läsning

Brukar inte gilla krönikor/kolumner då det känns märkligt med denna skrivform år 2008, men dagens krönika av

Ülkü Holago

i SVD är bra och viktig.

Medelklassen subgrupper del 2

Urbansvennen:
Skiljer sig från den vanlig svennen till såvida att han/hon (i en svensk kontext) valt att bosätta sig i någon av de tre så kallad storstäderna och denna arketyp kan därför endast förekomma där. Skillnaderna mellan urbansvennen och svennen är ytterst små, men för den förstnämndes självkänsla är det av yttersta vikt att positionera sig själv genom att markera dessa. För urbansvennens fall är självbilden av yttersta vikt då han eller hon ofta är inflyttad från landsbygden med karriär som främsta mål. Urbansvennen är vad de det massmediala landskapet skulle kategorisera som trendig även om urbansvennen själv tenderar att blanda i hop detta begrepp med hipp. Han/hon vill känna att man hänger med i samtiden men provar ogärna något som inte är accepterat av en stor allmänhet. Personligen tycker urbansvennen att hans/hennes smak är väldigt alternativ detta trots att populärkulturen spelade ut sin roll kring millennieskiftet när karriären inleddes. En tidsangivelse som får oss att förstå att urbansvennen är 70-talist.

Han/hon har alltid varit populär men valde aldrig sida, var som tonåring intresserad även om den sportiga delen av populationen lockade lite mer. Att studera vidare vara en självklarhet liksom att flytta för arbetsmarknadens skull. Vad det gäller familjebildningen följer urbansvenen riksgenomsnittet +- några år, men tenderar till att vara obekväm i sin vuxenroll och skämtar ofta om hur mycket vuxenpoäng han/hon samlat de senaste åren, skrattet fastnar dock ofta i halsen.

Shopping är ett stort intresse och oavsett om det gäller inredning eller mode så uppskattar urbansvennen det nordiska svala och minimalistiska. När det gäller musik är det rock,pop och indiemusik som gäller gärna av amerikansk härstamning. Urbansvennen älskade att åka till New York men tenderar att som småbarnsförälder välja lite "lugnare alternativ" dock bedyrar urbansvennen ständigt sin kärlek till världens metropoler även om han eller hon innerst inne helst vill flytta tillbaka till barndomenens Eskilstuna. Urbansvennen är till skillnad från sin kusin sedan ett par år ikoniserad och hyllad av såväl regeringen, reklambyråer, söndagsbilagor och misstags ofta för att utgöra majoriteten av Sveriges befolkning.

Förtydligande

Att jämföra med Hitler är alltid känsligt och bäddar för märkliga tolkningar, det var naturligtvis en del av syftet med gårdagens postning. Vad jag menade är att viljan att återskapa något som funnits dels inte är möjligt och dels är det ett vädligt farligt teoribygge. Att denna önskan genomsyrar Sverigedemokraterna är knappast ett kontroversiellt påstående. Att jag använder dem är för att de är ständigt aktuella men samtidigt negligerade av de etablerade partierna. När det gäller Hitler så grundade sig hans villfarelser på exakt samma grumliga teoribygge det var bättre förr. I övrigt har jag inte gjort några jämförelser och jag avser inte heller att göra det.

Det var bättre förr

Rubriken är en gammal kliche som börjar smyga sig in även i min egen generation (de är dock omedvetna om det). Om ni tar er tid att läsa Sverigedemokraternas partiprogram kommer snart notera att det är deras ideologiska grund och intellektuella elixir. Denna värdegrund delar de med många av historiens smutsfläckar, Hitlers ideologi byggde egentligen på denna tanke han vill återskapa en fiktiv gammal värld som i hans ögon vara ett paradis. Ungefär som att vilja återskapa 50-talet år 2008, även och metoderna naturligtvis skiljer sig åt.
Tänk på det nästa gång du säger att det vara bättre förr.
Trevlig helg

