Komma hem

Att komma hem är alltid ett tema som fascinerat mig, kanske beror det på att den henska klichen "where ever i lay my hat is my home" faktiskt stämemr bättre på mig än de flesta. Åtminstone om vi beaktar den grupp som jag med stor sannolikhet tillhör vita medelklasspojkar uppväxta i en icke urban miljö (en stor del av den manliga befolkningen i Sverige). Att komma hem är ett tema som enligt många behandlas i den kritikerrosade filmen "Farväl till Falkenberg", men egentligen handlar den om rädslan för att bryta upp. Något som påpekas i höstens bästa text om denna film, Johan Wirfälts intervju eller snarare samtal med Jesper Granslandt och Fredrik Wenzel personerna bakom filmen i det nya numret av Rodeo. Huvudpersonerna i filmen hyser otvivelaktligen en stor kärlek till sin hembygd, detta i kontrast till den sedvanliga flykten från landsbygden i filmen. En ingrediens som gör filmen intressant, men samtidigt är denna kärleksförklaring till småstaden på intet vis ny, utan en grund som nästan all svensk kultur vilar på.

Jag längtar innerligt efter en film, bok, tv-serie som hänsynslöst gör upp med den så kallade "lilla männinskan". Ett verk som ser utarmning av landsbygden som det enda naturliga, en logisk konsekvens av den lilla utveckling som vi ändå genomgår under vår livscykel. Ett verk som vågar angripa den mest priviligerade gruppen i samhället, den vanlige svensson. Attacker emot makthavare är i det närmaste grundlagsstadgat och känns tröttsamt och menlöst. Ändock tror jag att "Farväl till Faklkenberg" är ett steg i rätt riktning för svensk film. Kanske är den ett tecken på ett steg bort från konservativa och rädda aktörer som filminstitutet och public service. Ett trendbrott emot den hjärndöda lördagsunderhållning a'la folktoppen svensk film 9 gånger av 10 är. Farväl till Falkenberg är den först svenska film som berört mig, för det är jag skyldig herrar Ganslandt och Wenzel ett stort tack.

Apropå ovan nämnda tidning trenden med mansmmannen behandlas även på

Rodeobloggen

. Ska bli vädligt intressant att se hur denna trend gestaltar sig när den väl blir mainstream. Själv bävar jag inför det faktumet, i händerna på fel aktör kan den bli lika patetisk som Björn Borgs comeback försök i början av 90-talet. Höstens mainstream mode (det enda som kommer att göra ett reelt avtryck i Sverige) skiljer sig föga från det vi såg redan 1998/99 och som väl egentligen rått sedan dess med små diskreta uppdateringar.

Alla borde unna sig Donnacha Costellos underbara vinylbox 6X6 från

Minimise

. Har skaffat boxen men har än så länge bara tre tolvor. Ett mer logiskt och vackert avslut på minimaltrenden är svårt att tänka sig.

Bricolage nummer tre

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Typiskt DN Kultur.

I dagens

DN

är det Mårten Blomqvist som står för krönikan på kulturens ide och kritik sidor. Med utgångspunkt i M Night Shyamalan film "Lady in the water", filosoferar Blomqvist kring den banale regissören. Han jämför Shyamalan med David Lynch men säger sig föredra Shyamalans attityd. Då denne deklarerar vad han vill. Lynch signum är ju som bekant det motsatta, han anser att det är upp till tittaren/konsumentens intellekt att själv skapa sig en uppfattning, att producera en tolkning.

Känns verkligen väntat, trist och så fruktansvärt svenskt att Blomqvist tycker att en konstnär inte skall tiga. Men borde vi förvänta oss något annat? Dn Kultur är varje dag fylld till bredden med präktigt och tillrättalagt tyckande. På så vis uppfyller de verkligen Blomqvist definition av konstnären. Personligen upplever jag det som befriande med någon som Lynch som vädjar till vår egen förmåga att tänka komplext, en konstnär som sträcker ut ett en hand till konsumentens egen skaparlust. För de som önskar tydlighet finns ju alltid Bert Karlsson och Beck filmerna...
P.S jag har icke sett Lady in the water och tycker personligen att sjätte sinnet är en relativt usel film.

Ny hårddisk

Med jämna mellanrum dyker det upp erbjudande från thenewyorkerstore i min inkorg, för ett par dagar sen fick jag ett trevligt mejl om deras senaste produkt. I stället för de dvd-skivor jag har idag, erbjöds jag möjligheten att få the complete new yorker på en bärbar hårddisk. Fungerar naturligtvis utmärkt som present eller julklapp läs mer

här

. Morgonen blir så mycket bättre om du skippar Sveriges Radio och lyssnar på BBC i stället. Personalen på BBC ä'r säkert lika kulturkorrekt och multikulti dyrkande men jag vet inte om det och slipepr därmed att irriteras över det.

Förhastad

Min oro i måndags var kanske en aning dystopisk gällande uteblivna skriverier i media om Sverigedemokraternas valframgång. Dagens Nyheter (att Sydvenskan skriver om det är en självklarhet, jag efterlyste en debatt på riksnivå) har de senaste dagarna tagit upp Sverigedemokraternas framgång i Skåne i en rad artiklar. Förhoppningsvis kan det vara ett led i att fler tar oron över antidemokraternas frammarsch på allvar.

Om ni vill se några av de låtar jag gillar för tillfället rekommnderar jag att ni besöker Bricolages hemsida

här

. Nästa vecka besöker Dibaba och Johan Fotmeijer vår lilla klubb.

Avnjöt i går det första avsnittet av Extras säsong 2, nådde inte riktigt upp till de starkaste avsnitten under första säsongen, men det var bättre än allt annat just nu. 28 minuters kvalitativ tv som fick mig att längta efter de större värden i livet, livsverken, det långsiktiga och förmågan att njuta. Jakten på trender och de senaste släppen dränerar för eller senare ditt intellekt och du riskerar att stå ensam i baren med en massa viceliknande kids, utan vare sig mål eller mening. Jag vill läsa en abstrakt roman och förena minimalism med Arthur Russells Springfield (Dfa remix). Jag vill vara Immer 2 förkroppsligad, heller så längtar jag bara efter hösten. Framtiden får utvisa om det är parentes eller omdaning.

Oro

Föga överraskande begåvades Sverige med en ny statsminister i går,en gammal fjälljägare från Täby som verkar sakna förmågan att le. Något som bekymrar mig desto mer är Sverigedemokraternas framgångar och de mer eller mindre uteblivna reaktionen i media på denna framgång. På sin höjd har det resulterat i artiklar likt denna i

Aftonbladet

. Vi får hoppas att media och de andra partierna vaknar när det gäller dessa missnöjesyttringar. Vad som beymrar mig mest är att vi för tillfället befinner hos i någon form av en högkonjktur. Inför valet 2010, finns det anledning att tro att det är motsatt ekonomiskt läge. Ett klimat som torde gynna en missnöjesyttring som Sverigedemokraterna, som enligt dem själva satsar på just valet 2010.

Som jag varit inne på tidgare så är det framförallt i regionalismens huvudfäste Skåne som SD rasistiska ideer lyckats fortplanta sig. I dag är jag fortfarande alltför arg för att orka utveckla några mer ingående teorier kring varför dumhet tycks frodas i södern (södra sverige, södra Usa, södra Frankrike m.f.l.) Tyvärr kommer jag få tillfälle att återkomma i denna fråga. Är själv uppväxt i Skåne och en dag som denna förstår jag verkligen varför flykten från detta landskap var oundviklig. Där dumheten och förloraremenatliteten (återkommer i veckan med en längre postning om just den) tycks växa i samma takt som rapsfälten söder om Hässleholm.

Om ni ändock vill avnujta något som är positivt med vår södra landsända, vända era blickar emot tidningen Sydsvenskan som har den goda smaken att ge

Björn af Kleen

utrymme. Lyssna sedan på Offpop Konsequenz och förträng allt vad politik heter.

Val

Det är som bekant val idag, personligen är jag inom kort på väg till vallokalen belägen cirka 300 meter från hemmet. I somras deklarerade jag här att blank rösten skulel få min rsöt i årets val. De senaste veckorna har jag omvärderat detta beslut. Detta eftersom komedins fortlevnade vid ett borgerligt maktövertagande har bekymrat mig. De senaste tio åren har vi haft en av vår mest begåvade komiker som ledare för vårtat land,mycket tyder på att det i kväl kommer bli ett skifte till det gravallvarliga styret. Ordning och reda och därmed dålig humor, detta bekymmrar mig djupt.

Till skillnad från sina konkurrenter så har Göran Persson insett att definition av att vara rolig, är att vara det på andras bekostnad, att skratta åt andra är så mycket roligare än att skratta med (personer som skrattar med har ingen humor). Personer med komisk tajming och sarkastisk perfektion i sitt dryga tilltal ska vi vara rädda om, Göran Persson är en sådan person.

Stockholm coolast?

I nya numret av

Bon

skriver Caroline Ringskog Ferrarda- Noli (börjar bli lite av en favorit och är en anledning att läsa just bon) att det ryktas om att Stockholm i ett kommande Vanity Fair nummer kommer att utnämnas till världens coolaste stad. En deprimerande tanke, men det kanske är så enkelt att staden du lever och verkar i omöjligt kan framstå som cool.

Försöker nuförtiden undvika att fokusera på samhället och därmed lägga min bekanta fäbless för socialpornografi åt sidan. Ett drag som torde göra mig till en mer accepterad medborgare. Det går inte att utesluta att det rör sig om förstadiet till min annalkande 30 års-kris (för den kommer,dessutom med kraft). Men min totala brist på självförtroende bekymrar mig allt mer. Respektlösheten gentemot mina egna prestationer grundar sig i en sedan barndomen icke verklighetsförankrad tro på min egen presationsförmåga. Här framstår troligtvis mitt resonemang som en aning diametralt, den övertro på framtiden som jag hyste som barn har lett till ett sent men brutalt uppvaknade. Där problemet isolerats till hur jag strategiskt sätt skall byta spår efter år av villfarelse. Har accpterat att jag inte var ämnad för de stora sakerna, att jag endast är en av de där myrorna längst ner i stackens hieraki. Svårigheten ligger i att släppa taget om illusionen av mig själv som en begåvad och belevad person redo att tillföra världen konstnärlig kvalite. En dröm som säkerligen är både naiv och pubertal, men likväl inbjudande och en ständig källa till imaginär eufori. Så frågan är om jag skall ge illusionen en chans till?

Önskar att Dj koze var min alldels egen Molgan.

Bricolage nummer två

Dags för oss att köra Bricolage igen, info följer nedan besök gärna vår hemsida som är under konstruktion

Bricolage

Den 14/9 slår Klubb Bricolage till igen:
Gäster:

Unai (Force Tracks)
Unai aka Erik Möller har en relativt diger produktion bakom sig med
skivsläpp sedan 1995. Men det är kanske först efter hans senaste skiva A
Love Moderne på Berlin-bolaget Force Tracks som nu Unai börjar få sig ett
namn i bredare kretsar och satt honom på flertalet listor över 2006 års
bästa album. Tyska tidningen De:Bug hade även ett heluppslag med Unai i
senaste numret. En stjärna in the making.

Özgur Can (Furry Music, Pickadoll)
Özgur har lämnat sin bakgrund i prog och koncentrerar sig numera på ett
samtida tech-house och minmalsound. Vi älskar honom efter att Sven Väth
valde just Özgur till en av Cocoons samlingsplattor. Özgur är den nya
sortens producent som med stora produktioner blir reaktionen mot dagens
minimaltrend. Idag är Özgur en världs-dj med spelningar över hela världen
samt en självklar del av den svenska techno- och housescenen med remixer för
stora namn såsom Cirez D och John Dahlbäck. Vi är jätteglada över att Özze
vill komma förbi Bricolage och ta kontrollen över dj-båset!


Grafik-utställning:
Tobias Dunér-Axelsson
Unga konstnären Tobias blev nyligen omskriven i DN På Stan, försöker hantera
den postmoderna stressen genom att bjuda oss på "androgyn-embryo-stil i
japansk och tysk tusch". Vi vet inte vad det betyder förutom att det kommer
vara sjukt snyggt.

