fredag, augusti 05, 2005

Semster 2



Något oväntat tillbringades den för min del i Budapest denna sommar, oväntat därför att det innebar att jag undvek den obligatoriska "jag är cool och medveten och åker till valfri hipp stad i västra europa". Att plocka ut godbitarna är alltid svårt, jag skulle kunna välja den Ron Perlman liknande keybordisten med försmak för boggie-woggie eller de hämningslösa ungerska tonåringarna som knullade utanför vårt vandrarhem. Skulle kunna göra det enkelt för mig och i detalj beskriva de bisarra Jenna Jameson dockor som såldes i kvarterets skivbutik! Väljer hellre klichen att lyfta fram vårt favoritställe, som sig bör var det ett cafe med tillstånd, med den fina egenskapen att det aldrig stängde. Beläget vid Nationalmuseum så var namnet The Museum Cafe både logiskt och fantasilöst, men samtidigt underbart irrelevant i sammanhanget. Vår servitör Pierre, ett namn han tilldelades av hos på grund av sin likhet med Pierre Oscarsson vars moppemusche firade triumfer läsåret 92-93 på Väskolan utanför Kristianstad. Med största allvar tog han sig vår till början svalt ironiska beställningar av Red Bull och Vodka. Hans intryck av hos tycktes inte förändras det minsta trots en helnatts umgänge med fransmän som bara vill diskutera Thierry Henry när vi ville prata Paly Paul och en europiserad amerikan som vill erbjuda hos rum i sin ockuperade lägenhet. Inte ens när Henning en norsk kvarleva från grungeperiodens svåraste år satte sig vid samma bord, visade Pierre prov på bristande lojalitet. Kanske berodde det på Hennings djupa ointresse för alla andra mäninskor förutom den ungerska tjejen med den gräsliga underarmstatueringen, eller så visste Pierre helt enkelt redan då att vi skulle återvända kväll efter kväll. När vi vid 08.30 på morgonen slutligen tröttnade på wiessbier, vodka red bull och franska intellektuella med Baudeliere t-shirt och Bukowski refrenser (ett säkert tecken på att de inte förstått något av de texter de slukat). Var det Pierres utmärkta service och desperata försök att utföra hårdrockstecknet, vi bar med hos hem på vår vingliga ben. Trots din urusla engelska och din intetsägande utstrålning så kommer vi alltid bär en plats i våra hjärtan för dig och dit cafe Pierre. Platsen där vårt personliga förfall eskalerade och vår goda smak avtrubbades. En plats för kärlek och hämmningslös berusning.

För övrigt har vi idag kunnat se två tecken på att fördummningen av det svenska samhället tagit ännu några steg emot den totala galenskapen. Inte nog med att den alltid lika usle Frida Boisen bjuder hos på meningslösa åsikter i dagens city http://www.city.se/kronika.asp. Den genomvidrige Fredrik Palun känd från SVT program toppform, ges idag utrymme på SVD ledaresida http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_10259826.asp. Är det han som skall stå för den intellektuella stimulansen om borgarna vinner valet? Om inte förr så flyr jag då landet, denne smårunde smilfink som lever sitt liv utfrån GI-metoden får gärna befinna sig bakom disken i en hälsokostbutik i Sundbyberg. Men håll honom borta ifrån all forumer, får hans dogmer fäste kommer alla mäninskor bli som den genomsnittslige Spray-date personen. Det vill säga en person var bästa känsla är ett bra spinning pass.

Lyssnar på: DJ Kozes kommande album Kosi Comes Around och nya respect is burning samling för vilken gång i ordningen vet jag inte.

1 kommentar:

Anonym sa...

Vem är egentligen Citys sämste krönikör? Jag trodde det var Anne Haavisto, men nu börjar jag luta åt Frida Boisen. Men det sägs å andra sidan att det är en svår konst att skriva något riktigt riktigt dåligt. Så, respekt!