Taxi.

Kände mig tvungen att bekräfat min position som Sveriges mest omogna 28 åring i går, så det blev lite för mycket isländskt brännvin och en nattlig irrfärd av sällan skådat slag. I ett desperat försök att vara en mogen man bestlutade jag mig för att genomföra den tidiga hemgången. Den visade sig dock bli en aning problematisk eftersom min motorik spelade mig spratt fullt i klass med stumfilmens gamla hederliga snubbelhumor. Någostans mellan Caplinmanövrarna och Buster Keaton minspelet lyckas jag bestiga en tunnelbanevagn. problemt är att mitt minne är lika skarpt som en Hunter S Thompsons på syra. Klockan 04.00 vaknar jag utslagen å en tunnelbanestation, trots min gedigna charm lyckas jag inte övertyga Securitas vakterna att vi ska dela taxi utan får snällt finna mig i att bli utslängd från vad jag tror är Kungsträdgårdens tunnelbanestation. Väl utanför portarna noterar jag att vissa ombyggnationer skett kring kungsan, tills en skylt upplyser mig om att jag är i Akalla. Alltid trevligt med nya jaktmarker men klockan 04.00 på morgonen vill jag faktiskt var hemma i min obekväma säng och det har inget med eventuell segregation att göra. Efter diverse irrfärder beslutar jag för att sätta mig på en setn och kanse gråta en liten skvätt då uppenbar sig plötsligt en taxi från ingenstans (förmodligen Akalla centrum). Den gigantiske taxichaffisen bjuder in mig i sin egen värld och agerar pappa och terapeut eftersom jag oavbrutet pratar om hur klantig och korkad jag är. Av någon outgrundlig anledning låter han mig själv bestämma priset. Efter ha prisat honom och intyga att han gör Sverige till ett bättre land att leva känenr jag ändå att jag vill göra mer. Så du som körde mig hem i går läser du emot all förmodan dessa rader maila mig så ska jag bjuda på mat och isländskt brännvin.