lördag, juli 02, 2005

Hälsning från deadendcruizer

Fick följande text från min käre vän i Malmö idag, tag del och begrunda:

Bögar

För ett tag sen såg jag en riktig skitfilm, den hette Be Cool. Det som irriterade mig mest var inte räkneverket uppe i hörnet på min fulltankade kopia inte heller att det finns en mycket bättre kriminalkomedi som utspelar sig musikbranschen som heter Ford Fairline, nej utan det var bögen i filmen. Jag erinrar mig om att de flesta recensenter var eniga om att filmen inte var något vidare men just att Gregory Alan Williams tolkning av den homosexuella torpeden var ypperlig, och att hans karaktär bidrog till att filmen inte var en fulländad kalkon. Ifall en nidbild av en bög är det enda som krävs för att rädda en film så är det sorgligt. I framtiden hoppas jag att diskussionen om filmen kommer handla hur bögar framställs i hollywoodfilmer, liknande den som har förts om folk med afrikanskt påbrå. Och att Be Cool då kommer att utgöra skolexempel på hur Hollywood cementerade bilden av den homosexuella mannen som vätvilligt kåt, fåfäng, feminin men för all del som en verkligen festlig prick. Att Hollywood av tradition sägs utgöra en liberal kraft i den kvasidemokrati som USA är, är inte så konstigt, klart man ville visa pattar och glorifiera droger i sina filmer allt för att tilltala mig och alla andra som tycker sånt är kul. Men ärligt talat så vet jag inte ifall verkligen ligger till så här, för bögen i The Mexican spelad av Tony Soprano (aka nått annat) var betydligt mer nyanserad. Han var så där häftigt sluskig, tjock och tyckte det var jobbigt att erkänna att han var bög. Det känns som en betydligt mer representativ bild, och framförallt Julia Roberts karaktär känns väldigt övertygande om den där bruden som tycker hon grymt smart när hon kommer fram till slutsatsen om sin nyvunna väns läggning och tycker att det är apballt. Nåväl… vad vet jag om bögar, jag som ingår i det inofficiella men världsomspännande brödraskapet som går under parollen ”det är synd om vita heterosexuella män”. Vad jag däremot är tämligen övertygad om är att så länge som det tillåts göras skitfilmer som Be Cool som berikas med nidbilder av bögar, så länge kommer även ordet bög vara ett skällsord. Visst vi som läser detta tar inte illa upp av att bli tagen eller kallad för bög eftersom vi kan sålla oss till den mer upplysta skaran av svenska folket. Men tänk på alla de som säger att bögar är okej så länge de inte stötar på just dem, det finns ett stort antal homofober där ute. Näe nu ska jag titta på Justine av Marquis de Sade, en garanterad bögfri film med mycket naken kvinnohud. Den ska inte sätta några griller i huvudet på en, för den kommer oavsett vad den innehåller ändå vara ett kulturhistoriskt dokument.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan man ignorera detta, Martin? Jag tycker inte det. Försökte googla på minoritetsdepressiv men fick inte ett enda tillfredsställande svar. Så kom gärna med en närmare förklaring, det låter intressant.

Om du nu för egen hand vill trilla av pinn, se till att göra det snyggt, det underlättar för de stackare som krampaktigt vill hålla minnet av dig levande.

A bientôt, som man säger i denna del av Europa.

//N.

Martin Cöster sa...

moulesfrites, ignorera kan vi göra med få saker här i livet men jag är rädd för att detta är en av dem. På grund av dess irrelevnas i det större sammanhanget. Minoritetsdeppressiv är ett försök att finna ett namn till oss som upplever ett utanförskap som inte går att åtgärda med hjäp av tradtionella medel. terapi riktar sig till de är beredda att acceptera vilken sanning som helst. För att uppfylla den minoritetsdeppressivs karaktärsdrag, bör du uppleva känsla av att du hammnat på fel plats i alla aspekter av livet. du vägrar accepetera så är det teorin (den teoretiska grund som bland annat den svenska skolan vilar på). Den dagliga terror som du utsätts för enbart genom att leva, innebär att du redan givit upp allt hopp om livets glada dagar. För att till fullo ägna dig åt smärtlindring såsom: bra musik, sprit och onani.