I sportens värld återberättas det mesta som roliga anekdoter även historien om världens längsta basketspelare. En berättelse som gjort Adolf Hitler rörd till tårar http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3175&a=810495
bland det mest bisarra jag läst och det känns vädligt värdigt denna bloggs titel.
" När Fang Fengdi, en 189 centimeter lång landslagspelare i damlaget, skulle sluta sin basketkarriär, tänkte Shanghais idrottsmyndigheter att det vore bra om hennes gener gick i arv. Vem kunde hon tänkas gifta sig med? Hela hennes liv hade varit inriktat på basket, men innan hon hann börja leta efter en man hade idrottsmyndigheterna hittat en passande partner. Ansvaret för arrangerade giftermål låg på tidigare coacher. "Vi måste göra en massa arbete som äktenskapsmäklare", berättar Wang Yongfang, en tidigare ledare vid sportinstitutetet i Shanghai, i boken "Yao Ming", skriven av Brook Larmer och utgiven av Penguin Group Myndigheterna föreslog att Fang Fengdi skulle gifta sig med Yao Zhiyuan, en 208 centimeter lång jätte som också spelade basket på toppnivå. Shanghaitränarna försökte därför förmå de båda "tornen" att förstå att de var som gjorda för varandra. Det var en lagledare vid namn Liu Shiyu som förde dem samman. Han talade med dem enskilt och övertygade dem om det rätta med idén. Dessutom gav han dem kommunistpartiets godkännande. "
Jag beskyller på intet vis de som kallas sportjournalister för detta, men de är en del av något som aldrig granskas kritisk trots att de är en del av så många samhällsproblem som huliganism, rasism, homofobi, facisim och tydligen även rasibiologi. Alla som arbetar med och kring idrott borde på daglig basis fundera kring dessa problem, problematisera och intellektualisera sin egen tillvaro. Främst i ledet borde sportjournalister gå, men det verkar som (en bild som stärktes under fotbolls-em tidigare i somras) de mest är intresserad av att vara sportskalder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Inressant att du uppmärksammade detta. Fick mig att läsa HELA artikeln. Det verkar faktiskt enligt DN som att Yao Ming mer eller mindre är avsiktligt framavlad just för basket. Fascinerande. Detta kan tjäna som symbol för den skrämmande styrkan och målmedvetenheten som totalitära regimer, vare sig det gäller Nazi-Tyskland eller Kina, skulle kunna frambringa, för kollektivets (inbillade) bästa, där individen får stå tillbaka - på gott och ont.
Tänk om en sådan nation på allvar skulle börja avla på människor i större skala. Då skulle en internationellt oslagbar superbefolkning av specialiserade individer kunna uppstå på bara några generationer - mattegenier paras ihop med mattegenier, längdhoppare med längdhoppare osv. i generation efter generation. Det skulle inte dröja så värst många hundra år innan mänskligheten skulle uppvisa en fascinerande brokighet och specialisering.
Ironiskt nog håller den naturliga mänskliga brokigheten som framstått genom relativ geografisk isolering under årtusenden och anpassning till elementen (eskimåer vid Nordpolen, mörkhyade vid ekvatorn osv.) idag alltmer på att utjämnas. Såvida vi inte vill att hela mänskligheten till slut ska ha samma brunaktiga hudfärg så är det här en intressant tillbakagång till det som naturen fixade själv tidigare - variation.
Gott eller ont? Ont om det påtvingas, men i fallet Kina verkar det ju snarare ha handlat om milda påtryckningar/förslag uppifrån. I en demokrati skulle det istället kunna handla om skatteavdrag om man t.ex. är över en viss längd (eller har ett visst betygssnitt eller vad man nu vill ha fram) och skaffar barn med en annan person av en viss längd (ett visst betygssnitt). Gott eller ont? Tja, precis som invandring och kulturblandningar är det ett tve-eggat svärd. Variation förnyar och ökar ett lands humantillgångar men den potentiella risken för konflikter ökar.
Personligen tror jag att när vi en dag har lämnat skuggan av nazisternas vansinneshandlingar så kommer även västvärlden att (återigen) börja fundera på nationella/internationella handlingsplaner för att få fram en ökad specialisering bland människor. Fysisk specialisering är väl av högst tveksam egentlig nytta, men intellektuell specialisering skulle kunna vara till gagn för mänskligheten. Debatten kan börja.
visst skulle intellektuell specialisering vara till nytta för mänskligheten. Mina stora farhåga är väl att det som ofta endast blir teoretisk ansats vars goda syfte kommer att uttnyttjas, missbrukas och förstöras. Men din kommentar väcker lusten inom mig att fördjupa mig tankemässigt i det hela. Återkommer med andra ord.
Skicka en kommentar