Den här bloggen som mest av allt är en välbevarad hemlighet lider för närvarande av min idetorka. Ideerna finns där jag tuggar dem både en och två gånger men när det är dags att spotta tar det stopp. Efter att ha läst föregående rader förstår ni säkert att jag för tillfället är oförmögen att formulera mig oavsett vad för tankar som strömmar runt i mitt huvud. Tyvärr kan vi inte alla vara Alex Schulman, vars avsked till bloggandet blev en nyhet som antog groteska proportioner. I de märkliga och påfallande usla analyser som följde på avhoppet nämndes inget om att Schulman gjorde ironin stor igen (även om den alltid varit stor i bland folket=läsarna av hans blogg. Men när detta 90-tals grepp återigen visar sig vara gångbart vill jag slå ett slag för
Som rönte en viss uppmärksamhet med sitt debatt inlägg om att idrotten räddade honom från litteraturen förra veckan. Jag är 100 % icke-ironisk när jag vädjar till landets tidningsredaktioner att anställa denna man antingen som krönikör eller som bloggare. Det kan bara finnas vinnare bland läsare av hans stundande alster, jag hoppas på en bok inom ett år.
I det nya numret av Rodeo skriver Jan Gradvall om tunnelbanan läs den artikeln, hans känsla för tunnelbanan ligger väldigt nära min egen (och förmodligen alla andra lantisars)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar