all that jazz

Det pågår som bekant en jazzfestival (även om dess musikaliska innehåll diskuterats) på ”kulturpräktiga” Skeppsholmen. Min inställning till jazz är kluven, dess intellektuella fernissa har alltid varit lockande och med en jazz intresserad far så skäms jag onekligen lite över mina skrala kunskaper inom jazzens fält. Det blev aldrig mer än en fascination för Leland Palmers jazzdans i Twin Peaks och pliktskyldig lyssning av Miles Davies och Stan Getz under 90-talet. Numera upplever jag inte den intellektuella fernissan lika påtaglig och då jag inte bedrivit studier på musikhögskolan känns ett djupare intresse en aning krystat. Men det finns ett vemod inom mig för att de små ambitionerna rann ut i sanden.

Lokkos text

om Jan Myrdal i Expressen är viktig. I dag känns det mer angeläget än någonsin att vi inte tummar på kvalitén. Smygbratifiering av all svensk kultur pågår ständigt i det tysta, vilket kan resultera i ett TV 4 samhälle. En kanal som enligt year of madness är en djupt odemokratiskt institution och skyldig till en stor del av den utbredda ”dåliga smaken” de stimulerar vidare även sexism, rasism och facisim och representerar på så vis mycket av världens ondska.