Intervju

Då ingen vill ha den så tillfaller den Year of Madness:

Efter mängder med remixer och tolvor under vintern som aldrig verkar vilja ta slut, har längtan inte bara efter värme växt sig stark utan även saknaden av djup svårtillgänglig musik någonstans mellan house och techno. Svaret på denna längtan (om det nu är så att fler än jag känner detta akuta behov) kan vara Frank Martiniq. Denne 29-årige tysk släpper i april sitt fjärde album på fem år, detta tillsammans med mängder 12” ger bilden av ännu en produktiv artist från det hippa Cologne. För min del skulle han lika gärna kunnat komma från Falun, för det inte avsändaren som räknas denna gång. Utan ambitionen att i mp3 spelarens tidevarv, där det oftast handlar om en enskild låt, göra ett album som inte känns som en samling av enskilda låtar. Det finns en rät linje i Little Fluffy Crowds som gör att du kan drömma dig bort ifrån grådasket och träda in i musikens komplexa värld. Skivans elva låtar känns som ett enda sammanhängande spår som balanserar mellan svårtillgänglig melankoli och dansanta rytmer. Det var denna ambition som fick mig att åtminstone försöka ta reda på vad Frank Martiniq själv tyckte, för det är trots allt han och inte jag som står för ambitionerna denna bedrövliga vår.



M: Löjlig men viktig fråga, vem är du?

F: Löjligt och oviktigt svar:
Jag är en 29 årig kille som består av:
50 % musik
25 % svart humor
23 % läsa böcker, sporta lite, kolla på film, njuta av livet
2 % söker efter den stora kärleken ;)


M: Vilken målsättning har du med din musik?

F: Jag tror att det viktigaste i livet är att realisera sina drömmar. Det är anledning till att jag försöker försörja mig på min musik. Musik är dessutom ett globalt språk som alla förstår och något som gör människor lyckliga. På dansgolvet kan alla glömma sina problem i några timmar och jag anser att alla som är kapabla att skapa positiva känslor är väldigt välkomma i vår annars så kyliga värld.

M: Vad känner du själv när lyssnar på din egen musik, och vilka typ av känslor tror du att den förmedlar till konsumenten?


F: I bland så är relationen mellan mig och mina låtar väldigt komplex eftersom jag ofta tycker att de inte är riktigt klara. Men jag kan inte säga vad människor känner när de hör min musik men jag hoppas att de gillar den.

M: Din skiva känns verkligen som en skiva, något som är väldigt ovanligt idag, när det allt mer handlar o matt komponera en bra låt.

F: Fram till 2003 tänkte jag alltid I albumformat (Little fluffy crowds är mitt fjärde album på fem år). Jag gillar det formatet eftersom du kan visa flera olika sidor av dig själv. Jag har aldrig velat göra ett album som är mer än en samling danslåtar. Men jag vet att det är mycket enklare att sälja en tolva än ett helt album.


M: Microhouse och techno är två termer som används för att kategorisera din musik, vad anser du om den fullständiga djungel av kategorier som omgärdar elektronisk musik?

F: Jag slutade tänka på kategorier för ett par år sedan. I dag tänker jag endast i två kategorier: bra musik och dålig musik. Det spelar ingen roll i fall det är en rocklåt eller en klassik komposition. Men jag förstå att de flesta människor behöver olika kategorier.

M: Vilka artister och vilken musik har inspirerat dig?

F: Jag var ett stort fan av Depeche Mode och några andra elektroniska band (som Front 242) I slutet av 80-talet. Jag hade aldrig hört något liknande innan. Under 90-talet var jag en stor fan av musiker som Carl Craig, Aphex Twin eller Herbert.



M: Du är ofta ute i Europa och spelar på klubbar vilken är den bästa klubben I Europa enligt dig?

F: Kan inte besvara den frågan utan att känna till alla klubbar I Europa. Men jag gillar till exempel ”the registratur” i München eller ”Dachkantine” i Zürich. Men min bästa spelning förra året var på svartklubb i Glasgow. De stängde klockan tre men fram till dess så var folk fullständigt galna. Det var definitivt en försmak av den sista dagen på jorden.


M: Vilken låt är bäst att avsluta ett dj set med?

F: Det är kul att avsluta ett set med mr.oizo`s “analog worms attack (Track) en riktigt bra låt…


Frank Martiniq är aktuell med det kommande albumet Little fluffy crowds (Boxer Recordings) som släpps 18/4 samt 12” Boost Remixed (Boxer Sport).


Martin Cöster