Kulturteorier

Jag tror det var artiklen i Svd om kulturtanter, den 21/1 (blogger vill inte länka idag tyvärr) som fick mig att (återigen) reagera. Det faktum att kvinnor skulle vara smartare än män har jag ingen problem, sett till personlig erfarenhet så tyder mycket på att det kan finnas sanning i det speciellt på landsbygden. Det är nedanstående stycke som irriterar mig:

"Tjänar kvinnorna på att de dominerar som kulturkonsumenter? Det tror Hillevi Ganetz.
- Konsumtion av elitkultur ger en statushöjning och kulturellt kapital som är värdefullt, om man ska tro Pierre Bourdieu och liknande teoretiker. Så det kan väl bli en konkurrensfördel för kvinnorna."

Det slentrianmässiga användandet av Bourdieus gamla teorier känns lika genuint svenskt som midsommarstången. Helt utan tanke på att kulturkonsumtion förändras applicerar tyckare, akademiker etc. 30-40 år gamla teorier med karbonpapper. Den statushöjning som uttrycks i citatet ovan får du idag inte genom att besöka stadsteatern eller samma gallerier som alla andra. Statusen får du genom att söka dig vidare när de med ett lägre kapital gör intrång i det egna fältet, det förstod en genomsnittslig fransk tjänsteman redan på 70-talet. Att besöka kalendarieutställningar innebär snarare ett status quo. Om det är bra eller dåligt avser inte jag att bedöma, men undertecknad är innerligt trött på teorier citeras till höger och vänster utan att de sätts in i sin kontext. För då blir de innehållslösa och lika lättsamma som ett inredningsmagasin.

Uppehåll

På grund av en realtivt stor arbetsbörd, ostrukturerad ledighet samt idetorka kommer year of madness inte uppdateras förrän tidigast i månadskiftet januari/februari.

Anja

I morgon spelar Anja Schneider på Grodan, för snart två år sedan gjorde jag en intervju med henne publicerade på den här bloggen. Detta var alltså innan minimal blev ute, innan det började ryktas om spökproducenter och innan bejublade dj-sets på stranden i Barcelona. Intervjun följer nedan, ses i morgon trevlig helg.


Min påskhelg tillbringades i år i Berlin, där jag fjärran från hemlandets måsten kunde hänge mig åt att gräva i dignade vinylbackar. Min entusiasm var påtaglig inför att återigen hitta nyheter i en skivback och inte som här hemma längst ner i något av de femtio nyhetsbrev som jag fyller min inkorg med varje vecka. I en liten men smakfull skivbutik av det slag som finns i varje hörn i Prenzlauerberg, råkade jag efter ha dreglat över skivbutikens utbud av gamla Kompakt tolvor av en slump lägga händerna på ett rosa skivomslag. Då min inställning till färgen rosa alltid varit ambivalent, så kunde jag av naturliga skäl inte motstå frestelsen att placera dess innehåll på skivtallriken. Att jag dessutom aldrig hade hörts talats om artisten Anja Schneider gjorde bara det hela än mer spännande. Ofta behöver jag två-tre genomlyssningar redan i butiken för att bestämma mig, spontaninköp har aldrig riktigt varit något som kommit för mig. Men med Creaky Thoughts var det annorlunda, den för Tyskland typiska minimalistiska ljudbilden fanns som vanligt där. Samtidigt fanns den dansgolvsvänliga rytmen, som gör elektronisk musik så svår att motstå. Tillsammans med Anjas sätt att stötta fram refrängen långt ifrån den gamla svenska nidbilden av tyska damer som avlande ardennerhästar du kan komma, gjorde det skivan oemotståndlig.

Väl tillbaka i fortfarande vinterkalla Stockholm påbörjade jag sökandet efter vem Anja Schneider egentligen är, hela tiden med Creaky Thoughts som soundtrack. Det visade sig att Anja Schneider är en ytterst respekterade radio-dj i Tyskland, hon har sedan 2000 sänt programmet ”Dance Under The Blue Moon" som går på tyska radiokanalen Fritz Radio. Bland hennes återkommande gäster i denna radioshow förekommer bland annat Tiefschwarz, Jay Haze och Jesper Dahlbäck. Anja har även tidigare jobbat på KISS FM där hon varit med om att startat upp Fritz Loveradio. Enligt hennes egen biografi har hon varit verksam som dj i Berlin, under de tre senaste åren. Hennes vänskap med producenten Sebo K ledde fram till tolvan Tonite förra sommaren, en låt som rönte en viss uppmärksamhet och hamnade på både Phonique och Ewan Mcpearsons dj-listor. Tonite är precis som Creaky Thoughts utgiven på respekterade bolaget PIAS. Men sedan maj i år har Anja sitt eget skivbolag Mobilee Records, ett bolag vars nyheter åtminstone jag kommer att hålla koll på. Eftersom Anja kändes som min gen lilla upptäckt så var en intervju via e-post oundviklig.


M: Tja, hur är läget

A: Väldigt bra, tack så mycket )

M: Hur länge har du gjort egen musik?

A: Oh, jag har varit intresserad av den elektroniska musikscenen i mer än femton år. Jag har arbetat i mer än tio år på olika radiostationer och jag har bevakat den elektroniska musikscenen under hela min tid vid radion. Jag startade min egen dj-karriär för tre år sedan. Det var en ren tillfällighet, men det visade sig vara det bästa som kunde hända mig. Att börja producera egen musik var en logisk följd av hela dj grejen. Idéer och inspiration till egna låtar har funnits i mitt huvud under en lång tid. Jag släppte min första tolva Tonite i juni 2004 på PIAS, den blev remixad av Dirt Crew och The Youngsters. Jag producerade den tillsammans med Sebo K.


M: Vilka artister och vilken musik har inspirerat dig?

A: Första gången jag kom i kontakt med dj-musik var på en klubb i Cologne. Hans Nieswandt spelade den kvällen. När jag flyttade till Berlin i början av nittiotalet inspirerades jag mycket av det så kallade Detroit soundet och jag älskade Maurizio’s Basic Channel Records som var en stor inspirationskälla för mig. Jag spelar fortfarande dem.

M: Personligen tycker jag att din Creaky Thoughts är en riktigt bra låt, enligt mig är orginalmixen bäst på ep: n. Att orginalmixen är bäst tycker jag blir allt ovanligare idag. Vad tror du det beror på?

A: Jag har många skivor där orginalmixen är min favorit, remixen brukar visa på andra infallsvinklar av originalet. Jag är väldigt glad att Sascha Funke och Hemman och Kaden gav en väldigt personlig touch till låten och jag är verkligen stolt över remixerna! Det är en bra möjlighet att nå ut till fler, framför allt när du som jag är okänd eller inte i fokus på någon speciell scen. Jag tror att Sascha Funke hjälper låten väldigt mycket och givetvis även artisten Anja Schneider.

M: Kommer vi att höra mer från dig under 2005?

A: I maj startade jag mitt eget bolag Mobilee. Första släppet är Sebo K – “Too Hot” med remixar av Shyza Minelli och UND. Den andra 12” släpps i juni, Pan Pot en ep jag personligen ser fram emot väldigt mycket eftersom dessa unga killar från Berlin kommer att knäcka dig  I juli kommer min egen skiva Side leaps på Mobilee som jag producerat tillsammans med Sebo K igen. Sen finns (sen förra veckan) en remix av mig på Mambotour’s El Captain på Multicoulor.

M: I Sverige finns det en tendens att alla som är intresserade av musik bara söker det senaste. All vill lyssna till vad som är coolt just den här veckan. Alternativa scener har på vis svårt att rekrytera ny publik, hur är det i Tyskland?

A: Personligen tycker jag att musikscenen i Tyskland är väldigt öppen. Självklart så vill alla spela den hetaste låten, och du är väldigt hipp när du är den förste som spelar den. Men jag tror på den goda smaken och det finns väldigt mycket bra musik i världen. I Tyskland så är den minimalistiska ljudbilden den främsta inom den elektroniska musiken, musik med influenser från funk och house. Det pågår en ständig utveckling inom samtliga scener hela tiden. Men denna utveckling är bra för musiken som helhet.

M: En något märklig fråga om vi beaktar frågan ovan, men jag skulle vilja veta vilken musik du lyssnar till just nu?

A: Du kan se mina listor på www.mobilee-records.de Jag gillar verkligen musiken från bolagen Vakant, Pokerflat, Sub Static, Palette, Freude Am Tanzen etc. För tillfället finns det väldigt många bra producenter från olika scener som har tagit med sina egna rötter in i musiken som James Holden, Jay Haze eller Trentemöller och det tycker jag är riktigt intressant.

M: Vilken är enligt dig den bästa staden I Europa när det gäller klubbutbud?

A: Det är en väldigt svår fråga att besvara eftersom klubbliv och klubbscener är något som ständigt förändras. Berlin är absolut hett, däribland många av de klubbar men jag brukade gå ut varje helg i Berlin så för mig är det inget speciellt. Jag tycker att det finns en väldigt intressant scen i de östra delarna av Europa som Polen, Ryssland etc. Där är människor färska och väldigt nyfikna och de påbörjar nya grejer vilket alltid är bra. Nästan alla länder och varje stad har en speciell musik scen och människor med ett speciellt sound. Men om jag ska vara ärlig så kan jag inte säga så där väldigt mycket om det, har inte rest till så väldigt många länder i Europa, ännu…

Martin Cöster
Länkar: www.mobilee-records.de
http://www.fritz.de/

musik på det gamla hederliga sättet

Fick ett infall idag och beslutade mig för att köpa två vinyltolvor jag inte hört tidigare i digital form. Micke på Fade tipsade om Len Faki Rainbow Delta när jag var där. Utöver den fastnade jag för splittolvan Was Erwartet/wasser wartet av Gabriel Ananda och Tobias Becker om inte annat så för den lila färgen. För er som uppskattar maximal techno kan jag varmt rekommnderar dessa två köp (finns förmodligen hos er lokala mp3 blogg). Båda tolvorna är gjorda för det mörka dansgolvet och utgör en skön kontrast till förra årets mer minimala tongångar. Men om ni gillar färgen lila och snygga vinylomslag (len fakis) rekommmenderar jag er varmt att offra några slantar på ovan nämnda tolvor.

Nyårslöftet

I enlighet med mitt nyårslöfte skall jag fortsätta med att göra skoningslös reklam för mig själv. Nedan finner ni en text publicerad finska huvudstadsbladets helgmagasin Volt i lördags, fann ingen bra länk till den så det får bli trist copy and paste. Vill bara passa på att varna alla för filmen the departed, ska bli intressant att se vad detta pekoral till film får för betyg i morgondagens tidningar. I enligheten med rockismens lagar bör det bli idel goda vitsord, då det är en typisk "gubbfilm". Låt er dock inte luras den enda behållningen med filmen är en lätt överviktigt Alec Baldwin.

Under 2005 stod det skrivna ordet på bloggarna i fokus, förra året brydde sig de flesta bara om bilder på modeintresserande människor i världens huvudstäder. Streetfashionblogg var ordet på mångas läppar och personer som Ivan Rodic som driver bloggen Facehunter och Scott Schuman som driver the Sartorialist var modejournalisternas gunstlingar. När jag gavs tillfälle att intervjua Ivan visade det sig att dennes blogg succé inleddes med något så trivialt som en julklapp.

– Jag fick en kamera i julklapp och började helt spontant gå ut och fota människor. Snart insåg jag att det var kul att dela med sig av dessa för att de kunde ha ett värde för fler än jag. Jag började söka personer som stod för ett individuellt mode. De kunde vara eleganta eller innovativa eller både och. Det är en blogg om stil inte om kläder.

Denna något slumpartade inledning till en streetfashionblogg är något Ivan tycks dela med två bloggare som tagit stort intryck av hans Facehunter, Manila Style och Stockholm Streetstyle. Som även de betonar det lustfyllda i deras allt mer uppmärksammade hobby. Ivan ser de senaste årens dokumentära trend som en anledning till bloggarnas popularitet. Att bloggarna ligger närmare konsumentens vardag är något framtidens modefotografer är överens om. De fotograferade är inte trådsmala modeller och bär påfallande ofta vintagekläder, såldes kan även personer med tunna plånböcker skaffa en trendriktig stil. I Manilla ser Cecile von Straten som driver bloggen manillastyle även 90-talets idéer om internetdemokrati förverkligas genom streetfashionbloggar.

- En personlig stil är mycket mer intressant än det som händer på catwalken. Speciellt i Manilla där det inte finns så många bra designers. Jag har noterat att de människor som besöker modevisningarna har en mycket mer intressant stil än den som designer visar upp. Internet har även gjort världen ”lite mindre” i den bemärkelsen att vi faktiskt kan se vad människor har på sig i Tokyo, New York eller Helsingfors utan att vi behöver resa dit. För oss i den tredje världen är det nu lättare att hänga med i trender, förut tog det oss två år innan vi hade förstått och lärt oss en trend.

Det faktum att bloggarna är gratis och tillgängliga för alla gör det enklare för en större publik att i klä sig rollen som fashionista, men i enlighet med popkulturens grundlagar så har de mer etablerade bloggarna börjat interagera med etablerade aktörer inom modefältet. Både Facehunter och The Sartorialist har under året fotograferat för amerikanska herrmagasinet GQ. När jag frågar Johan Wirfält, chefredaktör på tidningen Rodeo i Stockholm om betydelsen av detta interagerande ger han ett svar som belyser att det fortfarande existerar en skillnad mellan de mer etablerade och bloggarna
- Det ger dem den kvalitetsstämpel hos äldre läsare och konsumenter (över
25) som internet fortfarande inte kan ge.

Bloggskribenterna jag talat med verkar dock inte se några tendenser till att de blir en del av de mer etablerade medierna. Snarare betraktar de sig som ett komplement till modetidningar, med sin inriktning på vanliga personer och möjligheten att på daglig basis uppdatera med nya kreationer. Trots imagen som glada amatörer är det svårt att förneka streetfashionbloggens inflytande på modefältet 2006. Något som inte förnekas av de intervjuade men även här belyses bloggens särart som dess främsta kapital, framför allt då enkelheten och möjligheten till daglig uppdatering. Ett argument som stärks av allt fler etablerade modemagasin har starta egna bloggar liknande de ovan nämnda. Caroline som driver Stockholm streetstyle ser inte bara bloggen som ett komplement till de etablerade medierna, utan även som en inspirationskälla:

– Streetfashion är mode i en rå form. Utanför studioljuset, bortom alla catwalks och reportage i modemagasin. Det är viktigt för både branschen och individen att få ta del av detta. Det är också på gatan många trender föds, i olika subkulturer, här kan designers och andra modeintresserade finna inspiration. Det kan fungera som en inspirationskälla för alla.

Medan vi sörplade i oss en besk espresso på ett av Stockholms många lattehak, berättade Ivan om att han ryktesvägen hört talas om stora planer på företagssponsrade streetfashionbloggar. Enligt Ivan är bloggarna en av de få nyheterna inom modefältet de senaste åren vilket indikerar på en lång framtid. Caroline från Stockholm ser bloggen som en naturlig del av det föränderliga modet med nya kollektioner varje år, vilket innebär nya kläder för amatörfotografen. Överhuvudtaget tycks streetfashion bloggarna präglas av den rådande optimistiska konsumtionen och den lättsamhet som ofta präglar modet. Johan Wirfält ser precis som bloggarna själva vardagligheten som en av de stora anledningarna bakom streetfashionbloggarnas framgång. Men hans framtidsprofetior präglas av en större insikt om marknaden än den jag stöter på oss Ivan, Cecile och Caroline.

– De snabbar antagligen på en utveckling som varit tydlig de senaste åren,
att intresset för kläder kryper ner i åldrarna. Idag har tioåringar en
uppfattning om "mode" som begrepp. Hittills har den kanske mest manifesterat
sig i viljan att äga en viss väska eller ett särskilt par jeans. Men
streetstylebloggarna plåtar ju ofta de som sticker ut snarare än de som
smälter in, vilket i längden säkert kan leda till ett ökat intresse för mer
originella kläder och stilar.

Dock delar Wirfält de andras framtidstro även om han förutspår mer nischer bland streetfashionbloggarna, med inriktning på specifika stilar. Vad framtiden har i vardande för de tusentals modeintresserade bloggare världen över återstår att se. Men kanske mode inte är svårare än att vi vill se vackra ut men vår osäkerhet och tidens snabba tempo kräver ständigt nya inspirationskällor. Vad kan då vara mer tidsenligt än bilder på modeintresserade individer som dagligen ger nya exempel på hur vi skall dominera gatans egen catwalk? Eller med Cecile von Stratens egna ord.
- Så länge det finns snygga människor att fotografera och bloggarna inte tröttnar.

