Framsteg

I dagens SVD fann jag )

den här

ledare som behandlade ämnet värnplikten av den för mig nya bekantskapen Lisa Bjurwald. En text som förutom att den påminde mig om alla äggätande personalvetare när jag pluggade i överskattade Uppsala (de gör så för att hemtjänstfröken sa att du måste äta mellanmål). Vilket faktiskt ger mig den smått unika möjligheten att länka till

Mig själv

Att 20-30 000 (enligt artikeln) färre gör värnplikten idag är en av de få tecken på framsteg i det här landet tillsammans med att Per Gessle tydligen säljer få biljetter till årets konsert. Fast när jag tänker tillbaka på det var det en massa äggätande killar i Uppsala som pratade lyriskt om sin lumparetid, där de lärde sig en massa bra saker om kamratskap om hur mycket de mognade när de fick be om lov för att kissa. Tror att det kan finnas ett samband med dagens ledare i SVD.

Sommarmusik

Sommar är som bekant en speciell tid (även om den tycks utebli helt i Stockholm i år)då vi sänker våra krav gällande det mesta kläder, mat och inte minst musik. Det lättillgängliga tycks vara mer eftersträvansvärt i jakten på vår barndoms somrar Nedan följer en lista över lite rekommenderad sommarmusik från min sida, troligen har även jag drabbats av sommar sjukan.

- Johan Fotmeijer- Batcuda da Villa

Som du kan hitta här

- Fabric 35, mixed by Ewan Pearson
- Wighonomy Brothers- My Gloomy Head
- Simon Baker - Plastik
- Siobhan Donaghy- Don,t give up (Carl Craig dub remix)
- Lindström - Let it happen
- Beanfield - Tides (Ripperton remix)
- Len Faki - My black sheep
- Sven Weisman - Spheric wave
- Tolga Fidan- Tabulistan
- Cobblestone Jazz - Put da lime in da coconut
- Redshape - Munch
- Sommarklassikern. Manuel Göttsching - E2-E4

Dagens märkligaste uttalande

Stod narkotikasamordnare Björn Fries för i dagens Studio ett där det bland annat diskuteras narkotika klassificeringen av GHB ( var i ropet i slutet av 90-talet för er som glömt. Då han förklarar att hans organisation jobbar kunbskapsbaserat och inte med skräckrpropganda men i ghbs fall är det faktiskt så att du kan dö direkt. Det sistnämnda säger jag inget om, men det förstnämnda www.tjackabajs, kunskapsbaserat?

Recension

Om jag vore kulturskribent skulle jag önska att jag skrev

Så här

Brilijant!

Parodi

I lördags sommarpratade en svensk ikon, en person som ofta beklätts med epitet som nationskald nämligen

Ulf Lundell

Hade nöjet att lyssna på större delen av programmet, vill verkligen betona ordet nöje, då herr Lundell mest av allt visade sig vara en parodi på sig själv. En man som hade fastnat i sin egen ungdom, som inte kände igen sig i dagens Sverige och drömde sig tillbaka till ungdomes sommrar där alkholism och avsaknad av ansvar var de ingredienser som lockade. En man vars förhållande till den egena textraden "67 var har du tagit vägen nu", verkade vara en aning ohälsosamt. Ändå blev jag lycklig, för en bättre representant för den ointressante svenske mannen finns inte. Poetisk rättvisa har skipats.

En dag som denna

Demaskerar obehaget, men den är en typ farsot som jag inte tidigare skådat vars intelligens bör underskattas men inte förringas. Inte ont anande antar det konturerna av en minimalistisk Beowulf vars anletsdrag vid ett snabbt ögonkast i det närmaste framstår som fagra. Betraktar den ständigt pågående köpjakten vars uppbärare tycks kanalisera sin lilla energi i östermalmshallarna. Lammsteken blir en markör men samtidigt en kompensation för det bristande intellektet. Bilden ovan vittnar om en passande ytlighet, men ögonkastet in i mänsklighetens ringmuskel vill inte släppa sitt tag om mig. Kunskapen om alltings meningslöshet känns svåra att matcha med mina upprullade chinos sommaren 2007 än någonsin tidigare.

