I Katrine Keilos svar http://www.expressen.se/kultur/skribenter/katrinekielos/1.1263043/fel-maltavla
finner vi följande formulering:
"Demirbag-Sten försöker härleda sverigedemokraternas framgångar ur folkhemstanken. Hon hävdar att Jimmie Åkessons parti om man bortser från de främlingsfientliga inslagen är ”ett klassiskt välfärdsparti”. Detta är felaktigt.
Sverigedemokraterna vill avskaffa MBL, luckra upp las, öka de privata inslagen i offentlig sektor samt införa avdrag för hushållsnära tjänster. Partiet menar att facket har för stor makt samt att beskattning av ägande är principiellt fel. I de 144 kommuner där sverigedemokraterna har mandat har man i praktiken fungerat som ett stödparti för den borgerliga alliansen."
Helt korrekt om vi betraktar folkhemstanken ur ett slags statsvetarperspektiv jag är dock rädd för att det är ett stort analytiskt misstag. Sverigedemokraterna vill återupprätta fantasin folkhemmet, en nostalgisk produkt som appalerar till människors drömmar om förr. Det är den vi måste förstå om vis ka ta debatten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Menar du att SD:are är idioter som ängsligt reaktivt söker sig till en kopia av gårdagen?
Jag tror/vet i så fall att du underskattar dem.
(Och på vilket sätt skulle det svaret vara "ett statsvetarperspektiv"; låter som ett förmätet sätt att retoriskt utnyttja statsvetenskapen på.)
Nu finns det -- trots vad SD säger -- inom SD säkert både de som är ideologiskt och allmänpolitiskt som vem som helst samt de som har en vision om etnisk och biologisk konformitet. Att även de senare finns är inte svårt att inse med tanke på SD:s ursprung och det partiet har av snäv nationalism, och man kan även se det när man.
Men jag tror at man gör ett misstag om man riktar in sin kritik på det. Den nationalismen minskar nog i takt med att SD växer -- och kanaliserar övriga partiers passivitet om den mest generösa invandringspolitiken i västvärlden -- samtidigt som t ex en ängslan för samhällsupplösning a'la Dansk Folkeparti ökar (ängslan som säkert är delvis befogad).
När SD blir ett 5- eller 10-procentsparti, vilket innebär att än fler av f d aktiva i andra partier går till SD, blir inte längre SD:s ryggrad snävt nationalistisk eller den gamla ljusbruna (inte mörkbrunt nazistiska) motståndsrörelse som var partiets grund ~1988-1995.
Jag tror att SD är en katalysator för en reaktion på idén att det finns distinkta samhällen med ett intresse av att ha en identitet, och därmed inte accepterar öppna gränser och direkt förakt för samt underminerande av varje form av identitet/gemenskap.
Därför tror jag Kielos kan vara helt rätt ute.
Jag är inte SD:are och mår illa av en del av rätt många SD:ares förakt för andra kulturer, men är inte heller socialdemokrat eller vänster. Men jag kan ändå inse att SD kanaliserar något.
Minns att statsvetare (och socialdemokrat) Stig-Björn Ljunggren sagt att det är märkligt att ett land som Sverige, med vår stora invandring (vi har i siffror och andra mått västvärldens mest generösa invandring) ännu inte haft något invandringskritiskt parti, och att det vore märkligt om inte SD tar sig in i Riksdagen. Han har även ett demokratiskt perspektiv i sitt resonemang.
Jag är en aning förvirrad avser du i dina kommentar (som jag uppskattar) de aktiva i Sd eller deras väljare? Jag hävdar nog fortsatt att tanken om det gamla folkhemmet är en viktigt del av sd:s kommunikation eller rättare sagt än ledande sd:politiker uttryckte det så när jag talade med honom. De är väl medvetna om att det inte går att återskapa men de spelar gärna på det. Jag tror att det ger en väldigt bra utdelning hos väljarna (som är de jag talar om i båda mina inlägg) Självklart kanaliserar SD något och de ska tas på allvar och jag välkomnar en debatt med infallsvinklar.
Skicka en kommentar