För mer läsning och inspiration för hur du skall möta vintern med en vacker och individuell stil, se:
http://mnlstyl.blogspot.com/
http://facehunter.blogspot.com/
http://stockholmstreetstyle.blogg.se/
Eller om ni föredrar mer analytiska texter http://waywewear.blogspot.com/, http://www.rodeomagazine.se/rodeobloggen.php

Martin Cöster

Bricolage gästar Teatron

BRICOLAGE # 10 ONSDAG 24/1, 22-03, @ TEATRON (Regeringsgatan, Stockholm), 23 år.Bricolage tackar för trevlig säsong på Olssons och går nu vidare i kampen för att definiera din samtid. Vi gör nu ett tillfälligt gästspel på fantastiska Teatron och flyger in den nya generationen från Köln. För det visuella står Danmarks främsta VJ och våra vänner i konstkollektivet Förlängda huvuden står för olika konstinslag. Alla vänner, bekanta och övriga måste komma! Och, om ni är under 23 så kan ni kontakta oss på vår myspace så fixar vi lista. Geiger aka Nass, LIVE (Firm Records, Köln)André Kraml (Firm Records, Köln)VJ Samesame (Köpenhamn)Konst: Förlängda huvuden

Live: Geiger aka NASS (Firm Records, Köln)I Tyskland benämns den unge Kölnbon av en mängd dj´s och skivbolagsbossar som "the new big thing". De senaste årens produktioner signerad Alexander Geiger har varit fåtaliga men minst sagt uppseendeväckande. Han slingrar sig graciöst och till synes fullkomligt logiskt mellan techno, folk, funk, disco, r&b, psychadelica och punk för att sedan smälta samman allt i harmoniska ljudbilder fullmatade med mjuka basgångar. Inte sällan kryddat med sång. Under pseudonymen NASS gör han redigare techno som går varm på Tysklands just nu finaste ravefester. Den 24 januari kommer han att varva sitt liveset med produktioner under båda sina namn.

Andre Kraml: Med sina utflykter i Rheinlands djungler lyckades André Kraml skapa en av de senare årens största technoelefanter med tolvan "Safari". Hans organiska ljud och sugande basgångar förenat med snygga sånger har resulterat i ett litet pärlband av omotståndliga technofyrverkerier. Låtarna har gått lika varma som The Knife på Stockholms indieklubbar och remixats av artister som James Holden, Alex Smoke och Pier Bucci.

VJ: Samesame (Köpenhamn) Lasse Andersen aka VJ Samesame, är grafisk designer i Köpenhamn och ägnar kvällarna åt att VJ:a. Han är definitivt den mest upptagna VJ:n i Danmark och inte en klubb eller festival värd namnet har fått se Samesames skapelser. Minimala grafiska uttryck med en humoristisk tvist är hans egen beskrivning av hans stil. Han har tidigare varit VJ för namn som: Patrick Chardronnet, Trentemöller, DMX Krew, Fairmont / Jake Fairley, Isoleé, Rob Acid, Moderat, Jason Forrest och Erobique.

Konst: Förlängda huvuden Det blir video och kollage bestående av teckning, foto, installationer, måleri, text - typ allt. Detroit Stockholm håller till i en fabrikslokal söder om Stockholm, och förutom att de körde höstens bästa svartfest, vill man här skapa ett fritt rum för samtida och fri konst.
Och: Bricolage dj-team!

Det nya året

Funderar en del på om 2007 blir året då vi (läses alltid jag) får beskåda det defintiva slutet för vi resonemanget. Då press och livstilsanalytiker kan skriva och tala om disparta verkligheter och parallela världar. Då avser jag inte virtuella sådan utan verkligheter befolkade av männinskor av kött och blod. Precis som spray date är även det här

Samtid

. Det talades under 2006 en del om de konservativa trenderna, den nya generationens föräldrar verkar hämta sin inspiration från farfarsfar istället för sina egna föräldrar. Kanske kommer vi under 2007 skönja de första tendenserna till en motreaktion? Åtminstone jag hoppas på detta, börjar bli trött på det tillrättalagda, beskedliga och politiskt korrekta. När en mysig folkpartist i manchesterbrallor framstår som en buse börja begreppet att urvattnas. Betydligt mer sannolikt är att 2007 blir ungefär som 2006, och att paradigmskiften blir aktuella först fram emot 2010. Men hoppet är som bekant det sista som sviker dig.