Semesterbilder

Sonarfestivalen var bra utan lyfta till de där riktiga höjderna som du alltid hoppas på att den skall göra. Återkommer kanske med en analys av det hela i väntan på det tänker jag var inkonsekvent gentemot mina gena prinicper vad det gäller dåligt tagna bilder med usel kamera på bloggar (finns det något annat) och använda min egen blogg till detsamma.



Kompakt vet hur man fixar en bra standfest


Hooliganhouse 2007?


festival


Sunglasses at Midnight


Superpitcher


Du har alltid roligare med en hatt på huvudet.

Bögar

Medan jag tillbringat veckan i Barcelona med att lyssna på musik, bli matförgiftad och ha konstiga hattar på mig har

Bögjävlar

släppts är i Sverige. Så fort ekonomin ordnat upp mig avser jag att skaffa ett exemplar.

Kielos recension

i Expressen överensstämmer väl med mina höga förhoppningar. Boken får mig även att tänka på att jag 2002 som student försökte övertyga DN om att trycka en artikel kallad "Bögen vår tids neger" så blev naturligtvis inte fallet Den hamnade i nedbantad version istället på

Sourze

. Mår dåligt över textens minst sagt undermåliga kvalite, men tankespåret får anses vara detsamma som bögjävlars. Sourze har numera bytt inriktning och blivit en renodlad humorsite med tydlig inspiration av Spermaharen, där det bjuds på guldkorn som

det här

bortrest

I morgon åker jag i likhet med många andra som rör sig i sfärer som jag är semideltagare i till Barcelona. Lockelsen är

Sonarfestivalen

men kanske framförallt

festerna

runt omkring. Under mina sexdagars långa vistelse i Kataloniens centralort hoppas jag återfå lusten vad det gäller det skrivna ordet. Den senaste tiden har präglats av stark olust gentemot det nyss nämnda, väljer därför att fatta mig kort Det existerade ett tag en ambition att blogga direkt från Sonar men om ni tittar på webstat längst ner på sidan förstår ni varför jag väljer att inte göra det. Men kanske jag återkommer med en rapport på en helt annan www adress, vem vet?

Bricolage 8 juni

Bricolage är tillbaka på fredag igen!

Fredag 8/6 @ Teatron
Live: Ion Ludwig (Underl_ne, Resopal Red)
DJs: Adrian&Nils (Le Choix), Tooli från 24:hours, Kornél Kovacs och Per Löv
Konst: Cést Kool
Teatron, kl 22-30, inträde 100kr

Varmt Välkomna!

Mer om kvällen:
Sónar-festivalen är som ni vet världens största och bästa för
elektronisk musik, och äger rum nästa vecka i Barcelona. Hela världens
techno-community åker dit, och till dess ära ordnar Bricolage
pre-Sonar-party nu på fredag på Teatron. Producenten Ion Ludwig som
står för det förnyade Berlinska technosoundet, gästar med ett
live-set. Ludwig är ett av de nya heta namnen hemma i Holland, men bor
nu i Berlin där han släppt på Troy Pierce välrenommerade bolag
Underl_ne och har på sitt nystartade bolag Quagmire släppt vad vi
tycker är en av vårens finaste 12' – Q of Munich. Ludwig kör på Sónar
på Alphahouses labelnight, ihop med tex. Butane.

Förfesten blir fulländad då vi samlar ett batteri Stockholms-profiler
för att hylla elektoniken: bakom skivspelarna står Kornél Kovacs,
supercoola LeChoix från LaVidaLocash, Tooli från bästa musik-bloggen
24hours, Per Löv (som deltog i DJ-tävlingen Tornamento som samlade
Stockholms bästa DJs i en battle), och Bricolage-gänget.

Vi tänkte alla tillsammas se till att taket lyfter och Teatrons nya
ljudsystem verkligen visar vad det går för!

Kvällen till ära tar vi in ett nytt konstkollektiv i lokalen, den
smyckas av gänget från Cést Kool, som nyligen hade en helt underbar
vernissage på AG925

Och ni kan vinna gästlisteplatser om ni svarar på detta mail och på
frågan: Finns det holländska producenter som inte gör gabber?

Ses på fredag! Kram, Bricolage

TV-tittande

På den tiden min mor levde var vi, helt i enligt med mor och son kontraktet, oense om en rad ting. De sista åren innan cancer berövade henne livet ägandes åt revisionism (vad annars) för min del. Det enda egentliga ställningstagande som har lyckats etsat sig fast inte bara i mitt minne utan även i mitt nuvarande leverne är mina utbrott framför tv:n. Osammanhängande ordsvador som jag motiverade med att mamma återigen hade valt en deckareserie eller något annat lättsmält alternativ. Jag förde som så många gånger tidigare (och även efter) en meningslös kamp och mina argument finslipades aldrig och hörsammades därför logiskt nog inte heller.

Min mor motiverade alltid sitt tv-tittande med att det var ett sätt att koppla efter en hård dags jobb, ”hjärnvila” som jag kallade det. Ett argument som jag varken då eller nu fallit för, de flesta arbeten är monotona och allt annat än kreativa vilket medför att hjärnan befinner sig i pausläge 8 timmar per dag. De få timmarna vi har kvar på dygnet bör vigas åt stimulans för vår viktigaste muskel, om vi väljer tv: så borde det vara upplevelsen och den kreativa stimulansen som står i centrum. Som det framgår av texten har jag under barndom fått se ett antal deckareserier (de var alltid engelska på den tiden) däremot har jag aldrig läst en deckare, ett faktum jag vill behåll livet ut.

Har ytterligt svårt för det välskrivna, kommersiellt gångbara, som trycker på de rätta knapparna vad det gäller spänning. Inser att böckerna med stor sannolikhet är välskrivna, men liksom inom allt annat skyr jag skolboksexempel, då de försätter mig i dvala och tillåter mig att bygga en falsk bild som saker och tings naturliga varaktighet. Framförallt vet jag inte varför denna korta text skrivs samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om detta betyder att jag tagit ställning i den så kallade ”litteraturdebatten”? Det enda som är säkert är att jag med en dåres envishet kommer att hävda att tv inte skall användas som avkoppling.

Utanförskap

Förmodligen var det intervjun med TTA i senaste numret av Rodeo som snabblästes på en veckans många tunnelbaneresor, som fick mig att tänka på definitionen av utanförskap i massmedia. Avser inte alls att definera TTA.s egen definition av utanförskap då jag endast har den producerade bilden av dem att tillgå. Tradtionellt sett beskrivs utanförskap (gärna i massmedia) som att alla skapande individer hade lite eller inga kompisar alls medan hockeykillarna skrattade åt dem på andra sidan skolgården. Något som leder till den masmedialt mycket gångbara revanschen. Att en sådan process endast skapar nya hockeykillar lämnas naturligtvis därhän. För mig är ett utanförskap något du bär inom dig du kan leva i den lyckligaste av familjer vara skolans kung men ändock framstå som en särling. Har du tur finner du kanaler för att uttrycka detta utanförskap eller så bär du det med dig som en undertryckt känsla resten av livet. Ett utmordentligt exmpel på en person som lyckats kanlisera detta är David Lynch. Trots att journalister genom åren tenderat att förutsätta det motsatta så kommer Lynch från lycklig familj och var vädligt populär under hela sin skolgång. Så låt oss uppleva en sommar utan artiklar innehållande ordet utanförskap, åtminstone inte ett odefinerat sådant.

Om ni önskar att få er en otäck historielektion läs

DN Debatt

Det otäcka här att det händer idag år 2007, blir bara trött, så fruktansvärt utmattad.

Det blir vackert på fredag

NYPREMIÄR!
Bricolage @ Teatron 1 juni, med Berghains resident Len Faki (Ostgut Ton) vid skivspelarna! 22-03. 100 pix. Kom i tid!

Till fredag 1 juni har vi satt fingret i luften och bjudit in LEN FAKI (Ostgut Ton). Len är en av residenterna på allas vår favoritklubb Berghain och hans hårda techno kommer att göra sig så bra på Teatrons nya ljudsystem. Släppet Mekong / Rainbow Delta på Berghains egna bolag Ostgut Tonträger blev en hit tidigare på året och hans Podium-serie är ett självklart köp tillika samtidsdokument.

PS. Notera att Rice Twins som tidigare var kvällens andra bokning varit tvungna att ställa in. De återkommer senare i sommar! DS

Kulturell diet

Som bekant rör jag mig om nätterna i mänsklighetens utmarker, platser som är större än ni anar och som ger prov på skrämmande surrealism i en alltför verklig kontext. En avskalad och icke mediatränad verklighet där dumhet och rasism är bärande ingredienser för interaktionen. I en sådan konstruktion bli den kulturella dietens betydelse uppenbar. Plötsligt framstår populärkulturellt stressyndrom som det sundast levernet. Då den ger verktyg att ständigt blicka framåt i vår jakt på dagens nya. En jakt som vigdar våra kreativa sinnen och ger oss kraft att genomskåda mänsklighetens avarter och dess åsikter. Vi genomskådar elegant de mörkertal den grandiosa lögnen försöker att förblinda oss med.

Brukar tycka bättre om när

Strage

skriver om film i stället för musik och funderade därför först på att ironiskt kommentera dagens krönika med frågan om vilken undersökning han hänvisar till. Men vädrets gråskala får mig att ändra min ovilja till välvilja. Kröninkan belyser konsumentens passivitet och beronde av filter på ett utomordentligt vis.

vad vi behöver

Om du är en genomsnittlig mediekonsument är det lätt att få intrycket av att vi lever i en högkonjunktur som aldrig tar slut. Naturligtvis är det inte så men det kanske vore önskvärt ur vissa aspekter men direkt förödande ur andra. Personligen är jag av den fasta övertygelsen att det nuvarande tillståndet i vår huvudstad är direkt förödande för det kreativa klimatet, allt blir design som är precis lika platt och trist som ordet antyder. Personer som i ett annat klimat vågat prova andra uttrycksformer i stället för att följa strömmen förvandlas till parodiska lattedrickande skuggfigurer. Som placerar sin energi i bostadsrätter och barnuppfostran, alla känner någon person på konstfack vars konstnärliga uttryck inte går att särskilja från statlig sponsrad design. Trendångesten lamslår vår intelligens och i tron på att det är den nya indieprylen lyssnar vi på gamla Tupac Shakur låtar. Alla är lagom glada och låter fasaden falla när de erkänner att må bra litteraturen faktiskt funkar och prata heminredning är faktiskt kul.

Stockholm är i desperat behov av en välgörande lågkonjunktur, en Reinfeldt som kliver ut ur anonymiteten (och slutar gå på premiärer) och antar proportionerna av en diktator alltid redo att hånskratta åt sin utslagna invånare. Vi behöver massarbetslöshet, missbrukande barn, underjordiska krig en allians där SD är näst största parti efter Moderaterna. En vigilant som snöat in på Sci-fi och Kurt Russel, husockupanter och konstnärliga undergroundgrupper. Skogen förvandlas till det nya nattklubsmeckat. Kort sagt det är dags att kliva in i 2010-talet.

Medan vi väntar är det min plikt att vara civiliserad, normal och motsägelsefull. Detta är en blogg såldes bör jag kort kommentera den parodiska debatten om näthatet (se där vad som händer om det pratas barn och dricks latte i vasastan)

Kazmierska

dissekeras briljant av

Per Gudmunson

och sammanfattas självklart bäst av Uppsalabekantingen

Olle Lidbom

Vad jag själv anser om denna debatt tror jag framgått ovan.
Två korta och helt andra ting, Hittar vi månne sommarens klubbhit i denna artikel i

Factmagazine

?
Kanske lite för mycket väntade namn men Kiran Sande vänder sig till den nya danspubliken som inte slaviskt håller sig en genre så chansen att åtminstone en av sommarens dansgolvsbomber finns med får betraktas som stor.
Det var stor underhållning när Robert Aschberg lackade ur i P1 i morse detta efter han intervjuats om ”skandalen” med vattenpistolen och Fredrik Reinfeldt. Bäst var det när han skällde ut Dick Malmlund från Svenskt Näringsliv detta med anledning av det gjorts fejkade snatterier i Kista Galleria. Underhållning på relativt god nivå även om det känns tragiskt att massmedia ägnar så mycket tid åt en pseudohändelse det kan omöjligt existerar några normalbegåvade människor som bryr sig.

Nypremiär

Vår Myspace

hemsida

Något som vagt påminner om nostalgi.

Det fanns tankar om en vägdikt, det fanns ambitioner om något stort men dagen visade sig vara ännu en meningslös måndag som utmynnade i ett famlande vars mest signifikanta drag var letandet. Ett sökande i arkiven som ledde mig till vad jag tror är en slags beskrivning av tonåren:

Min vilja att avskriva detta kapitel ur min livshistoria överstiger dess eventuella värde, för min utveckling. Livet består av ett antal korta möten baserade på slumpen, vänner du vinner och vänner du avpoleterar. Ett liv så kort att varje sekund blir viktigt, varje handling är bara en del av en större strategi, obegriplig för de flesta inklusive mig själv. Varje dag måste vårdas ömt i strävan emot att nå fulländning. Perfektion är den enda drivkraft som den moderna människan rimligen kan ha kvar. Färden emot det mänskliga fulländandet inleds den dag du födds, men har faser mer intensiva än andra. En sådan fas är tonåren, då varje beslut måste vägas på guldskål då dess enda syfte är att ge dig konkurrensfördelar längre fram i ditt så kallad liv. Vid inträdet i denna ytterst känsliga fas valde jag att ställa mig själv schack matt. Bilder väcker vaga minnen till liv, om ett utanförskap som knappast längre existerade i ordets reella mening. Strategierna eller snarare avsaknaden av dessa grundlades i ett horribelt inrett rum, som var mitt eget usla verk med svettrunkande som mitt intellektuella verktyg. Tid tycktes existera i överflöd.

antirock

Wirfält

analyserar fint en spelning jag själv aldrig bevistade, men inlägget fick mig att tänka på ett gammalt inlägg eller snarare en formulering på den här bloggen som ni hittar

här

Syftar naturligtvis på den där jag överdriver så där lite lagom mycket och kallar embassy unken rock. Undertecknad är ingen rockkille och jag har alltid förhållit mig skeptisk till antirocken då den i grunden endast flörtar med rockmänninskor. Något annat vore omöjligt i pop/rock landet Sverige, för att skapa den ultimta antirocken tror jag du måste ser bort från den svenska kontexten, rock känns lokalt på något vis nästan provinsiellt. Känner att jag i sinnet börjar röra mig emot territorier där upplevelsen obekväm bäst beskriver mina insatser, väljer i stället att sätta punkt. Kanske jag återkommer i morgon, vem vet det kan bli en vägdikt.

Helgerån

Hemskt

men sant min gamla barndomsidoler bröderna marx skall skändas, det sker dessutom på en teater som har samröre med mitt eget efternamn. Naturligtvis kommer jag aldrig mer kunna bevittna en bröderna marx film med bibehållen värdighet. Det enda som möjligen kan vara positivt är att Eva Rydberg måste vara tyst i rollen som Harpo.

Radion från stenåldern

Morgonen inleddes som vanligt med P1 och där verkade det var fest, allt på grund av det gjort sig av med sin chef. En manlig radioprofil från tiden före Hyland gick loss och skrockade åt alla konsulter som bara pratade om webb och andra modärniteter. Nu kunde minsann SR återgå till grunderna eftersom konsumenterna inte önskade någon förändring. När sedan den nya bossen Kerstin Brunnberg förtydliga bilden av "back to basic" men passade på att vara lite lagom modern och berättade att Annika Lantz minsann var den roligaste person hon visste. Kjell Alinge lämnade SR en gång på 90-talet vad jag har förstått det som berodde på att de (sr alltså) inte levde i samtiden, tiden verka ha stått still i radiohuset.

Inte förvånande men på sätt vis märkligt med all uppmärksamhet kring TTA om vi sätter det i realtion till framgåmng jämfört med andra indieband. Men å andra sidan finns det en regel som säger att allt måste vara indie i Sverige tilloch med trance. När jag läser intervjun i

Digfi

gillar jag vad de säger om känsla eftersom det är vad musik handlar om även för mig. Även om min känsla är något annat så hoppas jag att kvällen på södra blir trevlig och att det enorma antalet mediamänniskor som är där är genuina i sin känsla för någonting säger mig att Henning Fürst och Eric Berglund är det.

Min egen känsla säger Sven Väth i kväll, en legend som visar upp oanade kvaliter som

Sång och dansman

Låt vara att det är 17 år sedan Sven är fortfarande mån om sitt utseende och de närmaste Elvis du kommer inom techno, fast levande då. Hur som helst jag tror det blir mer spännade än SR.