En skitdag

Ovanstående rubrik syftar endast till de dystopiska och smått perverterade bilder jag projicerar på omgivningen en slaskig onsdag morgon 2009 i kungariket. År 2009 alltså transparens, wireless och pirater m.m men inget är större än kungahuset (möjligen dess kusin melodifestivalen). Landet ska befinna sig i glädjeyra nu när Victoria får gifta sig med en man av folket det är utveckling anno 2009 det. Borde fundera på om jag ska skratta eller gråta men tyvärr ligger en uppkastning närmast till hands för tillfället. Det enklaste vore att plita ner några rader om medier som blivit se och hör men det känns som en grej för Twitter och det är allt för enkelt. För vad som fascinerar mig alternativt äcklar mig är människors intresse för detta (kvällstidningar har säkerligen en bra försäljningsdag idag). Blir uppriktigt deprimerad över tanken på alla människors vars liv är så sorgliga och dränerat på livsenergi att de kombinera det chipsfrosseri det de låtit gå i takt med dålig musik den senaste månaden med att känna glädje över att en snart 32-årig kvinna får gifta sig med sin kille. Detta efter att regeringen sagt jag först (även om det mest är en formalitet). De mer seriösa anhängarna tänker jag inte kommentera då de är i själva verket är en installation utförda på uppdraget av Nordiska Museet och jag har aldrig avsett att sparka på museala föremål. Väljer att i stället att ödmjukt att glädjas med dessa begravda människor, det ropas redan om att det här kommer stärka folket känslor för monarkin och att det var behövligt med glädje nyheter mitt i allt elände. Just detta bekymrar mig är det dit vi har kommit? Ska vi vara glada, för vad? Att folk nu kan kolla på usla tv-inslag och köpa dålig kvalité igen, vad har jag missat här?

Vore inte en diskussion om varför människor liv är så sorgliga att de bryr sig om ett kungabröllop mer fruktbar. Eller varför inte lite intierade tankar om hur modernt det känns med kungahuset nu 2009? En positiv sak innan jag avslutar den här illaluktande ordsvadan, nu hoppas jag att vi slipper höra något om progressiva svenskar i teknisk framkant på ett tag, den ofrivilliga komiken skulle bli allt för uppenbar då.
Om bildens relevans, tja om du inte vet det så läser du ändå inte den här skiten.

veckans känsla

det här gamla klassiska klippet berör mig och ligger dessvärre nära mina egna känslor den här veckan och med det önskar jag en trevlig helg.

lite socialt media tragg

Om du är en av de 112 000 som följer Lance Armstrong på Twitter så är det här "old news". Hans cykel är stulen något han rapporterade om och la dessutom ut bild på allt via sin Twitter. Vilket såklart blir till nyheter här och här. Allt känns naturligtvis väldigt modernt, om du inte tillhör Lance skara av följare på Twitter så kan jag faktiskt rekommendera dig att göra det, en av de mer läsvärd inte bara för att det han skriver hamnar i The Guardian.
Det här beskriver ganska bra första dagen i Pirate Bay rättegången. Än så länge är Sam Sundberg och Anders Rydells bok betydligt mer spännande.

Rasist Skåne

Ett påstående som beskrivs väl i den här texten. Som Niklas Orrenius påpekar så är det inte särdeles konstruktiv att resten av Sverige tar på sig Bror Duktig kostymen och skrockar om de korkade rasisterna i Skåne. Samtidigt så känns det i urbana delar av Skåne argumentet om mångfalden i Skåne och hur mycket kontinentalt Malmö är än Stockholm (vilket är sant vid en ytlig analys) känns inte den heller så fruktbar. Då jag råkar vara född i just Skåne så har det funnits både erfarenheter och tankar i ämnet. Även om jag allt mer cementeras in den händelselösa stockholmska medelklasslunken så är det ett ämne som förbryllar och berör. Tidigare så har dessa tankar ofta landat i Skånes infrastruktur och dess tradition med missnöjesyttringar. En analys som dock känns både tunn och en aning barnslig, men det går inte att bortse att det som gör Skåne kontinentalt är inte mångkulturen eller dess urbana puls. Det kontinentala draget är väl snarare dels relativa tätbefolkning samt konservatism och främlingsfientlighet Drag som påminner en hel del om det övriga Europa, dit Sverige i stort inte hör. Även om jag tror att det som hände i Rosengård snarare handlar om ett problem inte bara med polisen utbildning och värderingar. Utan faktiskt även med deras bristande bildning och intelligens (den gamla rantan om vikten av kulturell diet ni vet)än vad det skulle ha att göra med något specifikt skånskt. Därför välkomnar jag den genomlysning som poliskåren nu genomgår i media, samtidigt som jag beklagar att den snart är över. Personligen hoppas jag återkomma i ämnet så fort tankarna strukturerats.

