torsdag, december 29, 2005

Nyår


Efter de dagar vi kallar mellandagar inofficell semester för stora delar av Sverige stundar som bekant nyårsafton. Personligen har jag en lång historik med gedigan misslyckande bakom när det gäller denna högtid (exempel på det följer nedan). Alterbnativen är få och sparsmakade även i år, egentligen ser jag bara två värdiga alternativ en nyårsafton och alla andra kvällar för den delen. Antingen en i teorin fantstisk klubbkväll likt den grodan arrangerar på Nordic Light, eller en maskerad med 1700-tals tema med en lite touch av Eyes Wide Shut. Har under julen allt mer insett det sympatiska med just maskerader då det ger oss möjlighet att lämna våra gråa trista vardagsroller, för att istället träda in i ett sociologiskt intressant rollspel. Där avsaknaden av känd identitet ger oss möjlighet att förverkliga det vår moderna och perveterade hjärnor suktar efter under måndag-fredag 8-16. Detta i stället för den slentrian fyllda hemmafesten där du artigt frågar alla som passerar ditt hörn vad de kan tänkas arbeta med. Du slipper berätta om ditt eget i andras öron intetsägande liv, då masken berättigar dig att fritt dikta i hop historien om ditt liv. 2006 ser jag fram emot fantastiska dj:s kombinerat med maskeradfester med uttalat 1700-tals tema (Sofia Coppola kan inte ha fel). Om ni inte tror mig läs en historia från förr som utspelades sig för länge sedan i ett annat liv.

Milliniumet var något fanatstikst, början på något nytt, lika omskakande och historiskt som Berlinmurens fall 1989, det var vad de sa ivarje fall, de som hade kontroll och vetskap. Kontroll över sina liv, kontroll över varje sekund av dygnet, de som är lika medvetna som en missilsökande robot. De bekymmerslösa, deras liv är som en houselåt, varje ljud är i perfekt harmoni med varandra, den ger en härlig känsla av frihet eftersom den är så minutiöst kontrollerad.

Mitt liv nyårsafton 1999, liknade mest en av Phil Collins tracks hits i början av 90 talet, fjärran ifrån Prince 1999, som gjordes samma år mitt liv utanför dagis började 1984. Ett liv fullt av klichéer och skeende jag inte förstod, ett liv jag aldrig bett om. Omgiven av människor som levde i alienation, där amerikanska talkshows och dokusåpor framstod som en novell av Stig Dagerman i jämförelse. Mitt liv saknade en kontrollerad mix, det fanns inte en ide till ett enda beat att bygga upp det hela kring.

Vad gjorde jag där? Borde jag inte vara en av de målsökande robotarna? Som rusade fram på storstadens gator, som om de vore en snitslad bana gjorde av den sexistiske 80 tals gympaläraren. Borde jag inte röra mina väldisponerade 80 kg, till en perfekt house dänga på en nattklubb, istället för att torteras med Systrarna Graf och Victoria Silvstedts hits från den hemska sommaren 1999?
– Det var Christer Petersson som sköt Palme! Backen med CitronHooch, började göra sin verkan både på hans ben och på hans tal.
– Jag svär, han brukade hänga på min morbrors restaurang, han berättade det för mig, jag lovar mannen!

Det var sjunde eller åttonde gången han berättade för mig vad Palmespanarna missat, det var två timmar kvar av det gamla milleniumet, och jag hade en snubbe som druckit för mycket Hooch hängande kring min hals, för att i sista desperat försök förklara för mig att det inte var kurderna som sköt Olof Palme. Det lustiga är att jag aldrig någonsin trott att det skulle ha varit beskaffat på det viset. Vad fan gjorde jag här? Jo, det var hon, invandraretjejen med rådjursögonen, ”den perfekta integrationen”. Inte ett intresse gemensamt, med det i åtanke var de 13 månader vi varit tillsammans imponerande. Men nyårsafton 1999, ställde det hela på sin spets, hur länge skulle jag orka leka professor Higgins?

lördag, december 24, 2005

God Jul

finns egentligen inte så mycket att skriva en dag som denna då lugnet härskar i större delar av landet. Av någon anledning vill jag dock dela med mig av två stilmäsiga iaktagelser jag gjorde i Linköpings City där jag firar jul.

1. Mannen framför mig i kassan på Åhlens som valde att köpa en sista minuten klapp i form av röda spetsunderkläder till sin dam. Kan förvisso vara till hans mamma, men jagtvekar på det. Min fråga varför? Känns platt, trist och upfylelr klichebilden. Jag bor i mellanstor svensk stad, läser cafe och har en dam som tränar På Sats och passar därför i de här underkläderna som jag blir kåt av. Kom på något roligare snälla.

2. besökte kyrkogården för att visa min döda mor välförtjänt respekt. Till min fasa äntrade en man i min egen ålder platsen i samma ärende. Dock hade han valt att visa sin respekt i klädd en cowboyhatt. Förmodligen det fulaste plagg som finns och känslan av att det här endast kan ske utanför huvudstaden stärktes. En cowboyhatt i december i Linköping, jösses.

Hur som helst god jul, hoppas återkomma under morgondagen med lite mer relevanta betraktelser.

torsdag, december 22, 2005

Kärnfullt

Är medveten om att det redan är uttjattat men jag har saknt tillgång till min dator de två senaste dagarna. Men skandalarena om och kring migrationsverket är i mångt och mycket precis vad Year of Madness från början var tänkt att handla om. Verkligheten blir nog inte mer grotesk, mörk komik än i Liz Sandgren (enhetschef Kristianstad) mail till sina kolleger. Om 2005 var året då fiktionen äntligen begravades formulerade Liz inskriptionen på dess gravsten:

"I går verkställde (namnen på tre handläggare) vår besvärliga kvinna i Östra Göinge. Vi firar med tårta och önskar samtidigt henne och hennes barn allt gott i hemlandet!"

tisdag, december 20, 2005

Unai

Finns en text om den emintente Unai av ego, på http://www.brus.nu/ läs den där eller nedan:

Unai, eller Erik Möller som han egentligen heter, är aktuell med tolvan "Oh
You And I" på bolaget Disco Inc (före detta Force Tracks). En låt som har
fått en hel del beröm och uppmärksamhet, framförallt i en remix av
Köpenhamns Anders Trentemöller.

Personligen anser jag att Unais egen mix är överlägsen de andra två på
tolvan (tredje spåret är en mix av Reine Breitbarth). ”Oh You and I” är en
logisk fortsättning på hans ljuvliga ”I Like Your Style” från 2003. En
hybrid mellan tech-house och pop där kärlek bygger upp de dansanta rytmerna.

Samtidigt hålls de mest uppenbara explosionerna tillbaks på det där sättet
som är vanligt i bland tyska technoproducenter. Stroboskopen förblir släckta
och vi befinner oss någonstans mellan Superpitcher och Tiga. Det är en
fortsättning på en mer dansant produktion från herr Möller utan att för den
sakens skull ge avkall på det sound som var typiskt för honom redan på den
grammisnominerade skivan Rebel Swing från 2001. Men soundet har stöpts om en
aning och närmat sig den moderna dansmusiken, med en lagom dos av pop i sig.

Unai har en relativt diger produktion bakom sig med skivsläpp sedan 1995 med
ovan nämnda Grammisnominering som största framgång i Sverige. Själv var jag
övertygad om att hans uppdaterade sound på EPn I Like Your Style för två år
sedan var en inledning på ett triumftåg med okänd slutdestination.

En kombination av min förmåga att bli en aning för exalterad över skivor jag
älskar samt en liten marknad gjorde att mina förutsägelser förblev tomma ord
i den kalla Uppsalanatten. Men det är inget som hindrar mig från att
förutspå Unai som en av 2006 års givna succéer.

Unais fullängdare A love moderne (Disco Inc.) förväntas komma i februari
2006. Innan dess kommer I Like Your Style med nya remixer

måndag, december 19, 2005

text.

Försöker skriva en text för tdiningen gringo tanken är att den skall presentera min syn på hur vi skall använda ordet svenne. Mitt första utkast fick omdömet för "svårt" och skall därför göras om. Tänkte att eventuella läsare av min blogg skall få följa textens utveckling. Nedan följer det först utkastet som jag gjorde i dag, version 2.0 räknar jag med att färdigställa i mellandagarna. Givetvis kommer även det att finnas som läsning på bloggen:

Att göra en sökning på ordet svenne ger av naturliga skäl en mängd träffar, oftast ges följande förklaring av ordet: ”för vissa människor ett nedsättande slanguttryck för en svensk utan invandrar-eller utländsk bakgrund” . I denna form används ordet slentrianmässigt och är som sådant innehållslöst och moderat. En betydligt bättre översättning av ordet är: Även benämning för person brukande mainstreamkultur eller -stil . En översättning eller snarare en tolkning av ordet som ger det en helt ny innebörd, som berättar att epitet svenne är oberoende av kulturell bakgrund. Om vi väljer att beakta smak, åsikter, referenser etc. närmare vi oss paradoxalt nog varandra. Med ett sådant förhållningssätt till ordet svenne kan vi kanske uppnå det teoretiskt enkla men praktiskt ack så svåra. En rikare värld där vi väljer att fokusera på våra likheter istället för våra konstruerade olikheter.

När vi öppnar ögonen kan vi se att Özz i Rissne är lika mycket svenne som Per Persson i Ystad. De inleder sin dag med att skratta åt Gert Fylkings sexskämt i Rix FM Morgon Zoo har benkoll på Paradise Hotel, de laddar mainstream musik på DC++ och de gillar båda skinkan bäst på julbordet. De rör sig såldes båda två, stilfullt i sina replayjeans i den välbefolkade mittfåran i det svenska konsumtionslandskapet. För den sant objektive betraktaren är de lika självklara tillsammans som Henrik Schyffert och Andres Looko var i början av 90-talet. Som mittfårans dynamiska duo kan de upptäcka att Göran Hägg har fel när han hävdar att det är typiskt svenskt att slappna först när spriten kommit in i bilden. Att stämningen höjs i takt med den ökade promillehalten är snarare en global företeelse än ett unikum för vodkabältet. Likriktningen som beskrivs ovan utesluter naturligtvis inte ett utbyte av erfarenheter som kan vara både fruktbart för individen som samhället i stort. Ett utbyte som kräver en dekonstruktion av de sanningar som 40-talisterna konstruerat. Ett raserande av ett samhälle där svendom betyder oskuld och svenne innebär att du föddes av linblond kvinna på Nyköpings BB. I ett samhälle där svenneklassen har stärkt sin ställning i samhällshierarkin såväl populärkulturellt som politiskt.

Jag ogillar på intet vis själva ordet svenne men dess nuvarande användning cementerar endast fördomar och håller oss låsta i våra trista positioner. De olikheter vi ser mellan Özz i Rissne och Per Persson I Ystad är ofta konstruerade och härstammar från 70-tals doftande fördomar, likt den att invandrare skulle ha grönsaksodlingar i vardagsrummet. Den nya generationen svennar (här i ordets gamla definition) tenderar ofta att bära med sig sin föräldragenerations fördomar i sina haglöfsryggsäckar. Om de befrias ifrån denna tunga börda kan sakta deras definition av ordet svenne omvandlas till att vara en person som har normala åsikter och brukar mainstreamkultur. Då kan de se bortom Özz förortsslang och i stället upptäcka att hans skivsamling är densamma som deras och att de hyser samma drömmar om en Volvo V40. Naturligtvis kan dessa möten förekomma även om du inte är en brukare av mainstreamkultur, det går precis lika bra med goth-özz och techno-per. Men motorn i mötet är densamma, genom att se varandra som människor inte som blatte eller svenne, tjej eller kille utan homo sapiens kan vi beakta viktigare fundament för den mänskliga kontakten. Fundament som ofta går att finna i våra intressen och livsfilosofier.

Jag är väl medveten om den inneboende motsägelsen i mitt resonemang, då vi med en strikt utgångspunkt i smak och referenser endast skulle skapa en omstrukturering i segregationen. Men jag förespråkar intet vis, att du slaviskt skall följa denna nyordning. Möten baserat endast på gemensamma referenser är praktiskt ogenomförbara, då vi arbetar en stor del av vår livstid, vi tillbringar minst 40 timmar i veckan med personer som någon annan valt ut åt oss. Oavsett om du är svenne eller inte. Min något naiva förhoppning är att vi skall börja betrakta varandra utifrån de personer vi faktiskt är inte utifrån de vi förväntas vara. Att vi på allvar vågar kliva in i 2000-talet och lämnar våra vanföreställningar och konstruerade förväntningar kvar i det gamla millenniumet, där de sakta kan tyna bort. I en sådan verklighet är en ny och mer korrekt definition av ordet svenne nödvändig.

