När jag i går kväll försökte varva ned med att snabbskumma senaste numret av New York Magazine (det senaste i min brevlåda vill säga) fastande ja några sekunder extra vid en bild av Kanye West. Inte för att hade valt att ha jeansjacka under en tunnare täckjacka, en outfit som kan ha en tendens att stimulera den förrädiska nostalgin hos 70 - talister. Utan jag såg något annat i hans gestalt han påminde om alla de lantisar som kommer till storstäder för att lyckas, en ambition som ofta göra att "de vill lite för mycket" de blir skrikiga omotiverat positiva, smaklösa och hysteriskt kommersiella. Eller om ni så vill väldigt smarta eftersom det motsvarar den kravprofil som framställts just för dem i världens samlade laboratorium. Personligen har jag alltid överansträngt mig för att inte uppfylla den profil, en ganska otaktikisk åtgärd har det visat sig. Men bilden på Kanye i de dubbla jackorna i New York Magazine fick mig att förstå och komma till sans han utstrålade inte bara skrikighet och vulgäritet det var genuint, en produkt av hjärtat (även den kanske först haft ett par samtalssessioner med hjärnan) detta gladde mig. I veckan som kommer ska jag leta efter det genuina i ögonen hos alla Stockholms Kanyes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar