Hade nöjet att lyssna på större delen av programmet, vill verkligen betona ordet nöje, då herr Lundell mest av allt visade sig vara en parodi på sig själv. En man som hade fastnat i sin egen ungdom, som inte kände igen sig i dagens Sverige och drömde sig tillbaka till ungdomes sommrar där alkholism och avsaknad av ansvar var de ingredienser som lockade. En man vars förhållande till den egena textraden "67 var har du tagit vägen nu", verkade vara en aning ohälsosamt. Ändå blev jag lycklig, för en bättre representant för den ointressante svenske mannen finns inte. Poetisk rättvisa har skipats.
måndag, juni 25, 2007
Parodi
I lördags sommarpratade en svensk ikon, en person som ofta beklätts med epitet som nationskald nämligen Ulf Lundell
Hade nöjet att lyssna på större delen av programmet, vill verkligen betona ordet nöje, då herr Lundell mest av allt visade sig vara en parodi på sig själv. En man som hade fastnat i sin egen ungdom, som inte kände igen sig i dagens Sverige och drömde sig tillbaka till ungdomes sommrar där alkholism och avsaknad av ansvar var de ingredienser som lockade. En man vars förhållande till den egena textraden "67 var har du tagit vägen nu", verkade vara en aning ohälsosamt. Ändå blev jag lycklig, för en bättre representant för den ointressante svenske mannen finns inte. Poetisk rättvisa har skipats.
Hade nöjet att lyssna på större delen av programmet, vill verkligen betona ordet nöje, då herr Lundell mest av allt visade sig vara en parodi på sig själv. En man som hade fastnat i sin egen ungdom, som inte kände igen sig i dagens Sverige och drömde sig tillbaka till ungdomes sommrar där alkholism och avsaknad av ansvar var de ingredienser som lockade. En man vars förhållande till den egena textraden "67 var har du tagit vägen nu", verkade vara en aning ohälsosamt. Ändå blev jag lycklig, för en bättre representant för den ointressante svenske mannen finns inte. Poetisk rättvisa har skipats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar