Dokusåpor

Borde sett sina bästa dagar för länge sedan, men som alla vet fortsätter de att genera i löpsedalar landet runt. Har alltid fascinerats av det vackra i att dokusåporna ger en plats för alla som lider av begåvningshandikapp, personer som tidigare hållt till på dagcenter och samhall (där borde finns underlag för en tv-serie). Har plötsligt givetvis en mycket mer glamorös plats i samhället tack vare strix, anton glanzelius mfl. Tyvärr är det önsketänkande från min sida alla som medverkar i dokusåpor tillhör kategorin, normala sunda och lite klämkäcka ungdomar som gillar att ta för sig. Vad jag aldrig förtstått är vad som skiljer dessa genomsnittsmedborgare från de som tvingas gå på sjukbidrag för de har fått stämplen begåvningshandikapp? Dessutom vore det väl mycket roligare om alla slitztjejer och killar (kan bli den första etniska gruppen som skrider över alla etniska gränser)hade ett uttalat handikapp. Eller är jag så där typiskt svenskt avundsjuk nu? Hur som helst den som tror att deltagarna i Paradise Hotel är kapabla att se bortom Carlings jeansbutik får gärna maila mig. Fast det är klart efter serien visats på tv så kanske de hittar till Lacostebutiken vid Norrmalmstorg.
http://expressen.se/index.jsp?a=439808