Blev vi som befann hos på Chinateatern bjudna på igår. Antony and the Johnsons gästade för andra gången i år Stockholm. Personligen misslyckades jag med att skaffa biljetter förra gången, vilket ledde till att jag var väl rustad denna gång. Trots det var jag inte riktigt förbered på den märkliga och underbara resa i Anthonys värld, som vi bjöds på. För det vara verkligen Antony som stod i centrum han var föreställnings självlysande stjärna, dess självklara epicentrum. Hans säregna röst satte hela min själ i gungning, fick tårarna att rinna, mina ben att skaka. Hela min värld sattes på ända när Antony kommunicerades dess bräcklighet och påpekades dess irrelevans.
Har ingen som helst ambition att recensera spelningen, konstaterar endast att jag lämmnade Stockholm buskistempel, omtöcknade, ledsen och fylld med den underbaraste känsla av glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar