Absurdism

De senaste dagarna i mitt liv har utmärkts av absurdism, dock utan den brilijans, estetik och den framåtrörelse som i vanliga fall utmärker den. I mitt fall har det rört sig om en grå och intetsägande absurdism, som helt saknat det där berömda fingret i vår samtid, som är nödvändig för både dess exsistens och relevans. En ohämmad dumhet som saknar både charm och innehåll, har satt sin prägel på min exsistens de senaste 24 timmarna. Förmodligen är det därför jag kommer på mig själv att längta efter

Inland Empire

. Måhända så påverkades jag en aning av artiklen om svensk film i senaste numret av Fokus.