Nostalgi.

Efter att ha varit utan tillgång till internet med allt vad det innebär går jag emot ljusare tider i flera bemärkelser idag då min Internetleverantörs eminente tekniker löste mina problem tidgare idag. Att mitt Internetbehov liknar det behov heroinisten har av sitt heroin var inget nytt för mig, men det var lika obehagligt som vanligt. En sida av det hela är att jag varit utelämnade till min morgontidning som främsta nyhetskälla de två senaste veckorna, i morse kunde jag såldes läsa följande krönika http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_12459259.asp. Där Erika Hallhagen raljerar om nostalgi som om det vore något som utmärkte 70-talisterna, en ståndpunkt som varit comme il faut sedan Filip Hammar och Fredrik Wikingsson gav ut sin bok "Två nötcreme och en moviebox" 2003. Deras humor byggde då i stort sett enbart på 80-tals referenser.

Se i stället deras utmärkta intervjuprogram på Kanal 5, bäst just nu när det gäller svenskproducerad tv. Nostalgi är något som utmärker alla människor, det enda speciella med 70-talisterna torde väl vara att de gick in i informationsåldern som nästan vuxna, och kunde därför nästan lära sig dess fulla potential. Nostalgi är inte bara ett tecken på som det hävdats på många håll en vägran att växa upp. Snarare är det ett tecken på att du sociologiskt sett börjar bli gammal och inte är intresserad av att nya saker längre, att du sedan ursäktar det med att du är nostalgisk, ja det är väl upp till dig själv men hävda inte att det beror på att du inte vill växa upp. Att de säljs kommersiella produkter som blidkar en generations nostalgi, det är väl knappast något nytt det heller.