boys, Rocko Schamoni, Hall and Oates, the phracyde, Dr Dre…
M: Finns det någon svensk producent/musiker som du lyssnar på för tillfället?
K: Jesper Dahlbäck är en bra producent, men jag bryr mig inte så mycket om nationalitet, bra musik är bra musik.
M: Vilken är enligt dig Europas bästa stad när det gäller klubbliv?
K: Jag har haft turen att få uppleva klubbscenen I Tyskland. Vi har många bra fester här, Cologne, Munchen, Hamburg, Offenbach, Jena och Berlin eller de stroa festivalerna som Sonne, Mond, Sterne och Timewarp. Lissabon, Turin och Barcelona är väldigt bra ställen att vara på.
M: Är klubbmiljön fortfarande centrum för den elektroniska musiken?
K: Kanske
M: Betyder hip-hop fortfarande mycket för dig?
K: Hip hop är fantastisk musik och jag älskar det, men det är inte intressant för mig för tillfället. Den elektroniska musiken utvecklas väldigt snabbt och tar intressanta vägar.

M: International Ponys Our House var en av de låtar som jag lyssnade mest på under sommaren som gick. Kan vi vänta oss mer från International Ponys sida?

K: Ja. Vi avslutade just vår sista live show för året och är nu redo att avsluta vårt andra album, som kommer att släppas I mars 2006. Supermusik för supermänniskor!

M: Har du några intressen förutom musik?
K: Vodka
M: Du bor i Hamburg, varför inte Köln eller Berlin?
K: Eftersom den här staden varken är för stor eller för liten, den är dessutom väldigt vacker, nära till havet och det bor många trevliga människor här. Något som är svårt att hitta ;)

bild

Vet inte om det beror på blogger, min dator eller chello, men börjar bli en aning less på att alltid komma med bilden i efterhand.

Anja Schneider

hänger på det relativ vanliga fenomenet att publicera en intervju där du själv är intervjuaren på din egen blogg. Många lyckas först publicera den, för att sedan låta den gå i repris på sin blogg, personligen så skäms jag inte det minsta för min egen uselhet. Ingen ville ha min intervju med, synd för hon ligger fortfarande bakom en av årets bästa tolvor i sin genre, Creaky Thoughts:



Min påskhelg tillbringades i år i Berlin, där jag fjärran från hemlandets måsten kunde hänge mig åt att gräva i dignade vinylbackar. Min entusiasm var påtaglig inför att återigen hitta nyheter i en skivback och inte som här hemma längst ner i något av de femtio nyhetsbrev som jag fyller min inkorg med varje vecka. I en liten men smakfull skivbutik av det slag som finns i varje hörn i Prenzlauerberg, råkade jag efter ha dreglat över skivbutikens utbud av gamla Kompakt tolvor av en slump lägga händerna på ett rosa skivomslag. Då min inställning till färgen rosa alltid varit ambivalent, så kunde jag av naturliga skäl inte motstå frestelsen att placera dess innehåll på skivtallriken. Att jag dessutom aldrig hade hörts talats om artisten Anja Schneider gjorde bara det hela än mer spännande. Ofta behöver jag två-tre genomlyssningar redan i butiken för att bestämma mig, spontaninköp har aldrig riktigt varit något som kommit för mig. Men med Creaky Thoughts var det annorlunda, den för Tyskland typiska minimalistiska ljudbilden fanns som vanligt där. Samtidigt fanns den dansgolvsvänliga rytmen, som gör elektronisk musik så svår att motstå. Tillsammans med Anjas sätt att stötta fram refrängen långt ifrån den gamla svenska nidbilden av tyska damer som avlande ardennerhästar du kan komma, gjorde det skivan oemotståndlig.

Väl tillbaka i fortfarande vinterkalla Stockholm påbörjade jag sökandet efter vem Anja Schneider egentligen är, hela tiden med Creaky Thoughts som soundtrack. Det visade sig att Anja Schneider är en ytterst respekterade radio-dj i Tyskland, hon har sedan 2000 sänt programmet ”Dance Under The Blue Moon" som går på tyska radiokanalen Fritz Radio. Bland hennes återkommande gäster i denna radioshow förekommer bland annat Tiefschwarz, Jay Haze och Jesper Dahlbäck. Anja har även tidigare jobbat på KISS FM där hon varit med om att startat upp Fritz Loveradio. Enligt hennes egen biografi har hon varit verksam som dj i Berlin, under de tre senaste åren. Hennes vänskap med producenten Sebo K ledde fram till tolvan Tonite förra sommaren, en låt som rönte en viss uppmärksamhet och hamnade på både Phonique och Ewan Mcpearsons dj-listor. Tonite är precis som Creaky Thoughts utgiven på respekterade bolaget PIAS. Men sedan maj i år har Anja sitt eget skivbolag Mobilee Records, ett bolag vars nyheter åtminstone jag kommer att hålla koll på. Eftersom Anja kändes som min gen lilla upptäckt så var en intervju via e-post oundviklig.


