Vikten av att vårda

Den obligatoriska feel good komedin av Måns Herngren handlar i år om konstsim. Filmen i sig är jag helt ointresserad av men däremot har jag alltid gillat Jonas Inde, en man som håller sin demoner i schack med träning, i form av tennis. Eftersom jag gillar Inde vill jag ge honom en bättre benämning på det han gör när idkar terapi, nämligen vårda. Ett ord som till skillnad från träna inte indikerar ett intresse utan en insikt om att fysisk kroppsvård inte bara ger dig ett acceptabelt midjemått, det är i jämförelse med valfri teraput ett kostnadseffektivt alternativ när du ska hålla dina demoner i schack. Därför mötte jag den julafton med en löprunda i morse, föga överraskande var de södra delarna av Stockholms innerstad öde vid denna tidpunkt. Ett scenario som var väl lämpat för dusten med mina juldemoner som nu har gått i ide åtminstone till annandagen. Flykt från verkligheten säger vissa, jag håller inte riktigt med. Delvis för att verkligheten är en konstruktion, men även för den under senaste åren så folkliga trenden med terapi och själavård gör exakt samma sak (om den är bra) nämligen att hålla demonerna i schack. Det spelar ingen roll hur många fortbildningskurser i kognitiva alternativ din teraput gått inget fördrivs det kontrolleras endast. Samma effekt som när du vårdar såldes, med den skillnaden att i löpspåret är jag garanterade både lugn och intressanta samtalsämnen. Därför mina vänner ska ni inte glömma bort att vårda mellan julskinkan och nyårsbubblet. Om ni inte tillhör den positiva generationen vill säga då rekommenderar jag Norens En dramatikers dagbok och dokumentären om Ernst Hugo Järegård som SVT visar på söndag.

P.S Benämningen vårda lärde jag mig en gång i tiden av författaren Björn Ranelid även om hans förhållande till ordet var disparat så gjorde jag det till mitt eget.