ny vecka.

Som trots skitjobb kan bli dålig då den inledes med magiska Anthony and the Johnsons å chinateatern i kväll och avslutas med filmfestival. Mellan dessa två begivenheter lyckas jag fascineras av både filmen I heart huckabees och personen Runar Sörgaard. I heart huckabees är en film med en imponerande skådespelareensamble http://www.imdb.com/title/tt0356721/. En förbisedd film som ger mig Royal Teenbaums vibbar och kluvna känslor, kan inte bestämma mig om jag älskar det eller bara finner den medioker. Runar Sörgaard däremot ger mig enbart dåliga vibbar men jag måste erkänna att han är en av postmoderninsmens mest fulländade skapelser, han senaste bedrifter motsäger inte det http://www.expressen.se/index.jsp?a=469882. Nedanstående saxat ur texten är 2005 galenskapens år i ett nötskal:

Under Robert Wells konsert satt Runar och Mischa tätt ihop.
- Flera gånger lutade hon sig över honom och vilade med sitt huvud mot hans, berättar en person ur publiken.
Strax innan konserten var slut smet de ut bakvägen till en väntande bil.
- Det var så många svenskar inne på konserten och Runar ville inte ha uppmärksamhet.
I stället åkte Runar och Mischa till trendiga restaurangen Mr Chow. Därefter bar det av till lyxiga Beverly Hills hotell.
- Där anslöt ett par vänner och det blev lite drinkar in på småtimmarna.
När Expressen konfronterar Runar på plats i Los Angeles med romansuppgiften säger han:
- Vi är goda vänner. Mer vill jag inte säga.

Lyssnar på Clone presents box jams 2005 och finner det märkligt att trendmedia uppmärksammar denna genre först nu och att de inte gjorde det redan 2003.