Stora barnkullar

Om vi bortser från SD och andra extrema partier utgör KD och vänsterpartiet två ytterligheter i svensk politik . Att dessa två i sin egen kontext ytterst konservativa partier har fler likheter än vad dess mest fanatiska anhängare vill erkänna är en inte allt för väl bevarad hemlighet. En som jag personligen funderat över är deras vilja att ha stora barnkullar, återigen är det kontexten som skiljer dem åt, som vänsterperson bör du placera in din barnkull i Uppsala Reggae festival kontext. Medan den moderna kd-familjen inget hellre vill än att placera sig i samma sammanhang som Linda Skugge. Dessa till synes diametralt skilda positioneringar är kanske det som står i vägen för ett lika fruktbart som önskvärt samarbete? Två partier som inget hellre vill än att bevara 1900-talet borde åtminstone prata med varandra, om inte annat låt barnen gör det, de ska ju vara så ärliga och öppna har jag hört.

En av morgonens mer kommenterade nyheter vid sidan av börsoron är att skådespelaren

Heath Ledger är död

Ni som har sett trailern med

Heath Ledger som Jokern

i den kommande Batman filmen inser att det är stor förlust för filmen och att vi snart slipper höra filmjournalister gagga om Jack Nicholsons rollgestaltning som Jokern 1989, baserade på trista delar ur batmanhistorien.

Medelklassens subgrupper

Som bekant finns det fortfarande personer som delar in befolkningen i tre klasser, arbetare, medel och överklass. En sådan indelningen är inte bara intetsägande i avseende vad den berättar om vår samtid, den är direkt föraktfull emot befolkningen. Den gamla tidens arbetar/underklass existerar knappast längre rent socioekonomiskt om vi däremot talar om referenser etc kan vi möjligen positionera en del av befolkningen som arbetarklass. Men detta ord är missbrukat och sedan länge förlegat därför tenderar vi till att klumpa i hop större delen av det meningslösa landet Sveriges befolkningen i enda grupp, medelklassen. En klass som knappast är likriktad snarare tvärtom den har under årens lopp visat sig innehålla flera gentemot varandra disparata karaktärer. Därför tänkte jag med start idag presentera några av de subgrupper inom medelklassen som ligger mig närmaste om hjärtat.

Svenne: Ett ord som de senaste åren fråntagits sin egentliga betydelse och använts av personer som avser att dela in världen utifrån etnicitet. Ett förhållningssätt som inte bara visar på uppenbara brister vad det gäller humanism utan även är direkt felaktig. Svennen är den medelklassens ryggrad och utgör såldes majoriteten av denna vår största folkgrupp, han eller hon skulle kunna beskrivas som klassresenär då deras föräldrargeneration påfallande ofta positionerade sig som arbetarklass. Svennen är modern person som kan leva såväl på landet som i staden, om han eller hon bosatt sig i en större stad är det av praktiska skäl ofta arbete. I framtiden hägrar alltid en återkomst till hemorten, en uppväxtmiljön svennen ofta prisar och hela tiden har en aktiv dialog med. Svennen har ofta en eftergymnasial utbildningen, gärna med en praktisk inriktning då svennen anser att action "speaks louder than words". Svennen är en modern person med en bred och strikt kommersiell smak. Han eller hon har fått lära sig att när du kommer hem från arbetet så är du trött och därför mår du bra av lättsam underhållningen av typen kriminalhistorier.

Överhuvudtaget är svennen en person som tror på överheten och anser att struktur är nyckeln till lycka. Svennen förhåller sig väldigt strikt till den biologiska åldern och vad det som förväntas av dig vid given ålder, när det gäller dessa aspekter av livet brukar svennen alltid leverera. Svennen är relativt ointresserad av andra medelklassgrupper då han förutsätter att alla är om han/hon. Detta eftersom svennen tenderar att luta sig emot gamla tiders klassindelningen när samhällsanalysen slipas framför Let's dance på fredagskvällen.

