Svenne

Är från början tänkt att vara en benämning på etniska svenskar, om jag förstått det hela rätt. Ett ord som överexploaterats en aning de senaste orden och känns idag i sin ursprungsbetydelse urvattnat. Ordets nya använding känns betydligt mer intressant och relevant. Som en beteckning på en personlighetstyp som utgör arketypen för den svenska befolkningen har ordet en möjlighet att bli etniskt och socialt överskridande. I stället för att av vara ett betydelselöst ord som mest används i dåliga svenska ungdomsfilmer. Om ordet svenne får beteckna de som ägnar sig åt mainstream kultur, hundar, familj etc. Tror jag på allvar att det kan bli ett nyckelord i ett bättre mer integrerat samhälle. För att kunna använda ordet på detta mer korrekta sätt krävs det att du betraktar alla för vad de är nämligen mäninskor. Inte svensk, turk, alban, dansk, kameruan eller något annat utan en mäninska. Genom att kalla alla som lever efter standardmall 1A för svenne visar vi inte förakt utan kärlek och vi (trots allt få som förstått ordets riktiga innebörd) utgör embryot till ett bättre samhälle där vi alla umgås sida vid sida. Där den kroatiska killen i Åkersberga är fan som mycket mer svenne än den norrländske killen som bor vid Nytorget.

Apropå ny betydelse , Kate Bush är som bekant hippare än någonsin intervju i The Guardian http://www.guardian.co.uk/arts/news/story/0,11711,1581565,00.html

Bild

Givetvis är Kate Winslet värd en bild tilsammans med Gervais.

Extras

Den senaste månaden har serien Extras gått på repeat i min dvd. I oktober skall den börja visas på SVT och släpps väl förmodligen på DVD ungefär samtidigt och köpes då i vanlig ordning för er som är intresserade på www.badlands.se Extras är som bekant en serie skapade av Ricky Gervais och Stephen Merchant männen bakom The Office. Extras skiljer från the Office men känslan för långa utdragn pinsamma scener och brilijant manus finns kvar. Mitt personliga favoritavsnitt är nummer tre (av sex) där Kate Winslet är magisk i sitt gästspel, Titanic är förlåtet. För er som inte orkar leta upp alla avsnitt kan jag varmt rekommendera hemsidan som innehåller en hel del klipp från serien http://www.bbc.co.uk/comedy/extras/ http://www.rickygervais.com/extras.php

lundell

Tillhör inte mina favoriter, därav den kritiken i fredags. Kritik fick även Lundell av SVD:s Stefan Thungren, det bästa med krönikan är dock alla kommentarer som folk gjort på den. http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10615636.asp

lista

Fick igår lite emot min egen önskan och vilja lust att lista lite samlings/mixskivor som kommit ut i år och som betytt mycket för mig. Känns altid märkligt med listor, men jag tänker inte be om ursäkt (även om det är precis vad jag gjorde i inledningsmeningen) Nedan följer tio stycken utan inbördes ordning:

-Kitsune X
-Kitsune Maison
-Kompakt Total 6
-Ivan Smagghe Fabric 23
-Respect is Burnining (ete damour)
-Sci.Fi.Hi.Fi vol 1
-Sonar Kollektiv 4
-Superpitcher:Today
-VA: Dirty Diamonds
-Va: Minimize to Maximize

Mister Looko resonerar lite kring nostalgi i sin fredagskröninka i SVD med utgångspunkt i eminente Klas Östergrens nya roman Gangsters http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10602059.asp. Nu kan vi knappast anklaga Looko för att vara fast i nostalgiträsket. En person som just nu intervjuas på morgon tv verkar helt fastnat i något som närmaste kan beskrivas som en gubbrunkande nostalgi. jag talar naturligtvis om alla fotbollskillars "favorit-intellektuell" Ulf Lundell. Som verkar tycka det är jobbigt med allt nytt, synd det finns trots allt en hel del att kritisera i dagens samhälle, betvivlar dock att Lundell är rätt man för den uppgiften. Bättre att du håller dig till att göra konserter för fotbollsfans, kanske läge för en turne med Gyllene Tider?