Att det numera står 2007 i min moleskine innebär att jag tvingats acceptera två saker, det ena att jag inom en vädligt snar framtid är 30 är inte mycket att orda om men det hänger förmodligen intimt i hop med upptäckt nummer två. Eller rättare sagt gammal kunskap som åter blivit aktuell och därmed tvingat mig till acceptans. Numera inser jag till fullo min plats som medelmåtta, hur deprimerande det än må vara så har jag äntligen i min självbild sällat mig till basen av befolkningen de som inte betyder något och som aldrig kommer att utträtta något av betydelse. Måhända klamrar jag mig fast vid små pikanta detaljer som jag hoppas kan ge mig en viss aura av egenhet.
Men då dess inskränker sig till absurditeter som att undertecknad inte vågar besöka toaletten på jobbet har jag nu lagt de sista förhoppningarna åt sidan. Återstår nu att börja göra reklam för mig själv en betydligt större utsträckning än vad som skett tidigare. Min internetdiet skall därför bestå av

Karin Ström

,

Sigrid

,

Kenneth

och liknande bloggar. Men vid närmare eftertanke känns det vädligt 2006.

När jag läser decembernumret av Arena utmärker sig naturligtvis Karolina Ramqvists utmärkta artikel om livspusslet men det funderingarna fokusera ändå på numrets tema staden. Utgångspunkten att socialdemokratin tappat intresset för staden är förvisso sant, men ändock finns det en bakomliggande känsla i texterna som jag inte är kapabel att uttrycka i skrift, åtminstone inte idag. En slags underliggande motvilja emot staden som mynnar ut i budskap att den måste tyvärr vinnas. Missförstå mig rätt jag uppskattar allt som oftast Arena när jag läser den. Men de delar definitions problematik med Göran Greider, jag vet inte vad de menar om de använder ordet arbetareklass. Är det ett gammalt foto av den gnetande arbetaren som läser Proust på abf kurser på kvällen de ser framför sig. Eller är det arbetande familjeförsörjare som kämpar för att få det att gå runt och tillber TV4, samt fnyser åt förändring (generaliserad bild) de avser. Vore intressant om 2007 innebar nya definitioner, nya frågeställningar kring detta, jag är åtminstone förvirrad.

Börjar allt mer förstå att jag inte kan motstå att läsa Martina Lowdens hypade debut

Allt

Även om jag redan innan läsningen ser fram emot hennes nästa bok mer. Hennes stundande framgångar känns logiska och rättvisa men vi (läses i Sverige som jag) väntar fortfarande på författaren/konstnären/musikerna som bryter de samhällsvetenskapliga lagarna och dyker upp från ingenstans.

Kanske är det Omygosh Gustafs profetior som spökar i mitt huvud men jag tänker mycket på house just nu och överraskar därför eventuella läsare denna torsdagskväll med det här

The Timewriter feat cookie man_ so much pain inside (terry lee brown jr remix)

Inte purfärsk men undertecknad har utvecklat en relation till låten

<

Det nya året

Inträdet av år 2007 innebär att den här bloggen går in på sin tredje säsong, känns en aning märkligt och om jag applicerar den rådande historiesynen vore det comme il faut att ta till nostalgin som verktyg. Lovar dock att undvika detta så kommersiellt användbara grepp. Har inte hunnit utveckla några större förhoppningar inför det nya året men nedan följer några få, om det nu kan intressera någon så här på årets första kväll.
- Att technon tar ett steg bakåt och två steg framåt.
- Vad än någon säger till dig så var det 2006 som tranceljuden var stora, 2007 blir det house. Trots detta hoppas jag verkligen att Aril Brikhas winter ep får den uppmärksamhet den förtjänar, underbar låt, underbar man.
- Att svensk poesi fortsätter sin angenäma utveckling.
- Att alla går till Bricolage, pratar om Bricolage och sover med Bricolage.
- Att jag nyttjar min favoritjulklapp medlemskap i stockholms filmfestival under hela året inte bara under festivalen.
- Att jag lyckas utjämmna de alltför trubbigga skarvarna i fälten som för närvarande präglar min tillvaro i allt för hög utsträckning.
- Att SVT slutar göra ankronistiska kostymdrama
- Att jag upptäcker bisarrt mycket ny musik, enormt mycket böcker och att jag hinner späka mig sjäv framför min vackra laptop.
- Att nyår 2007 tillbringas i ett sammanhang som klär min personlighet. Även om det kändes helt logiskt att avsluta året med Hemmingway och Max Richter...

Återkommer med de mer fantasifulla delarna av mina förväntningar på 2007 senare i veckan.