Besökte i går för första gången Weekdays nya tempel på Drottninggatan, tvingades då att (återigen) konstatera att Weekday är samtidens JC och att blogghouse är dess soundtrack. Sökte efter liknande fenomen till det sistnämnda från min egen tonår men minnet vara svagt men låt oss lite svepande kalla det mainstreamrock/pop eller kanske trackshits som för femton år sedan fortfarande hade en slags påverkan på ungdomen. Om du önskade trygghet och en lättköpt identitet som paradoxalt nog utmärktes av dess identitetslöshet, var den lättillgängliga musiken och de färdig kombinerade kläderna från JC ditt elixir. När jag var ung var mainstreamidealet eller kanske snarare drömmen på landsbygden det ni ser ovan. Nu går som allt bekant mycket snabbare och jag tror att Weekdaykillen (om han inte redan är det) präglar stadsbilden från Ystad till Kiruna på allvar 2008. Inspiration den kommer fortfarande från andra sidan Atlanten men denna gång är det snarare östkustrock, en stil som numera är genuint svensk. Samtidigt är det svårt att imponeras av Weekday konceptet som åtminstone visuellt känns mer spännande än min barndoms JC-butiker, även om det bara handlar om en ny kostym. Men dess framtid som svensk succeexport känns onekligen ljus det finns got om vanliga ungdomar och förvirrade män i trettioårsåldern som fortfarande vill vara små pojkar. Som bekant upptäckte Jocke Berg blogghousen 2007 undrar om den fick honom att byta JC emot Weekday?
Januari är otvivelaktligen årets tråkigaste månad därför drömmer jag mig med hjälp av
P.S Jag är fullt medveten om att det inlägg är skrivet cirka två år för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar