Jerry Seinfeld svenskättad?

Besökte i går Grönsöö Slott och noterade då att vad som måste vara Jerry Seinfelds anfader, som hängde porträtt i ett av rummen. På grund av choken glömde jag fråga guiden om vem mannen på bilden var. Men likheten är omedelbar och ytterst slående.

natten

nattlig läsning och väntan på tröttheten
insikt om det meningslösa
tomma små medelklassidioter fyller dagarna
barnen blir smalare
inte bra de borde röka och dricka i tidiga år
stressdrömmar hur hinna med
hur planera
min mage är hård vill inte kommunciera
drömmarna stinker av en vidrig doft av nostalgi
funderar på den smygfacisim som präglar 70-talisterna

Inser att Ernst Kirchsteiger är infantil
det finns inget intellektuellt försvar för inredning bara uppgivenhet
beaktar svårigheterna med att leva ett liv i rewind
önskar att jag kunde sova
funderar på att springa men det känns utstuderat och framgånsgrikt
vill äta men fetmaskräcken är för stor, måste gå ner fem kilo i sommar
TV 4 är livsfarliga men folket börjar förstå kankse reser sig 90-talisterna då bli revolutionen blodig

funderar på Tv 4 sportens låga IQ
hur kan det kommersiella fungera som en postionering i kontrast till det usla vädret klockan 03.45 framtsår det allt mer som ett av livets stora mysterier
funderar på ordet hora och dess många användningsområden
abstinens
vi måste avskaffa bostadsrätten, att köpa en del i en förening är obegripligt för mig och endast ytterligare ett bevis för befolkningens hjärntvätt.
varför pratar vi inte om den omfattande inavel osm präglat den svenska landsbygden i generationer
längtar efter att sova på det sättet som jag gjorde innan 1984

den verkliga faran

När vi bekatar att det faktiskt kan bli så att Sverigedemokraterna tar en plats i riksdagen 2010, får vi inte glömma bort att det inte är de som på längre sikt är en fara för det svenska samhället. Den stora faran är ett parti som ironiskt nog allt mer påminner om något de tidigare framställt som sina diametrala motsats. Jag talar naturligtvis om folkpartiet som tycks ha blivit vädligt inspirerad av forum för levande historias granskning av kommunismen. Det florerar rykten om att Johan Perhsson helt snöat in på att läsa Wikipedia artiklar om det forna Sovjetunionen, allt för att hitta nya innovativa metoder att skrämma sina kolleger till tystnad med.

En som däremot lever som han lär och alltid tycks vara konskevens i sina gärningar är Björn Ranelid som idag sommarpratar för första gången. I mina ögon ter det sig märkligt att det är första gången Ranelid göra detta. Men det är väl bara ännu ett bevis för att de som vet minst om vad som är bra radio är de som är inlåsta i betongbunkern på Gärdet. Hur som helst så jag är övertygad om att det blir än av de fem bästa sommarpraten genom tiderna.

den nya tidens förmedlare

I vanlig ordning hittar vi intressanta diskussioner om den samtida kommunikationen/ journalistiken i sydsvenskan http://sydsvenskan.se/kultur/article339162.ece. Där Anders R Olsson hävdar menar på att de massiva protester som FRA lagen innebar inte vara folkligt förankrad utan var reslutat en bloggare med specialkunskaper(förenklingar av mig har dåligt med tid). Medan Anders Mildner menar på att bloggarna har ett reelt inflytande. Det märkliga är att egntligen borde dessa två herrar låtit sina texter smälta samman då båda egentligen har rätt. Bloggare har ett reelt inflytande, men dessa bloggare är knappast folkliga trots att det stora folkdjupet idag till fullo är integrerat i webb 2.0 samhället.

Den nya tidens förmedlare har sedan ett par år tillbaka växt fram (och upp) på nätet dessa män och kvinnor sätter agendan för framtiden det är vi väl alla överens om. Men lika naturligt och säkert är det att de som utvecklas till framtidens ledareskribenter som är fjärmade från folkdjupet. För när de letar hotspots i vasastan, bildgooglar Pelle Karlsson på Oksana och Chippen. Knappast något nytt under solen men i bland framställer media det som om att alla bloggare vore framtåskridande trendorakel med en vilja och förmåga att diktera samtidens villkor. Visst de märks mest men utgör en minoritet jag tror att det är vad Anders R Olsson egentligen vill säga, men texten grumlas av lite revirkissande. Att nå hela folket är det inte precis motsatsen till vad dagens samhälle handlar om och har det någonsin existerat att någon gjort det?