Svennen har oftast varit duktigt i skolan och är därför medietränad och vet vad som förväntas av samtiden, han eller hon beskriver sig därför som flexibel, nyfiken, kulturintresserad, miljömedveten och sportig. Allt är naturligtvis lika sant som att svenen är trött när denne kommer hem från arbetet kl 17.00 på eftermiddagen. Svennegruppen är förmodligen den mest enhetliga av medelklassens subgrupper och är också den om vi beaktar etnicitet mest blandade gruppen och den enda samhällsgrupp som skulle kunna benämnas multikulturell. Svennen gedigna ointresse för andras åsikter gör dock att han/hon är omedveten om detta, vilket gör att det förekommer en hel del "vardagsrasism" inom gruppen. en tendens som i folkmun är mera känd som "det är inte rasism". I det stora hela är svennen är självsäker och försiktigt optimistisk inför framtiden, vilket känns naturligt då gruppen räknat till antal är överlägsen de andra subgrupperna.

Samtidens osmakligheter

I bland tvingas vi alla beakta de osmakliga och brutala aspekterna av vår samtid (pratar här om oss naiva och bortskämda svenskar). Det som slår mig under ett snabbbesök på satirtidningarna Expressen och Aftonbladets hemsidor är varför döper du en sida till knullis?

KD-sex

Den så kallade

Beltaranrättegången

har väl ingen lyckats undgå, undviker att kommentera eventuell skuld etc. Men förvånas över att ingen uppmärksammats att personer som Beltran, Robert Wells och Carola figurerat i rättssalen (Wells dock per telefon). Med andra ord torde rättsamhället ha en ypperlig möjlighet att rädda kommande svenska somrar genom fängsla dem för dålig smak. Framför allt skulle ett fängslande av Wells vara intressant då det skulle sätta stopp för evighetsturnen Rhaposody in Rock. Men tyvärr verka rättegången fastna i märkliga anklagelser om kokainintag samt sura uppstötningar åtminstone om vi ska tro Aftonbladet.

Minnesanteckningar

På grund av lite tid och mycket jobb hinner jag ej skriva något här på ett par dagar men för att inte glömma bort saker jag funderat kring använder jag bloggen som en anteckningsbok.

- Medelklassens subgrupper
- Vänster och höger arketyper vill ha stora barnkullar, konservativ familjesyn
- Deephouse

trend

Etno som jag själv trodde på som en trend 2006, verkar både inom musik och mode få en folklig förankring 2008. Om vi utgår i från att nykolonialism går samma öde till mötes är det frestande att spekulera i hurvida ordet "husneger" kommer att bli modernt eller ej.

Kunde inte sagt det bättre själv

Poppius

Berör dessutom i det sista stycket ett av Sveriges mest förtigna problem inavel.

Klass

Expressen kultur

har länge varit min favorit bland landets kultursidor (avdelningen väntade åsikter), och deras så hyllade tv-satsning var jag till en början ytterst tveksam till. En skepsis som grundade sig i att programledarna i det första avsnittet uppträdde mer amatörmässigt än kollegor på valfri student-tv. Något som också var anledningen till ett längre uppehåll innan jag i veckan tittade på avsnittet om kulturklasskampen. Avsnittet inleds på samma sätt som jag lämnande Expressen kulturs tv-satsning amatörmässigt och intellektuellt svagt med påstående som att medelklass inte skildras. Men till min stora glädje växer avsnitt för varje minut och blir allt intressantare mycket tack vare gäster, när Carl--Johan De Geer som är tänkt att representerar överklassen ger sin frus sociologiska klassdefinition d.v.s. klass är inte inkomst utan ditt sätt att föra dig, släpper hämningar hos de övriga och det utvecklas till ett riktigt bra samtal. Johan Rheborg briljerar med sin enkelhet och avsikt att skildrar företeelser hämtade från sin egen verklighet. Framför allt tillåts gäster ta plats, visserligen kanske jag hade väntat mig ännu mer intellektuellt sett, men det är väldigt mycket bättre än SVT:s liknande program.

I programmet görs det inga definitioner av medelklass vilket är synd och ett stort minus, att definiera en majoritet av Sveriges befolkning som medelklass känns otidsenligt. Det finns ständigt växande flora av undergrupper inom medelklassen, men det verkar som det gått förbi etablissemanget. Min avsikt är därför att presentera dessa subgrupper här på bloggen under våren fritt definierade av mig själv. Klass är än i dag minst lika viktigt att för analysen av samtiden som det betydligt mer trendiga redskapen etnicitet och kön.

