En intellektuell ledare

Alla verkar ha fastnat för olika egenskaper hos Göran Persson i den nyligen visade ”Ordförande Persson”, debatten stannade vid diverse lama person påhopp. Trist och ganska typiskt svenskt, personligen fastnade jag för Perssons förkärlek för att använda ordet intellektuell, antingen var det i sammanhanget att Pär Nuder var intellektuell eller så var det någon tidning som befann sig i ett intellektuellt förfall. Misstänker att vår före detta statsminister i likhet med många andra har förväxlat intelligent och intellektuell (till exempel i fallet Pär Nuder). Vilket återigen visar att han är en man av folket, eller så var Göran Persson bara nere med förra årets bildningstrend i svensk hipstermedia. Det intressanta är att just nöjesjournalister har benägenhet att förvandla intellektuell till en tom och innehållslös kliché senast idag i

DN

Brittiskt band med lite småintelligenta texter, väldigt få svenska nöjesjournalister kan då motstå att klistra in ordet intellektuell i texten. Om alla som har en examen i humaniora betitlas med epitetet intellektuell vad har det för betydelse och värde? När jag slår på ordet i

Wikipedia

noterar jag den vanskligt vida förklaring som gjord för tolkningar, notera även att Björn Hellberg nämns som allvetare. Även NE:s definition ger ett relativt stort utrymme för åtminstone Pär Nuder:

”en mångtydig benämning på den som med sina idéer söker påverka samhällsutvecklingen”

Kvalificerar i stort sett alla politiskt aktiva förutom Lars Lejonborg. För mig är en intellektuell en briljant analytiker som dels förmår att förmedla sin kunskap och med densamma som bas även dekonstruera samhället och dess myter. Hur som helst är det intressant att Göran Persson sällar sig till skaran vars bildningsskomplex driver dem att söka positioner som inte existerar? Min tanke var här att anknyta till förra årets lilla bildningshype och härleda detta till nöjesjournalistikens bildningskomplex. Men då många av dem som skulle kunna placeras i detta fack skänkt mig mycket kvalitativ läsning genom åren, väljer jag att avstå. Förbannar i stället att jag slarvat bort gårdagens playlist innehållande en massa gamla fina moodyman spår. Konstaterar samtidigt att jag inte bör köpa fler tidningar på ett tag då högen för olästa nummer börjar växa sig penibelt stor vilket återigen bevisar att jag är allt annat än intellektuell. Men så har jag aldrig hävdat motsatsten heller.