Text: Martin Cöster som tycker att Shan Atci är årets svenne 2005.

söndag, december 18, 2005

Slentrianhumanism

Har under större delen av mitt liv, borträknat de första menlösa åren som så kallat småbarn, räknat mig själv som humanist. Har dock kommit till en av mina mer genomtänkta slutsatser i livet när jag öppet deklarerar att jag väljer att lägga slentrianhumanismen bakom mig. Inte nog med att den känns otidsenlig den är dessutom koketterande och falsk ungefär som Oasis låt från mitten av 90-talet. Har du någon gång verkat utanför ditt eget sammanhang samt under en längre tid arbetat med mäninskor inser du att denna hållning enbart är ett koketerande av i grunden trista typer som aldrig utsatts för den största påfrestningen vår världshistoria lyckats uppbringa nämligen mäninskan. Framför allt då det påtvingade mänskliga umgänget, missförstå mig rätt selktivt umgänge uppskattar jag som aldrig tidigare i mitt liv (all selektivitet är bra). Att i vår bistra verklighet slänga sig med ordet humanist ( i bemärkelsen att du själv skulle besitta en human livssyn) är inte bara naivt utan även ett osmakligt koketterande som lämpar sig bäst på valfri nätverksfest i innerstan. Ett beteende jag med gläldje överlåter åt mediefolk (ofta sr och svt), jurister (statligt anställda) statsvetare, socionomer mfl. Personligen skäms jag inte längre för att högljutt basunera ut att jag vill minimera den icke selektiva mänskliga kontakten samt att jag aldrig någonsin vill arbeta med mäninskor. Att jag inte vill ha några arbetskamrater (om jag inte själv anställer) ter sig så självklart så det behöver jag inte ens att närmare gå in på. Utvecklar gärna mina tankegångar i denna fråga men då vill jag först ha mothugg, men det lär inte ske då alla är upptagna med att läsa någon "modeblogg" på bloggportalen som avhandlar replayjeans eller andra sunkutstyrslar. Eller så kanske de filar på ett ansökningsbrev, med de inlednade orden "jag gillar att arbeta med mäninskor". Vilket får mig att le inombords och fortsätta drömma om mitt framtida selektiva och icke humanistiska leverne.

fredag, december 16, 2005

Fredag kväll


Innebär för min del tredje hemmakvällen i rad, bör som en av punkterna för 2006 sätta upp bygga ut socialt nätverk. Min rastlösa och damplatenta själ är icke anpassad för 3 hemmakvällar i rad. I ett desperat försök att förtänga min looser stämpel försöker jag vara som alla coola bloggare och ge ett tips om vart ni kan hämta lite ny musik.
Tysk label för er som gillar techno: http://www.intoxik.de/
Återgår nu till min gin och late night tales by Belle and Sebastian, för att sedan ge mig på den överraskande och innovativa nya compostsamlingen.

förstår inte.


Kanske jag som är korkad men jag förstår fortfarande inte i DN:s tilltag i följande fall: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1181&a=480100&previousRenderType=3
Förstår inte Elin överhuvudtaget när jag tänker efter, sådär en meningslös fredagsbetraktelse.

onsdag, december 14, 2005

Mer 2005.

har tyvärr en känsla av att min blockad kreativt som intellektuellt kommer att vara bestående, väljer därför den enkla vägen i fortsättningen. Ett bra exempel på det är kompletteringen nedan av den tidgare namedropping. Det som står i fokus är fortfarande saker som värmt min själ år 2005.

- Arrested Development
- Anders Trentemöller
- Specialten
- How We are hungry.
- Norsk nydisco.
- Badlands Andreas goda smak.
- Fabric
- Kompakt press download.
- Penguin 70th Anniversary Boxed Set
- Grizzly Man
- Bubble

lördag, december 10, 2005

Namn 2005 del 1.

I stälelt för en lång text där jag använder mig pseudoteorier om varför olika artister, författare, regissörer etc varit viktiga för mig år 2005. Följer en lång lista med namn, upp till var och en om de orkar läsa. Men det är namn som cirkulerat i min hjärna och runt om mitt hjärta under hela 2005.

Superpitcher:Today
Respect is Burnining (ete damour): respekt är ordet, märkligt förbisedd dock.
-Sci.Fi.Hi.Fi vol 1
Dominik Eulberg
Unai
Radio Dept.
Anthony and the Johnsons
Ben Watt feat. Estelle
Sideways
The Devil and Daniel Johnston
Extras
Hunter S Thompson
Monotoni
Erol Alkan
Tiga

Fog of War
Brus
Bpitch Control
Kompakt
Kitsune
Booka Shade
Matthew Johnson.
Anja Schneider.
Dibaba
SCSI-9
DJ Koze
Matias Aguayo
Brazilian Girls
Fat Freddys Drop.
Pier Bucci

Palindromes
Out Hud
Marie Laveus bokningar
Kungen (varje år)
Bengt Fritiofsson (varje år)
Kornel Kovacs
Unai.
Bröderna Marx
DJ T
Ellen Allien

onsdag, december 07, 2005

DOMINIK EULBERG

Att Stockholm har ryckt upp sig ordentligt som klubbstad den senaste tiden råder det ingen tvivel om och december månader kryllar av bra bokningar. Frågan vilken som är bsät är vasnklig att besvara men när jag öppnade Kompakts nyhetsbrev idag stod följande att läsa i Dominik Eulbergs turne plan; WED 28.12.2005 STOCKHOLM, SE MARIE LAVEAU. Jag nöjer mig med att säga att jag kommer att köa länge den kvällen.

måndag, december 05, 2005

Vardagskändisar

Borde vara ett naturligt steg efter de överexploaterade dokusåporna, en unik källa finns i alla de bloggar som skrivs runtom i Sverige. Tänker inte på all de felaktigt uppmärksammade bloggarna av redan etablerade skribenter som Skugge, Virtanen och Nunstedt. Utan personerna som utgör majoriteten av båda bloggarna och befolkningen, ett strålande exempel är http://spaces.msn.com/members/fatoutouray/. Jag vill att tonårsmorsan från Uppsala ska exploateras så att hela sverige får frossa i hennes brilijans på bästa sändingstid. Detta är något som står högt på min önskelista inför 2006. Men jag är rädd för att nudiståret 2006 kommer vara en enda lång neonparad där Peter Siepen och Fredrik Reinfeldt kommer ut tillsammans. Men någonstans inom mig finns hoppet om en rättvisare bild av galenskapen.

torsdag, december 01, 2005

Dagens soundtrack

med tanke på vinterkylan är det otvivelaktiligen Jonas Bering Behind this silence, släpps 9 januari 2006. Återigen tonsätter Bering fenomenalt den kallare årstiden. Flitig bloggaren Olle Lidbom presenterade för en tid sedan en utelista http://www.vassaeggen.se/2005_11_20_lidbom_archive.html Nu är jag ingen större vän av utelistor men en punkt på just denna lista är både intressant och relevant:

3. Mainstream-hyllningar
Breda kulturyttringar som TV3-serier, blockbuster-filmer och list-hits går att gilla utan att teoretisera och elitisera. Avancerade teorier om varför du gillar bred kultur signalerar bara att du är osäker på din egen smak och behöver ett skyddsnät. Osexigt. Osmart. Omodernt.

Just hyllningen av den breda kulturen av varit något av en trend i år bland bemedlade nöjesjournalister oavsett om de skriver för Rodeo, Bon eller DN. Då måste vi hela tiden påminna hos själva om att hela deras arbete bygger på socialt kapital och i viss mån kulturellt dito. Relevansen är såldes låg i de flesta fall. Att sedan jag och alla andra dras med i trendhetsen är en helt annan sak.

tisdag, november 29, 2005

En första titt på 2006.

Har tidigare förvarnat om både listor för 2005 samt framåtblickar emot det hedonistiska året 2006. Har dock allt mer insett att framåtblickar är mer intressant än tillbakablickar. Känner mig dock något kluven väljer därför med att vänta med att slå på den stora trumman.

Feminism har på många olika vis varit omskrivet under 2005, bland annat genom FI och i sedvanlig ordning genom Gudrun Schyman. Överlåter eventuella analyser av det till mer bemedlade och kunniga individer. Är dock övertygad om att det kommer att vara Moderaterna som sätter agenda för det svenska samhället efter valet 2006, återigen är min privata åsikt ointressant. Men otivelaktigen talar en mängd fakta för att det blir just så. Moderaterna har nyligen utsett en ny jämställdhetspolitisk talesperson vid namn Kristina Alvendal. Är ni intresserad av hennes syn på jämställdhet rekommenderar jag http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11141239.asp

Tror att fru Alvendal kommer att ligga rätt i tiden vad det gäller feminism 2006. Eller rättare sagt det som allmänheten benämner som feminism. Slutsats det kommer att bli mer Alvendal, Frida Boisen och Blossom Tainton och mindre Schyman och Rosenberg 2006. Något som passar alldels utmärkt då 2006 enligt många förväntas bli det nakna året.

lördag, november 26, 2005

Madness!


Alla intresserade är vid det här laget väl medvetna att från och med idag och en månad framåt är internationella dj:s vardagsmat i Stockholm. Får mig att fundera kring nästa år och refera till följande inlägg på kilotins forum
Jake da snake idag, 21:29Michel Mayer kommer till sverige 2006 - lita på mig

Hoppas verkligen att han gör det, får mig även att inse att första listan nästa vecka kommer inte bli en summering utan en framåtblick vilka vill jag helst se i dj-båsen 2006. Återkommer som sagt med det nu är det dags att dansa till Mylos electrohouse.

fredag, november 25, 2005

Fredag

Morgon eller enligt rättrogna white trash förmiddag sömnen har blivit lidande i vanlig ordning och listhelvetet närmar sig. Även om jag är väl medveten om rockfarbror varningen i det hela så måste det erkännas att jag gillar listor. Vilket innebär att det från och med nästa vecka kommer att dyka upp en massa olika typer av listor på year of madness. Annars glädjer jag mig (och mänga andra) åt klubbhelgen i Stockholm, Mylo, Todd Terje, Juan Maclean och Tim Sweeney samt DJ Assault på fredagen. det blir Mylo för min del, helst alla men jag tror att myles mcinnes bjuder på den bästa dansen.

måndag, november 21, 2005

Westbam.


Hade absolut inga förväntningar på Westbams It's not easy, såg snarare en slentriangenomlyssning framför mig. frmodligen var min reaktion direkt länkad till mitt för dagen nedstämda humör vars komplexa grund stämmer väl in på just westbamlåtens titel it's not easy. Kan oxå var min förkärlek för simpla pianoslingor som försatt mig i gungning. Men mest av allt är det låtens uppbyggnad som förgyller den 21 november en dag då jag inte lyckats åstdakomma något överhuvudtaget. Kanske har Westbam och Superpitcher möts över några goda öl och pratat om uppbyggnader av låtar, frånvaro av explosioner och konsten att bestjäla lyssnaren på den förväntade upplösning. Just idag vill jag åt den där känslan som Superpitcher är en mästare på att skapa, du väntar på att stroboskoben skall tändas och att allt skall explodera i bästa benjamin theves eufori. Du väntar och väntar men förgäves allt stannar upp precis innan det skall hända. Ilskan över det förbytts på ett märkligt vis i total hängivenhet inför det enkelhetens skönhet. Idag älskar jag Westbams It's not easy, imorgon vet jag inte.

TV4

Är oftast Sveriges slätaste och tråkigaste tv-kanal, men bråket mellan Anna Lindmarker och Unni Jerndal var en oväntad men välkommen kreativ topp http://www.expressen.se/index.jsp?a=473196. Som ni känner till är älskar jag när verkligheten överträffar dikten, mejlet som sändes ut till de anställda på TV4 är ett lysande exempel på just detta. Min önskan att arbeta på TV4 har aldrig varit större, har nedan saxat från Expressen.

Efter bråket gick det här påbudet ut från TV4-ledningen, via mejl:
"Hej alla ni som använder hårspray på redaktionen, och framför allt vid desken. Vi har arbetskamrater med astmabesvär så vi ber er allra ödmjukast att vara ytterst återhållsamma."


Vad skulle jag inte ge för att få det mejlet i min inkorg?

söndag, november 20, 2005

blandat.

Filmfestivalen upptar en utvald del av stockholms befolknings tid just nu, då jag inte är cool mediasnubbe så kan jag enbart se se-sju filmer. Men av de jag sett hittils så vill jag rekommendera både Bubble och Grizzly man för den större massan, däremot kan ni utan samvetskval hoppa över A History of Violence. Vidare så grämer det mig att jag inte har biljett till Me and You and everyone we know,då samtliga indiaktioner tyder på att det är en riktigt bra film.

Slårofta ett slag för tidningen Brus och deras hemsida, i veckan så har Andreas Hellström intressanta åsikter som jag åtminstone gärna läser mer av (www.brus.nu) Hans text är anledning till att jag inom kort kliver ut utanför min dörr och köper både brus och gilda. Hoppas återkomma ikväll med en lite mer meningsfull text.

tisdag, november 15, 2005

Magisk konsert


Blev vi som befann hos på Chinateatern bjudna på igår. Antony and the Johnsons gästade för andra gången i år Stockholm. Personligen misslyckades jag med att skaffa biljetter förra gången, vilket ledde till att jag var väl rustad denna gång. Trots det var jag inte riktigt förbered på den märkliga och underbara resa i Anthonys värld, som vi bjöds på. För det vara verkligen Antony som stod i centrum han var föreställnings självlysande stjärna, dess självklara epicentrum. Hans säregna röst satte hela min själ i gungning, fick tårarna att rinna, mina ben att skaka. Hela min värld sattes på ända när Antony kommunicerades dess bräcklighet och påpekades dess irrelevans.

Har ingen som helst ambition att recensera spelningen, konstaterar endast att jag lämmnade Stockholm buskistempel, omtöcknade, ledsen och fylld med den underbaraste känsla av glädje.

måndag, november 14, 2005

ny vecka.

Som trots skitjobb kan bli dålig då den inledes med magiska Anthony and the Johnsons å chinateatern i kväll och avslutas med filmfestival. Mellan dessa två begivenheter lyckas jag fascineras av både filmen I heart huckabees och personen Runar Sörgaard. I heart huckabees är en film med en imponerande skådespelareensamble http://www.imdb.com/title/tt0356721/. En förbisedd film som ger mig Royal Teenbaums vibbar och kluvna känslor, kan inte bestämma mig om jag älskar det eller bara finner den medioker. Runar Sörgaard däremot ger mig enbart dåliga vibbar men jag måste erkänna att han är en av postmoderninsmens mest fulländade skapelser, han senaste bedrifter motsäger inte det http://www.expressen.se/index.jsp?a=469882. Nedanstående saxat ur texten är 2005 galenskapens år i ett nötskal:

Under Robert Wells konsert satt Runar och Mischa tätt ihop.
- Flera gånger lutade hon sig över honom och vilade med sitt huvud mot hans, berättar en person ur publiken.
Strax innan konserten var slut smet de ut bakvägen till en väntande bil.
- Det var så många svenskar inne på konserten och Runar ville inte ha uppmärksamhet.
I stället åkte Runar och Mischa till trendiga restaurangen Mr Chow. Därefter bar det av till lyxiga Beverly Hills hotell.
- Där anslöt ett par vänner och det blev lite drinkar in på småtimmarna.
När Expressen konfronterar Runar på plats i Los Angeles med romansuppgiften säger han:
- Vi är goda vänner. Mer vill jag inte säga.


Lyssnar på Clone presents box jams 2005 och finner det märkligt att trendmedia uppmärksammar denna genre först nu och att de inte gjorde det redan 2003.

lördag, november 12, 2005

Taxi.


Kände mig tvungen att bekräfat min position som Sveriges mest omogna 28 åring i går, så det blev lite för mycket isländskt brännvin och en nattlig irrfärd av sällan skådat slag. I ett desperat försök att vara en mogen man bestlutade jag mig för att genomföra den tidiga hemgången. Den visade sig dock bli en aning problematisk eftersom min motorik spelade mig spratt fullt i klass med stumfilmens gamla hederliga snubbelhumor. Någostans mellan Caplinmanövrarna och Buster Keaton minspelet lyckas jag bestiga en tunnelbanevagn. problemt är att mitt minne är lika skarpt som en Hunter S Thompsons på syra. Klockan 04.00 vaknar jag utslagen å en tunnelbanestation, trots min gedigna charm lyckas jag inte övertyga Securitas vakterna att vi ska dela taxi utan får snällt finna mig i att bli utslängd från vad jag tror är Kungsträdgårdens tunnelbanestation. Väl utanför portarna noterar jag att vissa ombyggnationer skett kring kungsan, tills en skylt upplyser mig om att jag är i Akalla. Alltid trevligt med nya jaktmarker men klockan 04.00 på morgonen vill jag faktiskt var hemma i min obekväma säng och det har inget med eventuell segregation att göra. Efter diverse irrfärder beslutar jag för att sätta mig på en setn och kanse gråta en liten skvätt då uppenbar sig plötsligt en taxi från ingenstans (förmodligen Akalla centrum). Den gigantiske taxichaffisen bjuder in mig i sin egen värld och agerar pappa och terapeut eftersom jag oavbrutet pratar om hur klantig och korkad jag är. Av någon outgrundlig anledning låter han mig själv bestämma priset. Efter ha prisat honom och intyga att han gör Sverige till ett bättre land att leva känenr jag ändå att jag vill göra mer. Så du som körde mig hem i går läser du emot all förmodan dessa rader maila mig så ska jag bjuda på mat och isländskt brännvin.

onsdag, november 09, 2005

famous when dead


På nya Famous when dead samlingen (den fjärde) ligger Old Song av Max Mohr före I Feel Space med Lindström och Prins Thomas, nästan otäckt smakfullt enligt undertecknad. Old Song borde som bekant vara med på alla mixskivor och att kombinera den med feel space är brilijant. Mer briljans kan ni finna på Rob Da Banks fabricsamling om vi ändå skall diskutera mixskivor, något alla borde göra betydligt oftare än vad fallet är. Mr: Fingers och Michael Mayer på samma mixskiva känns smakfullt eklektiskt och inte alls lika krystat som alla eurythmicsflörtar.

I min relativt förvirrad insomniavärld (har verkligen sovit obefintligt på sistone) läser jag http://kompaktliving.blogspot.com/ samt facineras av Harold Ramis och Bill Murrays magiska ironi i Stripes från 1981. Samt hoppas återfå min förlorad stringens och förmåga att skriva annat en blaj.

torsdag, november 03, 2005

Popova

Det finns två saker jag länge misstänkt när det gäller skribenten och "debattören" Susanna Popova. 1. Hon och jag skulle med stor sannolikhet inte funka så bra tillsammans. Då menar jag på en vänskaplig nivå
2. Hon är en av frontfigurerna i den nykonservatism som börjat frodas de senaste åren en utveckling som vi förmodligen bara sett början på.
I tisdagens SVD publicerades en kolumn av henne där allt föll på plats för min del http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10907883.asp. Med utgångspunkt i den realtivt hyllade filmen Napoleon Dynamite romantiserar hon kring den återgång mot gamla världen som vi kunnat iaktta hos många av de unga mäninskor som hade förmånen eller oturen att födas på 80-talet. Citerar nedan de avslutande stycket:

"Men det hindrar inte oss andra från att skratta ut. Äntligen en film om den första generation tonåringar som inte är programmerad att göra uppror. Och som har hittat det enda sättet att avvika från sina cyniska storasyskon, nämligen genom att säga det de menar och mena det de säger.
Så när Napoleon får till det med sin Deb i orange solklänning slipper vi häftiga biljakter mot solnedgång och det fria vilda livet. Napoleons lycka är att upptäcka hur man gör för att träffa bollen. Och det gör han för att han spelar med Deb."


Det är inte en oäven och meningslös analys som fallet ofta är när exempelvis Göran Skytte tillåts skriva något, varför han överhuvudtaget får det, en gåta om ni frågar undertecknad. Det intressanta ligger i att eftersom 80-talisterna strävar bakåt (enligt Popova), i den bemärkelsen att de inte vill göra uppror och vill upprätta hemmet och familjen som en helig bastion menar de vad säger? Detta enligt Popova i motsats till 70-talisterna, den hemska ironin ni vet. Vad som är oklart är på vilket sätt denna generation kan mena vad de säger genom att vara passiva? Är inte ironi i vissa fall ett sätt att uttrycka exakt det du menar, dock inbäddat i referenser för att på så vis undgå den alienerade kärnfamiljen. Som sedan länge slutat tycka något eftersom de konsekvent vägrat reflektera och öppna sig för nya företelser. Är det inte enkelt och skönt att säga precis vad man menar när du inte tycker något överhuvudtaget? Kan delvis vara en försvarsmekaninsm från min sida, men aldrig att jag kommer att köpa Popovas förenklad analys som luktar kristdemokratisk famlijepolitik lång väg och det luktar som bekant väldigt illa.

Samma tidning men på ett helt annat plan Architecture in Helsinki är bra, men börjar en inte Kristin Lundell framstå som fantisk? Men samtidigt gillar jag verkligen att hon är just det, var väl förmodligen den nykonservativa ådran som spökade inom mig.

onsdag, november 02, 2005

Mitt i veckan

Är egentligen för trött för att skriva något med någon form av innehåll, vill dock bara påminna om denna bloggs ursrungliga syfte. Det senaste året har det skrivits, bloggats, pratats mycket om vikten av blanda högt och lågt samt att det tydligen (enligt vissa självutnämnda brilijanta teoretiker) är det allenarådande just nu. Det vanligaste är fortfarande att koncentrera sig på det låga på högra stranden. Om ni inte tror mig och hellre vill ha Martin Gelins artikel om rockism i ett av höstens nummer av Rodeo som grund till er samhällsanalys. Till er föreslår jag att gå raka vägen förbi Den nyöppnade cheap monday butíken på Götgatan och ta er till Östra Station. Med denna primitiva station som utgångspunkt kan ni utforska allehanda smakarketyper, samtliga statistiskt säkerhetställda. Högläs Stefan Thungrens senaste skivtips och se i fall de referar till Diplo som den optimala korsbefruktningen emellan det höga och låga. Rasera er världsbild och släng era resonemang och återvänd som en lyckligare mäninska!

För övrigt riktigt kul att DJ Naugthy spelar på Neat imorgon http://www.klubbneat.se/ den imaginära vistelsen i Berlin lär fortsätta...

måndag, oktober 31, 2005

Bloggar

Följande artikel i Sydsvenskan fick mig att fundera http://sydsvenskan.se/samtidigt/article124967.ece. Varför bloggar mäninskor och vad skulle bloggsamhället kunna vara? Pengar, Kändiskap och möjlighet att påverka är sannolikt tre faktorer, även om jag skulle vilja ha med att synas som inte är detsamma som att nära en önskan att uppnå kändiskapet status. De allra flesta bloggar är harmlösa och helt uddlösa och handlar om mäninskors realtivt ointressanta privatliv. Förhoppningen om att det skulle ge Sverige en mängd med nya kvalitativa skribenter som vågade ta ställning för sina egna tankar och åsikter, grusades väl på ett tidigt stadium? Återstår då att fråga sig själv vad jag har uppnåt, inget egentligen förutom en personlig tillfredställse att få skriva och publicera helt på egen hand, kanske räcker det. Känslan som uppfyller mig just nu berättar för mig att det faktiskt är rumsrent att endast söka den inre tillfredställsen. En positiv slutsats som innebär att jag i sann blogganda (något jag vågar unna mig numera)Slentrianmässigt tänkte nämna några saker som jag anser förgyller månadskiftet:

One Night in Berlin mixed by Dj Naughty
Nyköpta biljetter till filmfestivalen
Stundande Anthony and the Johnsons konsert.
Scarfsar.
Mondo (bandet inte den usla lokalen vid medborgarplatsen)
Booka Shade.
SCSI 9
Bret Easton Ellis.

torsdag, oktober 27, 2005

Tekninska klumpigheter

Är grundläggande för denna blogg, men du ska ju inte ge upp http://s35.yousendit.com/d.aspx?id=2H552OUQA3ZD630NFVY8NA6CRH

Klubb

I går upplevde jag en frustration för att jag i helgen inte har möjlighet att vara i min gamla hemstad Uppsala. På fredagen är det Dynamic på jättenationen Norrlnads som gäller http://www.go-dynamic.se/ och på lördagen spelar Unai på Klubb Rotor. Efter att den värsta ilskan lagt sig insåg jag att Dynamics respektingivande line-up spelar i Stockholm på regelbunden basis, så det kanske snarare är så att jag skall bevista huvudstadens klubbar lite mer frekvent? I vilket fall som helst är Anders Bergmark och de andra bakom Dynamic i Uppsala värda allt beröm de kan få. Tror att de intar Stockholm till sommaren, sägs inte för att vara huvudstadscentererad men det är ju en klassisk väg att gå för drifitiga personer som arrangerar klubb i Uppsala.

en helt annan grej är de upprörda skrivier som skidåkaren Per Elofsson pensionering lett till, en upprördhet som på intet vis riktat sig emot den numera trivselrunde Per utan en av hans forna konkurrenter Johann Mühlegg http://expressen.se/index.jsp?a=459361, http://expressen.se/index.jsp?a=459371 Som tydligen skall ha knäckt Elofsson eftersom han var dopad när han besegrad honom. Alltid underhållande med sportjournalsiter som bygger sin argumentation på känslor och agression.

måndag, oktober 24, 2005

Måndag...


Abba verkar får en hajp denna höst eftersom Madonna har samplat deras Gimme, Gimme i sin nya låt, Hung Up. Personligen tycker jag både orignalet och madonnas sampling faller inom kategorin medioker. Men likväl fruktar jag en hipsteromfammning av Björn, Benny, Anne Frid och Agneta. Vi kan bara hoppas att den blir kortvarig. Den eviga disskusionen om vilken som är världens bästa soullåt går vidare i min perveterade hjärna. De senaste dagarna har Barrio Brothers med I shall not be moved legat bra till, men disskussionen lär pågå till den dag jag dör.

söndag, oktober 23, 2005

tv-tittare

Kul artikel om betal tv idagens svd, mest för att jag själv funderat på att köpa http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10835390.asp. Känns dock tröttsamt att tv-tittaren fortfarande tas på något slags allvar och att public service fortfarande tycks ha målsättningen att kontrollera 50 % av tittarna. De flesta vill uppenbarligen praktisera hjärnvila framför tv:n, trist att dessa personer skall diktera villkoren för personer som kanske söker stimulans via tv-apparten (dit hör dock inte jag). Dock föreblir mitt för dagen nedstämda sinne opåverkat vad som än må skrivas idagens tidningsflora. Känns som om det får bli en söndag bestående av lika delar höstrusk och självmordsmusik.
Om ni vill undvika det besök http://tigertass.net/~blog/index.php och ladda annie vs booka shade.

fredag, oktober 21, 2005

Krystat...


Nu kommer den, listan över några låtar jag uppskattat lite extra mycket denna vecka. Fånigt det erkänner jag, lika fånigt är det att jag tycker det skall vara självklart att läsandet görs med en bild av Ricky Gervais och Ross Kemp strax ovanför listan. Men å andra sidan så är det 2005, year of madness med allt vad det innebär så jag kan sluta med att be om ursäkt för allt.

Unai- Oh you and i (Unai 12 mix)
Syleena Johnson feat. Jermaine Dupri- Classic Love Song
Andreas Dorau- 40 frauen im September (superpitcher mix)
Putsch 79- Arpeggio Life
Au Revoir Simone- Through the backyards of our neighbours.

och en massa andra små musikaliska elexir.

landskapskonst

Var på nationalmuseum idag, återigen blev jag frapperad över hur meningslösa jag finner målningar föreställande landskap, framför allt då av Monet. Tråkiga och stimulerar på intet vis min fantasi eller den lilla men likväl existerande kreativa ådran som pulserar någonstans i min kropp. Enbart intetsägande och meningslöst, kanske dags att någon utför en ny s.k kupp emot nationalmuseum? Desto gladare blev jag av Lena Sundströms kröninka i gårdagens Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,716502,00.html
För övrigt mycket intressant musik denna vecka kanske måste jag göra en meningslös lista senare idag.

tisdag, oktober 18, 2005

Verkligt

Saxat direkt från verkligheten (ni vet den som gjorde fictionen överflödig för ett par år sedan)

Anna, Klara och Micke diskuterar Klaras tidgare realtion som haft en hel del i övrigt att önska.
Anna: Vad du behöver är en riktigt man som bryr sig och är trygg! En kille som Micke
Klara: Micke är en mjukis! Funkar inte för mig (notera att Micke hela tiden sitter brevid)Jag behöver en man som kan dunka på mig ordentligt tre gånger i veckan! Klas (annan arbetskamrat) skulle varit 10 år äldre då skulle jag tagit honom direkt!
En konversation som inte bara underhåller utan även förbryllar och ställer många på förhand givna antaganden på kant.

P.S Samtliga namn i konversationen ovan är fingerade, Anna, Klara, Micke och Klas heter i verkligheten något annat.

tankar.

Har tidigare ofta eftersträvat ett ordflöde där livet hålls samman av rytmik och logik, tyvärr har det ofta tenderat till att likna illa skriven lyrik, ibland rent av miserabel. Har på sistone återfått min kärlek för anekdoten, små brilijanta noveller vars summa utgör livets kärna. Fortsättningsvis skall jag bygga mitt liv kring dessa vandringssägner, med en förhoppning om att de dåliga romanerna är ett minne blott.
Andra reflektioner är att vodka, gin , rom, konjak och alla andra drycker i spritfamiljen förmodligen är hösten och alla andra årstiders drycker. En vacker återförening med det gamla, smakfullt uppdaterade med nya influenser och utan respekt för vad som betraktas som högt respektive lågt.
Andra personers vinylsamlingar kan om de är lika smakfulla som de jag smekte i helgen skänka mig en genunin och olidligt vacker berusning av något som i det närmaste kan liknas vid kärlek.
Det är oändligt trist att vara förkyld då det innebär att min ork till reflektion och nya intryck inte är bättre än en labradors känsla för det detsamma. Funderar därför allvarligt på att lägga en alltför stor del av nästa veckas lön på tisdskrifter. Slutligen inser jag återigen att jag bloggar allt mer likt Ebba von Sydow än vad jag någonsin kommer att erkänna.

lördag, oktober 15, 2005

Ursäkt.

Vill härmed dra tillbaka alla eventuella anklagelser emot Kalle Lind och hans här påstådda bakgrund som lundaspexare. Finns absolut ingen grund i detta påstående, som enbart var ett försök att från min sida samla billiga poänger. Vilket var både billigt och ytterst obegåvat av mig. Sådant pysslar de med på Stockholm Live och andra humorprogram inom genren svennehumor. Ber om ursäkt för att jag någonsin hävdat att Kalle Lind skulle ha deltagit i dåliga lundaspex. Förlåt.

torsdag, oktober 13, 2005

Brus

Egentligen borde jag minst en gång i veckan påminna om vilket fantastiskt jobb gänget bakom Brus gör, men bättre en gång än ingen gång http://www.brus.nu/. Alltid kvalite från klubbmusiksälskarna i söder, om ni bor i Malmö med omnejd bör det vara obligatorisk närvaro på brusfesten nästa fredag där bland annat Todd Terje spelar!

suck...

http://rapidshare.de/files/6243834/elsamix5.mp3.html

tappert försök

Ännu ett försök att få länkarna at fungera på denna embarliga blogg, saknar tyvärr svar till varför de inte fungerar tillfredställnade.

tisdag, oktober 11, 2005

Häktet

SVT Dramas nya satsning heter som bekant Häktet och hade officiell premiär igår, de mer intierade bedömningarna håller jag för mig själv. Men en liten recension tänkte jag bjuda på så här 26 timmar efter eftertexterna. Manuset är skrivit av lundaspexaren Kalle Lind som bland annat medverkat i hysteriskt tråkiga Hej Domstol, var av tradtionellt svenskt snitt. Det vill säga en hel del goda intentioner, men tyvärr stannnar det där i det första avsnittet, intressanta spår stannar upp, nya grepp ser vi endast sekundsnabba glimtar av. Dock är Lind bättre som manusförfattare än som radiopratare, värre är regin och skådespelandet. Regin är fylld av de väntade klicherna, överspelade karaktärer, klichemässig grepp etc. Skittrist helt enkelt, skådespelarna verkar inte vara informerad om att de inte befinner sig på en teaterscen utan framför en kamera och övertydligheten är ett hån emot tittarens potentiella intelligens. Vad jag finner tröst i är dock att det finns alla möjligheter att serien växer, bara de skippar den förväntade realtionen emellan den nyaställde vårdaren och den intagne, som naturligtvis har samma etniska bakgrund.

Den större frågan är när skall ett paradigmskifte infinna sig i svenskt drama? Återigen behåller jag de bästa ideerna för mig själv. Men till att börja med tror jag vi börjar med att lägga ner allt skrivande på Di och alla andra likartade utbildningar. Börjar om från början och fullkomligt slaktar alla gamla mossiga teser om hur drama, komedi och action skall författas. Först då tror jag på en omdaning i svenskt tv skapande och en vilja för de intresserade att kanske betala licensen. Något enkelt för mig att sitta på min egen höga häst och uttala mig kategoriskt, men så länge ingen hindrar mig så avser jag att fortsätta med precis det.

måndag, oktober 10, 2005

Under strecket

Brukar enligt mig oftast vara mer kvalitativ än essän i DN Kultur, dagens unbderstreckare handlar om queerteori http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10734358.asp. Texten är skriven av Lina Sjöberg och behandlar i stora drag tre böcker alla i ämnet queer Speciellt Annika Hmaruds Queerkids väcker mitt intresse

"Det visar sig, när hon jämför adoptionsprinciper i USA med Sverige att vi här förutsätter att föräldraskap och sexualitet hänger samman. I USA kan man adoptera som ensamstående även om man är sambo. I Sverige är föräldrarnas sexuella samliv avgörande i adoptionsutredningar, något som ställer till det när människors sexualitet avviker från normen. I Sverige är också de genetiska föräldrarna viktigare än de sociala, argumenterar Hamrud. I den bästa av världar skulle barnen ha rätt till de närstående som han eller hon har knutit an till, vare sig de är fosterföräldrar, medmammor eller styvpappor."

Natar att jag med att känna en symapti med ovanstående citat fortsätter på de inslagana vägen från igår att propagera för ett modernare förlädrarskap. En strid jag av någon märklig anledning känner mig redo att ta, då samhället de senaste åren upplevt en konservativ retro vind. En vind som i högsta grad utkristalliserar sig i familjbildningar och föräldrarskap. Var finns det utmannade och utvecklande föräldrarskapet, avantgarde mammorna och papporna. Min upplevelse är att viljan att söka sig tillbaks till femtiotalets kärnfamilj är starkare än någonsin. Då syftar jag inte på familjens uppsättning (fler ensamstående som bekant) utan snarare dess värderingar. Problemet är att barnen idag har många flera vägar ut ur eländet, tyvärr är inte alltid dessa stigar opitmala för deras utveckling. Återkommer gärna i frågan även om jag är smärtsamt medveten om att ingen läser min blogg.

bäst just nu: Robag Wruhme. Wortakublar

söndag, oktober 09, 2005

Adonis

Är intervjuobjekt i dagens söndagsintervju i SVD http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10727391.asp
För er som inte förstått att ni skall blockera Linda Skugges föräldrarblogg kan följande citat från texten vara förtjänstfullt
”Mina döttrar lever som de vill. Jag är deras vän, jag har aldrig praktiserat faderskap”.
Nu framgår det inte vilken roll modern har men om jag får råda så praktiserar även hon vänskap istället för moderskap. Två meningar allt ni behöver om ni är föräldrar så sluta läsa tidningen mamma, släng alla mamma och pappa böcker samt blockera Skugges blogg på er dator. Låt hjärnan styr ert umgänge med barnen först då kan ni visa sann kärlek.

bäst just nu: http://3voor12.vpro.nl/3voor12/index.jsp

Söndag morgon...

