Var inte bara en fantastisk kvinna hon var till för tre år sedan även min mamma. Men den 10 augusti 2002 avled hon efter en 8 månaders lång kamp emot cancern. Som hennes ende son har jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag inte var på plats den där djävulska augustimorgonen för tre år sedan. Min tanke var att komponera en vacker, uttömmande och målande text om henne dagen till ära, men som med så mycket annat i livet misslyckades Elsas enda barn även med detta. Min hyllning till min älskade mor blir istället en mix, eller snarare ett blandband med vackra och nedstämda låtar som försöker beskriva min ständigt närvarande längtan efter hennes högljudda skratt. Ett försök att kommunicera med det döda, ett desperat rop på hjälp.
Elsa Cöster född Andersson, 20 augusti 1944 - 10 augusti 2002
http://213.114.182.152:608/
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Den där ständigt inneboende längtan efter henne, klangen av hennes tonfall och hennes doft, den verkar finnas kvar för alltid. Jag brukar tänka att det iallafall gör henne lite mer levande. Lite närmre mig.
Skicka en kommentar