Medelklassen och reflektionen

Ägnade delar av gårdagen till att skumma igen senaste numret av magasinet Filter, som säger att de tror på sina läsare att de är intillgenta och kan dra slutsatserna själva. De har inte bara höga tankar om sina läsare de personifierar deras huvudsakliga målgrupp väldigt väl. För trots att tidningen görs i Göteborg känns den väldig mycket som Stockholm medelklass, godhjärtade med höga ambitioner och med ett gott självförtroende samtidigt som avsaknaden av självdistans och humor är uppenbara. Historien skall berättas och reflektionen skall läsaren stå för, men jag kan inte låta bli att undra om de verkligen gör det. Är det inte mer stöd och hjälp och öppningar till reflektion medelklassen behöver när du pustar ut mellan karriären och homestylingen? Säger inte att Filters artiklar inte kan ge detta, men lite mer utmanande ämnen hade inte skadat mellan varven. Sen bör det också tilläggas att alla svenskar kan rabbla Robyns karriär i sömnen vid det här laget. Hoppas i stället att Anders Rydells krönika i senaste BON smygs in huvudstadens lattedrickande medelklass intellektuella konsumtion.
Det skrivs och pratas ofta om Fredrik Reinfeldts personlighet, saknar dock texter och framförallt anekdoter om hans förflutna som häradsbetäckare i Täby och hur tiden som elitsoldat har präglat honom.