Visuals:
Emelie från Sister:Stockholm bjuder oss på videoprojektioner med
storstadspuls. I tittade igenom hennes arbete inför denna kväll och kan
lugnt säga att

Support: Bricolage DJ team
Techno, electro, minimal, acid, electronic house, italo, dubstep.

Tid/plats: Torsdag 14/9, kl 21-03, Olssons Video, Odeng. 41. Gratis inträde,
20 år.
Vi återkommer sedan den 28/9, och därefter varannan torsdag.
VÄLKOMMEN

Bricolage nummer två

Dags för oss att köra Bricolage igen, info följer nedan besök gärna vår hemsida som är under konstruktion

Bricolage

Den 14/9 slår Klubb Bricolage till igen:
Gäster:

Unai (Force Tracks)
Unai aka Erik Möller har en relativt diger produktion bakom sig med
skivsläpp sedan 1995. Men det är kanske först efter hans senaste skiva A
Love Moderne på Berlin-bolaget Force Tracks som nu Unai börjar få sig ett
namn i bredare kretsar och satt honom på flertalet listor över 2006 års
bästa album. Tyska tidningen De:Bug hade även ett heluppslag med Unai i
senaste numret. En stjärna in the making.

Özgur Can (Furry Music, Pickadoll)
Özgur har lämnat sin bakgrund i prog och koncentrerar sig numera på ett
samtida tech-house och minmalsound. Vi älskar honom efter att Sven Väth
valde just Özgur till en av Cocoons samlingsplattor. Özgur är den nya
sortens producent som med stora produktioner blir reaktionen mot dagens
minimaltrend. Idag är Özgur en världs-dj med spelningar över hela världen
samt en självklar del av den svenska techno- och housescenen med remixer för
stora namn såsom Cirez D och John Dahlbäck. Vi är jätteglada över att Özze
vill komma förbi Bricolage och ta kontrollen över dj-båset!


Grafik-utställning:
Tobias Dunér-Axelsson
Unga konstnären Tobias blev nyligen omskriven i DN På Stan, försöker hantera
den postmoderna stressen genom att bjuda oss på "androgyn-embryo-stil i
japansk och tysk tusch". Vi vet inte vad det betyder förutom att det kommer
vara sjukt snyggt.

Visuals:
Emelie från Sister:Stockholm bjuder oss på videoprojektioner med
storstadspuls. I tittade igenom hennes arbete inför denna kväll och kan
lugnt säga att

Support: Bricolage DJ team
Techno, electro, minimal, acid, electronic house, italo, dubstep.

Tid/plats: Torsdag 14/9, kl 21-03, Olssons Video, Odeng. 41. Gratis inträde,
20 år.
Vi återkommer sedan den 28/9, och därefter varannan torsdag.
VÄLKOMMEN

helgtips

Tycker att ni skippa den tillknäppta atmosfären i Stockholms lilla innerstad i helgen och vidgar era vyer. På lördag har kruthuset fest igen, denna gång får de besök av Lineas de Nazca (Mexico), Dandy Digital, Googolplex och Burt Banner, minimalt med andra ord. Tid och plats? Bli medlemmar i Solna Konstförening så löser sig den biten.Lite hjälp på vägen får ni

här

Nya tider

Nya rutiner och okända farvatten väntar mig den närmaste tiden, något som kommer att påverka frekvens på mitt bloggande. Kan dock inte motstå att dela med mig av en liten händelse ifrån lördags natt. Befann mig i Vintervikens trädgårdar (med Stockholms mått mätt mitt i skogen) och lyssnade på alltid lika strålande the Field. Utan anledning och uppenbarligen från ingenstans dök tre grunge killar upp och inledde en strålande Zack de la Rocha dans. Ackompanjerat av The Field episka techno såg det aning komiskt ut. Frågan var väl egentligen om dessa pojkar valt att haka på grunge retro trenden eller om de övervintrat i skogarna kring Vinterviken sedan 1993. Alternativt två torde vara troligast, problemet är väl bara att det även innebär att de då skulle vara födda i dessa skogar. Men vore inte det fint ett skogsfolk som aldrig slutat vara grunge? Som utan att förstå hur eller varför blir hippast i stan.