Californication säsong 2

Det verkar inte ha undgått någon att den dekadente författaren och kvinnokarlen Hank Moody är tillbaka spelade av David Duchovny som gav serien Californication lite extra trovärdighet när han nyligen kom ut som sexmissbrukare. Det skall ärligt erkännas att jag på förhand var skeptisk till en andra säsong, mycket av magin i första säsongen låg Hanks strävan att trots sina brister som äkta man och pappa vinna tillbaka sin familj, när nu har gjort det återstår att behålla den. Vilket inte bara resulterar i ett stort fokus på Hanks paket (som enligt sjuksköterskan av någon anledning klädd i syndigt svart är ett väldigt sexigt exemplar)klichéerna blir svårare att undvika och karaktärerna har inte utvecklats snarare tvärtom. Min favorit från första säsongen Marcy som tidigare balanserade den ointressanta skrikga ytliga LA kvinnan mot ett mänskligt djup på ett mästerligt sätt är i de två första avsnitten enbart skrikig och kola sugen. När det dessutom i avsnitt två antyds att Hank Moody ska i den gravt överskattad Neil Strauss fotspår (men i omvänd ordning då Neil Strauss blev sin kvinnokarl när han började skriva biografier, Hank vill ju komma i från detta beteende) är jag nästan redo att ge upp. Men det tänds ett litet hopp i slutet av avsnitt två När Hank hjälper sin agent Charlie som förlorat jobb då han precis som Hank blivit akterseglad av den nya kvinnligheten. En aning om att temat manlighet i kris, kommer att stå än mer i centrum denna säsong, gör sig gällande. Ett tema som dessvärre är fyllt av fallgropar och som beskrivs bäst utan att ta stöd i Neil Strauss redan kartlagda landskap. Jag hoppas Californication lyckas med detta även om jag tvekar, oavsett vad kommer jag troget att följa även denna säsong.