Det finns anledning till att vara bekymrad över

Per Bauhn iSVD

även om han själv flaggar för faran med det han själv förespråkar visar kommentatorsforumet på en utökad rätt att försvara sin egendom är en vansklig väg att gå. Vill passa på att påminna om en händelse i Skåne på 90-talet. En student (i lund) bestämde sig för att gena över en tomt för att snabbare ta sig hem till sin bostad. Mannen i huset som hade upplevt ett eller flera inbrottsförsök noterade detta och tog fram sitt gevär. Det hela resulterade i ett tragiskt och helt meningslöst mord, med en utökade rätt att försvara sin egendom tror jag att vi får se fler sådana händelser.

Samtidens Jc kille

Besökte i går för första gången Weekdays nya tempel på Drottninggatan, tvingades då att (återigen) konstatera att Weekday är samtidens JC och att blogghouse är dess soundtrack. Sökte efter liknande fenomen till det sistnämnda från min egen tonår men minnet vara svagt men låt oss lite svepande kalla det mainstreamrock/pop eller kanske trackshits som för femton år sedan fortfarande hade en slags påverkan på ungdomen. Om du önskade trygghet och en lättköpt identitet som paradoxalt nog utmärktes av dess identitetslöshet, var den lättillgängliga musiken och de färdig kombinerade kläderna från JC ditt elixir. När jag var ung var mainstreamidealet eller kanske snarare drömmen på landsbygden det ni ser ovan. Nu går som allt bekant mycket snabbare och jag tror att Weekdaykillen (om han inte redan är det) präglar stadsbilden från Ystad till Kiruna på allvar 2008. Inspiration den kommer fortfarande från andra sidan Atlanten men denna gång är det snarare östkustrock, en stil som numera är genuint svensk. Samtidigt är det svårt att imponeras av Weekday konceptet som åtminstone visuellt känns mer spännande än min barndoms JC-butiker, även om det bara handlar om en ny kostym. Men dess framtid som svensk succeexport känns onekligen ljus det finns got om vanliga ungdomar och förvirrade män i trettioårsåldern som fortfarande vill vara små pojkar. Som bekant upptäckte Jocke Berg blogghousen 2007 undrar om den fick honom att byta JC emot Weekday?

Januari är otvivelaktligen årets tråkigaste månad därför drömmer jag mig med hjälp av

Our Legacys

vårkollektion i väg till varmare tider.

P.S Jag är fullt medveten om att det inlägg är skrivet cirka två år för sent.

Första i år.

Inleder 2008 med en iakttagelse så självklar att den allt för sällan görs och en vädjan som är lika trist som vädret utanför vårat köksfönster. Delar av helgen tillbringades i vanlig ordning på några av SL:s faciliteter där gavs jag möjlighet att tjuvlyssna på två killar som av snacket att döma gick sista året på gymnasiet. De verkade tillhöra kategorin "medelhäftiga" dvs ingen på deras skola skulle anklaga dem för att vara töntiga (just det nördtrenden nådde aldrig utanför innerstaden och gick aldrig ner i åldrarna)men samtidigt fanns det killar på skolan att se upp till. Blivande mansideologiska män som alltid är ouppnåeliga i sin "häftighet". Bortsett från att de hade mobiltelefon och mp 3 spelare var de exakt likadan som killar med samma status var för femton år sedan. Livet kretsade kring att vara häftig, ljuga om sitt eget trista liv, mäta sin kuk och skryta om sina grymma polare. Om du sedan kommer från söderförort år 2008 eller skånsk landsbygd i början av 90-talet spelar mindre roll. Tekniken öppnar städnigt nya underbara möjligheter för oss men frågan är om vi människor vars utvecklingskurva tycks stagnerat kan uttnyttja dess fulla potential.

Samma tanke återkom i går kväll när jag bläddrade i en Life tidningen från 1949, det handlade om val i Kalifornien (populism) och rättegångar emot kommunister. Likheter med dagens klimat var slående, dessutom var det först citerade läsarbrevet från Stockholm. Vad jag egentligen försöker säga är att min något naiva förhoppning inför 2008 är att vi börjar betrakta den simpla och ospännande människan för vad han och hon är. Detta så att han/hon inte glöms bort till förmån för alla underbara tekniska landvinningar.