M: Tja, hur är läget

A: Väldigt bra, tack så mycket )

M: Hur länge har du gjort egen musik?

A: Oh, jag har varit intresserad av den elektroniska musikscenen i mer än femton år. Jag har arbetat i mer än tio år på olika radiostationer och jag har bevakat den elektroniska musikscenen under hela min tid vid radion. Jag startade min egen dj-karriär för tre år sedan. Det var en ren tillfällighet, men det visade sig vara det bästa som kunde hända mig. Att börja producera egen musik var en logisk följd av hela dj grejen. Idéer och inspiration till egna låtar har funnits i mitt huvud under en lång tid. Jag släppte min första tolva Tonite i juni 2004 på PIAS, den blev remixad av Dirt Crew och The Youngsters. Jag producerade den tillsammans med Sebo K.


M: Vilka artister och vilken musik har inspirerat dig?

A: Första gången jag kom i kontakt med dj-musik var på en klubb i Cologne. Hans Nieswandt spelade den kvällen. När jag flyttade till Berlin i början av nittiotalet inspirerades jag mycket av det så kallade Detroit soundet och jag älskade Maurizio’s Basic Channel Records som var en stor inspirationskälla för mig. Jag spelar fortfarande dem.

M: Personligen tycker jag att din Creaky Thoughts är en riktigt bra låt, enligt mig är orginalmixen bäst på ep: n. Att orginalmixen är bäst tycker jag blir allt ovanligare idag. Vad tror du det beror på?

A: Jag har många skivor där orginalmixen är min favorit, remixen brukar visa på andra infallsvinklar av originalet. Jag är väldigt glad att Sascha Funke och Hemman och Kaden gav en väldigt personlig touch till låten och jag är verkligen stolt över remixerna! Det är en bra möjlighet att nå ut till fler, framför allt när du som jag är okänd eller inte i fokus på någon speciell scen. Jag tror att Sascha Funke hjälper låten väldigt mycket och givetvis även artisten Anja Schneider.

M: Kommer vi att höra mer från dig under 2005?

A: I maj startade jag mitt eget bolag Mobilee. Första släppet är Sebo K – “Too Hot” med remixar av Shyza Minelli och UND. Den andra 12” släpps i juni, Pan Pot en ep jag personligen ser fram emot väldigt mycket eftersom dessa unga killar från Berlin kommer att knäcka dig  I juli kommer min egen skiva Side leaps på Mobilee som jag producerat tillsammans med Sebo K igen. Sen finns (sen förra veckan) en remix av mig på Mambotour’s El Captain på Multicoulor.

M: I Sverige finns det en tendens att alla som är intresserade av musik bara söker det senaste. All vill lyssna till vad som är coolt just den här veckan. Alternativa scener har på vis svårt att rekrytera ny publik, hur är det i Tyskland?

A: Personligen tycker jag att musikscenen i Tyskland är väldigt öppen. Självklart så vill alla spela den hetaste låten, och du är väldigt hipp när du är den förste som spelar den. Men jag tror på den goda smaken och det finns väldigt mycket bra musik i världen. I Tyskland så är den minimalistiska ljudbilden den främsta inom den elektroniska musiken, musik med influenser från funk och house. Det pågår en ständig utveckling inom samtliga scener hela tiden. Men denna utveckling är bra för musiken som helhet.

M: En något märklig fråga om vi beaktar frågan ovan, men jag skulle vilja veta vilken musik du lyssnar till just nu?

A: Du kan se mina listor på www.mobilee-records.de Jag gillar verkligen musiken från bolagen Vakant, Pokerflat, Sub Static, Palette, Freude Am Tanzen etc. För tillfället finns det väldigt många bra producenter från olika scener som har tagit med sina egna rötter in i musiken som James Holden, Jay Haze eller Trentemöller och det tycker jag är riktigt intressant.

M: Vilken är enligt dig den bästa staden I Europa när det gäller klubbutbud?

A: Det är en väldigt svår fråga att besvara eftersom klubbliv och klubbscener är något som ständigt förändras. Berlin är absolut hett, däribland många av de klubbar men jag brukade gå ut varje helg i Berlin så för mig är det inget speciellt. Jag tycker att det finns en väldigt intressant scen i de östra delarna av Europa som Polen, Ryssland etc. Där är människor färska och väldigt nyfikna och de påbörjar nya grejer vilket alltid är bra. Nästan alla länder och varje stad har en speciell musik scen och människor med ett speciellt sound. Men om jag ska vara ärlig så kan jag inte säga så där väldigt mycket om det, har inte rest till så väldigt många länder i Europa, ännu…

Martin Cöster
Länkar: www.mobilee-records.de
http://www.fritz.de/