En vacklande elefant

Håller fortfarande på att återhämta mig rent fysiskt från årets upplaga av Sonarfestivalen, i vanlig ordning var det såklart fantastiskt,kul större delen av tiden. Men en del tendenser gick ändå att spåra, för i vanlig ordning är det på festerna utanför festivalen det händer. Som på klubben Row 14 där en man i rullstol försökte sälja ketamine (bedövningsmedel för hästar) och Oscar Mulero visade sig var en grym dj. Men i likhet med huvudmålet Sonarfestivalen tycker jag att även festerna runt omkring har tappat lite av sin fingertoppskänslan vad det gåller bokningar. Vilket innebar att en del av de tendenser vi kunnat skåda i dansmusiken det senaste året lyste med sin frånvaro i Barcelona. Sonar är en elefant bland de europeiska fesivalerna och en sådan när en sådan faller gör de det som bekant tungt.

Det kommer säkert dröja länge men det finns en tendens till lite för mycket oldies but goldies som lirar t-shirt techno och ecstasy mixar till apraka britters stora glädje. Fotbollsvärlden har i sommar fått lära sig att det nya Europa finns österut och technopubliken börjar så smått förstå att Östeuropa rymmer mer än BWO, Ingrosso house och champangesprut, jag tror det blir många svenska klubbkids som tar billigaste flyget till valfri festival i öst nästa sommar. Själv kommer jag nog stå headnodda i Barcelona ännu en gång för att sedan åka hem till barnvagnsregimen Sverige och hälsas välkommen av Izabella Scorupco modell, skådespelerska och mamma.

Bäst på festivalen: X-102 discovers the rings of saturn en koncentrerad Jeff Mills sprider sin mission.

Sämst på festivalen. Dagfestivalen på fredagen, Quiet Village framträdande visade sig vara en cd-skiva, var Matt Edwards för bakis? Någon förkalring gavs aldrig. Konono no 1 fick aldrig visum för att resa in i Spanien och fick ställa in sen var ljudet på Deepchord uselt. Allt detta sammantaget gjorde dagfestivalen fredag till en rikigt usel upplevelse.

fra antiklimax

När alliansen insåg att deras önskade målgrupp och våta dröm vit innerstads medelklass tyckte att det var en usel ide med avlyssning tog de till tillfällig reträtt i fra frågan. Alla vi som var emot det ska nog inte rop hej,

Hanne Kjöler

sammanfattar det bra.

Personligen anser jag att skadan redan är skedd, varför får jag anledning att återkomma till.
I morgon lämnar jag diskussione rom FRA och Zlatans knä bakom mig och drar till Barcelona och Sonarfestivalen. Kommer vara gammeldags och inte ha dator och blogg med mig, känns mest som en grej betalbloggaren gör. Men som vanligt när det gäller Sonar, återkommer jag på söndag/måndag med bilder och rapporter.
kram

sista dagen i en demokrati?

Det har skrivits mycket om den FRA-lag som med stor sannolikhet klubbas igenom imorgon, mycket bra en del dåligt. Jag skall inte sälla mig till den skara utan avser bara att konstatera att jag är bedrövad samt att vi har en statsminister som är tyst som en mus. En stastminister som mest verkar var rädd för att göra fel, det vore trevligt att en dag få veta vad Fredrik Reinfeldt tycker inte bara i frågan om den hemska FRA-lagen utan i allt annat.

P.S Ni bör bära svarta klädsel i morgon om avlyssningslagen klubbas igenom och börja kryptera era mejl.

läsning

Alltid lika trevligt med en ideologisk vänner i bebisfrågan

Byt namn

de nya grabbarna

Natten mellan fredag och lördag befann jag mig under 7 minuter på ett tunnelbanetåg mellan t-centralen och skanstull. Minuter som var fullt tillräcklig för att kartlägga den nya grabbigheten så pass ytligt att det nästan kan aspirera på en plats i P1:s långkörare Spanarna. Natten till ära bar jag fluga naturligtvis noggrant placerade i en modern kontext, men en fluga blir fick jag lära mig, i havet av t-shirts med tryck något att ironisera över. Självklart var det två grabbar (betonar här g) som noterade min enligt dem Sofi Farhman dikterade klädsel. Hade det varit för tio år sedan skulle det varit naturligt att dessa två härliga grabbar var två fotbolls alternativ hockeykillar. Men då denna manliga stereotyp i takt med med Stockholms ökade storstadskomplex drivits ut ur staden var det i stället ett homosexuellt par. Inget märkligt med det inget kan år 2008 kännas naturligare än att två homosexuella på ett öh, öh maner ironisera över en vädlklädd (kan inte sägas om dem) hetroman och i det stora hela är det enbart positivt förutom jag personligen har vädligt svårt för avsaknad av intelligent humor, men det är som bekant en annan historia.