Dokusåpor

Borde sett sina bästa dagar för länge sedan, men som alla vet fortsätter de att genera i löpsedalar landet runt. Har alltid fascinerats av det vackra i att dokusåporna ger en plats för alla som lider av begåvningshandikapp, personer som tidigare hållt till på dagcenter och samhall (där borde finns underlag för en tv-serie). Har plötsligt givetvis en mycket mer glamorös plats i samhället tack vare strix, anton glanzelius mfl. Tyvärr är det önsketänkande från min sida alla som medverkar i dokusåpor tillhör kategorin, normala sunda och lite klämkäcka ungdomar som gillar att ta för sig. Vad jag aldrig förtstått är vad som skiljer dessa genomsnittsmedborgare från de som tvingas gå på sjukbidrag för de har fått stämplen begåvningshandikapp? Dessutom vore det väl mycket roligare om alla slitztjejer och killar (kan bli den första etniska gruppen som skrider över alla etniska gränser)hade ett uttalat handikapp. Eller är jag så där typiskt svenskt avundsjuk nu? Hur som helst den som tror att deltagarna i Paradise Hotel är kapabla att se bortom Carlings jeansbutik får gärna maila mig. Fast det är klart efter serien visats på tv så kanske de hittar till Lacostebutiken vid Norrmalmstorg.
http://expressen.se/index.jsp?a=439808

Omslaget

Ser ut så här:

Sci.Fi.Hi.Fi vol 1

Var inte bara med på Stefan Thungrens lista i gårdagens SVD (http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10589132.asp), utan det är även ett riktigt, riktigt bra mixalbum. Ni som känner att begåvad dansmusik ligger er varmt om hjärta bör införskaffa Sci.Fi:Hi.Fi vol 1 nu!
http://www.somarecords.com/

länk

http://www.thesun.co.uk/article/0,,2-2005440171,00.html

Ännu ett misslyckande

Detta inlägg skulle kunnna vara komponerat vid en offentlig dator i Paris. I går fanns det en plats reserverad för en osynlig 28-åring på planet till Beavauis från Skavsta kl 12.00. resan föll på sin egen orimlighet, eller snarare hans oförmåga att betrakta situationer realistiskt. På kort sikt innebär det att han spolat ner 998 kronor i toaletten, på längre sikt att en redan skadad självkänsla får sig ännu en törn. För i backspeglen kommer den bisarra händelsen med hans uteblivna Parisresa endast vara ett i raden av personliga misslyckanden att lägga till den redan gedigna samlingen av tillkortakommanden. Tanken var att en omogen 28-åringen skulle överraska sin styfar som firade sin 60-årsdag i Frankrikes huvudstad, av det blev intet. Nu tror jag inte styfadern bryr sig det minsta hurvida fiaskot till 28-åring är i Paris eller Stockholm denna vecka, tyvärr så bryr sig den korkade 28-åringen allt för mycket. Han kommer troligtvis aldrig att förlåta sig själv och att han tappat allt förtroende för sin egen spegelbild är en logisk konsekvens av år av personliga fiaskon. Misslyckande som han antingen sätter stopp för eller omfammnar och gör till in egen nisch. Väljer han det senare alternativet finns det sannolikt inget eller ingen som kan hindra förfallet.

För övrigt är det intressant att alal vänder Kate Moss ryggen, det kan väl knappast klassificeras som en nyhet? När hon dessutom hänger med Pete Doherty är händelsen inte speciellt häpnadsväckande. Dubbelmoral och taskigt emot Moss såldes sånt läser du bäst om i The Sun

Ringholm

Måste givetvis lyftas fram, efter hans uttalande om den slöa polisen. Tror inte Ringholm sa allt han vet och tycker om den svenska polisen. Som enligt mig förkroppsligar det mesta som är dåligt och avskyvärt hos mäninskan. De utstrålar det som många kallar för manlighet, även kvinnorna kön är helt irrelevant här, vad fan det nu är. De är den rekordelige svensken personifierad, de gillade lumpen, vill ha ja och nej svar och fasta rutiner. Slöa, naturliugtvis det ligger i deras och alla andras natur, de flesta är inte intresserad av sitt jobb varför skulle polisen vara annorlunda? De är ju så nära genomsnittet du kan komma. Tycker alla ska ställa sig bakom Ringholm och sluta upp i kampen mot den förmoderna mäninskan som på ett märkligt men intressant sätt utkristalliserar sig på ett utmärkt vis i polisens uniform. Är inte Ringholms uttalande ungefär vad Leif GW Persson alltid sagt om polisen?

Kompakt släpp

Tanken från början var att den här bloggen skulle undvika att kommentera musik, något som visat sig vara svårt att upprätthålla. Kan inte låta bli att kommentera tyska bolaget Kompakt släpp så här långt i år. Det började relativt svagt med en rad mediokra släpp under våren, egentligen kan jag inte påstå att det är någon av skivorna jag kommer ihåg. Men efter Superpitchers magiska mix-cd Today (släpptes 15/5) tycks hela Kompakt vaknat till liv. Under sommaren släppte Fernec sitt hyllade technoalbum Fraximal. Som konsekvent befinner sig på rätt sida om bpm och verkar i gammal goda Kompaktanda. Många verkade tro att Fraximal var årets höjdpunkt inom genren, något som motbevisades nu i september då DJ Koze avgjorde striden om vilket som är årets technoalbum. Hans Kosi comes around är mörk och suggestiv, en skiva som påminner om en rikigt bra klubbkväll, trots dess avsaknad av givna klubbhits. Sakta skruvar han upp reglagen utan att det märks, Koze låter lyssnaren vandra runt i ett lågmält ljudlandskap innan klimax nås. Jag vill dock passa på att lyfta fram två skivsläpp som riskerar att hamna i skymundan dels Mattias Aguayos Are you Really Lost som släpptes förra veckan. Ett något svängigare sound än på Kozes album men likväl har den spelats flitigt hemma hos mig den senaste tiden. Hösten soundtrack verkar skivan med den töntiga titlen "Okie Dokie it's the orb on kompakt" (släpps 31/10) bli. För trots den allt annat än fantastiska titlen så ramar The Orbs ljudbild magnifikt in de känslor som vanligen cirkulerar i den ensamme mäninskan sinne i månadskiftet oktober/november. The Orb är garanterat omöjlig att använda på den glamorösa klubben, men det är The Orb och inte blondinen med stövlarna som kommer att trösta mig när höstmörkret sluter sig kring min otillfredställda kropp.

måndag...

Den gånga veckans avsaknad av internet ledde till att jag tittade relativt mycket på TV. Något som endast innebar två bekräftelser av saker som sedan länge misstänt. 1) Filmkrönikan är som Johan Croneman mycket riktigt påpekar ett barnprogram där recensenterna uppvisar ett bildspråk och ett tonfall som vore ypperlig för Bolibompa. Kanske är det en signal från filmkröniknas mysiga chai-te drickande gäng till SVT:s ledning. Snälla vi vill faktiskt sända Bolibompa! 2. Frida Boisen legendarisk för sina krönikor i tidningen City, deltog i SVT.s nöjespanel som nådde magiska höjder när Kjell Eriksson berättade om sitt favorit faktaprogram på TV. Programmet sänds föga överrakskande på Discovery och går ut på att programledarna krossar olika myter, som exempel nämnde Kjell att de kastade ut en tv från fönstret. Verkligen essensen av god fakta! Men åter till fröken Boisen, när hon nu med ett par nyköpta stövlar fyllde hela min tv-ruta insåg jag en gång för alla att hon förkroppsligar allt jag ogillar oss en person. Hon är omotiverat glad och tycker att allvar är onödigt det viktiga är att vi har roligt och inte pratar med varandra på riktigt. Hennes göteborgska ursprung accenturerar på ett ljuvligt vis hennes dumhet. Det måste varit något form av tecken att mannen som installerade mitt internetuttag dök upp 20 minuter efter det att SVT:s nöjespanel fyllt mig med skräck. När det gäller tv kunde jag i lördags konstatera att Karin Ström efter den senaste tidens uppryckning hänföll åt gamla synder och skrev en totalt meningslös kröninka döm själva och fundera på om ni kan se något som helst syfte med krönikan http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_10562270.asp

tillbaka

Efter en en månad utan uppkoppling så ges jag möjligheten att blogga igen, vet faktiskt inte om jag saknat det. Är fortfarande kluven till bloggandet, genom att blogga blir jag en del av alla de som skriver dåligt och ointressant (låt oss vara ärliga 95 % av alla bloggar är ren skit). Samtidigt håller det skrivlusten vid liv, vilket jag tror är bloggandets största och kanske enda förtjänst. Det inspirerar mäninskor att skriva, även om de flesta i vanlig ordning skriver om sina katter och sitt överhettade känsloliv. Något som i bästa fall kan leda till att det utvecklas en 10-20 goda skribenter per år i Sverige. Något jag skulle uppskatta. Om ni är sugna på läsa lite populärkultur, så skit i den här bloggen och köp nya numret av tidningen Stick i stället för det faciala priset av 49 kronor. En välskriven tidning om populärkultur som balanserar på gränsen till det mysiga, men vars glädje inger hopp. När det gäller musik så framstår DJ Koze nya skiva Kosi comes around alltmer som höstens skiva (åtminstone tills Unai släpper sin). En av mina vänner har i veckan kallat spår nummer fem "My Grandmotha" för årets La Ritorunelle (skaffa ep:n med remixerna nu om ni inte redan har den) Jag är benägen att hålla med.
http://rapidshare.de/files/5198071/Track05.cda.html