Blev tidig för min del vilket innebar att jag gavs möjlighet att lyssna på Svenska Ords Story på P1. Fick mig att sänka garden och ställas in för faktumet att Hasse och Tage påverkat även mig, något som jag med nyvunnen vishet kan välkommna. Under min korta lördagskväll funderade jag mycket på hurvida Geiger borde koncentrera sig helt på att göra remixar av andra artister eller inte. Anledningen är hans den fina remixen av Durch die Nacht med på Kompakt Total 6, kontra hans bitvis usla album Out of Tune. En annan sak av värdslig natur som plågade mitt sinne igår var hurvida Göran Skytte blivit senil eller inte? Om någon har någon form av relevant kunskap när det gäller herr Skyttes mentala tillstånd så får hemskt gärna kontakta mig. Kommande vecka bjuder på intressanta tv-premiär, SVT Drama bjuder på Häktet som startar på måndag, i vanlig ordning förhåller jag mig skeptisk till SVT Dramas produktion. På onsdag bör dock alla bänka sig framför SVT när Extras har premiär i Sverige. Söndagen fördriver jag med Popcornfestival och tysk techno, inser att ovanstående inlägg är otäckt likt ett s.k blogginlägg uh...

tisdag, oktober 04, 2005

koze


Ställde i somras lite frågor till albumaktuelle DJ Koze eller Stefan Kozalla som han egentligen heter. Men när till med indieorganet Sonic publicerade en intervju så falnade intresse för att publicera min. Har därför inte skriva en färdig intervju, bara översatt frågorna:

M: Hur är läget? Tänkte vi kunde inleda med att du berätta kort vem du är varför du började med musik och varför blev det just elektronisk musik? Om du inte var producent och musiker idag vad skulle du då vara?

K: Jag började som dj för en tysk hiphop grupp, bara för att det vara kul. Jag scrachtade och mixade och uppträdde på den tyska dmc finalen. Jag har alltid velat vara en show-dj som cash-master eller cutmaster, som var mina hjältar då. Med mitt nästa band ”fischmob” blev jag mer seriös och började producera musik. Vi släppte 2 album och flertalet maxi-skivor samt videos. När vi slutade samarbeta (1998) BÖRJADE JAG SPELA PÅ KLUBBAR EFTERSOM JAG VAR INTRESSERAD AV ANNAN MUSIK EN DEN VI GJORT. Parallet med detta producerade jag och släppte jag egen musik under namnet DJ Koze elelr mitt alter ego Adolf Nosie.

M: Jag gillar verkligen din hemsida, när du tittar på den känns det som om du gjort denna vackra sida själv, är det så?
K: Inte alls. Jag gjorde sedan tillsammans med två av mina vänner, Alex som skötte programmeringen och Björn som är ansvarig för de fantastiska teckningarna och grafiken. Vi arbetade som ett team när vi planerade och utformade konceptet. Jag är mer ansvarig för innehållet (musiken, videos, bilder, texter och länkar etc.) Fast det mesta av jobbet är gjort av vänner till mig.

M: Din musik (som DJ Koze) är väldigt seriös och passar perfekt en regning dag, när du begrundar dina problem. Men samtidigt gör den dig lycklig och väcker lusten att dansa som en galning. Är det ett syfte från di sida eller är jag bara galen?

K: Vi har väldigt många regniga dagar här I Hamburg (för tillfället regnar det faktiskt), men samtidigt (eller kanske på grund av det) gillar vi att besöka klubbarna, dricka och dansa samt lyssna till ny intressant och bra musik som kan ta oss långt härifrån! Mitt mål var att göra ett album som du kan lyssna på dagtid, eftersom det inte är fyllt med peaktime technotolls.. Men där finns även ett par låtar som kanske funkar på klubben.

M: Vilka artister och vilken musik har inspirerat dig?
K: Många… för att nämna endast några musikaliska influenser: public enemy, Brian Eno, KLF, Aphex Twin, Phuture, Stoges, Tobias Thomas. Public Enemy, Kevin Saundeson, The Who, Wolfgang Voigt, Beach Boys, Rocko Schamoni, Hall and Oates, the phracyde, Dr Dre…
M: Finns det någon svensk producent/musiker som du lyssnar på för tillfället?
K: Jesper Dahlbäck är en bra producent, men jag bryr mig inte så mycket om nationalitet, bra musik är bra musik.
M: Vilken är enligt dig Europas bästa stad när det gäller klubbliv?
K: Jag har haft turen att få uppleva klubbscenen I Tyskland. Vi har många bra fester här, Cologne, Munchen, Hamburg, Offenbach, Jena och Berlin eller de stroa festivalerna som Sonne, Mond, Sterne och Timewarp. Lissabon, Turin och Barcelona är väldigt bra ställen att vara på.
M: Är klubbmiljön fortfarande centrum för den elektroniska musiken?
K: Kanske
M: Betyder hip-hop fortfarande mycket för dig?
K: Hip hop är fantastisk musik och jag älskar det, men det är inte intressant för mig för tillfället. Den elektroniska musiken utvecklas väldigt snabbt och tar intressanta vägar.

M: International Ponys Our House var en av de låtar som jag lyssnade mest på under sommaren som gick. Kan vi vänta oss mer från International Ponys sida?

K: Ja. Vi avslutade just vår sista live show för året och är nu redo att avsluta vårt andra album, som kommer att släppas I mars 2006. Supermusik för supermänniskor!

M: Har du några intressen förutom musik?
K: Vodka
M: Du bor i Hamburg, varför inte Köln eller Berlin?
K: Eftersom den här staden varken är för stor eller för liten, den är dessutom väldigt vacker, nära till havet och det bor många trevliga människor här. Något som är svårt att hitta ;)

bild



Vet inte om det beror på blogger, min dator eller chello, men börjar bli en aning less på att alltid komma med bilden i efterhand.

Anja Schneider

hänger på det relativ vanliga fenomenet att publicera en intervju där du själv är intervjuaren på din egen blogg. Många lyckas först publicera den, för att sedan låta den gå i repris på sin blogg, personligen så skäms jag inte det minsta för min egen uselhet. Ingen ville ha min intervju med, synd för hon ligger fortfarande bakom en av årets bästa tolvor i sin genre, Creaky Thoughts:



Min påskhelg tillbringades i år i Berlin, där jag fjärran från hemlandets måsten kunde hänge mig åt att gräva i dignade vinylbackar. Min entusiasm var påtaglig inför att återigen hitta nyheter i en skivback och inte som här hemma längst ner i något av de femtio nyhetsbrev som jag fyller min inkorg med varje vecka. I en liten men smakfull skivbutik av det slag som finns i varje hörn i Prenzlauerberg, råkade jag efter ha dreglat över skivbutikens utbud av gamla Kompakt tolvor av en slump lägga händerna på ett rosa skivomslag. Då min inställning till färgen rosa alltid varit ambivalent, så kunde jag av naturliga skäl inte motstå frestelsen att placera dess innehåll på skivtallriken. Att jag dessutom aldrig hade hörts talats om artisten Anja Schneider gjorde bara det hela än mer spännande. Ofta behöver jag två-tre genomlyssningar redan i butiken för att bestämma mig, spontaninköp har aldrig riktigt varit något som kommit för mig. Men med Creaky Thoughts var det annorlunda, den för Tyskland typiska minimalistiska ljudbilden fanns som vanligt där. Samtidigt fanns den dansgolvsvänliga rytmen, som gör elektronisk musik så svår att motstå. Tillsammans med Anjas sätt att stötta fram refrängen långt ifrån den gamla svenska nidbilden av tyska damer som avlande ardennerhästar du kan komma, gjorde det skivan oemotståndlig.

Väl tillbaka i fortfarande vinterkalla Stockholm påbörjade jag sökandet efter vem Anja Schneider egentligen är, hela tiden med Creaky Thoughts som soundtrack. Det visade sig att Anja Schneider är en ytterst respekterade radio-dj i Tyskland, hon har sedan 2000 sänt programmet ”Dance Under The Blue Moon" som går på tyska radiokanalen Fritz Radio. Bland hennes återkommande gäster i denna radioshow förekommer bland annat Tiefschwarz, Jay Haze och Jesper Dahlbäck. Anja har även tidigare jobbat på KISS FM där hon varit med om att startat upp Fritz Loveradio. Enligt hennes egen biografi har hon varit verksam som dj i Berlin, under de tre senaste åren. Hennes vänskap med producenten Sebo K ledde fram till tolvan Tonite förra sommaren, en låt som rönte en viss uppmärksamhet och hamnade på både Phonique och Ewan Mcpearsons dj-listor. Tonite är precis som Creaky Thoughts utgiven på respekterade bolaget PIAS. Men sedan maj i år har Anja sitt eget skivbolag Mobilee Records, ett bolag vars nyheter åtminstone jag kommer att hålla koll på. Eftersom Anja kändes som min gen lilla upptäckt så var en intervju via e-post oundviklig.


M: Tja, hur är läget

A: Väldigt bra, tack så mycket )

M: Hur länge har du gjort egen musik?

A: Oh, jag har varit intresserad av den elektroniska musikscenen i mer än femton år. Jag har arbetat i mer än tio år på olika radiostationer och jag har bevakat den elektroniska musikscenen under hela min tid vid radion. Jag startade min egen dj-karriär för tre år sedan. Det var en ren tillfällighet, men det visade sig vara det bästa som kunde hända mig. Att börja producera egen musik var en logisk följd av hela dj grejen. Idéer och inspiration till egna låtar har funnits i mitt huvud under en lång tid. Jag släppte min första tolva Tonite i juni 2004 på PIAS, den blev remixad av Dirt Crew och The Youngsters. Jag producerade den tillsammans med Sebo K.


M: Vilka artister och vilken musik har inspirerat dig?

A: Första gången jag kom i kontakt med dj-musik var på en klubb i Cologne. Hans Nieswandt spelade den kvällen. När jag flyttade till Berlin i början av nittiotalet inspirerades jag mycket av det så kallade Detroit soundet och jag älskade Maurizio’s Basic Channel Records som var en stor inspirationskälla för mig. Jag spelar fortfarande dem.

M: Personligen tycker jag att din Creaky Thoughts är en riktigt bra låt, enligt mig är orginalmixen bäst på ep: n. Att orginalmixen är bäst tycker jag blir allt ovanligare idag. Vad tror du det beror på?

A: Jag har många skivor där orginalmixen är min favorit, remixen brukar visa på andra infallsvinklar av originalet. Jag är väldigt glad att Sascha Funke och Hemman och Kaden gav en väldigt personlig touch till låten och jag är verkligen stolt över remixerna! Det är en bra möjlighet att nå ut till fler, framför allt när du som jag är okänd eller inte i fokus på någon speciell scen. Jag tror att Sascha Funke hjälper låten väldigt mycket och givetvis även artisten Anja Schneider.

M: Kommer vi att höra mer från dig under 2005?

A: I maj startade jag mitt eget bolag Mobilee. Första släppet är Sebo K – “Too Hot” med remixar av Shyza Minelli och UND. Den andra 12” släpps i juni, Pan Pot en ep jag personligen ser fram emot väldigt mycket eftersom dessa unga killar från Berlin kommer att knäcka dig  I juli kommer min egen skiva Side leaps på Mobilee som jag producerat tillsammans med Sebo K igen. Sen finns (sen förra veckan) en remix av mig på Mambotour’s El Captain på Multicoulor.

M: I Sverige finns det en tendens att alla som är intresserade av musik bara söker det senaste. All vill lyssna till vad som är coolt just den här veckan. Alternativa scener har på vis svårt att rekrytera ny publik, hur är det i Tyskland?

A: Personligen tycker jag att musikscenen i Tyskland är väldigt öppen. Självklart så vill alla spela den hetaste låten, och du är väldigt hipp när du är den förste som spelar den. Men jag tror på den goda smaken och det finns väldigt mycket bra musik i världen. I Tyskland så är den minimalistiska ljudbilden den främsta inom den elektroniska musiken, musik med influenser från funk och house. Det pågår en ständig utveckling inom samtliga scener hela tiden. Men denna utveckling är bra för musiken som helhet.

M: En något märklig fråga om vi beaktar frågan ovan, men jag skulle vilja veta vilken musik du lyssnar till just nu?

A: Du kan se mina listor på www.mobilee-records.de Jag gillar verkligen musiken från bolagen Vakant, Pokerflat, Sub Static, Palette, Freude Am Tanzen etc. För tillfället finns det väldigt många bra producenter från olika scener som har tagit med sina egna rötter in i musiken som James Holden, Jay Haze eller Trentemöller och det tycker jag är riktigt intressant.

M: Vilken är enligt dig den bästa staden I Europa när det gäller klubbutbud?

A: Det är en väldigt svår fråga att besvara eftersom klubbliv och klubbscener är något som ständigt förändras. Berlin är absolut hett, däribland många av de klubbar men jag brukade gå ut varje helg i Berlin så för mig är det inget speciellt. Jag tycker att det finns en väldigt intressant scen i de östra delarna av Europa som Polen, Ryssland etc. Där är människor färska och väldigt nyfikna och de påbörjar nya grejer vilket alltid är bra. Nästan alla länder och varje stad har en speciell musik scen och människor med ett speciellt sound. Men om jag ska vara ärlig så kan jag inte säga så där väldigt mycket om det, har inte rest till så väldigt många länder i Europa, ännu…

Martin Cöster
Länkar: www.mobilee-records.de
http://www.fritz.de/

fredag, september 30, 2005

Svenne

Är från början tänkt att vara en benämning på etniska svenskar, om jag förstått det hela rätt. Ett ord som överexploaterats en aning de senaste orden och känns idag i sin ursprungsbetydelse urvattnat. Ordets nya använding känns betydligt mer intressant och relevant. Som en beteckning på en personlighetstyp som utgör arketypen för den svenska befolkningen har ordet en möjlighet att bli etniskt och socialt överskridande. I stället för att av vara ett betydelselöst ord som mest används i dåliga svenska ungdomsfilmer. Om ordet svenne får beteckna de som ägnar sig åt mainstream kultur, hundar, familj etc. Tror jag på allvar att det kan bli ett nyckelord i ett bättre mer integrerat samhälle. För att kunna använda ordet på detta mer korrekta sätt krävs det att du betraktar alla för vad de är nämligen mäninskor. Inte svensk, turk, alban, dansk, kameruan eller något annat utan en mäninska. Genom att kalla alla som lever efter standardmall 1A för svenne visar vi inte förakt utan kärlek och vi (trots allt få som förstått ordets riktiga innebörd) utgör embryot till ett bättre samhälle där vi alla umgås sida vid sida. Där den kroatiska killen i Åkersberga är fan som mycket mer svenne än den norrländske killen som bor vid Nytorget.

Apropå ny betydelse , Kate Bush är som bekant hippare än någonsin intervju i The Guardian http://www.guardian.co.uk/arts/news/story/0,11711,1581565,00.html

måndag, september 26, 2005

Bild


Givetvis är Kate Winslet värd en bild tilsammans med Gervais.

Extras

Den senaste månaden har serien Extras gått på repeat i min dvd. I oktober skall den börja visas på SVT och släpps väl förmodligen på DVD ungefär samtidigt och köpes då i vanlig ordning för er som är intresserade på www.badlands.se Extras är som bekant en serie skapade av Ricky Gervais och Stephen Merchant männen bakom The Office. Extras skiljer från the Office men känslan för långa utdragn pinsamma scener och brilijant manus finns kvar. Mitt personliga favoritavsnitt är nummer tre (av sex) där Kate Winslet är magisk i sitt gästspel, Titanic är förlåtet. För er som inte orkar leta upp alla avsnitt kan jag varmt rekommendera hemsidan som innehåller en hel del klipp från serien http://www.bbc.co.uk/comedy/extras/ http://www.rickygervais.com/extras.php

söndag, september 25, 2005

lundell

Tillhör inte mina favoriter, därav den kritiken i fredags. Kritik fick även Lundell av SVD:s Stefan Thungren, det bästa med krönikan är dock alla kommentarer som folk gjort på den. http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10615636.asp

fredag, september 23, 2005

lista

Fick igår lite emot min egen önskan och vilja lust att lista lite samlings/mixskivor som kommit ut i år och som betytt mycket för mig. Känns altid märkligt med listor, men jag tänker inte be om ursäkt (även om det är precis vad jag gjorde i inledningsmeningen) Nedan följer tio stycken utan inbördes ordning:

-Kitsune X
-Kitsune Maison
-Kompakt Total 6
-Ivan Smagghe Fabric 23
-Respect is Burnining (ete damour)
-Sci.Fi.Hi.Fi vol 1
-Sonar Kollektiv 4
-Superpitcher:Today
-VA: Dirty Diamonds
-Va: Minimize to Maximize

Mister Looko resonerar lite kring nostalgi i sin fredagskröninka i SVD med utgångspunkt i eminente Klas Östergrens nya roman Gangsters http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10602059.asp. Nu kan vi knappast anklaga Looko för att vara fast i nostalgiträsket. En person som just nu intervjuas på morgon tv verkar helt fastnat i något som närmaste kan beskrivas som en gubbrunkande nostalgi. jag talar naturligtvis om alla fotbollskillars "favorit-intellektuell" Ulf Lundell. Som verkar tycka det är jobbigt med allt nytt, synd det finns trots allt en hel del att kritisera i dagens samhälle, betvivlar dock att Lundell är rätt man för den uppgiften. Bättre att du håller dig till att göra konserter för fotbollsfans, kanske läge för en turne med Gyllene Tider?

Dokusåpor

Borde sett sina bästa dagar för länge sedan, men som alla vet fortsätter de att genera i löpsedalar landet runt. Har alltid fascinerats av det vackra i att dokusåporna ger en plats för alla som lider av begåvningshandikapp, personer som tidigare hållt till på dagcenter och samhall (där borde finns underlag för en tv-serie). Har plötsligt givetvis en mycket mer glamorös plats i samhället tack vare strix, anton glanzelius mfl. Tyvärr är det önsketänkande från min sida alla som medverkar i dokusåpor tillhör kategorin, normala sunda och lite klämkäcka ungdomar som gillar att ta för sig. Vad jag aldrig förtstått är vad som skiljer dessa genomsnittsmedborgare från de som tvingas gå på sjukbidrag för de har fått stämplen begåvningshandikapp? Dessutom vore det väl mycket roligare om alla slitztjejer och killar (kan bli den första etniska gruppen som skrider över alla etniska gränser)hade ett uttalat handikapp. Eller är jag så där typiskt svenskt avundsjuk nu? Hur som helst den som tror att deltagarna i Paradise Hotel är kapabla att se bortom Carlings jeansbutik får gärna maila mig. Fast det är klart efter serien visats på tv så kanske de hittar till Lacostebutiken vid Norrmalmstorg.
http://expressen.se/index.jsp?a=439808

torsdag, september 22, 2005

Omslaget


Ser ut så här:

Sci.Fi.Hi.Fi vol 1

Var inte bara med på Stefan Thungrens lista i gårdagens SVD (http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10589132.asp), utan det är även ett riktigt, riktigt bra mixalbum. Ni som känner att begåvad dansmusik ligger er varmt om hjärta bör införskaffa Sci.Fi:Hi.Fi vol 1 nu!
http://www.somarecords.com/

länk

http://www.thesun.co.uk/article/0,,2-2005440171,00.html

Ännu ett misslyckande

Detta inlägg skulle kunnna vara komponerat vid en offentlig dator i Paris. I går fanns det en plats reserverad för en osynlig 28-åring på planet till Beavauis från Skavsta kl 12.00. resan föll på sin egen orimlighet, eller snarare hans oförmåga att betrakta situationer realistiskt. På kort sikt innebär det att han spolat ner 998 kronor i toaletten, på längre sikt att en redan skadad självkänsla får sig ännu en törn. För i backspeglen kommer den bisarra händelsen med hans uteblivna Parisresa endast vara ett i raden av personliga misslyckanden att lägga till den redan gedigna samlingen av tillkortakommanden. Tanken var att en omogen 28-åringen skulle överraska sin styfar som firade sin 60-årsdag i Frankrikes huvudstad, av det blev intet. Nu tror jag inte styfadern bryr sig det minsta hurvida fiaskot till 28-åring är i Paris eller Stockholm denna vecka, tyvärr så bryr sig den korkade 28-åringen allt för mycket. Han kommer troligtvis aldrig att förlåta sig själv och att han tappat allt förtroende för sin egen spegelbild är en logisk konsekvens av år av personliga fiaskon. Misslyckande som han antingen sätter stopp för eller omfammnar och gör till in egen nisch. Väljer han det senare alternativet finns det sannolikt inget eller ingen som kan hindra förfallet.

För övrigt är det intressant att alal vänder Kate Moss ryggen, det kan väl knappast klassificeras som en nyhet? När hon dessutom hänger med Pete Doherty är händelsen inte speciellt häpnadsväckande. Dubbelmoral och taskigt emot Moss såldes sånt läser du bäst om i The Sun

tisdag, september 20, 2005

Ringholm


Måste givetvis lyftas fram, efter hans uttalande om den slöa polisen. Tror inte Ringholm sa allt han vet och tycker om den svenska polisen. Som enligt mig förkroppsligar det mesta som är dåligt och avskyvärt hos mäninskan. De utstrålar det som många kallar för manlighet, även kvinnorna kön är helt irrelevant här, vad fan det nu är. De är den rekordelige svensken personifierad, de gillade lumpen, vill ha ja och nej svar och fasta rutiner. Slöa, naturliugtvis det ligger i deras och alla andras natur, de flesta är inte intresserad av sitt jobb varför skulle polisen vara annorlunda? De är ju så nära genomsnittet du kan komma. Tycker alla ska ställa sig bakom Ringholm och sluta upp i kampen mot den förmoderna mäninskan som på ett märkligt men intressant sätt utkristalliserar sig på ett utmärkt vis i polisens uniform. Är inte Ringholms uttalande ungefär vad Leif GW Persson alltid sagt om polisen?

Kompakt släpp


Tanken från början var att den här bloggen skulle undvika att kommentera musik, något som visat sig vara svårt att upprätthålla. Kan inte låta bli att kommentera tyska bolaget Kompakt släpp så här långt i år. Det började relativt svagt med en rad mediokra släpp under våren, egentligen kan jag inte påstå att det är någon av skivorna jag kommer ihåg. Men efter Superpitchers magiska mix-cd Today (släpptes 15/5) tycks hela Kompakt vaknat till liv. Under sommaren släppte Fernec sitt hyllade technoalbum Fraximal. Som konsekvent befinner sig på rätt sida om bpm och verkar i gammal goda Kompaktanda. Många verkade tro att Fraximal var årets höjdpunkt inom genren, något som motbevisades nu i september då DJ Koze avgjorde striden om vilket som är årets technoalbum. Hans Kosi comes around är mörk och suggestiv, en skiva som påminner om en rikigt bra klubbkväll, trots dess avsaknad av givna klubbhits. Sakta skruvar han upp reglagen utan att det märks, Koze låter lyssnaren vandra runt i ett lågmält ljudlandskap innan klimax nås. Jag vill dock passa på att lyfta fram två skivsläpp som riskerar att hamna i skymundan dels Mattias Aguayos Are you Really Lost som släpptes förra veckan. Ett något svängigare sound än på Kozes album men likväl har den spelats flitigt hemma hos mig den senaste tiden. Hösten soundtrack verkar skivan med den töntiga titlen "Okie Dokie it's the orb on kompakt" (släpps 31/10) bli. För trots den allt annat än fantastiska titlen så ramar The Orbs ljudbild magnifikt in de känslor som vanligen cirkulerar i den ensamme mäninskan sinne i månadskiftet oktober/november. The Orb är garanterat omöjlig att använda på den glamorösa klubben, men det är The Orb och inte blondinen med stövlarna som kommer att trösta mig när höstmörkret sluter sig kring min otillfredställda kropp.

måndag, september 19, 2005

måndag...