Homosexuell betecknar en sexuell läggning där gillar ditt eget kön, men om vi tar bort den sexuella aspekten skulle ordet homo kunna beteckna en minoritet som inte har med sexuell läggning att göra. En tankekonstruktion som fick mig att fundera kring en framtida fiktiv minoritet. En vit hetroman i medelklassen som är intierad och ytterst kunnig på sitt ämne (obs, obs inte jag). Hans naturliga hemvist torde vara Stockholm staden med coola gayklubbar för hetrokillar i 18-års åldern som vill lära sig att krama sin kompisar. En sådan plats måste vara ideal för framtidens hetrosexuella homo.

Min analys

av det jag valde att kalla en hype kring bandet Coldplay. Med hype avsåg jag en uppvärdering av det före detta töntbandet i så kallade hipsterkretsar. Har insett att min analys var både fel och förhastade. Texten är hastverk som jag med lite perspektiv på mitt tilltag ångrar. Det inträffade ger mig anledning till eftertanke vilket med stro sannolikhet kommer att drabba kvanitet på denna blogg ytterst negativt. Medan den här bloggen vilar ett tag skall ägan mig åt bokbål, överst i högen placerar jag gamla stofiler som Bordieu och Featherstone. I stället köper ska jag köpa på mig lite mer modern kultursociologi (management)

läsning

Två texter från den svenska massmediefloran som jag tycker ni ska läsa

Anders Mildner om svårigheten att komma i kontakt med forskare

Hassan Loo Sattarvandi om förortskildringar i svensk kultur

note to self. Visa upp den mer utåtblickande sidan i din kommunikation

Hör upp SR!

I morse visade sig P 1 från sin sämre sida (subjektiv bedömning) genom att störa vår näringsrika frukost med ett reportage om att barn har blöja alldels för länge. ett segt och vädligt långt reportage där orden kiss och bajs förekommer frekvent helt utan ironi. Lite väl magstarkt för min del 06.30 på morgonen. När de sedan cirka tio minuter senare följer upp med en paneldiskussion även denna seg och utdragen började jag använda ord som inte ens lämpar sig för webben, kände jag att det fick vara nog för den här morgonen. Ganska snart ångrade jag mitt något pubertala beteende vid köksbordet och tänkte därför om. Tanken är ju att Martin 3.0 skall tänka positivt och kreativt, kläckte därför vid sjusnåret en ide, den riktar sig till Sveriges Radio som om någon anställd från betongbunkern läser det här mejla mig så kan vi snacka siffror sen. varför startar inte SR en kanal som exlusivt vänder sig till föräldrar med småbarn? Det är babyboom i landet, nisch är framtid, småbarnsföräldrar är en attraktiv målgrupp. Sen egentligen undrar jag vad SR väntar på? Dessutom bör man knyta till sig profilerna Linda Skugge och Sigge Eklund personer som tidigare profilerat sig i ämnet. Ser endast vinnare i den här ekvationen, SR jag väntar på att få komma och pitcha iden hos er!

svammel

Det fanns när helgen ännu var ung en tanke om ett resenomang som skulle utgå i från den morgonpanel bestående av Tomas Idergard, Ursula Berge och Birger Schlaug som diskuterade veckan som gått i fredagens morgonprogram (SVT) Där Idergårds påminnelse till Ursula Berge om att alla till skillnad i från dem själva inte bodde i Stockholms innerstad och därmed hade en annan syn på saker ting, skulle utgöra grunden för min analys. Den skulle ta fasta på varför vänstermedelklass är längre från landsorten en vad borgerlig medelklass är och hur det kommer sig att den är så totalt uppslukade av ett universum som endast existerar i teorin? Men om det nu någonsin fanns några avgörande slutsatser att dra utifrån detta resenomang försvann de på vägen från fredag till måndag.

I stället konstaterar jag med fotbolls-em runt hörnet att sportjournalistik endast borde få existera i två former, direktsändning (naturligtvis utan kommentatorer då de är förolämpande emot människors intelligens)eller

så här

.
Alla andra fomer av denna journalistiska avart borde om inte avskaffas så åtminstone i frågasättas.
Bilden ovan är i fall någon undrar mitt sätt att visa respekt emot den avlidne Yves Saint Laurent.