Favorit i repris

Eftersom den här bloggen faktiskt kan aspirera på att vara gammal (4 år) så kan jag med gott samvete börja använda mig av repriser. Så här reflekterade jag över Valborg för tre år sedan konstatera att det inte allt för mycket sedan dess på många sätt.

generationsdebatt

Varje lågkonjuktur innebär även debatter om den generation som innehar epitet ug för tillfället, eller snarare parodier på debatt i veckan bjöd Kvällsöppetmed det besynnerliga radarparet Lennart Ekdal och Marcus Birro och deltog gjorde bland annat debattvigliganten Johan Von Holstein. Nu är det på intet sett nytt vi 70-talister var slackers och ironiker i princip varje generation har fått genomolida dessa spektakel där det utmålats som lata med argument som i bland tycks söka stöd i att slöheten skulle vara genetiskt betingad. Kan inte låta bli att övveraskas av att ingen lär sig eller är dessa debatter bara till för att fyll tomrum i tablåerna? Generationsskillnader har alltid funnits och bidragit till korkade argument. Men att Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet borde väl diskuteras utifrån helt andra infallsvinklar eller?
Till exempel:
- Det faktum att vi undergrävt högre studier och gjort dem till obligatoriska.
- De snillen som kom på att det var viktigt att var fullt godkänd i även teoretiska ämnen om du vill bli säg bilmekaniker. En mycket märklig insikt om ni frågar mig.
- Vi har till skillnad från 90 talet inte en massa märkliga åtgärder för arbetslösa vilket torde påverka statistiken?
- Samtiden bygger på projektanställningar etc vilket ger mindre trygghet (om det nu är vad du vill ha)

Är uppriktigt trött på fulltständigt obegåvad debatter som denna om en generations eventuella lathet krydda med bisarr offentliga personer som bara tänker med hjärtat.
Något som däremot upprättar mitt skamfilade förtroende för media är den här strålande artiklen i Sydsvenskan, obligatorisk läsning.

Jag en gatekeeper

Egentligen hade jag tänkt babblat lite om 70-talister v.s 80 - talister med utgångspunkt i från en postning på Twitter som jag gjorde i går som löd: "vi 70-talister är så upptagna av att försvara vår rätt att vara evigt unga att vi missat att 80-talsusterna sedan länge blivit mentalt äldre"
Tanken var att fylla på lite med att 80-talister liknar 50-talister och att det är rotade i det kommersiella samhället på annat sätt än 70 - talister, ja och lite annat dravel. Trist att skriva ännu en tråkigare att läsa, när jag tidigare i kväll var ute och vårdade slog mig tanken att det nog mest handlar om huruvida jag på väg att bli en gatekeeper eller inte och om så är fallet är jag en dålig gatekeeper. Mycket tyder på att svaret är ett tveklöst jag på båda dessa frågor. Det fanns en tid då gatekeeper syndromet (känner du inte till det googla) var något som störde mig idag har jag accepterat det som en naturlig del av det social spelet och det vi kallar livet. Naturligtvis måste jag inte bara förhålla mig till tio år yngre begåvningar jag måste se till att hålla dem på ett behörigt avstånd bakom mig. Eftersom jag saknar en åtråvärd position blir det lite knivigare och om ni dessutom betänker att "snäll" är ett epitet som klistrats på mig i tid och otid så förstår ni magnituden av det dilemma jag dagligen brottas med. I går stötte jag på den här texten av den ofta eminente Anders Mildner. Håller med honom men väljer att stanna vid funderingen på varför vi som dyrkade agrogrejen lät det stanna och dö ut i textform. för det kanske är det som är problemet att vi som de hämmade mjukusdjur vi är lät det stanna i textform och aldrig tog med det ut i den verbala verkligheten. För det finns om vi skalar bor det värsta ytterligheterna en kraft i den krönikekultur som omnämns i Mildners text som jag tror hade passat bra i en verbal mer alldaglig kontext. Kanske är det oxå en liten USP som vi säger på "säljarskolan" som går att använda emot "curlinggeneration". Frågan är väl om det är för sent att genomgå denna metamorfos eller inte, jag kostar på mig att vara lite svengelsk "time will tell".

Politikerns bäste vän

President Obama håller sitt löfte till sina barn och skaffar dem en hund. För mig är det obegripligt ur ett PR perspektiv att du som politiker i Sverige där hunden har en starkare ställningen än många minoritetsgrupper inte skaffar en hund. Mona Sahlin verkar ju behöva all hjälp hon kan få, kanske läge att köpa en schäfer för att återfå förtroendet bland gräsrötterna? Sen gäller det att exponera den i media men med tanke på hur tv-tablåerna ser ut idag så är det knappast ett problem.

Inspiration

På skolan där jag går (ledtråd reklam mitt i stan) är det poppis att göra hemsidor där du länkar eller lägger upp valfria youtube klipp på vad som inspirera dig vill inte vara sämre så jag delar med mig av vad som inspirerat mig idag Jus Eds playlist för första timmen Beats in Space. Deep som du sa i början av 2000 - talet

Bra analys

Analyserna av Spotify har varit många det senaste halvåret framför allt i early followers segmentet om vi ska svänga oss med sådana uttryck och det känns som jag vill bjuda på det en solig fredag som denna. Analyserna har dock samtidsenligt fokuserat på affärsmodellen och de musikaliska aspekterna har lämnats därhän. Som vanligt finner du dom bästa analyserna på dem mest oväntade ställena jag ramlade på en sådan här. Kärnfullt belyses de musiklyssnareaspekten av Spotify och jämförelsen med Napster är mitt i prick.


"Om jag får analysera detta retrospektivt kan jag tycka att Napster gjorde att ena “musikletarmönster” smalnade av. Man sökte helt enkelt på den musik man visste existerade. I mitt fall utgjorde dessa av topplistemusik samt “nostalgimusik” från 80-talet. All den “metainfo” som ens sociala musiknätverk innehöll försvann med Napster. Precis samma sak har hänt med Spotify, som jag personligen använt enbart under ett par veckors tid. Känslan av att använda Spotify är väldigt lik känslan av att använda Napster - skillnaden är att Spotify har musiken lagrad centralt och kan inte kopieras utan att användaravtalet bryts.(?). Så mycket för tio års “utveckling”."