Den gånga veckans avsaknad av internet ledde till att jag tittade relativt mycket på TV. Något som endast innebar två bekräftelser av saker som sedan länge misstänt. 1) Filmkrönikan är som Johan Croneman mycket riktigt påpekar ett barnprogram där recensenterna uppvisar ett bildspråk och ett tonfall som vore ypperlig för Bolibompa. Kanske är det en signal från filmkröniknas mysiga chai-te drickande gäng till SVT:s ledning. Snälla vi vill faktiskt sända Bolibompa! 2. Frida Boisen legendarisk för sina krönikor i tidningen City, deltog i SVT.s nöjespanel som nådde magiska höjder när Kjell Eriksson berättade om sitt favorit faktaprogram på TV. Programmet sänds föga överrakskande på Discovery och går ut på att programledarna krossar olika myter, som exempel nämnde Kjell att de kastade ut en tv från fönstret. Verkligen essensen av god fakta! Men åter till fröken Boisen, när hon nu med ett par nyköpta stövlar fyllde hela min tv-ruta insåg jag en gång för alla att hon förkroppsligar allt jag ogillar oss en person. Hon är omotiverat glad och tycker att allvar är onödigt det viktiga är att vi har roligt och inte pratar med varandra på riktigt. Hennes göteborgska ursprung accenturerar på ett ljuvligt vis hennes dumhet. Det måste varit något form av tecken att mannen som installerade mitt internetuttag dök upp 20 minuter efter det att SVT:s nöjespanel fyllt mig med skräck. När det gäller tv kunde jag i lördags konstatera att Karin Ström efter den senaste tidens uppryckning hänföll åt gamla synder och skrev en totalt meningslös kröninka döm själva och fundera på om ni kan se något som helst syfte med krönikan http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10562270.asp

lördag, september 17, 2005

tillbaka

Efter en en månad utan uppkoppling så ges jag möjligheten att blogga igen, vet faktiskt inte om jag saknat det. Är fortfarande kluven till bloggandet, genom att blogga blir jag en del av alla de som skriver dåligt och ointressant (låt oss vara ärliga 95 % av alla bloggar är ren skit). Samtidigt håller det skrivlusten vid liv, vilket jag tror är bloggandets största och kanske enda förtjänst. Det inspirerar mäninskor att skriva, även om de flesta i vanlig ordning skriver om sina katter och sitt överhettade känsloliv. Något som i bästa fall kan leda till att det utvecklas en 10-20 goda skribenter per år i Sverige. Något jag skulle uppskatta. Om ni är sugna på läsa lite populärkultur, så skit i den här bloggen och köp nya numret av tidningen Stick i stället för det faciala priset av 49 kronor. En välskriven tidning om populärkultur som balanserar på gränsen till det mysiga, men vars glädje inger hopp. När det gäller musik så framstår DJ Koze nya skiva Kosi comes around alltmer som höstens skiva (åtminstone tills Unai släpper sin). En av mina vänner har i veckan kallat spår nummer fem "My Grandmotha" för årets La Ritorunelle (skaffa ep:n med remixerna nu om ni inte redan har den) Jag är benägen att hålla med.
http://rapidshare.de/files/5198071/Track05.cda.html

måndag, augusti 22, 2005

bloggportalen

Noterar att jag numera finns med där, känns märkligt och lite intressant framför allt innebär det att jag bör skärpa mig och förbättra kvaliten på denna blogg. något som får bli ett projekt för nästa vecka, då flytt, abstinens och fiansiella problem står på min lista denna vecka. Försöker trötsa mig själv med lite norsk space disco och att det är ett nyhetsvärde i att Peter Forsberg tre gånger per år har en mardröm med samma innehåll http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,688229,00.html. Peter jag har ormfobi och drömmer ca 3 gg om året att de äter upp mig, ska vi trösta varandra? Min mailadress kan du hitta via min blogg, jag sitter hemma och väntar på att höra från dig. Du kan få låna min skäggtrimmer, när ditt norländska machoskägg blir för långt.

tisdag, augusti 16, 2005

idrottsmän


Hittar i dessa dagar in på tidningarnas ledarsidor, anledningen är naturligtvis det just avslutade VM i friidrott. I en ovanligt bra ansats för att vara en svensk tidningsledare sätter Niklas Ekdahl fingret på ett av de mer absurda fenomen i dagens samhälle http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=449784&previousRenderType=2. Som idrottsman eller kvinna är det fullt acceptabelt att tjäna extremt mycket pengar, medan det omvända gäller för exempelvis politiker. Ett av de vanligaste argumeten (i de breda folklagren) för idrottares höga löner, är deras korta inkomstperiod. De flesta elitidrottare orkar kanske på grund av det fysiska slitaget hålla på till en ålder av 35, om vi ponerar att de inleder sin karriär vid 20 år, så har de följdaktligen en inkomstperiod på 15 år. Vissa idrottare har under dessa femton år en väldigt bra inkomst. Det märkliga är att vad säger att de inte kan göra något efter trettiofem. Det finns mängder med mäninskor runt om i Sverige som vid 35 års ålder skolar om sig, börjar plugga etc. Vad säger egentligen att idrottare inte skulle vara kapabla att inleda en karriär? I många fall skulle de inte ens behöva utbilda sig, tror att många företag utan att blinak skulel anställa Stefan Holm eller Peter Forsberg, så personalen har någoan att prata idrott med under fikapauserna.
En alternativ karriär för idrottare som jag innerligt hoppas vi slipper i Sverige är den som politiker. Kända idrottsprofiler som riksdagsmän och ministrar är redan en realitet i Finland. Anledningen är att de där praktiserar personval. Vi kan välja att skratta åt vår grannar i öster, men personligen är jag övertygad om att Carolina Kluft hoppar längdhopp in i riksdagen om vi inför personval. En fara som motiverar att vi aldrig någonsin skall införa personaval i Sverige. Glöm aldrig Paolo Robertos 7000 kryss i valet 2002!
underbart med lite gnäll på morgonen...

söndag, augusti 14, 2005

Kompakt Total 6

Är snart här, vi som vant oss vid att årligen få ta del av en ny smakfull Kompakts samling. För att fira detta bjuder Kompakt på en liten fest http://www.stadtgarten.de/Konzertsaal.htm. Något som får mig att återigen (det var fler månader sen sist) tänka på varför vi så sällan får hit de tyska giganterna hit till Sverige. Detta trots att den värsta hajpen har lagt sig, i Köpenhamn dyker de upp med jämna mellanrum, så trots att det är 2005 så är Köpenhamn fortfarande mer internationellt och roligare än Stockholm? De tycks allt mer som de endast finns plats för två strömmningar i Sveriges huvudstad, popkids och brats. En resa till de centrala delarna av Europa hägrar återigen...

torsdag, augusti 11, 2005

riktigt galenskap?


Den ädlaste formen av humor är som bekant mäninskor som saknar självdistans, ett bra exempel på humorister av det slaget är som bekant Peter Siepen http://expressen.se/index.jsp?a=417789 antingen driver han i artiklen vilket är halvkul eller så menar han allvar. Det senare skulle bevisa att herr Siepen uppnått perfektion vad det gäller avsaknad av självdistans. Vilket innebär att han endast behöver skaffa barn för att nå maximal populäritet i "Vi Föräldrar landet" Sverige.

onsdag, augusti 10, 2005

länken

en gång till för säkerhets skull. http://rapidshare.de/files/3847756/elsamix2.MP3.html

Elsa Cöster.

Var inte bara en fantastisk kvinna hon var till för tre år sedan även min mamma. Men den 10 augusti 2002 avled hon efter en 8 månaders lång kamp emot cancern. Som hennes ende son har jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte var på plats den där djävulska augustimorgonen för tre år sedan. Min tanke var att komponera en vacker, uttömmande och målande text om henne dagen till ära, men som med så mycket annat i livet misslyckades Elsas enda barn även med detta. Min hyllning till min älskade mor blir istället en mix, eller snarare ett blandband med vackra och nedstämda låtar som försöker beskriva min ständigt närvarande längtan efter hennes högljudda skratt. Ett försök att kommunicera med det döda, ett desperat rop på hjälp.

Elsa Cöster född Andersson, 20 augusti 1944 - 10 augusti 2002
Den här gången med musik, dock på grund av min tekniska inkompetens en komprimerade version. Vilket mer konkret innebär att jag vara tvungen att plocka bort Gonzales Overnight och Philip Mitchell Another one in my life. http://rapidshare.de/files/3847756/elsamix2.MP3.html

Elsa Cöster.

Var inte bara en fantastisk kvinna hon var till för tre år sedan även min mamma. Men den 10 augusti 2002 avled hon efter en 8 månaders lång kamp emot cancern. Som hennes ende son har jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte var på plats den där djävulska augustimorgonen för tre år sedan. Min tanke var att komponera en vacker, uttömmande och målande text om henne dagen till ära, men som med så mycket annat i livet misslyckades Elsas enda barn även med detta. Min hyllning till min älskade mor blir istället en mix, eller snarare ett blandband med vackra och nedstämda låtar som försöker beskriva min ständigt närvarande längtan efter hennes högljudda skratt. Ett försök att kommunicera med det döda, ett desperat rop på hjälp.

Elsa Cöster född Andersson, 20 augusti 1944 - 10 augusti 2002
http://213.114.182.152:608/

en väns låt

Tänkte att jag trots min bristande tekniska kompetens skall försöka (på ett väldigt krånligt vis dela med av en demoinspelning som en vän till mig gjort. Kan avslöja så mycket som att han varit med i ett svenskt popband som hade en viss hype omkring sig under sent 90-tal under 2000-talets första år. Personligen gillar jag låten väldigt mycket även om den är en aning ofärdig.
http://rapidshare.de/files/3844191/Track02.mp3.html

test

http://rapidshare.de/files/3843736/14_-_justin_robertson_pts._revtone_-_love_movement__ulrich_schnauss_remix_.mp3.html

söndag, augusti 07, 2005

Johanna Koljonen

Recenserar i agustinumret av nöjesguiden Batam Begins (http://www.nojesguiden.se/film/article.asp?aID=11593&open=0), hon avslutar en postiv recension med följande: " Det fungerar så bra att jag nästan vågar börja hoppas på drömmarnas serietidningsfilmatisering igen - Clint Eastwood som åldrande Batman i Dark Knight Returns." Precis vad jag drömt om i femton års tid, hennes plötsliga utspel får mig att fundera på om vi inte är ett "match made in heaven". Fundera på att utföra ett frieri via e-mail, ser dock i ett problem i att mitt underlag är allt för skralt. Låter det stanna vid en teoretisk konstruktion.

fredag, augusti 05, 2005

Semster 2



Något oväntat tillbringades den för min del i Budapest denna sommar, oväntat därför att det innebar att jag undvek den obligatoriska "jag är cool och medveten och åker till valfri hipp stad i västra europa". Att plocka ut godbitarna är alltid svårt, jag skulle kunna välja den Ron Perlman liknande keybordisten med försmak för boggie-woggie eller de hämningslösa ungerska tonåringarna som knullade utanför vårt vandrarhem. Skulle kunna göra det enkelt för mig och i detalj beskriva de bisarra Jenna Jameson dockor som såldes i kvarterets skivbutik! Väljer hellre klichen att lyfta fram vårt favoritställe, som sig bör var det ett cafe med tillstånd, med den fina egenskapen att det aldrig stängde. Beläget vid Nationalmuseum så var namnet The Museum Cafe både logiskt och fantasilöst, men samtidigt underbart irrelevant i sammanhanget. Vår servitör Pierre, ett namn han tilldelades av hos på grund av sin likhet med Pierre Oscarsson vars moppemusche firade triumfer läsåret 92-93 på Väskolan utanför Kristianstad. Med största allvar tog han sig vår till början svalt ironiska beställningar av Red Bull och Vodka. Hans intryck av hos tycktes inte förändras det minsta trots en helnatts umgänge med fransmän som bara vill diskutera Thierry Henry när vi ville prata Paly Paul och en europiserad amerikan som vill erbjuda hos rum i sin ockuperade lägenhet. Inte ens när Henning en norsk kvarleva från grungeperiodens svåraste år satte sig vid samma bord, visade Pierre prov på bristande lojalitet. Kanske berodde det på Hennings djupa ointresse för alla andra mäninskor förutom den ungerska tjejen med den gräsliga underarmstatueringen, eller så visste Pierre helt enkelt redan då att vi skulle återvända kväll efter kväll. När vi vid 08.30 på morgonen slutligen tröttnade på wiessbier, vodka red bull och franska intellektuella med Baudeliere t-shirt och Bukowski refrenser (ett säkert tecken på att de inte förstått något av de texter de slukat). Var det Pierres utmärkta service och desperata försök att utföra hårdrockstecknet, vi bar med hos hem på vår vingliga ben. Trots din urusla engelska och din intetsägande utstrålning så kommer vi alltid bär en plats i våra hjärtan för dig och dit cafe Pierre. Platsen där vårt personliga förfall eskalerade och vår goda smak avtrubbades. En plats för kärlek och hämmningslös berusning.

För övrigt har vi idag kunnat se två tecken på att fördummningen av det svenska samhället tagit ännu några steg emot den totala galenskapen. Inte nog med att den alltid lika usle Frida Boisen bjuder hos på meningslösa åsikter i dagens city http://www.city.se/kronika.asp. Den genomvidrige Fredrik Palun känd från SVT program toppform, ges idag utrymme på SVD ledaresida http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_10259826.asp. Är det han som skall stå för den intellektuella stimulansen om borgarna vinner valet? Om inte förr så flyr jag då landet, denne smårunde smilfink som lever sitt liv utfrån GI-metoden får gärna befinna sig bakom disken i en hälsokostbutik i Sundbyberg. Men håll honom borta ifrån all forumer, får hans dogmer fäste kommer alla mäninskor bli som den genomsnittslige Spray-date personen. Det vill säga en person var bästa känsla är ett bra spinning pass.

Lyssnar på: DJ Kozes kommande album Kosi Comes Around och nya respect is burning samling för vilken gång i ordningen vet jag inte.

tisdag, augusti 02, 2005

Semster

Lyckades jag skaffa mig iår, därav den usla uppdateringen, dock skall jag i ointressant blogganda inom kort återkomma med rapport från min vistelse i Budapest.

tisdag, juli 19, 2005

meningslöst inlägg


försöker få klart en artikel till tidningen Stick, går som väntat inget vidare (borde ha semster eller något i den stilen). Ger mig ångest eftersom jag lovade den där trevlige konstnären i Berlin att jag skulle skriva om honom, men då jag är en usel mäninska rann det hela ut i sanden. Skitsamma borde inte skriva idag, längtar trots all ångest tillbaks till Berlin, men jag blir åtminstone gladare av Aloyas sommarhouse i It's been to long. Om du har någon känsla för sommar och musik köp den eller snå den, jag bryr mig ärligt talat inte. Sen kan du avsluta kvällen med rosevin och somamrklassikern long hot summer med Style Council. Alternativt så skiter du i vad jag tycker och köper en biljett till tältprojektet på www.ticnet.se istället och ger mig skäl att förakta dig.

lördag, juli 16, 2005

Överskrift till föregående inlägg

Överskriften försvann på tyvärr på vägen det skall vara indie.

måndag, juli 11, 2005

relationer.

De flesta av oss har en eller flera gånger varit engagerade i någon form av relation, vissa bra vissa riktigt dåliga. Framför allt kan våra olika mänskliga relationer utgöra grunden till vår egen självkänsla vare sig den är bra eller dålig. Eftersom jag i grunden är realist så utgår jag ifrån att realtioenr är ett avslutat kapitel för min del, syftar då på den mest klassiska av realtioner pojke-flicka, man-kvinna. Enligt mitt något cyniska sätt att betrakta denna typ av realtion finns det vissa faktorer som ligger till grund för hur det hela funkar. 1. Trygghet: Inkluderar en rad saker ekonomi, trohet (åtminstone utåt sett), status (förakta aldrig vikten av att vänner och släkt är nöjda) ett bra hem som du inte ska behöva flytta ifrån (varför söka nya intryck i livet, det ger ju bara huvudvärk) 2) Fortplantningen: Har personligen aldrig upplevt något kall att vidarereproducera min gene person, men många gör tydligen det. 3. Kärlek är i dess romantiska skepnad (den som ofta visas på film och framställs i litteratur) inte överhuvudtaget relevant. Vägar att minmera konflikter och olikheter är snarare det som är den reela kärleken. Viktigast av allt är dock att du inte intellektualiserar vare sig realtionen mellan man och kvinna eller kärleken som upplevelse. Väljer du att trots allt göra det eftersom det du finner det både intressant och stimulerande kan du inte räkna med att någonsin uppleva kärleken igen. Ty kärleken är helt och hållet irrationell till sin karaktär och kommer såldes att brytas ner i små patetiska beståndsdelar om du utsätter den för en rationell granskning. Dessutom är det väldigt onödigt eftersom kärleken inte alls ingår i framgångsreceptet för en fungerande realtion. Att ha överseende med din partners bristande smak kommer i det längre perspektivet ge dig oändligt mer trygghet än någon illa formulerad kärleksförklaring. Känns meneningslöst att fortsätta detta pseudoresonemang, men om ni orkar läsa skiten så förstår ni säkert varför jag är en ensam idiot.

onsdag, juli 06, 2005

Minoritetsdeppressiv.

Har denna vecka som sägs vara den varmaste hittils i år, i sedavanlig ordning pendlat från glädje (måndag och större delen av tisdagen) till avgrundsdjup ångest. Dock utan de smått komiska maner som annars brukar prägla mina dalar, ett tungsinne värdigt Lars Noren har förmörkat den blå himlen för min del idag. I mitt inre har jag för första gången utforksat de reela möjligheterna till att ta mitt liv. Inte för att jag tänker försöka käka upp alla alvedon jag har liggandes i mitt skafferi redan i natt. Det vore alltför ovärdigt, utan snarare en insikt om att blir det inte bättre än så här, kan självmord vara en både intellektuellt och fysiskt tillfredställande lösning. Mitt liv är tömt på glädjeämnen, dagarna tillbringas med att dansa efter totala idioter som borde fått diagnos "svenne-psykopat" för länge sedan, illa spelande pipa. Passion och glädje är två ord vi inte ens skall försöka applicera på mitt embarliga liv, kärleken är för länge sedan död och intellektualliserade och därmed omöjlig att uppnå. Strävan att göra gott här i livet blir tyvärr aldrig mer än ett par hyfsade rader i en högstadieuppsats. Mental och fysisk trötthet tycks vara mitt starkaste personlighetdrag för tillfället så en evig vila kanske vore på sin plats? Efter min tid i lärdomsstaden vet jag att konsultera en psykolog inte är ett alternativ. Förkastligt ur såväl intellektuell som estetisk synvinkel. Därför bör självmordet vara en lösning som skall tas på allvar och begrundas under de närmaste åren. Dock finns det ett glädjeämne jag har under dagen lyckats diagnostisera mig själv ( många psykologer runkar fortfarande till Freud så det är bäst att ta det i egna händer). En av mina närmaste vänner som är och förblir den mest intelligenta person jag mött gav mig ordet som jag nu utan skam applicerar på mig själv: minoritetsdepression. Ett fantstiskt vackert ord som jag i tysthet låtit glida över min tunga hela dagen utan att för en sekund tröttna på dess kraft och renhet. Min förhoppning är att under de närmaste dagarna kunna ge en betydligt mer målande beskrivning av detta underbara ord här på year of madness. I dag är mitt sinne tyvärr förmörkat av tungsinne, mcdonaldsmat (inte min) historier om utvecklingsstörda barn och vuxna, redbull och vodka samt en allt för långvarig blick i sanningens vitöga.

måndag, juli 04, 2005

insikt

Är en av de få ting jag berhärskar till fullo, utan att överdriva det minsta kommer jag fram till någon form av livsavgörande insikt en gång per vecka. Att den idag skedde strax efter det att jag insett att det vilar en konserverande men behaglig skönhet över Grand Hotel, gjorde inte min insikt mindre viktigt snarare tvärtom. Den visade snarare på min ypperliga förmåga att växla mellan totalt uppslukande och samtidigt naiv livsglädje och depraverande apati. Där ifrågasättandet av min exsistens formar min världsbild. den egenkomponerande shufflen i min i-pod bjud på Anthony and the Johnsons och Arthur Russell, två personer vars geni är vedertaget, och de är såldes de självklara ingejörerna när jag gräver i min själ. Kanske var det min ihopkrupna ställning som fick mig att genomskåda alla linnebeklädda par som passerade, samtalandes på yterst forcerat vis. Ett faktum som förutom att skapa ett latent tillstånd av illamående hos mig fick mina ögon att öppnas inför min sanna natur. Mäninskor av idag söker inte kärlek (det har aldrig mäninskan gjort) eller ett bra sexliv, de söke rvvanlig hederlig trygghet. Just sökandet efter tryggehet är den viktigaste egenskapen när du skall definera mäninskan som ras. Ett faktum som förbryllar mig eftersom jag fysiologisk är en identisk kopia av det vi brukar benämna som mäninskan så har jag alltid trott mig vara en av dem. Men det är en aspekt som inte stämmer min rygghet är medfödd, och kan alltså inte vinnas igenom ett livslångt parasiterande av en annan mäninskoform. Hur skrämmande denna sensationella upptäckte en må vara så skrämemr den mig, tänk om jag likt clark kent är denna ende av min art? De närmaste dagarna kommer ni kunna följa jakten på mitt ursprung här på Year of Madness. men för tydlighetens skull vill jag säga: Att jag tillhör inte den mänskliga arten utan en annnan tidigare helt okänd art som tydligen fungerar att leva i samma värld som den mänskliga arten. Men mitt största bekymemr är, var är resterande överlevande som tillhör min art?

lördag, juli 02, 2005

Hälsning från deadendcruizer

Fick följande text från min käre vän i Malmö idag, tag del och begrunda:

Bögar

För ett tag sen såg jag en riktig skitfilm, den hette Be Cool. Det som irriterade mig mest var inte räkneverket uppe i hörnet på min fulltankade kopia inte heller att det finns en mycket bättre kriminalkomedi som utspelar sig musikbranschen som heter Ford Fairline, nej utan det var bögen i filmen. Jag erinrar mig om att de flesta recensenter var eniga om att filmen inte var något vidare men just att Gregory Alan Williams tolkning av den homosexuella torpeden var ypperlig, och att hans karaktär bidrog till att filmen inte var en fulländad kalkon. Ifall en nidbild av en bög är det enda som krävs för att rädda en film så är det sorgligt. I framtiden hoppas jag att diskussionen om filmen kommer handla hur bögar framställs i hollywoodfilmer, liknande den som har förts om folk med afrikanskt påbrå. Och att Be Cool då kommer att utgöra skolexempel på hur Hollywood cementerade bilden av den homosexuella mannen som vätvilligt kåt, fåfäng, feminin men för all del som en verkligen festlig prick. Att Hollywood av tradition sägs utgöra en liberal kraft i den kvasidemokrati som USA är, är inte så konstigt, klart man ville visa pattar och glorifiera droger i sina filmer allt för att tilltala mig och alla andra som tycker sånt är kul. Men ärligt talat så vet jag inte ifall verkligen ligger till så här, för bögen i The Mexican spelad av Tony Soprano (aka nått annat) var betydligt mer nyanserad. Han var så där häftigt sluskig, tjock och tyckte det var jobbigt att erkänna att han var bög. Det känns som en betydligt mer representativ bild, och framförallt Julia Roberts karaktär känns väldigt övertygande om den där bruden som tycker hon grymt smart när hon kommer fram till slutsatsen om sin nyvunna väns läggning och tycker att det är apballt. Nåväl… vad vet jag om bögar, jag som ingår i det inofficiella men världsomspännande brödraskapet som går under parollen ”det är synd om vita heterosexuella män”. Vad jag däremot är tämligen övertygad om är att så länge som det tillåts göras skitfilmer som Be Cool som berikas med nidbilder av bögar, så länge kommer även ordet bög vara ett skällsord. Visst vi som läser detta tar inte illa upp av att bli tagen eller kallad för bög eftersom vi kan sålla oss till den mer upplysta skaran av svenska folket. Men tänk på alla de som säger att bögar är okej så länge de inte stötar på just dem, det finns ett stort antal homofober där ute. Näe nu ska jag titta på Justine av Marquis de Sade, en garanterad bögfri film med mycket naken kvinnohud. Den ska inte sätta några griller i huvudet på en, för den kommer oavsett vad den innehåller ändå vara ett kulturhistoriskt dokument.

torsdag, juni 30, 2005

Själen och hjärtat som försvann

Någon gång vid nyåret 1979/80 så slutade mäninskor i Sverige ha tradionellt samlag ur reproduktionssyfte med varandra. En sexualitet som återfanns på 2000-talet med då enbart den anala varianten. I stället började det startas högskolor och framför allt rekalmskolor fiansierade av slentrianrunkande och själlösa gubbar i blanka kostymer. Dessa skolor fick i uppgift att formge framtidens mäninskor, vilket resulterade i postiva och glada mäninskor ständigt redo att förnedra sig själva och sin omgivning. Tanken var att de skulle utgöra grundbulten i ett nytt uppgraderat folkhem som var både trendkänsligt och designvänligt. Det gick lite sådär till att börja med eftersom de gammeldags mäninskorna (de som avlats fram i missionärställning) kämpade emot och tog upp en massa plats, det är till exempel anledning till att 90- talet präglades av cynism och ironi. Men vid millenieskiftet så var copywriterna så pass skickliga att de inte ens den mest ironiska 70-talist kunde stå emot. De själösa och botoxstinna muntergökarna förintade till slut de goda mäninskorna och det var fritt fram att fira alla hjärtans dag utan att skämmas (ännu en uppfinning av copywritern). Vilket resulterade i lyckligt och visuellt vackert land som totalt saknade förmåga att analyserar och tänka med någon annan kroppsdel än könet. Landet lagom förvandlades till landet gladom, med en kvinna som har uppenbara drag av en mongolid (född i Göteborg där mäninskor i alla tider avlats fram på detta sätt) som översteprästinna. De kvarblivna goda mäninskorna deporterades i jättelika silja line båtar till Polen.
Om ni läser detta så berätta det absolut inte för någon, informationen kommer från en gammal vän född 1978, som var den först prototypen till den moderna mäninskan. Han designades av sin jättebegåvade syster som behärskade alla copywriterns knep redan vid två års ålder (det är ju inte svårt egentligen). De är numera ett lyckligt par och han är alltd lika glad och obekymmrad.