En helt annan grej som lite oväntat börjat intressera mig i veckan är den vilja samtiden har att göra vuxna av barn så fort som möjligt. Är rädd för att det kan vara förödande för den unika kreativa förmåga som barn faktiskt besitter. En skaparförmåga som aldrig återkommer senare i livet, dumt då att döda den direkt.

Söndag

Om veckans tidigare inlägg att Stockholm inte skulle vara en del av Europa, det bör i det cyniska sammanhanget nämnas att det sammanfaller väl med stadens USP. Framförallt stadens kreativa skicklighet att omvandla medborgarnas inneboende kylighet till att vara "the essence of cool" imponerar, så om jag vore stadens politiker skulle jag vårda exotismen och utanförskapet ömt.
En ny vecka närmar sig och känslan av att jag måste ta mig ur min populärkulturella svacka växer sig allt starkare. På kort sikt innebär det att jag måste släta över det pinsamma faktum att jag inte hunnit se vare sig Revolutionary Road och Frost/Nixon i veckan. Tillsammans med att imponera på potentiella arbetsgivare blir det veckans viktigaste mål.
Avrundar veckan med att återupptäcka den här godingen samt fylla på med:
Alva Noto- Xerrox Monophaser 2
Tim Hecker Borderlands
Rubber Room Take Me
Telefon Tel Aviv made a tree on the wold
Steve Lawler Kalimba (Shed Turtle Shield Mix)

Hur dum får man bli

Har haft mycket på agendan i dag och och inte givits tid att kommentera dagens inrikesnyhet. Poliserna i Malmö och deras omdöme mer läsning finner du lämpligen hos Sydis. Allt har väl sagts och min tanke är inte att bidra till en debatt bara uttrycka hur ledsen jag är för att polisen ger all de (ganska många) som slutat lita på dem rätt.
Bra kommentar finner ni här

Stockholm inte en del av Europa

När jag i lördag tillsammans med en prisvärd Long Island Ice Tea (det där med skatterna ni vet) satt i Berlin brevid en av de många svenskar som som bosatt sig i staden kände jag mig som representant för den svenska tråkigheten tvingad att beröra den gamla klichen om det dekadenta Berlin. Ganska snart tvingades vi dock konstatera att det endast rörde sig om uttryckssätt som var normala inslag i all europeiska städer med självrespekt. Något som naturligtvis inte gällde Stockholm, något vi dock ursäktade staden för med att den faktiskt inte är en del av Europa, något som gäller hela Sverige. Då avser jag inte bara det faktum att vår landmassa är avskild från övriga Europa, vår ovilja gentemot gemenskapen som präglat vår medlemskap i EU sedan inträdet 1994 präglar alltjämt vårt kynne. Sedan spelar det ingen roll hur många billiga flygbiljetter Ryan Air krängt till festsugna 20-åringar de senaste 10 åren. Problemet är i mångt mycket vi 30 plussare som är präglad av vår uppväxt i moralismens högborg, en farsot som innebär att vi är mördande tråkiga i vår ambition att passera 100 års strecket mentalt innan vi fyllt 35. Exempel på det ser jag framför mig just nu i SVT:s kulturpanel Eric Schuldt och Karin Magnusson två vädligt kompetenta journalister men deras vilja att vara mentalt så nära 100 års strecket som möjligt gör att tråkigheten dövar alla tänkbara budskap. Naturligtvis präglas diskussionen av den svenska moralismen. Ett intellektuellt arv som är vårt enda och vars grundtanke är att vi är lite bättre än alla andra, en teoribildning som ligger vädligt nära en del vidriga tankar på högerkanten.
Jag har i säkert tio år väntat på att det skall mjukas upp och förvandlas till ödmjukhet istället har jag fått se min egen generation gå sina föräldrars fotspår bara snäppet tråkigare. Hoppet står nu till de yngre men själv tvingades jag i helgen inse att jag måste röra på mig för att kunna andas igen, kanske blir det europeisk luft...