Hade absolut inga förväntningar på Westbams It's not easy, såg snarare en slentriangenomlyssning framför mig. frmodligen var min reaktion direkt länkad till mitt för dagen nedstämda humör vars komplexa grund stämmer väl in på just westbamlåtens titel it's not easy. Kan oxå var min förkärlek för simpla pianoslingor som försatt mig i gungning. Men mest av allt är det låtens uppbyggnad som förgyller den 21 november en dag då jag inte lyckats åstdakomma något överhuvudtaget. Kanske har Westbam och Superpitcher möts över några goda öl och pratat om uppbyggnader av låtar, frånvaro av explosioner och konsten att bestjäla lyssnaren på den förväntade upplösning. Just idag vill jag åt den där känslan som Superpitcher är en mästare på att skapa, du väntar på att stroboskoben skall tändas och att allt skall explodera i bästa benjamin theves eufori. Du väntar och väntar men förgäves allt stannar upp precis innan det skall hända. Ilskan över det förbytts på ett märkligt vis i total hängivenhet inför det enkelhetens skönhet. Idag älskar jag Westbams It's not easy, imorgon vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar