Många är vi som flytt småstaden och nu återfinns om inte utomlands så väl i någon av Sveriges tre så kallade stostadsregioner, men de flesta har en form av hatkärlek när det kommer till det är att komma hem. Men för att kunna komma krävs en regelbunden dialog med din hembygd, framför allt under den period när du är 20-30 år gammal. Uteblir denna dialog som mest består i att vid de traditionella högtiderna avlägga besök och konstatera att fotbolsskillarna blivit lite småfeta och inte har några kompisar kvar samt att hon som var så snygg i nian nu ser väldigt gammal och trött ut. Nu finns visserligen facebook så ingen behöver egentligen åka hem längre, men många gör det ändå. Min egen dialog med med den stad som jag föddes i Kristianstad har varit mer eller mindre icke existerande, mest beroende på att mina föräldrar gjorde som jag, nämligen flyttade därifrån. Med 10 års perspektiv på denna händelse inser jag att känslan av att komma hem inte kan infinna sig längre för min del. Delvis har jag löst detta genom att låta Malmö agera som min andra hemstad, två saker kvalificerar Turning Torso staden dels var jag där mycket som barn (all släkt bodde där) när jag besöker Skåne (1-2 gg per år) är det min bas. I kväll tar jag planet från Bromma för att gräva lite i den skånska själen och min horisont utgår som vanligt från Malmö som i min egen revisionism förvandlats till min födelseort.
Soundtrack på resan blir
Cobblestone Jazz 23 seconds (lyssna på deras liveset på Samurai fm)
Ricardo Villalobos- Violetta
Yellow Sox- Zig Zag (Ronald Appel remix)
The Orb- Little Fluffy Clouds
Martin Buttrich- Hunter
A Mountain of One- Freefall
Pier Bucci- Glasgow
headphonesex (processparts 048)- mix från bloggen modifyer
David Bowie- This is not a america
Matthew Dear- Elemtary Lover (DJ Koze remix)
när jag närmare mig Malmö klämmer jag in något med Minilouge också för säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar